Watchtower ONLINE LIBRARY
Watchtower
ONLINE LIBRARY
Svenska
  • BIBELN
  • PUBLIKATIONER
  • MÖTEN
  • Den kommande avslutningen på ”Boken om Jehovas krig”
    Vakttornet – 1990 | 1 juli
    • Den kommande avslutningen på ”Boken om Jehovas krig”

      ”Det sägs i ’Boken om Jehovas krig’.” — 4 MOSEBOKEN 21:14, NW.

      1, 2. Vid vilket tillfälle i forntiden visade Jehova egyptierna att han var en krigargud, och hur gjorde han det?

      NUTIDSMÄNNISKAN är föga medveten om att bibelns Gud, Jehova, är en krigare, en stridsman. Att han är det åskådliggjordes på ett dramatiskt sätt, när han befriade sitt forntida folk från förtrycket i Egypten. Det folkets osynlige fiende, Satan, djävulen, hade eggat Farao till att försöka låta dem arbeta sig till döds. När Farao så kom att inse vad han höll på att förlora genom att låta israeliterna gå, satte han och hans militärstyrkor efter dem.

      2 Men Farao insåg inte att israeliternas Gud kunde bli en krigargud för att befria sitt folk. När dessa egyptiska styrkor hämndlystet jagade fram på Röda havets torra botten, ingrep de utsatta israeliternas Gud och dränkte vagnförare och ryttare genom att låta de hopade vattenmassorna störta över den flyktkorridor som genom ett underverk hade öppnats för israeliterna. — 2 Moseboken 14:14, 24—28.

      3. Som vilket slags Gud karakteriserade israeliterna Jehova i sin segersång, men vilket faktum ignorerar nationerna i våra dagar?

      3 I säkerhet på Röda havets östra strand sjöng de jublande israeliterna följande segersång och lovprisade sin himmelske befriare: ”Låt mig sjunga till Jehova, för han har blivit högt upphöjd. Hästen och dess ryttare har han vräkt i havet. Min styrka och min makt är Jah, för han tjänar mig till räddning. Detta är min Gud, och jag kommer att prisa honom; min faders Gud, och jag kommer att upphöja honom. Jehova är en stridsman. Jehova är hans namn. Faraos vagnar och hans militärstyrkor har han kastat i havet, och de yppersta av hans krigare har blivit sänkta i Röda havet.” (2 Moseboken 15:1—4, NW) Där vid Röda havet visade Jehova sig som en krigare, som kunde utföra imponerande gärningar. Detta faktum har världens nationer ignorerat.

      4, 5. Från vilken gemensam förfader härstammade dessa Israels jublande 12 stammar, och vems vän blev denne och på grund av vilken egenskap?

      4 Profeten Mose, som ledde sjungandet av den inspirerade sången, talade om Jehova som ”min faders Gud”. Hebréen Abraham var en framträdande förfader till Israels nation, och Israels 12 stammar härstammade från honom genom Isak och Jakob och Jakobs 12 söner. Abraham visade sig vara en person som på ett föredömligt sätt tillbad Jehova Gud. Han hade så stark tro att han på Jehovas uppmaning utan att tveka lämnade sitt hem i Ur i Kaldeen och gav sig i väg till det land som Jehova skulle visa honom, övertygad om att Gud skulle uppfylla sitt löfte att ge det till honom och hans avkomlingar.

      5 På grund av Abrahams enastående tro lovade Jehova att ge Abraham en ”säd” eller avkomma, genom vilken alla jordens släkter, inbegripet våra dagars släkter, skulle välsigna sig. (1 Moseboken 12:2, 3; 22:17, 18) Abraham fördes in i ett så nära förhållande till Gud att han blev känd som ”Jehovas vän”, eftersom Gud själv kallade denne trogne patriark för sin vän. — Jakob 2:23; Jesaja 41:8.

      6. Hur visade Abraham sig vara en stridsman som förtröstade på Jehova, trots att han fridfullt vandrade omkring i det utlovade landet?

      6 Även om Abraham flyttade omkring som främling i det utlovade landet, visade han att han också kunde handla som en stridsman, en krigare. Vid ett tillfälle invaderade fyra kungar det utlovade landet och gav sig i väg med Abrahams brorson Lot och dennes familj. Driven av starka familjeband väpnade Abraham 318 av sina manliga tjänare och jagade tillsammans med förstärkning från tre av sina lokala bundsförvanter, Aner, Eskol och Mamre, efter marodörerna. Genom att överrumpla inkräktarna och anfalla dem på natten besegrade Abraham och hans skara dem, trots att de andra var en mycket överlägsen styrka. Det skedde en ”massaker på kungarna”. (Hebréerna 7:1; 1 Moseboken 14:13—17) Abraham befriade Lot och hans familj och tog tillbaka allt som var stulet.

