Vart är den här världen på väg?

Allvarliga problem och omskakande händelser nämns dagligen i nyheterna världen över! Vad innebär det här?

PERSONLIG SÄKERHET: Bomber sprängs på torg. Lärare och elever skjuts i skolan. Spädbarn kidnappas när föräldrarna vänder ryggen till. Kvinnor och äldre män överfalls och rånas mitt på ljusa dagen.

RELIGION: Kyrkor stöder stridande parter i krig. Präster anklagas för folkmord. Präster utnyttjar barn sexuellt – kyrkan mörklägger. Antalet kyrkobesökare minskar – kyrkobyggnader säljs.

MILJÖ: Skogar skövlas för kommersiella syften. Skogsområden kalhuggs av fattiga som behöver bränsle. Grundvattnet förgiftas, farligt att dricka. Fisket fördärvas av industriavfall och vissa moderna fiskemetoder. Kvävande luftföroreningar.

FÖRSÖRJNING: Medelinkomsten per person och år uppges vara omkring 3 500 kronor i afrikanska länder söder om Sahara. Giriga affärsmän leder företag i konkurs – tusentals utan arbete. Bedrägerier leder till att investerare förlorar sina besparingar.

LIVSMEDELSBRIST: Omkring 800 000 000 människor jorden runt går till sängs hungriga varje kväll.

KRIG: Över 100 000 000 människor förlorade livet till följd av krig under 1900-talet. Tillräckligt med kärnvapen för att kunna utplåna mänskligheten flera gånger om. Inbördeskrig. Terrorismen breder ut sig och påverkar hela världen.

EPIDEMIER OCH SJUKDOMAR: Spanska sjukan som började 1918 krävde 21 000 000 människors liv. Aids är nu ”den värsta pandemin i mänsklighetens historia”. Cancer och hjärtsjukdomar orsakar sorg över hela världen.

Se längre än till de enskilda nyhetsrubrikerna. Rör det sig om isolerade händelser? Eller är de delar av ett världsomfattande mönster som har en viktig innebörd?

[Ruta/Bild på sidan 5]

Bryr Gud sig verkligen om oss?

Många människor som är bekymrade över uppskakande händelser eller som har drabbats av någon personlig förlust undrar varför Gud inte ingriper och förhindrar att sådant inträffar.

Gud bryr sig om oss. Han ger oss pålitlig vägledning och verklig hjälp nu. (Matteus 11:28–30; 2 Timoteus 3:16, 17) Han skall slutgiltigt ta bort våld, sjukdom och död, och han har redan lagt grunden till detta. Det han har gjort visar att han inte bara bryr sig om människor i ett visst land, utan människor av alla nationer, stammar och språk. (Apostlagärningarna 10:34, 35)

Hur mycket bryr vi oss om Gud? Vet du vem Skaparen av himmel och jord är? Vad heter han? Vad har han för avsikter? De här frågorna besvarar han i Bibeln. Där beskriver han vilka mått och steg han vidtar för att göra slut på våld, sjukdom och död. Vad behöver vi göra för att få vara med om det här? Vi måste lära känna honom och hans vilja. Hur skulle vi kunna förvänta oss att få nytta av hans anordningar om vi inte tror på honom? (Johannes 3:16; Hebréerna 11:6) Vi måste också rätta oss efter hans bud. (1 Johannes 5:3) Bryr du dig tillräckligt mycket om Gud för att vilja göra det?

För att förstå varför Gud tillåter de nuvarande förhållandena måste vi känna till en avgörande stridsfråga. Vad den frågan gäller förklaras i Bibeln och behandlas på sidan 15 i den här broschyren.

Vad innebär allt det här?

JESUS KRISTUS sade att ”avslutningen på tingens ordning” skulle utmärkas av krig, hungersnöd, farsoter och jordbävningar. (Matteus 24:1–8; Lukas 21:10, 11)

Sedan 1914 har människors liv fördärvats av krig mellan nationer och mellan etniska grupper – ofta till följd av religiösa ledares inblandning i politiken – och nu på senare tid också av omfattande terroristattacker.

Trots vetenskapens framsteg råder det svår livsmedelsbrist på många håll i världen, och hundratals miljoner människor får lida. Varje år dör miljontals människor för att de inte får tillräckligt med mat.

Farsoter, utbredda epidemier av infektionssjukdomar, är också en del av det tecken som Jesus gav. Efter första världskriget krävde en influensaepidemi mer än 21 000 000 människors liv. Till skillnad från relativt begränsade farsoter förr i tiden drabbade den här epidemin nationer över hela jorden, till och med avlägsna öar. Nu sprider sig aids över hela världen, och sjukdomar som TBC, malaria, flodblindhet och Chagas sjukdom drabbar fortfarande människor i utvecklingsländerna.

Varje år rapporteras det om tiotusentals jordbävningar av varierande styrka. Trots tillgänglig mätutrustning och förbättrade rapporteringsmetoder orsakar jordbävningar ofta svåra katastrofer i tättbefolkade områden, något som ges stort utrymme i nyheterna.

Bibeln har också förutsagt: ”Det skall du veta, att i de sista dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här. Ty människorna skall älska sig själva, vara penningkära, inbilska, övermodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet, ovilliga till någon som helst överenskommelse, baktalare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, egensinniga, uppblåsta av högmod, sådana som älskar njutningar mer än de älskar Gud, och de har en yttre form av gudhängivenhet men visar sig falska när det gäller dess kraft; och från dessa skall du vända dig bort.” (2 Timoteus 3:1–5)

Håller du inte med om att vi lever i ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”?

Har du lagt märke till att människor går till överdrift i fråga om att älska sig själva och att de är omåttligt penningkära och övermodiga?

Vem kan förneka att världen är full av människor som är krävande men otacksamma, ovilliga att komma överens med andra och illojala?

Har du märkt hur olydnaden mot föräldrar har ökat dramatiskt parallellt med en chockerande brist på naturlig tillgivenhet, inte bara på några enskilda platser, utan över hela världen?

Du inser utan tvivel att vi lever i en värld som är genomsyrad av kärlek till njutningar, men som saknar kärlek till det goda. Det är den inställning människor skulle ha i ”de sista dagarna” enligt Bibelns beskrivning.

Behövs det fler bevis för att slå fast vilken tid vi lever i? Jesus förutsade också att de goda nyheterna om Guds kungarike skulle predikas på hela den bebodda jorden under samma tidsperiod. (Matteus 24:14) Pågår detta nu?

Vakttornet, en tidskrift som är grundad på Bibeln och som förkunnar de goda nyheterna om Jehovas kungarike, trycks kontinuerligt på fler språk än någon annan tidskrift.

Varje år använder Jehovas vittnen mer än en miljard timmar till att förkunna om Guds kungarike för andra.

Jehovas vittnen ger nu ut litteratur som förklarar Bibeln på omkring 400 språk, även språk som talas av små, isolerade folkgrupper. De har nått alla nationer med de goda nyheterna, och de har också predikat på många öar och i många områden som är för små för att ha någon politisk betydelse. I de flesta länder genomför de ett regelbundet program för biblisk undervisning.

Ja, de goda nyheterna om Guds kungarike blir predikade på hela den bebodda jorden – inte för att omvända världen, utan för att ett vittnesbörd skall avges. Överallt får människor nu möjlighet att visa om de bryr sig om honom som har skapat himmel och jord och om de vill respektera hans lagar och visa kärlek mot sina medmänniskor. (Lukas 10:25–27; Uppenbarelseboken 4:11)

Inom kort kommer Guds kungarike att befria jorden från alla onda människor och göra den till ett världsomfattande paradis. (Lukas 23:43)

[Ruta på sidan 6]

De sista dagarna för vad?

Inte de sista dagarna för mänskligheten. De som gör Guds vilja har enligt Bibeln utsikten att få leva för evigt. (Johannes 3:16, 36; 1 Johannes 2:17)

Inte de sista dagarna för jorden. Guds ord lovar att jorden kommer att finnas kvar och vara bebodd för evigt. (Psalm 37:29; 104:5; Jesaja 45:18)

Det är de sista dagarna för den här våldspräglade, kärlekslösa världsordningen och för dem som håller fast vid dess levnadssätt. (Ordspråksboken 2:21, 22)

[Ruta/Bild på sidan 7]

Är Bibeln verkligen Guds ord?

Bibelns profeter skrev gång på gång: ”Detta är vad Jehova har sagt.” (Jesaja 43:14; Jeremia 2:2) Jesus Kristus, Guds Son, framhöll att inte heller han talade ”av egen ingivelse”. (Johannes 14:10) Bibeln själv säger klart och tydligt: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud.” (2 Timoteus 3:16)

Ingen annan bok har getts ut på så många språk – över 2 200, enligt uppgifter från United Bible Societies. Ingen annan bok har så stor spridning – den har nu tryckts i över fyra miljarder exemplar. Är det inte vad man bör förvänta när det gäller ett budskap från Gud till hela mänskligheten?

