Krig och till bekännelsen kristna

Att kristenheten framträdde på världsscenen förändrade inte förhållandena. Anne Fremantle skriver i sin bok Age of Faith: ”Av alla de krig som människor har utkämpat har inga förts med större nit än de som utkämpats för trons skull. Och av dessa ’heliga krig’ har inga varit blodigare och mer långdragna än de kristna korstågen under medeltiden.”

Och än i dag är det förvånansvärt nog mycket lite som har förändrats. ”Att folk kämpar och dör under religiös flagg är något som pågår med våldsam ihärdighet”, rapporterade tidskriften Time. ”Protestanter och katoliker i Nordirland turas om att döda varandra i ett slags meningslöshetens perpetuum mobile. Araber och israeler står hela tiden på gränsen till konflikt i territoriella, kulturella och religiösa frågor.” Dessutom har etniska och religiösa meningsskiljaktigheter lett till fruktansvärda massakrer i det forna Jugoslavien och även i asiatiska länder.

Hur otroligt det än kan låta tar till bekännelsen kristna ofta till vapen mot medlemmar av sin egen religion. Katoliker dödar således katoliker på slagfälten. Den katolske historikern E. I. Watkin erkänner: ”Trots att detta medgivande oundvikligen är smärtsamt kan vi inte till förmån för en falsk uppbyggelse eller en oärlig lojalitet förneka eller ignorera det historiska faktum att biskopar alltid har stött alla krig som förts av deras nations regering. Jag känner faktiskt inte till ett enda tillfälle då en nations prästerskap har fördömt ett krig såsom orättfärdigt. ... Vilket teoretiskt handlingssätt de katolska biskoparna än förespråkat, har det tänkespråk de i praktiken följt under krigstid varit ’mitt land har alltid rätt’.”

Men det är inte bara katoliker som har hyllat detta tänkespråk. En ledarartikel i den kanadensiska tidningen The Sun framhöll: ”Protestantismen kan på intet sätt göra anspråk på att ha sluppit undan dessa splittrande nationalistiska krafter. Det är en svaghet hos kanske all organiserad religion att kyrkan följer fanan. ... Vilket krig har någonsin utkämpats där man inte hävdat att Gud stått på vardera sidan?”

Tydligtvis inte ett enda! Den protestantiske prästmannen Harry Emerson Fosdick erkände: ”Till och med i våra kyrkor har vi satt upp fälttecken och fanor. ... I samma andetag som vi lovsjungit Fridsfursten har vi förhärligat kriget.” Och kolumnisten Mike Royko sade att kristna aldrig har hyst ”några starkare samvetsbetänkligheter mot att föra krig mot andra kristna”. Han konstaterade: ”Om de hade gjort det, skulle de flesta av de våldsammaste krigen i Europa aldrig ha inträffat.” Trettioåriga kriget i Tyskland mellan protestanter och katoliker är ett tydligt exempel på ett sådant krig.

Fakta talar för sig själva. Religionen har understött och ibland även anstiftat krig. Många har därför ställt sig frågan: Favoriserar Gud verkligen en nation framför en annan i tider av krig? Tar han parti när olika nationer strider mot varandra? Kan vi någonsin få uppleva en tid då det inte längre finns några krig?

Ett falskt hopp

Många har hoppats på att kyrkorna skall kunna hjälpa till att skapa en värld som är fri från krig. Men kyrkorna har i själva verket visat sig vara en av historiens mest splittrande och militanta krafter. Frank P. Crozier, som var brittisk brigadgeneral under första världskriget, sade till exempel: ”De kristna kyrkorna är de bästa skapare av blodtörst vi äger, och vi begagnade dem i stor utsträckning.”