      7—9. a) Vilken präst gjorde Abraham ett besök hos, och vilken välsignelse fick han? b) Hur visade Abraham att han önskade göras rik endast av Gud den Högste? c) Vem gav Abraham den militära segern, vilket bekräftades av Melkisedek?

      7 Abraham insåg att det endast var med Jehova Guds hjälp som hans militära bedrift hade blivit så framgångsrik, och han kunde erkänna detta faktum offentligt på sin triumferande färd hemåt. Han visste att Guds godkände präst fanns i staden Salem, och därför tågade han till den staden. I senare delen av kapitel 14 i 1 Moseboken läser vi om vad som sedan hände:

      8 ”Och Melkisedek, kungen i Salem, förde ut bröd och vin, och han var präst åt Gud den Högste. Sedan välsignade han honom och sade: ’Välsignad vare Abram som tillhör Gud den Högste, honom som har frambringat himmel och jord; och välsignad vare Gud den Högste, som har överlämnat dina förtryckare i din hand!’ Därpå gav Abram honom en tiondel av allt. Därefter sade kungen i Sodom till Abram: ’Ge mig själarna, men ta du själv lösöret.’ Då sade Abram till kungen i Sodom: ’Jag lyfter i sanning upp min hand i en ed till Jehova, Gud den Högste, honom som har frambringat himmel och jord, och betygar att, från en tråd till en sandalrem, nej, ingenting kommer jag att ta av vadhelst som är ditt, för att du inte må säga: ”Det var jag som gjorde Abram rik.” Ingenting för mig! Bara vad de unga männen redan har ätit, och de mäns del som gick med mig, Aner, Eskol och Mamre — låt dem ta sin del.’” — 1 Moseboken 14:18—24, NW.

      9 Som dessa verser visar styrkte Melkisedek, staden Salems kunglige präst, Abraham i hans övertygelse om att det var Gud den Högste som hade stridit för honom och hans militärstyrkor och gett honom seger. Kungen och prästen Melkisedek förringade inte den roll Jehova hade spelat i det hela.

      Boken om Jehovas krig

      10. Var i bibeln omnämns krigföring för första gången, och varför var detta bara en början av Jehovas segerrika krig?

      10 Första gången vi läser om krigföring i de heliga skrifterna är i beskrivningen i 1 Moseboken 14 av invasionen av det utlovade landet och av hur Abraham besegrade de beväpnade inkräktarna. Mer än fyra hundra år före sin lysande bedrift vid Röda havet visade sig Jehova således vara en krigare, ”en stridsman”. Men detta var bara början. Det skulle komma mycket större segrar och mer imponerande segrar, inbegripet den sista segern vid denna avslutning ”på tingens ordning”. — Matteus 24:3.

      11. Vad är ”Boken om Jehovas krig”, men var någon annanstans finns det ett överflöd av berättelser om hans militära bedrifter?

      11 Enligt vad som sägs i 4 Moseboken 21:14 (NW) skrevs det en bok ”om Jehovas krig”. Denna tillförlitliga redogörelse eller historia om Guds krig för sitt folk började kanske med denna strid för den trogne Abraham. Mose kände till den här boken men ger oss inte några närmare detaljer om den. Därför får vi inga upplysningar om alla de sätt varpå Jehova visade sig vara en krigare under den tidsperiod som boken om Jehovas krig omspänner. Men större delen av den heliga bibeln kom att skrivas efter omnämnandet av den boken, och bibeln ger oss många berättelser om Jehovas militära bedrifter.

      Den större Melkisedek — en krigare

      12. Vilken större representant för Gud den Högste förebildade Melkisedek, och vilken psalm skriven av David riktas till denne som präst och krigare?