Bevisen för att Bibeln är inspirerad av Gud behandlas mer i detalj i boken Bibeln – Guds ord eller människors?, utgiven av Jehovas vittnen.

Om du är övertygad om att Bibeln verkligen är Guds ord, kommer du att få stor nytta av att läsa den.

[Ruta/Bilder på sidan 8]

Vad är Guds kungarike?

Det är en himmelsk regering som upprättats av den sanne Guden, Jehova, himlens och jordens Skapare. (Jeremia 10:10, 12)

Bibeln visar att Gud har gett Jesus Kristus myndighet att styra. (Uppenbarelseboken 11:15) När Jesus var på jorden visade han att han redan hade fått mycket stor myndighet från Gud – en myndighet som gjorde det möjligt för honom att behärska naturkrafterna, bota alla slags sjukdomar och till och med väcka upp döda. (Matteus 9:2–8; Markus 4:37–41; Johannes 11:11–44) Bibelns inspirerade profetior förutsade att Gud också skulle ge honom ”herravälde och ära och kungamakt, för att alla folk, folkgrupper och språk skulle tjäna honom”. (Daniel 7:13, 14) Den här regeringen kallas himlarnas kungarike, och det är från himlen som Jesus Kristus nu styr.

[Bilder på sidan 7]

De goda nyheterna blir predikade över hela världen

Vart är ditt liv på väg?

• Många människor är så uppslukade av det dagliga livet att de inte funderar över vart de är på väg.

• Bibeln visar att storslagna händelser snart skall inträffa. Den förklarar att det mänskliga samhället världen över står inför en genomgripande förändring. För att kunna dra nytta av det Bibeln säger och undvika en katastrof måste vi nu handla beslutsamt.

• Somliga vet vad Bibeln säger och försöker tillämpa det, men de låter livets bekymmer föra in dem på sidospår.

• Är du nöjd med din kurs i livet? När du planerar något, tänker du då på hur det kan påverka dina långsiktiga mål?

[Ruta/Bilder på sidan 9]

Vad är viktigast för dig?

Hur värderar du de saker som räknas upp här nedan? Numrera dem i prioriteringsordning.

Många av dem har en berättigad plats i livet, men vad kommer först om du måste välja? Vad kommer på andra plats osv.?

․․․ Underhållning/rekreation

․․․ Arbete/karriär

․․․ Hälsan

․․․ Min egen lycka

․․․ Min äktenskapspartner

․․․ Mina föräldrar

․․․ Mina barn

․․․ Ett fint hem, vackra kläder

․․․ Framgång i allt jag gör

․․․ Tillbedjan av Gud

[Ruta på sidorna 10, 11]

Dina val – leder de dig verkligen dit du vill?

TÄNK IGENOM DE HÄR FRÅGORNA

UNDERHÅLLNING/REKREATION: Vilken form av rekreation väljer jag? Hjälper den mig att återfå krafterna? Är den så spänningsfylld att jag riskerar att bli skadad eller till och med invalidiserad? Är den en form av ”nöje” som kanske känns stimulerande i några få timmar, men som kan ge känslomässiga problem under lång tid? Tar den så mycket tid att jag inte hinner med sådant som är viktigare, även om den i och för sig är sund?

ARBETE/KARRIÄR: Arbetar jag för att försörja mig, eller är jag slav under mitt arbete? Är det så krävande att jag riskerar min hälsa? Arbetar jag hellre övertid än är tillsammans med min äktenskapspartner och mina barn? Om min arbetsgivare kräver att jag skall göra något som oroar mitt samvete eller som gång på gång tränger undan andliga intressen, gör jag det då för att få behålla mitt arbete?

HÄLSAN: Nonchalerar jag min hälsa, eller är jag alltid noga med att vårda den? Är den mitt främsta samtalsämne? Visar jag omtanke om min familj genom mitt sätt att sköta hälsan?

MIN EGEN LYCKA: Är den det viktigaste för mig? Är den viktigare än min äktenskapspartners eller min familjs lycka? Söker jag lycka på ett sätt som är förenligt med att jag är en tillbedjare av den sanne Guden?

MIN ÄKTENSKAPSPARTNER: Betraktar jag min äktenskapspartner som min kamrat bara när det råkar passa mig? Visar jag min äktenskapspartner ära genom att respektera hans eller hennes värdighet? Påverkar min tro på Gud hur jag ser på min äktenskapspartner?

MINA FÖRÄLDRAR: Lyder jag – som minderårig – mina föräldrar, tilltalar dem respektfullt, gör det som de ber mig uträtta hemma, kommer hem vid den tid de bestämmer och undviker dåligt umgänge och aktiviteter som de varnar för? Lyssnar jag – som vuxen – respektfullt på mina föräldrar och ger dem lämplig hjälp när de behöver det? Styrs mitt sätt att behandla dem av min egen bekvämlighet eller av råden i Guds ord?

MINA BARN: Känner jag att det är jag som har ansvaret att ge mina barn en rätt syn på moral, eller tycker jag att det är skolans ansvar? Är jag tillsammans med mina barn, eller förväntar jag att deras leksaker, TV-n eller datorn skall hålla dem sysselsatta? Ger jag konsekvent mina barn tillrättavisning när de nonchalerar Guds normer, eller gör jag det bara när jag blir irriterad?

ETT FINT HEM, VACKRA KLÄDER: Vad avgör hur mycket tid jag lägger ner på mitt utseende och mina tillhörigheter: Det intryck jag vill göra på mina grannar? Min familjs välfärd? Att jag är en tillbedjare av Gud?

FRAMGÅNG I ALLT JAG GÖR: Tycker jag att det är viktigt att göra saker och ting på ett bra sätt? Vill jag alltid vara bäst? Retar det mig om andra gör saker och ting bättre än jag?

TILLBEDJAN AV GUD: Är det viktigare för mig att få Guds godkännande än att få min äktenskapspartners, mina barns, mina föräldrars eller min arbetsgivares godkännande? Skulle jag vara villig att sätta tjänsten för Gud på andra plats för att kunna behålla en bekväm livsstil?

TÄNK NOGA IGENOM BIBELNS RÅD

Vilken plats intar Gud i ditt liv?

Predikaren 12:13: ”Frukta den sanne Guden och håll hans bud. Ty detta är hela den förpliktelse människan har.”

FRÅGA DIG SJÄLV: Visar mitt liv att jag har den inställningen? Påverkar lydnaden för Guds bud hur jag fullgör mina skyldigheter hemma, på arbetet eller i skolan? Eller låter jag andra intressen eller livets bekymmer bestämma om jag skall avsätta tid till andlig verksamhet?

Vilket slags förhållande har du till Gud?

Ordspråksboken 3:5, 6: ”Förtrösta på Jehova av hela ditt hjärta och stöd dig inte på ditt eget förstånd. Tänk på honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar raka.”

Matteus 4:10: ”Det är Jehova, din Gud, du skall tillbe, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.”

FRÅGA DIG SJÄLV: Är det så jag känner det för Gud? Visar mitt dagliga liv och mitt sätt att hantera svårigheter att jag har en sådan förtröstan och hängivenhet?

Hur viktigt är det för dig att läsa och studera Bibeln?

Johannes 17:3: ”Detta betyder evigt liv: att de lär känna dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt ut, Jesus Kristus.”

FRÅGA DIG SJÄLV: Visar jag, genom den tid jag använder till att läsa Guds ord och meditera över det, att jag verkligen tror på detta?

Hur viktigt är det för dig att vara med vid möten i den kristna församlingen?

Hebréerna 10:24, 25: ”Låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar, och låt oss inte försumma att komma tillsammans, ... och detta så mycket mer som ni ser dagen närma sig.”

Psalm 122:1: ”Jag gladdes när man sade till mig: ’Låt oss gå till Jehovas hus.’”

FRÅGA DIG SJÄLV: Visar mitt sätt att leva att jag uppskattar den här vägledningen i Guds ord? Har jag varit borta från några möten de senaste veckorna för att jag låtit något annat gå före?

Är du flitig när det gäller att tala med andra om Gud och hans avsikter?

Matteus 24:14: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd ...; och sedan skall slutet komma.”

Matteus 28:19, 20: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna ... och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.”

Psalm 96:2: ”Sjung till Jehovas ära, välsigna hans namn. Kungör från dag till dag de goda nyheterna om den räddning han ger.”

FRÅGA DIG SJÄLV: Har förkunnartjänsten verkligen den plats den förtjänar i mitt liv? Visar min insats att jag är övertygad om allvaret i den tid vi lever i?

