DE SMORDA VISAR SIG REDO

11. Varför menade en del av de smorda efter 1914 att Jesus dröjde?

¹¹ Tänk igen på Jesu liknelser om jungfrurna och om talenterna. Om jungfrurna eller slavarna hade känt till när brudgummen eller deras herre skulle komma, skulle de inte ha behövt vara vaksamma. Men det gjorde de inte, så de behövde hålla sig redo. Även om de smorda i årtionden hade tänkt på 1914 som ett markerat år, förstod de inte riktigt vad som skulle hända. När det inte blev som de hade väntat sig kan det ha verkat som om Jesus dröjde. En broder sa senare: ”En del av oss trodde allvarligt på att vi skulle fara till himlen under första veckan av påföljande oktober [1914].”

12. Hur visade smorda kristna att de var trogna och omdömesgilla?

¹² Tänk vad svårt det måste ha känts att vänta sig att slutet skulle komma, och så gjorde det inte det! Dessutom mötte bröderna motstånd under första världskriget. Predikoarbetet stannade av nästan helt. Det var som om de smorda hade somnat. Men 1919 väcktes de! Jesus hade kommit till Guds andliga tempel, och tiden var inne för en inspektion av alla som kallade sig kristna. Somliga klarade inte den här inspektionen och gick därför miste om privilegiet att få fortsätta att sköta kungens ”affärer”. (Matt. 25:16) Det var som om de inte hade varit noga med att fylla på sitt förråd av andlig olja, precis som de dåraktiga jungfrurna.

DE ANDRA FÅREN VISAR SIG REDO

14. Varför är det till skydd för oss att hålla oss nära den trogne slaven som delar ut andlig mat?

¹⁴ De vaksamma medlemmarna av den stora skaran håller sig nära den kanal som Gud använder för att dela ut andlig mat, precis som de smorda kristna gör. Det är som om också de fyller på sitt förråd av andlig olja från Guds ord och ande. (Läs Psalm 119:130; Johannes 16:13.) Det här gör att också de kan hålla sig redo för slutet då Kristus återkommer. Och de får styrka att vara trogna även under svåra prövningar. Vi kan ta ett exempel. I ett nazistiskt fångläger hade bröderna bara ett enda exemplar av Bibeln. Så de bad till Gud om att få mer andlig mat. Strax därefter fick de veta att en broder som nyligen hade kommit till lägret hade lyckats smuggla in några nummer av Vakttornet i sitt träben. Bland dem som överlevde den här svåra tiden fanns en smord broder som hette Ernst Wauer. Han berättade senare: ”Jehova hjälpte oss på ett underbart sätt att lära oss de styrkande tankarna i artiklarna utantill.” Han sa också: ”Numera är det så lätt att få tag i andlig föda, men uppskattar vi alltid det? Jag är övertygad om att Jehova har rikliga välsignelser i beredskap för dem som förtröstar på honom, förblir lojala och livnär sig från hans bord.”