      12 När Abraham hade besegrat Kedorlaomer och de kungar som hade allierat sig med denne, välsignade Melkisedek Abraham. Kungen och prästen Melkisedek var en profetisk bild av den som skulle bli Gud den Högstes överstepräst och också en mäktig krigare som hade den högste Gudens stöd. Psalm 110, som krigarkungen David skrev under inspiration, riktas till denne som är större än Melkisedek i Salem, när det heter: ”Din styrkas stav kommer Jehova att sända ut från Sion i det han säger: ’Dra kuvande fram mitt ibland dina fiender.’ Jehova har svurit (och han kommer inte att känna ånger): ’Du är en präst till obestämd tid efter Melkisedeks sätt!’ Jehova själv på din högra sida kommer sannerligen att sönderkrossa kungar på sin vredes dag.” — Psalm 110:2, 4, 5, NW.

      13. Som vem identifieras den som är större än den forntida Melkisedek i kapitel 7 och 8 i Hebréerna, och vilken upphöjd plats trädde denne in i och med vilket slags offer?

      13 Den inspirerade skribenten till boken Hebréerna avslöjade vem dessa ord egentligen riktades till, när han skrev: ”En förelöpare har gått in till förmån för oss, Jesus som har blivit överstepräst efter Melkisedeks sätt för alltid.” (Hebréerna 6:20) I det följande kapitlet i Hebréerna förklaras storheten hos den forntida Melkisedek. Men Melkisedeks prästerliga storhet överträffades ändå av honom som han förebildade, nämligen den uppväckte och förhärligade Jesus Kristus, som trädde in i Jehova Guds heliga närvaro med värdet av ett offer som var långt storslagnare än något som kungen och prästen Melkisedek någonsin skulle ha kunnat offra. — Hebréerna 7:1—8:2.

      14. Har den större Melkisedek bemyndigat kristenhetens prästerskap att ta del i de så kallade kristna nationernas militära satsningar?

      14 Den kunglige prästen Melkisedek välsignade en krigare, den segerrike Abraham. Men hur är det då med den större Melkisedek, den sanna kristendomens grundare? Kristenhetens präster gör anspråk på att representera Jesus Kristus, när de ber för och välsignar arméerna i de så kallade kristna nationerna. Men har Jehovas överstepräst i himmelen stött kristenhetens präster i detta? Har han på så sätt tagit på sig ansvaret för all den blodsutgjutelse som har förekommit under den så kallade kristna eran, inbegripet blodsutgjutelsen under första och andra världskriget? Absolut inte! Han har aldrig bemyndigat sina sanna lärjungar att göra sig till någon del av denna världen eller att ta del i dess blodsutgjutande militarism.

      Krigarguden gör sig ett skönt namn

      15, 16. Vad gjorde Jehova för sig själv, när han stred för sitt folk för att befria dem från Egypten?

      15 Nehemja 9:10 (NW) syftar på Jehovas befriande av Israels 12 stammar ur Egypten, när det heter: ”Sedan gav du tecken och under mot Farao och alla hans tjänare och allt folket i hans land, för du visste att de handlade förmätet mot dem [israeliterna]; och du grep dig an med att göra dig ett namn som i denna dag.” — Jämför 2 Moseboken 14:18.

      16 Profeten Jesaja åsyftar vad detta namn representerar, när han skriver om Jehova: ”Han som lät sin sköna arm gå vid Moses högra sida; Han som klöv vattnen framför dem, för att göra sig själv ett till obestämd tid bestående namn.” Och han riktar sig till Jehova med orden: ”Så ledde du ditt folk för att göra dig själv ett skönt namn.” (Jesaja 63:12—14, NW) Daniel vädjade till Jehova att återigen handla för sitt folk och riktade sig till honom med orden: ”Du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand och började göra dig ett namn, som i denna dag.” — Daniel 9:15, NW; Jeremia 32:20.

      17. Vem kommer Jehova att sända ut för att strida i hans namn, och vad kommer han alltså att visa alla nationer i våra dagar?

      17 När tiden är inne kommer Jehova Gud att sända ut Jesus Kristus, den större Melkisedek, som en mäktig krigare. Genom honom kommer Jehova att göra sig ett namn som överträffar allt i det flydda, sådant det finns beskrivet i ”Boken om Jehovas krig” eller i de hebreiska skrifterna i den heliga bibeln. I det sista kapitlet i den näst sista boken i de hebreiska skrifterna förutsägs ett internationellt angrepp mot Jerusalem. Därefter kommer Jehova, enligt Sakarja 14:3 (NW), ”sannerligen att dra ut och föra krig mot dessa nationer, som på sin krigförings dag, på stridens dag”. På så sätt kommer bibelns Gud att visa alla nutida nationer att han fortfarande är den krigargud som han var på det forntida Israels tid.