”Stunden för hans dom har kommit”

UPPENBARELSEBOKEN, den sista boken i Bibeln, talar om för oss att en ängel som flyger i midhimlen har ”eviga goda nyheter att förkunna som ett glatt budskap”. Han säger med hög röst: ”Frukta Gud och ge honom ära, därför att stunden för hans dom har kommit.” (Uppenbarelseboken 14:6, 7) ”Stunden för ... dom” omfattar både att Guds dom avkunnas och att den verkställs. Verkställandet av domen utgör kulmen på ”de sista dagarna”, som vi lever i nu. (2 Timoteus 3:1)

För människor som älskar rättfärdighet är ”stunden för hans dom” goda nyheter. Det är en tid då Gud skall ge befrielse åt sina tjänare som har utsatts för så mycket lidande i den här våldspräglade, kärlekslösa världsordningen.

Nu, innan ”stunden för ... dom” avslutas med att den nuvarande onda världsordningen blir tillintetgjord, får vi uppmaningen: ”Frukta Gud och ge honom ära.” Gör du det? Det innebär mycket mer än att bara säga: Jag tror på Gud. (Matteus 7:21–23; Jakob 2:19, 20) Om vi fruktar Gud på rätt sätt, bör det få oss att känna vördnad för honom. Det bör få oss att vända oss bort från det som är ont. (Ordspråksboken 8:13) Det bör få oss att älska det goda och hata det onda. (Amos 5:14, 15) Om vi ärar Gud, kommer vi att lyssna respektfullt till honom. Vi kommer inte att vara så upptagna med annat att vi inte hinner läsa hans ord, Bibeln, regelbundet. Vi kommer att förtrösta på honom vid alla tider och av hela vårt hjärta. (Psalm 62:8; Ordspråksboken 3:5, 6) De som verkligen ärar honom erkänner att han, som Skaparen av himmel och jord, är universums Suverän. I sin kärlek till honom är de villiga att underordna sig honom som den suveräne härskaren i sitt liv. Om vi inser att vi borde göra det i större utsträckning, bör vi inte vänta med att göra det.

Den stund för verkställandet av dom som ängeln talade om kallas också ”Jehovas dag”. År 607 f.v.t. kom en sådan ”dag” över det forntida Jerusalem på grund av att invånarna där inte hade lyssnat till de varningar som Jehova hade gett dem genom sina profeter. De satte också sitt liv på spel genom att de sköt upp Jehovas dag i sitt sinne. Jehova hade varnat dem och sagt: ”Den är nära, och den kommer mycket snabbt.” (Sefanja 1:14) En annan ”Jehovas dag” kom över det forntida Babylon år 539 f.v.t. (Jesaja 13:1, 6) Babylonierna litade helt på sina försvarsverk och sina gudar, och de brydde sig inte om varningarna från Jehovas profeter. Men på en enda natt föll det mäktiga Babylon för mederna och perserna.

Vad väntar oss i vår tid? En annan och mer omfattande ”Jehovas dag”. (2 Petrus 3:11–14) Gud har avkunnat sin dom över ”det stora Babylon”. Enligt Uppenbarelseboken 14:8 tillkännager en ängel: ”Det stora Babylon har fallit.” Detta har redan hänt. Det stora Babylon kan inte längre stoppa Jehovas tillbedjare. Dess korruption och inblandning i krig har öppet avslöjats. Nu är dess slutliga tillintetgörelse nära. Därför uppmanas människor överallt: ”Gå ut från henne [det stora Babylon] ... för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser. Ty hennes synder har hopat sig ända upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes orättfärdiga gärningar.” (Uppenbarelseboken 18:4, 5)

Vad är det stora Babylon? Det är det världsvida religiösa system som har det forntida Babylons kännetecken. (Uppenbarelseboken, kapitel 17, 18) Tänk på några av likheterna:

• Prästerna i det forntida Babylon var djupt involverade i nationens politik. Det gäller också många kyrkor och samfund i vår tid.

• Babylons präster gav ofta sitt stöd åt nationens krig. Kyrkor och samfund i vår tid har ofta varit bland de första att välsigna soldaterna när nationerna har utkämpat krig.

• Det forntida Babylons läror och sedvänjor ledde nationen in i en grovt omoralisk livsstil. När religiösa ledare i vår tid förkastar Bibelns moralnormer leder det till att omoralen breder ut sig bland både präster och lekmän. Det är också värt att lägga märke till att det stora Babylon framställs som en sköka i Uppenbarelseboken på grund av att det utövar prostitution med världen och dess politiska system.

• I Bibeln sägs det också att det stora Babylon lever ”i skamlös lyx”. Tempelorganisationen i det forntida Babylon lade under sig stora landområden, och prästerna blev framträdande på det kommersiella området. I vår tid har det stora Babylon, förutom sina gudstjänstlokaler, enorma tillgångar på företagsmarknaden. Dess läror och högtider är mycket inkomstbringande, inte bara för det stora Babylon utan också för andra inom affärsvärlden.

• I det forntida Babylon var det vanligt att man använde sig av bilder, magi och trolldom, precis som det är på många håll i dag. Döden betraktades som en övergång till ett annat slags liv. Babylon var fyllt av tempel och kapell till ära för dess gudar, men babylonierna motstod Jehovas tillbedjare. Det stora Babylon kännetecknas av samma trosuppfattningar, seder och bruk.

I forna tider använde Jehova mäktiga politiska och militära makter till att straffa dem som envist fortsatte att ignorera honom och hans vilja. Samaria ödelades till exempel av assyrierna år 740 f.v.t. Jerusalem ödelades av babylonierna år 607 f.v.t. och av romarna år 70 v.t. Babylon i sin tur erövrades av mederna och perserna år 539 f.v.t. När det gäller vår tid förutsäger Bibeln att politiska regeringar, som ett vilddjur, kommer att gå till angrepp mot ”skökan” och klä av henne naken och på så vis avslöja hennes sanna natur. De kommer att utplåna henne fullständigt. (Uppenbarelseboken 17:16)

Men kommer världens regeringar verkligen att göra något sådant? Bibeln förklarar att Gud kommer att ”inge dem i hjärtat” att göra det. (Uppenbarelseboken 17:17) Angreppet kommer att vara plötsligt, överraskande och chockerande, inte förutsägbart eller utdraget.

Vad behöver du göra? Fråga dig själv: Håller jag fortfarande fast vid en religiös organisation som är besmittad av läror och sedvänjor som visar att den är en del av det stora Babylon? Även om du inte är medlem av en sådan organisation kan du fråga dig själv: Låter jag mig påverkas av det stora Babylons anda? Vilket slags anda? Det slags anda som tolererar omoral, kärlek till materiella ägodelar och nöjen i stället för kärlek till Gud eller som tolererar att man medvetet ignorerar Jehovas ord (även i det som kan tyckas vara bagateller). Tänk noga igenom ditt svar.

Om vi skall kunna få Jehovas godkännande är det mycket viktigt att vi både när det gäller våra önskningar och våra handlingar visar att vi verkligen inte är någon del av det stora Babylon. Det är inte tid att dröja. Bibeln varnar och säger att slutet kommer plötsligt: ”Babylon, den stora staden, [skall] med ett snabbt kast slungas ner, och hon skall aldrig mer bli funnen.” (Uppenbarelseboken 18:21)

Mer kommer att hända. Under ”stunden för ... dom” kommer Jehova också att gå till rätta med det världsvida politiska systemet, dess härskare och alla andra som ignorerar hans rättmätiga styre genom det himmelska riket med Jesus Kristus som kung. (Uppenbarelseboken 13:1, 2; 19:19–21) I den profetiska syn som finns nedtecknad i Daniel 2:20–45 framställs det politiska styret från det forntida Babylons tid fram till våra dagar som en kolossal bildstod av guld, silver, koppar, järn och lera. När det gäller vår tid förutsäger profetian: ”Himlens Gud [skall] upprätta ett kungarike som aldrig skall fördärvas.” Angående vad det kungariket ytterligare skall göra under ”stunden för hans dom” förklarar Bibeln: ”Det skall krossa och göra slut på alla dessa [av människor upprättade] kungariken, men självt skall det bestå för oöverskådliga tider.” (Daniel 2:44)

I Bibeln varnas de sanna tillbedjarna för att älska ”det som finns i världen” – den livsstil som främjas av den här världen som är avlägsnad från den sanne Guden. (1 Johannes 2:15–17) Visar dina beslut och handlingar att du kompromisslöst står på Guds kungarikes sida? Sätter du verkligen detta rike främst i ditt liv? (Matteus 6:33; Johannes 17:16, 17)

[Ruta på sidan 14]

När kommer slutet?

”Vid en timme som ni inte tänker er kommer Människosonen.” (Matteus 24:44)

”Var ... ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet vare sig dagen eller timmen.” (Matteus 25:13)

”Den skall inte bli försenad.” (Habackuk 2:3)

[Ruta på sidan 14]

Skulle det göra någon skillnad om du visste?

