Är krig ett nödvändigt ont?

KRIG är ett nedslående inslag i nyheterna. Sådana bulletiner om krigets grymheter gör dig utan tvivel beklämd. Men du kanske också undrar varför konflikter så ofta måste avgöras med vapenmakt. Skall människor aldrig lära sig att leva i fred?

Ett botemedel mot krigets hemsökelse tycks i dag vara mer gäckande än ett botemedel mot aids. Under 1900-talet har hela nationer mobiliserats för krig, miljontals män tvingats dra i fält och hundratals städer lagts i ruiner. Och något slut på slaktandet tycks inte vara i sikte. Den lukrativa vapenhandeln ser till att världens arméer — och gerillatrupper — kan fortsätta sitt dödande med kuslig effektivitet.

Allteftersom krigsvapnen har blivit mer och mer dödsbringande, har också antalet dödsoffer skjutit i höjden. Mer än hälften av de 65 miljoner soldater som deltog i första världskriget dödades eller sårades. Omkring 30 år senare förlorade över 150.000 civila japaner livet enbart genom två atombomber. Sedan andra världskrigets slut har konflikterna varit av mer lokal karaktär, men de har ändå varit förödande, i synnerhet för civila, som nu svarar för 80 procent av dödsoffren.

Ironiskt nog har denna masslakt inträffat under en tid då man gjort större ansträngningar än någonsin för att avskaffa krig som ett medel att avgöra tvister nationerna emellan. När det kalla kriget nyligen tog slut, var det många som hoppades att en ny och fredlig världsordning stod för dörren. Men tyvärr tycks världsfred vara ett lika gäckande mål som någonsin tidigare. Varför?

En biologisk nödvändighet?

Somliga historiker och antropologer menar att krig är oundvikliga — rentav nödvändiga — därför att de är ett led i den evolutionära kampen för tillvaron. Influerad av sådana åsikter hävdade den militäre analytikern Friedrich von Bernhardi år 1914 att krig utkämpas ”i den biologiska, sociala och moraliska utvecklingens intresse”. Den teori han förespråkade var att krig är ett sätt att rensa ut svaga individer och nationer och lämna kvar de mest livsdugliga.

Ett sådant resonemang är knappast till någon tröst för de miljoner änkor och föräldralösa som förlorat sina kära i krig. Förutom att det är moraliskt motbjudande, ignorerar det den krassa verkligheten i våra dagars krig. Kulsprutor bryr sig inte om vilka som är livsdugligast, och bomber dödar både starka och svaga.

Glömsk av den dystra läxan från första världskriget drömde Adolf Hitler om att skapa ett herrefolk genom militära erövringar. Han skrev i sin bok Mein Kampf: ”Människosläktet har växt sig starkt under ständig kamp, och det kan bara brytas ner under ständig fred. ... Den starkaste måste härska över och inte blanda sig med de svagare.” I stället för att lyfta upp mänskligheten offrade emellertid Hitler miljontals människoliv och ödelade en hel kontinent.

Men om krig inte är en biologisk nödvändighet, vad är det då som driver mänskligheten till självförstörelse? Vilka krafter är det som får nationerna att ägna sig åt denna barbariska sysselsättning?a Här följer en lista över några av de faktorer som lägger hinder i vägen för fredstiftarnas välmenande ansträngningar.

Orsaker till krig

Nationalism. Politiker och generaler uppmuntrar ofta till nationalism — en av de främsta drivkrafterna till krig. Många krig har satts i gång för att skydda ”nationens intressen” eller försvara ”landets ära”. När mentaliteten ”Mitt land — det må ha rätt eller orätt!” är förhärskande, kan även regelrätta aggressioner bortförklaras som ”förebyggande åtgärder”.

Etniska motsättningar. Många regionala krig sätts i gång och underblåses av djupt rotat hat mellan olika raser, stammar och etniska grupper. De tragiska inbördeskrigen i Liberia, Somalia och det tidigare Jugoslavien är några aktuella exempel.

Ekonomisk och militär rivalitet. Under den utåt sett fredliga epoken före första världskriget var Europas stormakter i själva verket upptagna med att bygga upp väldiga arméer. Tyskland och Storbritannien tävlade om vem som kunde bygga flest slagskepp. Eftersom alla större nationer som så småningom blev indragna i slaktandet trodde att ett krig skulle öka deras makt och föra med sig välkomna ekonomiska fördelar, var det bäddat för konflikt.

Religiösa tvister. I synnerhet om rasmotsättningar är inbegripna kan religiösa meningsskiljaktigheter bli en krutdurk. Konflikterna i Libanon och Nordirland och krigen mellan Indien och Pakistan har sin rot i religiösa motsättningar.

En osynlig krigshetsare. Bibeln avslöjar att ”denna tingens ordnings Gud”, Satan, Djävulen, nu är mer verksam än någonsin. (2 Korinthierna 4:4) Fylld av förbittring därför att han vet att han bara har ”en kort tidsfrist” provocerar han fram handlingar, däribland krig, som ytterligare förvärrar det ”ve” som råder på jorden. — Uppenbarelseboken 12:12.

Dessa grundläggande orsaker till krig är inte lätta att undanröja. För över 2.000 år sedan sade Platon att ”endast de döda har sett en ände på krig”. Är hans dystra uttalande en obehaglig sanning som vi måste lära oss att acceptera? Eller har vi skäl att hoppas att det en dag kommer att bli en värld utan krig?

[Fotnoter]

[Bildkälla på sidan 2]

Framsidesbild: John Singer Sargents målning ”Gasade” (detalj,) Imperial War Museum, London

[Bildkälla på sidan 3]

Instituto Municipal de Historia, Barcelona