      18, 19. Vilket Jerusalem kommer att bli föremål för ett alltomfattande angrepp av nationerna?

      18 Detta är något som fortfarande ligger framför oss. Men vilket Jerusalem är det då som skall utsättas för ett sådant alltomfattande angrepp? Profetian uppfylldes inte på det Jerusalem som fanns på Sakarjas tid. Staden Jerusalem förstördes av Roms härar år 70 v.t., men den byggdes upp igen, och kristenheten och det köttsliga Israels nation betraktar nu den staden som helig. I sexdagarskriget år 1967 besatte det köttsliga Israel hela det återuppbyggda jordiska Jerusalem. Men det finns inga som helst bevis för att Jehova Gud då tog någon som helst del i striderna. Hans på tronen uppsatte kung, Jesus Kristus, regerar inte i ett jordiskt Jerusalem, och det jordiska Jerusalem är inte heller längre ”den store Konungens stad”, dvs. Jehovas stad. — Matteus 5:35.

      19 Nej, denna officiella huvudstad i den judiska medlemmen av Förenta nationerna är inte det Jerusalem som omnämns i Sakarjas profetia. Sakarja åsyftade i stället det Jerusalem som vi läser om i boken Hebréerna. Där riktar Paulus sig till smorda kristna och skriver: ”Ni har kommit till ett Sions berg och en stad som tillhör den levande Guden, ett himmelskt Jerusalem, och myriader änglar.” (Hebréerna 12:22) Detta himmelska Jerusalem är inget annat än Guds messianska rike, representerat på jorden i våra dagar av en liten skara smorda kristna, som hyser hoppet att få bli medregenter med Jesus Kristus i det Riket. Dessa skall bli föremål för det förutsagda angreppet.

      20. Vad sade kung Hiskia till sitt hotade folk för att stödja dem, och på vilka ord av den kung som är större än Hiskia stöder sig Jehovas vittnen i våra dagar?

      20 Men varken de eller den stora skaran av kristna med ett jordiskt hopp, som har kommit ut ur alla nationer för att förena sig med dem i sann tillbedjan, behöver frukta för utgången av det angreppet. När den assyriske kungen Sanheribs härar, som ingav sådan fruktan, kom mot Jerusalem under kung Hiskias regering, fick de utsatta israeliterna ett lugnande besked om situationen, när kung Hiskia sade till dem: ”Med honom är en arm av kött, men med oss är Jehova, vår Gud, till att hjälpa oss och till att utkämpa våra strider.” Resultatet blev att ”folket började stödja sig på Hiskias, Judas kungs, ord”. (2 Krönikeboken 32:8, NW) När Jehovas vittnen i våra dagar hotas av denna världsordnings nationella styrkor, kan de stödja sig på liknande ord av en kung som är större än Hiskia, nämligen Jesus Kristus.

      21. a) Varför kommer man att erinra sig Jahasiels ord under det kommande angreppet på det himmelska Jerusalem? b) Vad kommer att bli resultatet av den strid som då skall utkämpas?

      21 Då kommer man att erinra sig de trosinspirerande orden av leviten Jahasiel: ”Ni kommer inte att behöva strida i detta fall. Ställ er där, stå stilla och se Jehovas räddning till förmån för er. O Juda och Jerusalem, var inte rädda och var inte förfärade. Dra i morgon ut mot dem, och Jehova kommer att vara med er.” (2 Krönikeboken 20:17, NW) Ja, under hela den farliga tiden kommer Jehova att vara med sitt folk. Deras säkerhet och skydd kommer att vara beroende av att han strider för dem. Och det kommer han att göra genom sin krigarkung, Jesus Kristus! Vad blir utgången? Djävulens synliga organisation på jorden kommer att bli fullständigt tillintetgjord. — Uppenbarelseboken 19:11—21.

      22. a) Vad kommer att bli den triumferande avslutningen på ”Boken om Jehovas krig”, och vad kommer Jehova därigenom att göra för sig själv? b) Vad kommer de som älskar Jehovas namn att förmås att göra genom hans seger?