Om du säkert visste att verkställandet av Guds dom, som nu närmar sig, inte skulle komma förrän om ytterligare några år, skulle det påverka hur du använder ditt liv? Om slutet på den här gamla ordningen redan har dröjt längre än du väntat dig, har detta då fått dig att sakta farten i Jehovas tjänst? (Hebréerna 10:36–38)

Genom att vi inte känner till den exakta tidpunkten får vi möjlighet att visa att vi tjänar Gud av ett rent motiv. De som känner Jehova vet att han inte kommer att låta sig påverkas av att man bara gör en insats i sista minuten. Jehova ser hur hjärtat är. (Jeremia 17:10; Hebréerna 4:13)

Jehova kommer alltid först för dem som verkligen älskar honom. De sanna kristna förvärvsarbetar precis som andra människor gör, men deras mål är inte att bli rika, utan att tillgodose sina egna materiella behov och att ha något att dela med sig av åt andra. (Efesierna 4:28; 1 Timoteus 6:7–12) De behöver också få omväxling i tillvaron och tycker om sund avkoppling, men deras mål är att få nya krafter – inte bara att göra som alla andra. (Markus 6:31; Romarna 12:2) Precis som Jesus Kristus finner de glädje i att göra Guds vilja. (Psalm 37:4; 40:8)

De sanna kristna vill leva och tjäna Jehova för evigt. Den framtidsutsikten blir inte mindre värd för att de får vänta lite längre på vissa välsignelser än några av dem kanske hade trott.

[Ruta/Bild på sidan 15]

Stridsfrågan om suveräniteten

För att förstå varför Gud tillåter allt lidande måste vi förstå stridsfrågan om suveräniteten. Vad är suveränitet? Det är den högsta makten.

Jehova har rätten att styra över jorden och alla som bor på den, eftersom han är Skaparen. Men Bibeln förklarar att Jehovas suveränitet ifrågasattes tidigt i mänsklighetens historia. Satan, Djävulen, påstod att Jehova var onödigt restriktiv, att han hade ljugit för våra första föräldrar om vad som skulle hända om de inte lydde Guds lag utan gjorde saker och ting på sitt eget sätt. Han menade att det faktiskt skulle vara bättre om de styrde sig själva oberoende av Gud. (1 Moseboken, kapitel 2, 3)

Om Gud hade tillintetgjort upprorsmakarna på en gång skulle det ha visat hans makt, men det skulle inte ha avgjort de stridsfrågor som uppstått. I stället för att genast tillintetgöra de upproriska individerna har Jehova låtit alla skapelser som är utrustade med förnuft se resultatet av upproret. Det har visserligen medfört lidande, men det har också gjort det möjligt för oss att födas.

Dessutom har Jehova till stor kostnad för sig själv kärleksfullt gjort anordningar för att människor som lyder honom och utövar tro på hans Sons lösenoffer skall kunna bli befriade från synden och dess följder och få leva i ett paradis. För människor som har dött blir detta möjligt genom en uppståndelse.

Att Gud har avsatt tillräckligt med tid för att den här stridsfrågan skall kunna avgöras har också gett Guds tjänare tillfälle att visa att de tjänar honom av kärlek och att de under alla omständigheter kan bevara sin ostrafflighet mot honom. Att frågan om Guds suveränitet avgörs, och även den besläktade frågan om människors ostrafflighet, är helt nödvändigt för att respekten för universums lagar och principer skall upprätthållas. Utan sådan respekt kan verklig fred aldrig bli möjlig.a

[Fotnot]

[Bild]

Det världsomfattande politiska styrelsesystemet skall nå sitt slut

En ny värld enligt Guds löfte

BIBELN, Guds skrivna ord, ger oss hopp när den säger: ”Enligt hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet skall bo.” (2 Petrus 3:13)

Vad är de ”nya himlarna”? I Bibeln förknippas himmel med styre. (Apostlagärningarna 7:49) De ”nya himlarna” är en ny regering som kommer att styra över jorden. Den här regeringen är ny i den meningen att den kommer att ersätta det nuvarande styrelsesystemet. Den är också ett nytt steg när det gäller förverkligandet av Guds avsikter. Den här regeringen är det kungarike som Jesus lärde oss att be om. (Matteus 6:10) Eftersom Gud är dess upphovsman och han befinner sig i himlen, kallas regeringen ”himlarnas kungarike”. (Matteus 7:21)

Vad är den ”nya jorden”? Det är inte en ny planet, eftersom Bibeln tydligt förklarar att jorden skall vara bebodd för evigt. Den ”nya jorden” är ett nytt mänskligt samhälle. Det samhället är nytt, eftersom de ondskefulla kommer att ha utrotats. (Ordspråksboken 2:21, 22) Alla som lever då kommer att ära och lyda Skaparen och rätta sig efter hans bud. (Psalm 22:27) Människor av alla nationer inbjuds nu att lära sig vad Gud förväntar av oss och att göra förändringar i sitt liv så att de kan leva enligt detta. Gör du det?

I Guds nya värld kommer alla att respektera hans styre. Får kärleken till Gud dig att lyda honom? (1 Johannes 5:3) Märks det tydligt i ditt hem? På arbetet eller i skolan? I ditt levnadssätt?

I den nya världen kommer människorna att vara förenade i tillbedjan av den sanne Guden. Tillber du honom som har skapat himmel och jord? Förenar din tillbedjan dig med trosfränder av alla nationer, alla folkslag och alla språk? (Psalm 86:9, 10; Jesaja 2:2–4; Sefanja 3:9)

[Ruta på sidan 17]

Den Gud som lovar allt detta

Han är den som har skapat den fysiska himlen och planeten jorden. Jesus Kristus kallade honom ”den ende sanne Guden”. (Johannes 17:3)

Större delen av mänskligheten ärar gudar som de själva har gjort. Miljoner människor faller på knä inför livlösa helgonbilder. Andra upphöjer mänskliga organisationer, materialistiska filosofier eller sina egna begär. Många menar sig följa Bibeln men ärar ändå inte namnet på honom som Bibeln säger är ”den sanne Guden”. (5 Moseboken 4:35)

Skaparen säger om sig själv: ”Jag är Jehova. Detta är mitt namn.” (Jesaja 42:5, 8) Det namnet förekommer omkring 7 000 gånger i Bibeln på grundspråken. Jesus Kristus lärde sina efterföljare att be: ”Vår Fader i himlarna, låt ditt namn bli helgat.” (Matteus 6:9)

Vad slags person är den sanne Guden? Han beskriver sig själv som ”en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärleksfull omtanke och sanning” och som en som på inga villkor fritar dem från straff som medvetet bryter mot hans bud. (2 Moseboken 34:6, 7) Den historiska redogörelsen för hur han har handlat med mänskligheten bekräftar sanningen i den beskrivningen.

Både namnet och den person som namnet representerar skall helgas eller hållas heliga. Som Skaparen och universums Suverän har han rätt att få vår lydnad och all vår tillbedjan. Kan du säga att du själv lyder och tillber honom?

[Ruta/Bild på sidan 18]

Vilka förändringar skall de ”nya himlarna” och den ”nya jorden” föra med sig?

Jorden blir förvandlad till ett paradis Lukas 23:43

[Ruta/Bilder på sidan 19]

Kommer du att få uppleva detta?

Gud kan inte ljuga! (Titus 1:2)

Jehova förklarar: ”Mitt ord ... skall inte vända tillbaka till mig med oförrättat ärende, utan det skall utföra det som jag har funnit behag i och ha säker framgång i det som jag har sänt ut det till.” (Jesaja 55:11)

Jehova skapar redan nu ”nya himlar och en ny jord”. Den himmelska regeringen är redan i verksamhet. Grunden till den ”nya jorden” är redan lagd.

Efter att ha berättat om något av allt det underbara som ”en ny himmel och en ny jord” skall föra med sig för mänskligheten återger Uppenbarelseboken vad Gud själv, universums Suverän, säger: ”Se! Jag gör allting nytt.” Han säger också: ”Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna.” (Uppenbarelseboken 21:1, 5)

Den avgörande frågan är: Gör vi de förändringar som behövs för att vi skall räknas värdiga att vara en del av den ”nya jorden” under de ”nya himlarna”?

De räddade livet genom att ge akt på varningar

JESUS KRISTUS förutsade slutet för den judiska ordningen, vars centrum var templet i Jerusalem. Han angav inget datum för när slutet skulle komma, men han beskrev händelser som skulle leda fram till ödeläggelsen. Han uppmanade sina efterföljare att vara vaksamma och ta sig ut ur farozonen.

Jesus sade: ”När ni ... får se Jerusalem vara omringat av lägrade härar, vet då att dess ödeläggelse har närmat sig.” Han sade också: ”När ni får se vämjeligheten som vållar ödeläggelse ... stå på helig plats ..., då bör de som är i Judeen fly till bergen.” Jesus uppmanade sina lärjungar att inte återvända för att rädda sina materiella tillhörigheter. De måste skynda sig att fly om de ville rädda livet. (Lukas 21:20, 21; Matteus 24:15, 16)

År 66 v.t. ledde Cestius Gallus romerska trupper mot Jerusalem för att slå ner ett långvarigt uppror. Han trängde till och med in i staden och belägrade templet. Kaos rådde i hela staden, och de som var vaksamma förstod att katastrofen var nära förestående. Men var det möjligt att fly? Helt oväntat drog Cestius Gallus tillbaka sina trupper. Judiska upprorsmän förföljde dem. Nu var tiden inne att fly från Jerusalem och hela Judeen!

