Vintern 1939/1940 lyckades en nyligen fängslad broder smuggla in några nya nummer av Vakttornet i lägret i sitt träben. Det tycktes som ett underverk, eftersom alla visiterades så noga.

För säkerhets skull hade de utvalda bröderna tillgång till de här tidskrifterna endast en dag åt gången. Vid ett tillfälle, när man byggde ett garage, kröp jag ihop i ett dike och läste medan en broder höll vakt utanför. Vid ett annat tillfälle höll jag ett nummer av Vakttornet i knät under vår ”sytimme” (på kvällarna satt vi i barackerna och lagade handskar och andra saker), medan bröder satt på vardera sidan och höll utkik. När någon SS-vakt kom, stoppade jag snabbt undan Vakttornet. Det hade kostat mig livet om jag blivit ertappad!

Jehova hjälpte oss på ett underbart sätt att lära oss de styrkande tankarna i artiklarna utantill. I vanliga fall brukade jag av ren utmattning sova djupt på nätterna. Men nätter efter det att jag hade läst Vakttornet brukade jag vakna flera gånger och påminna mig tankarna ganska tydligt. De förordnade bröderna i andra cellblock hade liknande erfarenheter. På det sättet skärpte Jehova vårt minne, så att vi kunde dela ut andlig föda. Det gjorde vi genom att kontakta varje broder personligen och styrka honom.

Andlig föda i Neuengamme

När jag kom dit, fanns där en grupp på ungefär 20 vittnen — utan bibel eller andra publikationer. Jag bad till Jehova att han måtte hjälpa mig att använda det jag lärt mig i Sachsenhausen för att styrka bröderna i Neuengamme. Till att börja med påminde jag mig bibeltexter och valde ut dem som dagens text. Sedan ordnade vi med möten, där jag kunde förklara tankar från artiklar i Vakttornet som jag läst i Sachsenhausen. När nya bröder anlände, berättade de nya ting som de lärt ur senare nummer av Vakttornet.

År 1943 hade antalet Jehovas vittnen i Neuengamme ökat till 70. Man föredrog att låta Jehovas vittnen arbeta utanför lägret och låta dem till exempel städa upp efter flygraider. Därigenom kunde vi i hemlighet ta in biblar, exemplar av Vakttornet och vissa av Sällskapets böcker och broschyrer i lägret. Vi fick också paket med posten som innehöll ytterligare litteratur förutom rött vin och osyrat bröd till det årliga firandet av Åminnelsen. Jehova förblindade tydligen dem som kontrollerade paketen.

Eftersom vi bodde i olika baracker, bildade vi sju grupper som studerade Vakttornet, var och en med en studieledare och ett biträde. Vi kopierade Vakttornet i hemlighet på lägerkommendantens kontor, där jag tillfälligt arbetade. Därför fick varje studiegrupp minst ett fullständigt exemplar till veckostudiet. Inte ett enda möte inställdes. Dessutom fick grupperna ett exemplar av dagens text med kommentarer från Vakttornet varje morgon på uppställningsplatsen.