      22 Vilket skönt namn kommer inte Gud att göra sig genom sin vördnadsbjudande seger i detta krig, ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Har-Magedon! (Uppenbarelseboken 16:14, 16) Ett nytt kapitel kommer då att så att säga fogas till boken om Jehovas krig. I samband med slutet för denna tingens ordning kommer den att få en triumferande och storslagen avslutning. Hela boken kommer att visa att den allsmäktige Guden aldrig har förlorat en strid. Med vilket jubel kommer inte de som älskar Jehovas namn att därefter lovprisa honom! Då kommer verkligen den sista versen i Psalmernas bok att uppfyllas på ett storslaget sätt: ”Allt som andas — må det lovprisa Jah. Lovprisa Jah!” — Psalm 150:6, NW.

  • Den universella stridsfrågan avgörs för gott
    Vakttornet – 1990 | 1 juli
    • Den universella stridsfrågan avgörs för gott

      ”Jehova själv på din högra sida kommer sannerligen att sönderkrossa kungar på sin vredes dag.” — PSALM 110:5, NW.

      1, 2. Vilken händelse år 70 v.t. kan ha kastat tvivel över huruvida Jehova Guds suveränitet var universell, men till vilka hade hans ynnest då vänt sig?

      DEN förnämsta stridsfrågan inför människor och änglar gäller himmelens och jordens Skapares universella suveränitet. Jehovas fiender har i många hundra år bestridit hans suveränitet, men den stridsfrågan kommer inom kort att avgöras för alltid. Ja, förstörandet år 70 v.t. av staden Jerusalem och dess åt Jehova överlämnade tempel kan ha kastat tvivel över huruvida Skaparens, Jehovas, suveränitet var universell. Men det fanns ett giltigt skäl till att Jehova inte då valde att bli en krigargud för det köttsliga Israel.

      2 Vad var det för ett skäl? Jo, Jehova Gud hade då vänt sin ynnest till en ny nation, ett andligt Israel, ”Guds Israel”, som aposteln Paulus kallar Jesu Kristi församling. (Galaterna 6:16) Men hittills under den så kallade kristna eran har Jehova inte stridit för det andliga Israel som en krigargud på det sätt som han stred för det naturliga Israel under det mosaiska lagförbundet. Han tillät till och med att romerska soldater på judarnas anstiftan dödade Jesus Kristus på en tortyrpåle på Golgata. Detta var 37 år innan Jerusalem förstördes av romarna år 70 v.t.

      3, 4. Hur hade Gud visat sig vara en krigare från Mose tid och fram till Hiskia, men vad har i fallet med de andliga israeliterna varit sant om hans och deras stridande?

      3 Från profeten Mose tid och fram till kung Hiskias regering i Jerusalem stred Jehova Gud på ett övernaturligt sätt för Israels nation, och israeliterna stred under honom med dödliga vapen. (5 Moseboken 1:30; 3:22; 20:3, 4; Josua 10:42) Men inte så i fallet med det andliga Israel! Under hela den vanliga tideräkningen, ända sedan Jesu Kristi död utanför Jerusalem, har denne krigargud inte valt att strida i någon fysisk krigföring för Guds Israel. Och inte heller har han bemyndigat de andliga israeliterna, som utgör den kristna församlingen, att strida med materiella krigsvapen. De kristna har ett annat slags krig att utkämpa.

      4 I överensstämmelse med detta skrev en av den kristna trons ledande kämpar följande till medkristna i Korint i Grekland: ”Vår krigförings vapen är ju inte köttsliga, utan mäktiga genom Gud till att riva ner starka förskansningar. Vi river nämligen ner tankebyggnader och allt högtsträvande som häver sig upp mot kunskapen om Gud; och vi tar varje tanke till fånga för att göra den lydig mot den Smorde; och vi håller oss redo att bestraffa all olydnad, så snart som er egen lydnad har blivit genomförd.” (2 Korintierna 10:4—6) Tidigare i samma brev talade Paulus om ”rättfärdighetens vapen till höger och till vänster”. — 2 Korintierna 6:7; se också Efesierna 6:11—18.

      Jehova skall strida vid Harmageddon

      5. Vilken hållning intog Jesus i Getsemane trädgård mot användandet av materiella vapen i självförsvar, och hur handlar hans lärjungar?