Året därpå återvände de romerska trupperna till Palestina, nu under Vespasianus och hans son Titus. Hela landet blev indraget i krig. I början av år 70 v.t. byggde romarna ett belägringsverk av spetspålar runt Jerusalem. Alla flyktvägar blev avskurna. (Lukas 19:43, 44) Rivaliserande grupper inne i staden slaktade varandra. De som var kvar blev antingen dödade av romarna eller bortförda i fångenskap. Staden och dess tempel ödelades fullständigt. Över en miljon judar led en kvalfull död, enligt den judiske historikern Josephus, som levde under det första århundradet v.t. Templet har aldrig byggts upp igen.

Om de kristna hade varit kvar i Jerusalem år 70 v.t., skulle de ha blivit dödade eller bortförda som fångar tillsammans med alla andra som befann sig där. Men forntida historiker rapporterar att de kristna hade lyssnat till varningen från Gud och flytt både från Jerusalem och från hela Judeen till bergen öster om floden Jordan. Några bosatte sig i Pella i provinsen Pereen. De hade lämnat Judeen och hade inte återvänt. De räddade livet genom att ge akt på Jesu varning.

Tar du varningar från pålitliga källor på allvar?

Efter att ha hört många varningar för saker och ting som sedan inte inträffat är människor benägna att ta lätt på alla varningar. Men att du lyssnar till varningar kan rädda ditt liv.

År 1975 varnade man för ett kommande jordskalv i Kina. Myndigheterna gav order om evakuering av det aktuella området, och människorna gjorde som de blev tillsagda. Många tusen liv räddades.

I april 1991 rapporterade invånare i byarna på berget Pinatubos sluttningar i Filippinerna att ånga och aska sprutade ut ur berget. Efter att ha övervakat situationen i två månader varnade det filippinska institutet för vulkanologi och seismologi för den överhängande faran. Tiotusentals människor blev genast evakuerade från området. Tidigt den 15 juni inträffade en kraftig explosion, och åtta kubikkilometer pulvriserat material slungades upp mot himlen och föll sedan ner över landsbygden. Tusentals människor räddade livet genom att ge akt på varningen.

Bibeln varnar för slutet på den nuvarande världsordningen. Vi lever nu i de sista dagarna. Är du ständigt vaksam nu när slutet närmar sig? Handlar du på ett sätt som gör att du håller dig utanför farozonen? Inser du tidens allvar och varnar andra, så att de kan handla likadant?

[Bild på sidan 20]

När Pinatubo spydde ut vulkanisk aska räddade många livet genom att ge akt på varningen

[Bild på sidan 21]

De kristna som lyssnade till Jesu varning räddade livet när Jerusalem ödelades år 70 v.t.

”De tog ingen notis”

DET kan vara ödesdigert att ta lätt på varningar.

År 1974 var invånarna i Darwin i Australien fullt upptagna med förberedelser inför en stundande högtid, när sirener varnade för en annalkande cyklon. Men Darwin hade inte drabbats av någon cyklon på närmare 30 år, så varför skulle det hända nu? De flesta av invånarna insåg inte allvaret i faran förrän våldsamma vindar började slita av tak och skala bort väggar från husen där man trängde ihop sig. Nästa morgon var staden jämnad med marken.

I november 1985 fick en vulkan i Colombia ett utbrott. Smältande snö och is orsakade en gyttjeflod som begravde över 20 000 av staden Armeros invånare. Hade man inte fått någon varning? Berget hade skakat i månader, men de flesta i Armero var obekymrade. De var ju vana att bo vid en vulkan. Myndighetspersoner fick varningar om att en katastrof var nära förestående, men de gjorde inte mycket för att varna allmänheten. I radio meddelade man att det inte var någon fara, och via högtalaranläggningen vid kyrkan uppmanades alla att hålla sig lugna. På kvällen hördes två alarmerande explosioner. Skulle du ha lämnat dina tillhörigheter och flytt? Bara ett fåtal gjorde några ansträngningar att fly innan det var för sent.

Geologer kan ofta med anmärkningsvärd exakthet förutsäga var jordbävningar kommer att inträffa, men de kan sällan förutsäga exakt när de kommer att inträffa. År 1999 krävde jordbävningar världen över omkring 20 000 liv. Många av dem som dog hade trott att det aldrig skulle hända dem.

Hur reagerar du när Gud själv ger varningar?

De händelser som utmärker de sista dagarna har långt i förväg beskrivits i Bibeln. I det sammanhanget får vi uppmaningen att tänka på ”Noas dagar”. ”I de dagarna före den stora översvämningen” var människor upptagna med livets vanliga aktiviteter, även om de säkert var bekymrade över allt våld som förekom. När det gällde varningen som Gud gav dem genom sin tjänare Noa ”tog [de] ingen notis förrän den stora översvämningen kom och ryckte bort dem alla”. (Matteus 24:37–39) Skulle du ha lyssnat till varningen? Gör du det nu?

Tänk om du hade levt i Sodom nära Döda havet på Abrahams brorson Lots tid. Landsbygden var som ett paradis. Staden var välmående. Människorna kände sig bekymmerslösa. De ”åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde”. Men det samhälle de levde i var mycket omoraliskt. Skulle du ha tagit Lots varnande ord till hjärtat när han fördömde människornas onda gärningar? Skulle du ha lyssnat när Lot berättade att Gud hade bestämt att han skulle utplåna staden Sodom? Eller skulle du ha betraktat det som ett skämt, som Lots blivande svärsöner gjorde? Hade du kanske börjat fly men sedan vänt tillbaka, som Lots hustru gjorde? Människorna tog inte varningen på allvar, men den dag Lot gick ut från Sodom ”regnade det eld och svavel från himlen och tillintetgjorde dem alla”. (Lukas 17:28, 29)

De flesta människor i vår tid tar ingen notis. Men de här exemplen har bevarats i Guds ord som en varning för oss, för att sporra oss att STÄNDIGT VARA VAKSAMMA!

[Ruta/Bild på sidan 22]

Har det verkligen inträffat en global översvämning?

Många kritiker säger nej. Men Bibeln säger ja.

Jesus Kristus själv talade om den här stora översvämningen. Han levde när den inträffade och såg den från himlen.

[Ruta/Bild på sidan 23]

Utplånades verkligen Sodom och Gomorra?

Arkeologin vittnar om att det hände.

Profanhistorien omnämner det.

Jesus Kristus bekräftade det, och 14 olika böcker i Bibeln hänvisar till det.

”För att ni inte må komma i frestelse”

”Håll er vakna och be oavbrutet, för att ni inte må komma i frestelse.” (MATTEUS 26:41)

PRESSEN var oerhörd. Den liknade ingenting han hade upplevt tidigare. Jesus Kristus, Guds Son, var nära slutet av sitt jordiska liv. Jesus förstod att han snart skulle bli arresterad, dömd till döden och hängd på en tortyrpåle. Han visste att varje beslut han fattade och varje sak han gjorde skulle kasta ett återsken på hans Faders namn. Jesus visste också att möjligheten till framtida liv för mänskligheten stod på spel. Vad gjorde han när han ställdes inför alla de här påfrestningarna?

² Jesus gick till Getsemane trädgård tillsammans med sina lärjungar. Det var hans favoritplats. Där gick han en bit bort från lärjungarna. När han var ensam vände han sig till sin himmelske Fader för att få styrka. Han uttryckte sina innersta tankar och känslor i intensiv bön – inte bara en, utan tre gånger. Trots att Jesus var fullkomlig menade han inte att han kunde klara av de här påfrestningarna i egen kraft. (Matteus 26:36–44)

³ Vi i vår tid utsätts också för påfrestningar. Tidigare i broschyren har vi granskat bevisen för att vi lever i de sista dagarna för den här onda världsordningen. Frestelserna och pressen från Satans värld blir allt intensivare. Eftersom vi bekänner oss tjäna den sanne Guden, kastar våra beslut och våra gärningar ett återsken på hans namn, och det vi gör har en avgörande inverkan på våra möjligheter att få leva i hans nya värld. Vi älskar Jehova. Vi vill ”hålla ut till slutet” – slutet för den här världsordningen eller, om vi skulle dö dessförinnan, slutet på vårt liv. (Matteus 24:13) Men hur kan vi bevara vår känsla av brådska och hålla oss vakna?

⁴ Jesus visste att hans lärjungar också skulle utsättas för påfrestningar – både under det första århundradet och i vår tid – och gav därför uppmaningen: ”Håll er vakna och be oavbrutet, för att ni inte må komma i frestelse.” (Matteus 26:41) Vad innebär de här orden för oss i dag? Vilken frestelse ställs du inför? Och hur kan du hålla dig vaken?

