Lura inte dig själv med ett falskt resonemang
”VAD är det du har gjort?” frågade Gud Eva sedan hon ätit frukt från det förbjudna trädet. ”Det var ormen som bedrog mig, och så åt jag”, svarade hon. (1 Mos. 3:13) Satan, den listiga orm som fick henne att trotsa Gud, kallades längre fram ”den ursprunglige ormen, ... han som vilseleder hela den bebodda jorden”. (Upp. 12:9)
I den här berättelsen i Första Moseboken framställs Satan som slug, som en som smider ihop lögner för att bedra den som är oförsiktig. Eva gick i hans fälla. Men vi får inte tro att Satan är den ende som kan vilseleda oss. Bibeln varnar också för att man kan bedra sig själv med ”ett falskt resonemang”. (Jak. 1:22)
Den tanken kanske kan verka högst osannolik eller rentav omöjlig. Men det är naturligtvis inte utan orsak som Jehova ger oss den här varningen. Så därför är det bra att vi funderar över hur vi skulle kunna lura oss själva och vilket slags falskt resonemang som vi skulle kunna bli vilseledda av. Ett exempel från Bibeln kan vara till hjälp.
Några som lurade sig själva
Omkring år 537 f.v.t. utfärdade Cyrus den store av Persien ett påbud om att de landsflyktiga judarna i Babylon kunde återvända till Jerusalem och bygga upp templet igen. (Esr. 1:1, 2) Följande år lade de återvändande judarna grunden till det nya templet, helt i linje med Jehovas vilja. De gladde sig och lovprisade Jehova för att han hade välsignat det inledande skedet av detta viktiga projekt. (Esr. 3:8, 10, 11) Men det dröjde inte länge förrän de stötte på motstånd mot bygget, och det gjorde att de tappade modet. (Esr. 4:4) Ungefär 15 år efter återkomsten utfärdade de persiska myndigheterna ett förbud mot allt byggnadsarbete i Jerusalem. För att driva igenom beslutet anlände persiska ämbetsmän till Jerusalem och ”hindrade dem [dvs. judarna] med vapenmakt”. (Esr. 4:21–24)
Detta allvarliga hinder fick judarna att lura sig själva med ett falskt resonemang. ”Tiden har inte kommit, tiden för att bygga Jehovas hus”, intalade de sig. (Hagg. 1:2) De drog slutsatsen att Gud inte ville att templet skulle byggas upp omedelbart. I stället för att leta efter en möjlighet att göra hans vilja övergav de sitt heliga uppdrag och gick helt upp i att förbättra sina egna hem. Guds profet Haggaj frågade dem rakt på sak: ”Är det tid för er själva att bo i era panelade hus, medan detta hus [Jehovas tempel] ligger i ruiner?” (Hagg. 1:4)
Vad tror du att vi kan lära oss av det här? Om vi inte har rätt syn på Jehovas val av tidpunkt för att ingripa skulle vi lätt kunna tappa fokus på vår andliga verksamhet och bli distraherade av egna intressen. Vi skulle kunna illustrera det så här: Tänk dig att du väntar gäster. När tiden närmar sig kanske det blir en febril aktivitet där hemma för att allt ska bli klart innan de kommer. Men så får du höra att dina gäster är försenade. Hur skulle det påverka dina förberedelser?
Kom ihåg att Haggaj och Sakarja hjälpte judarna att inse att det fortfarande var Jehovas vilja att templet skulle byggas upp utan dröjsmål. ”Var starka, alla ni som hör till folket i landet, ... och arbeta”, sade Haggaj. (Hagg. 2:4) De behövde ta itu med det arbete som låg framför dem, övertygade om att de hade Guds andes stöd. (Sak. 4:6, 7) Kan det här exemplet hjälpa oss att undvika att dra fel slutsatser om Jehovas dag? (1 Kor. 10:11)
Byt ut det falska resonemanget
I sitt andra brev skrev aposteln Petrus om det tidsschema som Jehova har för att införa ”nya himlar och en ny jord”. (2 Petr. 3:13) Han framhöll att en del hånfullt tvivlade på att Gud någonsin skulle ingripa i människornas angelägenheter. De påstod felaktigt att det inte skulle hända någonting alls, att allt förblev ”precis som det var från skapelsens början”. (2 Petr. 3:4) Petrus ville bekämpa ett sådant felaktigt resonemang. Han skrev till sina medkristna: ”Jag [söker] väcka upp er klara tankeförmåga genom att påminna er.” Han påminde dem om att de som var hånfulla hade tagit fel. Gud hade ingripit tidigare, och det hade han gjort genom en katastrofal global översvämning. (2 Petr. 3:1, 5–7)
Haggaj gav en liknande uppmaning till de modfällda, overksamma judarna år 520 f.v.t. Han uppmanade dem: ”Lägg märke till hur det går för er.” (Hagg. 1:5, Svenska Folkbibeln) För att få dem att tänka efter påminde han dem om Guds avsikter och om hans löften till sitt folk. (Hagg. 1:8; 2:4, 5) Efter denna uppmuntran dröjde det inte länge förrän byggnadsarbetet tog ny fart – trots förbudet. Motståndarna försökte återigen hindra projektet, men de lyckades inte. Förbudet upphävdes, och inom fem år stod templet färdigt. (Esr. 6:14, 15; Hagg. 1:14, 15)
Hur går det för oss?