      5 Jesus Kristus brukade aldrig dödliga vapen i självförsvar, när han var på jorden. Den natt då han blev förrådd i Getsemane trädgård drog hans hängivne lärjunge Simon Petrus ett svärd och högg av örat på den judiske översteprästens tjänare. Men Jesus satte genom ett underverk tillbaka örat på dess plats och sade: ”Alla som tar till svärd skall gå under genom svärd. Eller menar du att jag inte kan vädja till min Fader om att i detta ögonblick förse mig med mer än tolv legioner änglar? Men hur skulle Skrifterna då uppfyllas som säger att det måste ske på det här sättet?” (Matteus 26:52—54) Med tanke på allt detta bevarar alla sanna efterliknare av Guds självuppoffrande Son sin neutralitet både direkt och indirekt, när det gäller världslig krigföring. — Johannes 17:16; 18:36.

      6. Vilken ståndpunkt kommer Jehovas vittnen att inta under kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag vid Harmageddon?

      6 Må därför nationerna här underrättas om att Jehovas vittnen inte kommer att ta del i striden under ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid ”den plats som på hebreiska kallas Har-Magedon”. De kommer att överlämna striden åt krigarguden, ”härars Jehova”, och hans legioner änglar under Jesu Kristi ledning. — Uppenbarelseboken 16:14—16; 19:11—21; Psalm 84:13, NW.

      Jehova står i begrepp att återuppta sin militära verksamhet

      7. Med vilken titel kom Jehova att kallas som krigargud, och räknas han fortfarande som sådan?

      7 Det forntida Israels Gud kom att bli känd och tilltalad som Jehova tseva·’óhth, härars Jehova. (1 Samuelsboken 1:3, 11, NW) I Romarna 9:29 (1917) syftar den kristne aposteln Paulus på Jesaja 1:9, när han skriver: ”Om Herren Sebaot icke hade lämnat en avkomma kvar åt oss, då vore vi såsom Sodom, vi vore Gomorra lika.” Den kristne lärjungen Jakob skriver också: ”Skördemännens rop hava kommit fram till Herren Sebaots öron.” (Jakob 5:4, 1917) Paulus och Jakob räknade således Gud som härars Jehova under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen. Och även om Gud under de följande 1.800 åren inte har inlåtit sig i någon köttslig krigföring för det andliga Israel, Guds Israel, på det sätt som han gjorde för det forntida Israel, är han ändå fortfarande härars Jehova.

      8—10. a) Vem gav bemyndigande till kriget i himmelen, och varför var Mikael den mest kvalificerade att strida? b) Vad blev följden av kriget i himmelen, och hur lång tid återstår före kriget på Jehovas stora dag?

      8 Vid det messianska rikets födelse vid slutet av ”hedningarnas tider” år 1914 bröt det ut krig i Jehova Guds himmelska domän. (Lukas 21:24, 1917) Vem gav bemyndigande till det kriget? Jo, Jehova Gud själv. Han sände ut sin på tronen uppsatte Son på slagfältet under namnet Mikael, eftersom han är den som är mest kvalificerad att besvara den fråga som innefattas i det namnet, nämligen ”Vem är lik Gud?” Mikael gick genast till aktion som den stridande representanten för härars Jehova.

      9 Därför läser vi i Uppenbarelseboken 12:7—10: ”Och krig bröt ut i himmelen: Mikael och hans änglar drabbade samman med draken; och draken och dess änglar krigade, men den fick inte övertaget, inte heller fanns det längre en plats för dem i himmelen. Så blev den store draken nerslungad, den ursprunglige ormen, han som kallas Djävul och Satan, han som vilseleder hela den bebodda jorden; han slungades ner till jorden, och hans änglar slungades ner med honom. Och jag hörde en hög röst i himmelen säga: ’Nu har frälsningen och makten och riket, som tillhör vår Gud, och myndigheten, som tillhör hans Smorde, blivit en verklighet, eftersom våra bröders anklagare har slungats ner.’”

      10 Nu, mer än 70 år efter den striden i himmelen, återstår endast ”en kort tidsfrist” innan kriget på Jehova Guds stora dag bryter ut och han tydligt kommer att visa sig som härars Jehova för den nuvarande generationen av människor. — Uppenbarelseboken 12:12; Sakarja 14:3.

      Han som strider till försvar för Jehova

      11. Vilken fastställd tid väntar kvarlevan av den lilla hjorden och den stora skaran på, och vad kommer de då jublande att få applådera?