Frestade att göra vad?

⁵ Vi ställs alla dagligen inför frestelsen att ge efter för sådant som utgör ”Djävulens snara”. (2 Timoteus 2:26) Bibeln varnar oss och säger att Satan har gjort Jehovas tillbedjare till sin främsta måltavla. (1 Petrus 5:8; Uppenbarelseboken 12:12, 17) Vad är hans avsikt? Inte nödvändigtvis att döda oss. Det skulle inte vara någon seger för Satan om vi dör trogna mot Gud. Han vet att Jehova i sin rätta tid kommer att upphäva verkningarna av döden genom uppståndelsen. (Lukas 20:37, 38)

⁶ Satan vill fördärva något som är mycket värdefullare än vårt nuvarande liv – vår ostrafflighet mot Gud. Satan försöker desperat bevisa att han kan vända oss bort från Jehova. Så om Satan kan få oss att vara otrogna – att sluta upp med att predika de goda nyheterna eller att överge kristna normer – skulle det vara en seger för honom! (Efesierna 6:11–13) ”Frestaren” utsätter oss därför för frestelser och prövningar. (Matteus 4:3)

⁷ Satan använder olika ”bedrägliga metoder”. (Efesierna 6:11, Jewish New Testament) Han kan pröva oss med materialism, fruktan, tvivel eller nöjeslystnad. Men en av hans effektivaste metoder är att försöka slå ner modet på oss. Han är en försåtlig bedragare som vet att missmod kan försvaga oss och göra oss sårbara. (Ordspråksboken 24:10) Det är i synnerhet när vi är ”helt krossade” känslomässigt som han frestar oss att ge upp. (Psalm 38:8)

⁸ Allteftersom vi närmar oss slutet på de sista dagarna verkar orsakerna till modfälldhet bli allt fler, och vi är inte immuna mot dem. (Se rutan ”Faktorer som kan orsaka modfälldhet”.) Oavsett orsaken kan modfälldheten beröva oss våra krafter. Om vi är fysiskt, mentalt eller känslomässigt utmattade kan det bli svårt att ”köpa upp den lägliga tiden” för andliga förpliktelser – studium av Bibeln, mötesnärvaro och förkunnartjänst. (Efesierna 5:15, 16) Kom ihåg att Frestaren vill få dig att ge upp. Men nu är det inte tid att sakta farten eller att förlora känslan av brådska! (Lukas 21:34–36) Hur kan du stå emot frestelser och hålla dig vaken? Här följer fyra förslag som kan vara till hjälp.

”Be oavbrutet”

⁹ Be till Jehova och förtrösta på honom. Kommer du ihåg vad Jesus gjorde när han utsattes för enorma känslomässiga påfrestningar i Getsemane trädgård? Han vände sig till Jehova för att få hjälp, och han bad så intensivt att ”hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på marken”. (Lukas 22:44) Tänk efter. Jesus kände Satan mycket väl. Från himlen hade Jesus lagt märke till alla frestelser som Satan använder för att försöka snärja Guds tjänare. Men Jesus menade ändå inte att det skulle vara lätt för honom att klara av vilka prövningar Frestaren än utsatte honom för. Om Guds fullkomlige Son kände att han behövde be om hjälp och kraft från Gud, då förstår vi hur mycket viktigare det måste vara för oss. (1 Petrus 2:21)

¹⁰ Kom också ihåg att när Jesus hade uppmanat sina lärjungar att ”be oavbrutet”, sade han: ”Visst är anden ivrig, men köttet är svagt.” (Matteus 26:41) Vems kött talade Jesus om? Inte sitt eget, eftersom det inte fanns några svagheter i hans fullkomliga mänskliga kropp, hans kött. (1 Petrus 2:22) Men med lärjungarna var det annorlunda. På grund av deras nedärvda ofullkomlighet och syndfulla böjelser hade de ett särskilt stort behov av hjälp för att kunna stå emot frestelser. (Romarna 7:21–24) Det var därför han uppmanade dem – och alla sanna kristna efter dem – att be Jehova om hjälp när de ställdes inför frestelser. (Matteus 6:13) Jehova besvarar sådana böner. (Psalm 65:2) Hur då? På åtminstone två sätt.

¹¹ För det första hjälper Gud oss att upptäcka frestelserna. Satans frestelser är som snaror som lagts ut på en mörk stig. Om du inte ser dem kan du bli fångad. Genom Bibeln och biblisk litteratur sprider Jehova ljus över Satans snaror och gör det möjligt för oss att undvika att ge efter för frestelser. Under årens lopp har vi genom den tryckta litteraturen och programmen vid våra sammankomster om och om igen varnats för sådana faror som människofruktan, sexuell omoraliskhet, materialism och andra av Satans frestelser. (Ordspråksboken 29:25; 1 Korinthierna 10:8–11; 1 Timoteus 6:9, 10) Är du inte tacksam mot Jehova för att han gör oss medvetna om Satans avsikter? (2 Korinthierna 2:11) Alla sådana varningar är ett svar på dina böner om hjälp att kunna stå emot frestelser.

¹² För det andra besvarar Jehova våra böner genom att ge oss styrka att uthärda frestelser. I hans ord sägs det: ”Gud ... skall inte låta er bli frestade utöver vad ni kan tåla, utan tillsammans med frestelsen skall han också bereda utvägen.” (1 Korinthierna 10:13) Gud kommer aldrig att tillåta att en frestelse blir så överväldigande att vi inte har den andliga styrkan att stå emot – om vi bara fortsätter att förtrösta på honom. Hur bereder han då utvägen för oss? Han ”ger helig ande åt dem som ber honom”. (Lukas 11:13) Vi får hjälp av den heliga anden att påminna oss bibliska principer som kan stärka oss i vår föresats att göra det som är rätt och hjälpa oss att fatta förståndiga beslut. (Johannes 14:26; Jakob 1:5, 6) Den kan hjälpa oss att visa just de egenskaper vi behöver för att kunna övervinna orätta böjelser. (Galaterna 5:22, 23) Guds ande kan också få medtroende att bli ”en styrkande hjälp” för oss. (Kolosserna 4:11) Är du inte tacksam mot Jehova för att han så kärleksfullt besvarar dina böner om hjälp?

Ha realistiska förväntningar

¹³ För att vi skall kunna hålla oss vakna måste vi ha realistiska förväntningar. På grund av livets påfrestningar blir vi alla trötta ibland. Men vi måste komma ihåg att Gud inte har lovat oss ett problemfritt liv i den här världsordningen. På Bibelns tid drabbades Guds tjänare av motgångar som förföljelse, fattigdom, nedstämdhet och sjukdom. (Apostlagärningarna 8:1; 2 Korinthierna 8:1, 2; 1 Thessalonikerna 5:14; 1 Timoteus 5:23)

¹⁴ Vi i vår tid får också vår beskärda del av problem. Vi kanske utsätts för förföljelse, har ekonomiska bekymmer, kämpar med depression, är sjuka eller lider på andra sätt. Om Jehova mirakulöst skulle skydda oss mot allt som kan skada oss, skulle Satan då inte få orsak att smäda honom? (Ordspråksboken 27:11) Alltså tillåter Jehova att hans tjänare blir frestade och prövade. I en del fall har de till och med blivit dödade av sina motståndare. (Johannes 16:2)

¹⁵ Vad har då Jehova lovat oss? Som tidigare nämnts har han lovat att göra det möjligt för oss att stå emot vilka frestelser vi än utsätts för, om vi helt och fullt förtröstar på honom. (Ordspråksboken 3:5, 6) Genom sitt ord, sin ande och sin organisation ger han oss andligt skydd och hjälper oss att bevara vårt förhållande till honom. Om vi inte skadar vårt goda förhållande till honom, segrar vi även om vi dör. Ingenting – inte ens döden – kan hindra Gud från att belöna sina trogna tjänare. (Hebréerna 11:6) I den nya världen, som nu är mycket nära, kommer Jehova också att infria alla andra storslagna löften om välsignelser för dem som älskar honom. (Psalm 145:16)

Kom ihåg stridsfrågorna

¹⁶ För att kunna hålla ut till slutet måste vi komma ihåg de viktiga stridsfrågor som är orsaken till att Gud tillåter ondskan. Om våra egna problem ibland verkar överväldigande och vi frestas att ge upp, är det bra att vi påminner oss om att Satan har ifrågasatt det rättmätiga i Jehovas suveränitet. Denne bedragare har också ifrågasatt Guds tillbedjares hängivenhet och ostrafflighet. (Job 1:8–11; 2:3, 4) Dessa stridsfrågor och Jehovas sätt att besvara dem är viktigare än någon av oss som individer. På vilket sätt?

