Jehosafat var en kung som satte sin förtröstan till Jehova. När Juda hotades av de förenade styrkorna från Ammon, Moab och Seirs bergstrakt, erkände han ödmjukt hur svag nationen var när den ställdes inför denna fara, och han bad till Jehova om hjälp. Därefter stred Jehova för Juda genom att skapa förvirring i de fientliga härarna, så att de dödade varandra. Det ledde till att de kringboende nationerna blev rädda, och Juda hade från och med då fred. (2Kr 20:1–30)

Dessutom räddade Jehova på kung Jehosafats tid Juda och Jerusalem från Ammons, Moabs och Seirs förenade styrkor genom att han skapade förvirring bland dessa fiender så att de dödade varandra. (2Kr 20:1–29)