Kung Filips djärva plan

Filip, som vid den här tiden var Europas mäktigaste man, hade försökt bevara England katolskt genom att fria till Elisabet när hon blev drottning, men hon hade avböjt. I åratal hade engelska kapare plundrat spanska skepp och hamnar och utmanat Spaniens koloniala övertag. Saken blev inte bättre av att Elisabet stödde holländarna i kampen för självständighet från Spanien. Marias avrättning blev nu droppen för Filip. Med påvens bifall beslöt han att spanska armadan, en enorm flotta på över 130 skepp, skulle segla till Nederländerna, ta ombord en invasionsarmé och sedan korsa Engelska kanalen och invadera England. Men innan flottan hade mobiliserats avslöjades planen av engelska spioner. Elisabet sände sir Francis Drake med 30 skepp till den spanska sjöstaden Cádiz, där han förstörde flera av spanjorernas skepp och därmed försenade armadan ett helt år.

När armadan slutligen satte segel 1588 var den engelska flottan redo. Trots beskjutning seglade de spanska skeppen genom Engelska kanalen utan alltför stora skador och kastade ankar utanför franska Calais. Natten därpå satte engelsmännen eld på åtta skepp fullastade med brännbara ämnen och sände in dem bland de spanska skeppen, som skingrades i panik. Efter hårda strider fångades spanjorerna upp av en sydvästlig vind som förde dem bort från England och norrut mot Skottland. Hälften av skeppen förliste i stormar utanför Skottland och Irland, medan de övriga lyckades ta sig tillbaka till Spanien.

A. Engelsmännen sänder in brinnande skepp bland de spanska skeppen.