¹⁷ Att Gud under en tid har tillåtit svårigheterna har gjort det möjligt för fler att ta emot sanningen. Tänk på detta: Jesus led för att vi skulle kunna få liv. (Johannes 3:16) Är vi inte tacksamma för det? Men är vi villiga att stå ut med svårigheterna en liten tid till för att ännu fler skall kunna få liv? Om vi skall kunna hålla ut till slutet måste vi inse att Jehova är långt visare än vi själva. (Jesaja 55:9) Han kommer att göra slut på ondskan vid den tid som är bäst för att stridsfrågorna skall kunna avgöras en gång för alla och för att det skall bli till vårt eget eviga väl. Hur skulle det egentligen kunna vara annorlunda? Det finns ingen orättvisa hos Gud! (Romarna 9:14–24)

Närma dig Gud

¹⁸ För att kunna bevara vår känsla av brådska måste vi hålla oss nära Jehova. Glöm aldrig att Satan gör allt som står i hans makt för att bryta ner vårt förtroliga förhållande till Jehova. Satan vill få oss att tro att slutet aldrig kommer och att det inte är någon idé att predika de goda nyheterna eller att leva enligt Bibelns normer. Men han ”är en lögnare och lögnens fader”. (Johannes 8:44) Vi måste vara fast beslutna att ”stå emot Djävulen”. Vi får aldrig ta vårt förhållande till Jehova för givet. I Bibeln får vi den kärleksfulla uppmaningen: ”Närma er Gud, så skall han närma sig er.” (Jakob 4:7, 8) Hur kan du närma dig Jehova?

¹⁹ Bön och begrundan är helt nödvändigt. Öppna ditt hjärta för Jehova när svårigheterna i livet känns överväldigande. Ju mer du preciserar dig i bönen, desto lättare blir det att se hans svar. Han kanske inte alltid ger dig det svar du tänkt dig, men om du vill ära honom och bevara din ostrafflighet mot honom kommer han att ge dig den hjälp du behöver för att kunna uthärda. (1 Johannes 5:14) När du ser hans vägledning i ditt liv kommer du att dras allt närmare honom. Att du läser i Bibeln om Jehovas egenskaper och handlingssätt och att du gör det med eftertanke är också mycket viktigt. Det hjälper dig att lära känna honom bättre. Det rör ditt hjärta, och din kärlek till honom fördjupas. (Psalm 19:14) Och mer än allt annat kommer den kärleken att hjälpa dig att stå emot frestelser och att hålla dig vaken. (1 Johannes 5:3)

²⁰ För att vi skall kunna bevara ett nära förhållande till Jehova är det dessutom viktigt att vi håller oss nära våra medtroende. Det kommer att behandlas i den avslutande delen av den här broschyren.

FRÅGOR

• Vad gjorde Jesus när han ställdes inför mycket svår press mot slutet av sitt liv, och vad uppmanade han sina lärjungar att göra? (Paragraferna 1–4)

• Varför har Satan gjort Jehovas tillbedjare till sin främsta måltavla, och på vilka sätt frestar han oss? (Paragraferna 5–8)

• Om vi skall kunna stå emot frestelser, varför är det då viktigt att vi ber oavbrutet (paragraferna 9–12), har realistiska förväntningar (paragraferna 13–15), kommer ihåg stridsfrågorna (paragraferna 16, 17) och närmar oss Gud (paragraferna 18–20)?

[Ruta på sidan 25]

Faktorer som kan orsaka modfälldhet

Hälsa/ålder. Om man lider av en kronisk sjukdom eller är begränsad på grund av hög ålder, kan man bli nedstämd därför att man inte kan göra mer i tjänsten för Gud. (Hebréerna 6:10)

Besvikelse. Man kan bli missmodig om man inte tycker att man har så stor framgång i sina ansträngningar att predika Guds ord. (Ordspråksboken 13:12)

Känslor av värdelöshet. Någon som i åratal har blivit illa behandlad kan börja tro att inte ens Jehova älskar honom. (1 Johannes 3:19, 20)

Sårade känslor. Om någon har blivit djupt sårad av en medtroende, kan han bli så förnärmad att han frestas att sluta upp med att gå på kristna möten eller att ta del i tjänsten på fältet. (Lukas 17:1)

Förföljelse. Sådana som inte delar din tro kan motstå, förfölja eller håna dig. (2 Timoteus 3:12; 2 Petrus 3:3, 4)

[Bild på sidan 26]

Jesus uppmanade oss att ”be oavbrutet” för att få hjälp att stå emot frestelser

”Framför allt, ha intensiv kärlek till varandra”

”Slutet på allt har närmat sig. ... Framför allt, ha intensiv kärlek till varandra.” (1 PETRUS 4:7, 8)

JESUS visste att hans sista timmar tillsammans med apostlarna var mycket värdefulla. Han var medveten om vad som låg framför dem. De hade ett stort arbete att utföra, men de skulle bli hatade och förföljda precis som han. (Johannes 15:18–20) Under deras sista kväll tillsammans påminde han dem flera gånger om att de behövde ”älska varandra”. (Johannes 13:34, 35; 15:12, 13, 17)

² Aposteln Petrus, som var med den kvällen, förstod vikten av Jesu ord. Många år senare betonade Petrus hur viktigt det är att visa kärlek. I ett brev som han skrev en kort tid före Jerusalems ödeläggelse gav han de kristna följande råd: ”Slutet på allt har närmat sig. ... Framför allt, ha intensiv kärlek till varandra.” (1 Petrus 4:7, 8) För oss som lever i ”de sista dagarna” för den här världsordningen är Petrus ord mycket viktiga. (2 Timoteus 3:1) Vad är ”intensiv kärlek”? Varför är det viktigt att vi har sådan kärlek till andra? Och hur kan vi visa att vi har det?

Vad är ”intensiv kärlek”?

³ Många tänker på kärleken som en känsla som måste komma av sig själv. Men Petrus talade inte om vilken kärlek som helst. Han talade om den förnämsta formen av kärlek. Ordet ”kärlek” i 1 Petrus 4:8 är en återgivning av det grekiska ordet agạpe. Det betecknar osjälvisk kärlek som leds eller styrs av principer. Ett uppslagsverk säger: ”Agapekärleken kan styras, eftersom den inte främst är en känsla utan ett medvetet val som leder till handling.” På grund av att vi har en nedärvd benägenhet att vara själviska behöver vi bli påminda om att visa varandra kärlek och att göra det enligt Bibelns principer. (1 Moseboken 8:21; Romarna 5:12)

⁴ Detta betyder inte att vi skall älska varandra bara för att vi är skyldiga att göra det. Agạpe saknar inte värme och känsla. Petrus sade att vi skulle ”ha intensiv [ordagrant: ”utsträckt”] kärlek till varandra”.a (Kingdom Interlinear) Men det här slaget av kärlek kräver ansträngning. Angående det grekiska ord som återgetts med ”intensiv” säger en forskare: ”Det för tanken till en idrottsman som spänner musklerna för att använda sina sista krafter vid slutet av ett lopp.”

⁵ Vår kärlek får alltså inte vara begränsad, så att vi bara visar kärlek när det är lätt att göra det eller bara låter kärleken omfatta några få utvalda. Att visa kristen kärlek innebär att ”utsträcka” hjärtat, vidga kärleken, även när det kan vara svårt att göra det. (2 Korinthierna 6:11–13) Det här slaget av kärlek är helt klart något vi måste anstränga oss för att odla, precis som en idrottsman måste träna och anstränga sig för att förbättra sina förmågor. Det är absolut nödvändigt att vi har sådan kärlek till varandra. Varför det? Av åtminstone tre skäl.

Varför bör vi älska varandra?

⁶ För det första därför att ”kärleken kommer från Gud”. (1 Johannes 4:7) Jehova, som är ursprunget till denna tilltalande egenskap, älskade oss först. Aposteln Johannes säger: ”Av detta har Guds kärlek gjorts uppenbar i vårt fall, att Gud har sänt sin enfödde Son till världen för att vi skulle få liv genom honom.” (1 Johannes 4:9) Guds Son sändes till världen genom att han blev en människa, utförde sin tjänst och dog på en tortyrpåle – allt ”för att vi skulle få liv”. Hur bör vi reagera på detta enastående uttryck för Guds kärlek? Johannes säger: ”Om det är så Gud har älskat oss, då är vi själva skyldiga att älska varandra.” (1 Johannes 4:11) Lägg märke till att Johannes skriver ”om det är så Gud har älskat oss” – inte bara dig utan oss. Tanken är tydlig: Om Gud älskar våra medtillbedjare, då bör vi också älska dem.