      11 Så här skrev den vise kung Salomo i det forntida Israel under inspiration: ”För allting finns det en fastställd tid, ja en tid för varje angelägenhet under himlarna: ... en tid för krig och en tid för fred.” (Predikaren 3:1—8, NW) Här på jorden väntar lärjungarna till den regerande kungen, som är ”något mer än Salomo”, på den tid och det tillfälle då han skall leda de segerrika himmelska änglarna ut i striden vid Har-Magedon. (Matteus 12:42; Uppenbarelseboken 19:11—16) Där kommer han att ”vara herde över dem [nationerna] med järnstav”, och slå sönder dem ”med järnspira”. (Uppenbarelseboken 19:15; Psalm 2:9) Hur kommer inte hans fridsamma och beskyddade lärjungar att applådera hans vördnadsbjudande befriande av dem! Detta befriande kommer att omfatta både kvarlevan av den ”lilla hjorden” av hans medregenter i Riket och den ”stora skaran” av hans ”andra får”, som hyser hoppet att få ärva den paradisiska jorden under hans tusenåriga fredsregering. (Lukas 12:32; Uppenbarelseboken 7:9—17; Johannes 10:16) Under ”den Allsmäktiges själva skugga” kommer de att jublande applådera herdekungens, Jesu Kristi, imponerande seger till försvar för Jehova Guds universella suveränitet. — Psalm 91:1, NW.

      12. Varifrån hotas nationerna av krig, och med vilket resultat enligt Psalm 68:2, 3 (NW)?

      12 Man kan utan att överdriva säga att alla jordiska nationer, antingen de är medlemmar av Förenta nationerna eller inte, nu hotas av ett krig som kommer från en plats långt utanför människans domän och där man använder vapen som träffar målet exakt och som vida överträffar människans atombomber. Lyssna: ”Må Gud stå upp, må hans fiender kringspridas, och må de som intensivt hatar honom fly på grund av honom. Som rök blåses bort, må du blåsa bort dem; som vax smälter för elden, må de ondskefulla förgås inför Gud.” — Psalm 68:2, 3, NW.

      13. Till vem riktas orden i Psalm 45:2—7 mycket lämpligt, nu när krigsförberedelserna pågår?

      13 Förberedelserna för kriget framför alla andra pågår nu. Följande ord skrivna under inspiration av en medlem av Israels nation riktas till honom som är Jehova Guds förnämste stridsman och som träder upp till hans försvar: ”Du är verkligen skönare än människors söner. Behag har utgjutits på dina läppar. Därför har Gud välsignat dig till obestämd tid. Bind ditt svärd vid ditt lår, o du väldige, med din värdighet och din prakt. Och i din prakt — dra vidare till framgång; rid för sanningens och ödmjukhetens och rättfärdighetens sak, och din högra hand kommer att undervisa dig i ting som inger fruktan. Dina pilar är skarpa — under dig fortsätter folken att falla — i hjärtat på kungens fiender. Gud är din tron till obestämd tid, ja för evigt; din kungamakts spira är en rättrådighetens spira.” — Psalm 45:2—7, NW.

      Nationerna går samman mot Jehova

      14, 15. Vilka ord ur Psalm 2 citerade apostlarna, när de blivit frigivna ur häkte, såsom uppfyllda, och vad bad de Gud om?

      14 Kort efter grundandet av den kristna församlingen på pingstdagen år 33 v.t. urskilde smorda kristna en tillämpning av Psalm 2:1, 2 (NW). Detta skriftställe lyder: ”Varför har nationerna råkat i tumult och folkgrupperna för sin del fortsatt att mumla det som är tomhet? Jordens kungar ställer upp sig, och höga ämbetsmän, de har gått samman som en man mot Jehova och mot hans smorde.” Efter det att Jehovas Smordes apostlar för första gången hade blivit arresterade och illa behandlade av fientliga judar slöt de sig vid sin frigivning åter till sina medkristna och citerade då dessa ord från Psalm 2, som är skrivna av kung David. Så här återger Apostlagärningarna 4:23—30 detta:

      15 ”Sedan de blivit frigivna, gick de till sina egna och berättade om vad de främsta prästerna och de äldste hade sagt till dem. När de hade hört detta, höjde de endräktigt sina röster till Gud och sade: ’Suveräne Herre, du är den som har gjort himlen och jorden och havet och allting i dem och som genom helig ande har sagt genom vår förfader Davids, din tjänares, mun: ”Varför tog nationer till att larma och hade folk fåfänga ting i sinnet? Jordens kungar fattade ståndpunkt och styresmännen gick samman som en man emot Jehova och emot hans smorde.” Ja, både Herodes och Pontius Pilatus tillsammans med män från nationer och med Israels folkgrupper var verkligen samlade i denna stad emot din helige tjänare Jesus, som du har smort, för att göra vad din hand och ditt rådslut hade förutbestämt skulle ske. Och nu, Jehova, vänd din uppmärksamhet till deras hotelser och förunna dina slavar att fortsätta med att tala ditt ord med all dristighet, medan du räcker ut din hand till läkedom och medan tecken och förebud sker genom din helige tjänare Jesu namn.’”

