• Krig — Varför?
    Vakna! – 1986 | 8 februari

    • Propagandans roll

      Ibland råkar grannar i gräl med varandra. Men det är sällan sådant leder till blodsutgjutelse. För det första förbjuder landets lag övergrepp och mord på andra medborgare. Men i krigstid är detta förbud inte tillämpligt på ett fientligt lands medborgare, även om människor i allmänhet inte känner sina ”fiender”. Allt de känner till om fienden är vad de har förmåtts att tro genom att matas med propaganda från sina politiskt kontrollerade massmedier.

      Detta är ett faktum i varje nation. Som Irenäus Eibl-Eibesfeldt skriver: ”Den allmänna opinionen formas av intressegrupper (politiker, vapenfabrikanter, militären) som vilseleder väljarna genom att ge dem falska eller ensidiga informationer.” Historikern H. E. Barnes ger uttryck åt en liknande tanke: ”Alltsedan franska revolutionens dagar ... [har] omfattande och övertygande propaganda i allt större utsträckning tillgripits för att skydda krigföringen mot allmänt missnöje, motstånd och faktiska analyser av stridsfrågorna.”

      Följden har blivit att ”praktiskt taget vem som helst kan bli övertalad och manipulerad på ett sådant sätt att han mer eller mindre frivilligt inlåter sig i en situation där han måste döda och kanske dödas”. (Gwynne Dyer: War) På grund av sin politiska och ekonomiska makt kan således ”eliten” kontrollera massmedierna för att förbereda massorna på blodbadet.

      Adolf Hitler och Joseph Goebbels, som stod i spetsen för den härskande nazistiska eliten, var väl medvetna om vikten av att med hjälp av bedräglig propaganda kunna styra massornas sinnen. Den 24 augusti 1939 redogjorde Hitler inför en grupp höga officerare för sina planer beträffande invasionen av Polen. ”Jag skall ge en propagandistisk förevändning för att börja kriget. Det spelar ingen roll om den är trovärdig eller inte. ... När det gäller att påbörja och föra ett krig är det inte Rätten som är det väsentliga utan Segern.”