Tror du att vi också skulle kunna bli modfällda när vi drabbas av svårigheter, precis som judarna på Haggajs tid blev? I så fall skulle det bli svårt att känna samma glädje för tjänsten som tidigare. Men vad skulle kunna få oss att bli modfällda? Vi skulle till exempel kunna få känna av orättvisorna i den här världsordningen. Tänk på Habackuk, som frågade: ”Hur länge, Herre, skall jag ropa utan att du lyssnar, kalla dig till hjälp mot våldet utan att du griper in?” (Hab. 1:2, Bibel 2000) Med tanke på att en del tycker att det dröjer skulle en kristen kunna förlora sin känsla av brådska och i stället börja satsa på ett bekvämt liv. Skulle det kunna hända dig? Om vi skulle tänka i de här tankebanorna skulle vi lura oss själva. Tänk så viktigt det är att vi följer de bibliska råden att tänka efter hur det går för oss och att väcka upp vår klara tankeförmåga! Vi skulle kunna fråga oss själva: ”Behöver jag bli förvånad över att den här onda världsordningen har varat längre än jag trodde?”
En tidsperiod som är förutsagd i Bibeln
Stanna upp och tänk på Jesu ord om avslutningen på den här världsordningen. Markus skildring av Jesu profetia om de sista dagarna visar att Jesus gång på gång uppmanade oss att vara vaksamma. (Mark. 13:33–37) Vi hittar en liknande varning mitt i den profetiska beskrivningen av Jehovas stora dag vid Harmageddon. (Upp. 16:14–16) Varför alla dessa påminnelser? De behövs eftersom risken finns för oss människor att vi förlorar vår känsla av brådska när vi måste vänta längre än vi tänkt oss.
Jesus illustrerade hur viktigt det är att vi alltid är vaksamma medan vi väntar på slutet. Han berättade om en man som hade haft inbrott i sitt hem. Hur skulle han ha kunnat förhindra att det hände? Genom att hålla sig vaken hela natten. Jesus avslutade den här liknelsen med rådet: ”Visa er därför också ni redo, ty vid en timme som ni inte tänker er kommer Människosonen.” (Matt. 24:43, 44)
Den liknelsen visar behovet av att vara beredd på att vänta, även under en relativt lång tid. Vi behöver alltså inte vara överdrivet bekymrade över att slutet för den här onda ordningen kanske har dröjt längre än vi väntat oss. Vi får inte lura oss själva och tänka att Jehovas tid ännu inte är inne. Ett sådant tänkesätt skulle dämpa vår önskan att predika de goda nyheterna om Guds kungarike. (Rom. 12:11)
Utrota det falska resonemanget
När det gäller ett falskt resonemang är principen i Galaterna 6:7 tillämplig: ”Bli inte vilseledda ... Vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda.” Om man inte sår något på en jordbit tar ogräset lätt över. Och om vi inte väcker upp vår klara tankeförmåga kan ett falskt resonemang slå rot i vårt sinne. Vi skulle till exempel kunna säga till oss själva: ”Det är klart att Jehovas dag kommer – men inte just nu.” En sådan inställning skulle kunna leda till att vi inte tar den teokratiska verksamheten på lika stort allvar som tidigare. Med tiden kanske vi försummar våra andliga rutiner. Då skulle vi kunna bli överrumplade av Jehovas dag. (2 Petr. 3:10)
Men sådana tankegångar kommer inte att slå rot i vårt sinne om vi hela tiden försäkrar oss om ”vad som är Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja”. (Rom. 12:2) Ett av de bästa sätten att göra det på är att regelbundet läsa Bibeln. Den kan stärka vår övertygelse om att Jehova alltid ingriper vid sin fastställda tid. (Hab. 2:3)
Om vi studerar, ber, troget är med vid mötena, går i tjänsten och visar kärleksfull omtanke, kommer vi ständigt att kunna ha Jehovas dags närvaro i tankarna. (2 Petr. 3:11, 12) Jehova kommer att lägga märke till vår uthållighet. Aposteln Paulus påminner oss: ”Låt oss inte ge upp i fråga om att göra det som är rätt, ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte tröttnar.” (Gal. 6:9)
Nu gäller det verkligen att inte låta sig luras av tanken att Jehovas dag har blivit framflyttad. Det gäller i stället att vara fast i sin övertygelse, för Jehovas dag är nära.
[Bild på sidan 4]
Haggaj och Sakarja uppmanade judarna att bygga.
[Bild på sidan 5]
Tänk om de hade vetat att tjuven skulle komma!