      16, 17. a) Har det någonsin i mänsklighetens historia hänt något som kan jämföras med det som började hända år 1914? Förklara. b) Vilken kurs fortsätter nationerna att ta, och vad tvingar de därigenom Jehova Gud att skriva, när det gäller boken om hans krig?

      16 Men vad i mänsklighetens historia kan jämföras med det som började hända för 76 år sedan, år 1914, när det gäller larmande nationer, kungar som fattade ståndpunkt som en man och politiska ledare som gick samman emot Jehova och hans Smorde, Jesus Kristus? Det var inte bara året då det första världskriget i mänsklighetens historia bröt ut, utan det var framför allt året då hedningarnas tider eller ”nationernas fastställda tider” slutade! (Lukas 21:24) Psalm 2 började tydligt få sin större uppfyllelse det året.

      17 Ingen av nationerna — inte ens nationerna i den så kallade kristenheten, där många av medborgarna betraktar sig själva som andliga israeliter — var benägen att välkomna Jehovas Smorde, Jesus Kristus, till härskartronen över jorden vid slutet av hedningarnas tider år 1914. Och nu, 71 år efter det att ”dessa goda nyheter om riket” från och med år 1919 började predikas ”till ett vittnesbörd för alla nationerna”, ämnar nationerna inom och utom kristenheten helt visst inte hylla Jehovas sedan länge aviserade kung och svära honom sin undersåtliga tro och lydnad medan de avsäger sig sitt eget herravälde över jorden. (Matteus 24:14) De har i stället äntligen nått fram till den tid och situation, då de tvingar Jehova att så att säga skriva den storslagna avslutningen på ”Boken om Jehovas krig”. — 4 Moseboken 21:14, NW.

      En härlig triumf för krigarguden

      18. Vilken åtgärd av Jehova är vi för, och vem kommer så att säga att vara på hans sida för att uppfylla Psalm 110?

      18 Framåt därför till drabbning, o härars Jehova, med din kunglige Son, Jesus Kristus, vid din sida! Till honom riktas de profetiska orden: ”Dra kuvande fram mitt ibland dina fiender. Jehova själv på din högra sida kommer sannerligen att sönderkrossa kungar på sin vredes dag. Han kommer att verkställa dom bland nationerna; han kommer att låta det bli fullt av döda kroppar. Han kommer sannerligen att sönderkrossa huvudet över ett folkrikt land.” — Psalm 110:2, 5, 6, NW.

      19. Vilken bön frambär vi till Gud för den stora skaran av andra får angående kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag som ligger alldeles framför oss?

      19 O, härars Jehova, låt dina trogna tjänare på jorden få bli jublande vittnen till din oförlikneliga seger genom din krigarkung, Jesus Kristus, i kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag vid den plats som på hebreiska kallas Har-Magedon! (Uppenbarelseboken 16:14) Låt den stora skaran av fårlika personer, som ”har tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets blod”, tillsammans med kvarlevan av de sanna andliga israeliterna, jublande få komma ”ut ur den stora vedermödan” för att bli dina jordiska vittnen i all evighet! (Uppenbarelseboken 7:14) Låt dem utan att behöva dö få överleva under din kärleksfulla omvårdnad in i den domän utan krig som tillhör din segerrike Son, som skall härska över den renade jorden, vilken skall förvandlas till ett vackert paradis i överensstämmelse med ditt ursprungliga uppsåt. Låt dem få bli ett synligt vittnesbörd för alla de uppväckta döda till försvar av den suveränitet över hela universum som rätteligen tillhör dig! Vi tackar dig för att du då för gott, ja, för evigt, skall ha avgjort den universella stridsfrågan!

Svenska publikationer (1950–2026)
Logga ut
Logga in
  • Svenska
  • Dela
  • Inställningar
  • Copyright © 2025 Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania
  • Användarvillkor
  • Sekretesspolicy
  • Sekretessinställningar
  • JW.ORG
  • Logga in
Dela