Västerut, nära den italienska gränsen, hjälpte andra vittnen till. Syster Gelmi förstorade diabilder av Vakttornsartiklar, som Narciso Riet förde med sig över gränsen från Italien. Hon skrev sedan ut stenciler för duplicering, och de färdiga exemplaren fördes till ett ställe högt upp på ett berg. Därifrån skedde distribueringen. Syster Tammerl från Innsbruck och systrarna Entacher (mor och dotter) från Schwaz hjälptes åt att distribuera studiestoffet till medtroende. De insåg vad som kunde hända dem om de blev gripna, och de var beredda på det, om så skulle bli nödvändigt.

Ett ytterligare slag var att den hemliga kod som användes av systrarna vid distribueringen av tidskrifterna också föll i myndigheternas händer. Nu var det lätt för dem att förstå vad som avsågs med orden ”20 exemplar för ’Resi’”; eftersom syster Schreibers första namn var Therese, förkortades hennes namn till Resi. Syster Schreiber blev arresterad och utan några rättsliga åtgärder sänd till koncentrationslägret Ravensbrück. Och hur förhöll det sig med hennes mor? Hon hade dött två månader tidigare.

Avlade modigt vittnesmål inför domstol

Sedan någon tid hade förflutit, blev syster Schreiber förd från koncentrationslägret tillbaka till Wien. Vad avsåg de att göra med henne? Det skulle hon snart få veta. Under rättegångsförhandlingarna vid tingsrätten i Wien såg hon ett antal exemplar av tidskriften Vakttornet, i vilka Hitlers namn förekom. De hade framställts underjordiskt. Syster Schreiber drog den slutsatsen att de kände till hennes deltagande i både framställningen och distribueringen av tidskrifterna.

”Framställde du de här exemplaren?” frågade domaren henne eftertryckligt. Redan innan syster Schreiber blev arresterad, hade hon bett till Jehova att han skulle lägga orden i hennes mun, så att hon skulle kunna avge ett gott vittnesbörd om honom. Med ett bestämt ”Ja, det gjorde jag”, tog hon på sig ansvaret.

Syster Schreiber hade ett behagfullt utseende och uppförde sig distingerat. Detta gjorde tydligtvis intryck på domaren, som önskade frikänna henne. Men Gestapo behöll henne i fängsligt förvar och sände henne tillbaka till koncentrationslägret. Att hon senare överfördes till ett arbetsläger räddade hennes liv, även om hon fick uthärda fem och ett halvt års internering.

Duplicering av litteratur

Detta var svåra dagar för broder Gölles, när lojala medarbetare blev gripna den ene efter den andre. Han försökte göra sitt bästa för att fortsätta med distribueringen av andlig mat. Men vem kunde hjälpa till med det? Han påminde sig att en syster hade hänvänt sig till honom några månader tidigare och sagt: ”Broder Gölles, jag skulle vilja göra något för Herrens verk.” Det var Hansi Hron (nu Buchner), som hade blivit döpt år 1931. Hon hade vistats några år utomlands. Nu, vid en kritisk tidpunkt, hade hon återvänt till Österrike. Och av hela sitt hjärta var hon beredd på att åta sig den svåra uppgiften som kurir.

Ludwig Cyranek erbjöd också sin hjälp. Han hade redan avtjänat ett tvåårigt fängelsestraff i Tyskland. Så snart som han blev frigiven, började han ägna sig åt underjordisk verksamhet igen och gjorde sina erfarenheter tillgängliga för bröderna i Wien. Han tog del i det farliga arbetet med att reproducera Vakttornet.

Men var stället där dupliceringsmaskinen var placerad också röjt? Osäkra på svaret flyttade bröderna maskinen först till ett ställe, sedan till ett annat. Medan broder Cyranek skrev stencilerna, dikterade broder Joseph Schön från Prag och syster Anna Voll från Wien texten för honom, och Ernst Bojanowski utförde dupliceringen tillsammans med en annan broder. Från ännu ett annat ställe hämtade Hansi Hron tidskrifterna för att leverera dem till bröderna.

Återigen måste man flytta dupliceringsmaskinen, och broder Schön fann ett gömställe åt den i en kolonistuga. Där skötte han och en annan broder dupliceringen. När denna teokratiska syssla var utförd, levererade broder Schön studiestoffet till bröderna. En dag blev han vid ett avlämningsställe uppmanad att stanna och hälsa på. Detta var ett misstag. Snart blev han arresterad.

Syster Hron tog lärdom av denna tråkiga erfarenhet. Hon gjorde sina leveranser snabbt och fortsatte sedan vidare. Efter omkring sex månader blev hon också arresterad. Men hon hade fullföljt sin innerliga önskan att ”göra något för Herren”.

Med tiden blev bröderna påhittigare i att dölja litteraturen och var deras studiegrupper samlades. Vid överraskande husundersökningar, som polisen företog, kunde man därför inte finna någon litteratur. Och vad mötena beträffar, gick bröderna på en del håll upp i bergen eller ut i skogarna för att studera. När majsen hade växt och blivit hög nog, träffades små grupper mellan majsstänglarna mitt ute på fälten, där man inte kunde se dem från vägen. Hur passande var inte också studieartiklarna i Vakttornet! Bland dem var sådana som ”En trogen nation” och ”Uthållighet i sanningen”. Det var verkligen ”mat i rätt tid”. — Matt. 24:45.

Fienden söker efter duplikatorn

Myndigheterna förberedde ett nytt slag. De önskade gripa så många som möjligt av Jehovas vittnen, men de ansträngde sig också desperat för att finna den dupliceringsutrustning som användes för att reproducera Vakttornet.

Gestapohandlingar som finns tillgängliga för granskning inbegriper en kungörelse daterad den 8 juni 1940, som lyder: ”På befallning av RSHA [Reichssicherheitshauptamt; rikssäkerhetsbyrån] i Berlin skall alla medlemmar av I.B.V. såväl som alla som arbetar åt denna rörelse och alla som är kända som bibelforskare arresteras. ... Även skyldiga kvinnor skall arresteras. ... Denna åtgärd av statspolisen gäller hela tyska statens territorium och skall verkställas plötsligt den 12 juni 1940. Husrannsakan skall göras samtidigt som arresteringarna sker, och allt material som tillhör bibelforskarnas rörelse skall beslagtas.”

Detta fientliga angrepp var så snabbt att det är omöjligt att rekonstruera detaljerna. Men vi vet att 44 bröder och systrar blev arresterade i ett svep, vår kurir Hansi Hron inbegripen.

Vittnesmål visar emellertid att fienden var inställd på att lägga beslag på mer än människor. Detta framgår av ett domslut i en domstol i Wien, daterat 28 januari 1941. Det lyder: ”Först efter ingående undersökningar blev det möjligt att finna stället där det tryckta stoffet framställdes, upptäcka schaktet och hitta och beslagta dupliceringsmaskinen tillsammans med skrivmaskinen och allt material.” Den skadeglädje fienderna till Jehovas folk kände avspeglas tydligt i dessa ord.