⁷ För det andra är det viktigt att vi älskar varandra ännu mer i den här tiden, så att vi hjälper våra bröder när de är i behov av hjälp, eftersom ”slutet på allt har närmat sig”. (1 Petrus 4:7) Vi lever i ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. (2 Timoteus 3:1) Tillståndet i världen, naturkatastrofer och motstånd gör livet svårt för oss. Under de här prövande omständigheterna behöver vi dra oss allt närmare varandra. Intensiv kärlek kommer att binda oss samman och motivera oss att ha ”omsorg om varandra”. (1 Korinthierna 12:25, 26)

⁸ För det tredje måste vi älska varandra, eftersom vi inte vill ge ”Djävulen rum” att utnyttja oss. (Efesierna 4:27) Satan är snabb att använda våra medtroendes ofullkomligheter – deras svagheter, fel och misstag – som stötestenar. Kommer en tanklös kommentar eller ovänlig handling att få oss att dra oss undan församlingen? (Ordspråksboken 12:18) Inte om vi har intensiv kärlek till varandra! En sådan kärlek hjälper oss att bevara friden och att enigt tjäna Gud ”skuldra vid skuldra”. (Sefanja 3:9)

Hur vi kan visa att vi älskar andra

⁹ Kärleken måste först visas i hemmet. Jesus sade att hans sanna efterföljare skulle kännas igen på att de hade kärlek till varandra. (Johannes 13:34, 35) Kärleken måste synas tydligt, inte bara i församlingen utan också i familjen – mellan äkta makar och mellan föräldrar och barn. Det räcker inte att man känner varmt för sina familjemedlemmar, man måste låta kärleken komma till uttryck i handlingar.

¹⁰ Hur kan äkta makar visa varandra kärlek? En man som verkligen älskar sin hustru låter henne genom sina ord och handlingar få veta att han uppskattar henne – både i offentliga och i privata sammanhang. Han respekterar hennes värdighet och tar hänsyn till hennes tankar, synpunkter och känslor. (1 Petrus 3:7) Han sätter hennes intressen före sina egna och gör allt han kan för att sörja för hennes materiella, andliga och känslomässiga behov. (Efesierna 5:25, 28) En hustru som verkligen älskar sin man visar honom ”djup respekt”, även om han ibland inte lever upp till hennes förväntningar. (Efesierna 5:22, 33) Hon understöder sin man, underordnar sig honom och ställer inte orimliga krav, utan samarbetar med honom så att de kan inrikta sig på andliga intressen. (1 Moseboken 2:18; Matteus 6:33)

¹¹ Hur kan ni föräldrar visa era barn kärlek? Att ni är villiga att arbeta hårt för att tillgodose deras materiella behov är ett bevis på er kärlek. (1 Timoteus 5:8) Men barn behöver mer än mat, kläder och tak över huvudet. Om de skall växa upp och bli människor som älskar och tjänar den sanne Guden måste de få andlig fostran. (Ordspråksboken 22:6) Det innebär att man måste ta sig tid att som familj studera Bibeln, ta del i förkunnartjänsten och vara med vid kristna möten. (5 Moseboken 6:4–7) Att konsekvent göra detta kräver avsevärda uppoffringar, särskilt i de här kritiska tiderna. Din omsorg och dina ansträngningar att sörja för barnens andliga behov är ett uttryck för kärlek, eftersom du på det sättet visar att du är intresserad av deras eviga välfärd. (Johannes 17:3)

¹² Det är också viktigt att föräldrarna visar barnen kärlek genom att tillgodose deras känslomässiga behov. Barn är sårbara. Deras unga hjärtan behöver försäkras om att du älskar dem. Tala om för dem att du älskar dem och visa dem mycket tillgivenhet. Då förstår de att de förtjänar att bli älskade och att de är värdefulla. Ge dem varmt och uppriktigt beröm, för då förstår de att du ser och uppskattar deras ansträngningar. Tillrättavisa dem med kärlek, för då förstår de att du bryr dig om hurdana personer de kommer att bli. (Efesierna 6:4) Alla sådana sunda uttryck för kärlek bidrar till att bygga upp en lycklig, sammansvetsad familj som är bättre rustad att stå emot påfrestningarna under de här sista dagarna.

¹³ Kärleken hjälper oss att överse med andras fel och brister. Kom ihåg att när Petrus förmanade sina läsare att ”ha intensiv kärlek till varandra”, nämnde han också varför det var så viktigt: ”Eftersom kärleken övertäcker en mängd synder.” (1 Petrus 4:8) Att ”övertäcka” synder betyder inte att man döljer allvarliga synder. Sådana synder bör med rätta rapporteras till de ansvariga i församlingen och behandlas av dem. (3 Moseboken 5:1; Ordspråksboken 29:24) Det skulle vara mycket kärlekslöst – och obibliskt – att låta sådana som syndar svårt mot Jehova få fortsätta att skada och trakassera andra. (1 Korinthierna 5:9–13)

¹⁴ I de flesta fall är våra medtroendes fel och misstag ganska obetydliga. Vi felar alla i ord eller handling då och då och gör varandra besvikna och till och med sårar varandra. (Jakob 3:2) Bör vi vara snabba att tala vitt och brett om andras tillkortakommanden? Det skulle bara skapa motsättningar inom församlingen. (Efesierna 4:1–3) Om vi drivs av kärlek kommer vi inte att ”röja” en medtillbedjares ”fel”. (Psalm 50:20) Som spackel och färg täcker över skavanker på en vägg, så täcker kärleken över andras ofullkomligheter. (Ordspråksboken 17:9)

¹⁵ Kärleken får oss att ge hjälp åt dem som behöver det. Allteftersom förhållandena under de sista dagarna blir sämre kan det uppstå situationer då våra medtroende behöver materiell eller fysisk hjälp. (1 Johannes 3:17, 18) Har till exempel någon i vår församling drabbats av svåra ekonomiska motgångar eller blivit av med sitt arbete? Då kanske vi kan erbjuda materiell hjälp efter vad våra omständigheter tillåter. (Ordspråksboken 3:27, 28; Jakob 2:14–17) Behöver en äldre änka få reparationer utförda i sitt hem? Kanske vi kan ta lämpliga initiativ och hjälpa till med arbetet. (Jakob 1:27)

¹⁶ När det gäller att visa andra kärlek är vi inte begränsade till dem som bor i vårt grannskap. Ibland hör vi rapporter om att Guds tjänare i andra länder har drabbats av svårigheter i samband med orkaner, jordbävningar eller politiska oroligheter. De kan vara i stort behov av mat, kläder och andra saker. Det spelar ingen roll om de tillhör ett annat folkslag eller en annan etnisk grupp. Vi ”älskar hela brödraskaran”. (1 Petrus 2:17) Precis som församlingarna under det första århundradet är vi ivriga att stödja det hjälparbete som organiseras i sådana nödsituationer. (Apostlagärningarna 11:27–30; Romarna 15:26) När vi visar kärlek på de här sätten stärker vi det band som förenar oss nu i de sista dagarna. (Kolosserna 3:14)

¹⁷ Kärleken driver oss att förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike för andra. Tänk på Jesu exempel. Varför predikade och undervisade han? Han ”greps av medlidande” med folkskarorna på grund av deras bedrövliga andliga tillstånd. (Markus 6:34) De var försummade och vilseledda av de falska religiösa herdarna som borde ha lärt dem andliga sanningar från Guds ord och gett dem hopp. Motiverad av djup, innerlig kärlek och medkänsla tröstade därför Jesus folket med ”de goda nyheterna om Guds kungarike”. (Lukas 4:16–21, 43)

¹⁸ Också i vår tid är många människor andligt försummade och vilseledda, och de saknar hopp. Om vi, precis som Jesus, tänker på det andliga behov de människor har som ännu inte har lärt känna den sanne Guden, kommer vår kärlek och medkänsla att driva oss att förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike för dem. (Matteus 6:9, 10; 24:14) Med tanke på den korta tid som återstår har det aldrig varit mer brådskande än nu att förkunna detta livräddande budskap. (1 Timoteus 4:16)

”Slutet på allt har närmat sig”

¹⁹ Kom ihåg att Petrus uppmaning att vi skall ha kärlek till varandra föregicks av orden: ”Slutet på allt har närmat sig.” (1 Petrus 4:7) Snart kommer den här världen att få ge vika för Guds rättfärdiga nya värld. (2 Petrus 3:13) Så nu är det inte tid att vara självbelåten. Jesus varnade oss och sade: ”Ge akt på er själva, så att aldrig era hjärtan blir nertyngda av omåttligt ätande och omåttligt drickande och livets bekymmer och den dagen plötsligt, på ett ögonblick, kommer över er som en snara.” (Lukas 21:34, 35)

²⁰ Låt oss därför ”ständigt [vara] vaksamma”, vakna för var vi befinner oss på tidens ström. (Matteus 24:42) Låt oss vara på vår vakt mot Satans frestelser som skulle kunna distrahera oss. Låt oss aldrig tillåta att den här kalla, kärlekslösa världen hindrar oss från att visa kärlek mot andra. Och framför allt – låt oss dra oss allt närmare den sanne Guden, Jehova, vars messianska kungarike snart kommer att fullfölja hans storslagna avsikter med jorden. (Uppenbarelseboken 21:4, 5)