I modern tid

13. Hur gick det för bibelforskarna när det gällde att försöka undvika blodskuld under första världskriget?

¹³ Det var först år 1914 som total krigföring trängde in på världsscenen. Nationerna satte in alla sina tillgångar, däribland sitt manskap, på krigföring. Många av bibelforskarna, som Jehovas vittnen kallades på den tiden, gjorde berömvärda ansträngningar för att undgå blodskuld. De blev hätskt förföljda, precis som Jesus hade sagt att de skulle bli. — Johannes 15:17—20.

14, 15. a) Hur gav Jehova vägledning under andra världskriget? b) Vilken klar ståndpunkt intog Jehovas vittnen då? c) Hur skilde sig detta från hur världsliga religionsanhängare handlade?

¹⁴ När det återigen bröt ut en världsomfattande konflikt år 1939, sörjde Jehova för att hans tjänare fick tydlig vägledning. Inom två månader från krigsförklaringen kom denna vägledning i form av en bibelstudieartikel med titeln ”Neutralitet” i den engelska upplagan av Vakttornet för 1 november 1939 (på svenska 1 januari 1940). Den slutade med följande mening: ”Alla som äro på Herrens sida komma att vara neutrala i förhållande till krigförande nationer och komma att vara helt och hållet för den store TEOKRATEN och hans Konung.”

¹⁵ Vad blev resultatet? Som ett världsomfattande broderskap avhöll sig Jehovas vittnen konsekvent från att utgjuta oskyldiga människors blod, inbegripet blodet av sina bröder i andra länder. Medan katoliker, protestanter, buddister och andra slaktade varandra, lydde Jesu sanna lärjungar detta nya bud: ”Alldeles som jag har älskat er, ... [skall] ni också ... älska varandra.” — Johannes 13:34.

16. a) Hur visade Jehovas vittnen sig vara hederliga medborgare? b) Hur höll vittnena fast vid att betala tillbaka Guds ting till Gud, och vad ledde detta ibland till?

¹⁶ Dessa kristna fortsatte att betala tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens. De lydde landets lagar som hederliga medborgare. (Matteus 22:17—21; Romarna 13:1—7) Men vad som var ännu viktigare var att de betalade tillbaka till Gud de ting som tillhörde honom, inbegripet deras överlämnade liv och kristna tillbedjan. När kejsaren krävde att få Guds ting, handlade de därför i enlighet med de principer som står i Apostlagärningarna 4:19 och 5:29. Antingen frågan gällde utgjutandet av blod, civilmilitärt arbete, alternativ tjänst eller hälsandet av en avbild, till exempel en nations flagga, så intog trogna kristna den ståndpunkten att det inte gick att kompromissa. I vissa fall blev de avrättade på grund av denna ståndpunkt. — Matteus 24:9; Uppenbarelseboken 2:10.

De kompromissade inte

17. a) Vad sägs det i en bok om nazisternas behandling av Jehovas vittnen? b) Hur skilde sig Jehovas vittnen från andra i fråga om att bemöta utmaningen?

¹⁷ I en relativt nyutkommen bok med titeln Of Gods and Men (Om gudar och människor) hette det att under Hitlers tredje rike var Jehovas vittnen den religiösa grupp som fick utstå ”det allra värsta motståndet”. Jehovas vittnen kompromissade inte. De som tillhörde andra religioner i Tyskland följde sina fältpräster och gjorde därför religiös tjänst åt den tyska staten och fick det politiska vilddjurets ”märke” på sin ”högra hand” eller på sin ”panna”. (Uppenbarelseboken 13:16) Dessa stödde den tyska politiska partiorganisationen med sin verksamma högra hand och visade tydligt sin ståndpunkt genom att ropa ”Heil Hitler!” och hälsa hakkorsflaggan.

18. a) Vilken redogörelse visar om Jehovas vittnen var ”politiskt ’neutrala’” eller ej? b) Hur bör denna historiska redogörelse påverka oss personligen i våra dagar?

¹⁸ Vilken ståndpunkt intog då de sanna kristna? Så här heter det i den ovan nämnda boken: ”Det var endast Jehovas vittnen som motstod regimen. De kämpade emot med näbbar och klor, och som ett resultat fängslades hälften av dem, och en fjärdedel avrättades. ... Till skillnad från [andra religioner] är de icke-världsliga i den bemärkelsen att de inte söker den materiella världens godkännande eller belöningar, och de betraktar inte sig själva som medlemmar av den. De är politiskt ’neutrala’, eftersom de redan tillhör en annan värld — Guds. ... De söker inte och erbjuder inte kompromisser. ... Att tjäna i armén, att rösta eller att göra Hitlerhälsningen skulle ha inneburit att de erkände denna världens krav som viktigare än Guds krav.” Jehovas vittnens strävan efter fred och icke-våld erkändes till och med i koncentrationslägren. Hur då? Därigenom att ”det endast var vittnena som fick lov att raka SS-vakterna med rakkniv, eftersom de var de enda som man litade på inte skulle komma att döda”.

19. Hur har Jehovas vittnen följt Jesu modiga exempel, och med vilket resultat?

¹⁹ Under andra världskriget blev Jehovas vittnen ett enastående exempel på kristen neutralitet. Jorden runt följde de konsekvent och modigt Jesu exempel i att inte vara ”någon del av världen”; precis som Kristus hade gjort segrade de över denna värld full av blodskuld. — Johannes 17:16; 16:33; 1 Johannes 5:4.

[Ruta på sidan 21]

Ett vittnesbörd om tro, mod och ostrafflighet

I boken New Religious Movements: A Perspective for Understanding Society heter det angående Jehovas vittnens ostrafflighet, när det gällde att möta nazistisk förföljelse:

”I sin vägran att foga sig utgjorde Jehovas vittnen en utmaning för det totalitära begreppet om ett nytt samhälle, och denna utmaning och dess envisa fortbestånd oroade bevisligen den nya ordningens skapare. Ju mer vittnena förföljdes, desto mer utgjorde de en verklig ideologisk utmaning. De traditionella metoderna med förföljelse, tortyr, fångenskap, hån och löje ledde inte till att några vittnen omvändes till den nazistiska ståndpunkten, och de slog faktiskt tillbaka mot dem som satte i gång med dem. Nazisterna greps av panik inför denna oförutsägbara reaktion.”

”Mellan dessa båda rivaler om anspråken på lojalitet var striden hård och ännu mera så eftersom de i fysiskt avseende starkare nazisterna i många avseenden var mindre säkra, mindre fast förankrade i sin egen övertygelses ståndaktighet, mindre övertygade om deras 1.000-åriga rikes fortbestånd. Vittnena tvivlade inte på sina egna rötter, eftersom deras tro hade varit uppenbar ända sedan Abels tid. Medan nazisterna måste kuva motstånd och övertyga sina anhängare och ofta lånade språk och bilder från den sekteriska kristenheten, så var vittnena övertygade om sina medlemmars fullständiga och orubbliga lojalitet till och med ända in i döden.”