”Jag vet något om de lojalas lag”

Man planerade att hålla ett konvent i Pittsburgh i Pennsylvania den 2—5 januari 1919 under den period då broder Rutherford och hans medarbetare satt i fängelse. Men det här var inget vanligt konvent — det skulle kombineras med Sällskapet Vakttornets årsmöte lördagen den 4 januari 1919.

Stämningen var spänd vid det möte som hölls i Pittsburgh den dagen. ”Förvirring, oenighet och dispyter hade varit förhärskande en tid”, påminde sig Sara C. Kaelin, som växte upp i trakten kring Pittsburgh. ”Somliga ville senarelägga mötet sex månader; andra ifrågasatte om det var lagenligt att välja ledamöter som satt i fängelse; andra föreslog alltigenom nya ledamöter.”

Efter en långdragen diskussion läste W. F. Hudgings, styrelseledamot i Peoples Pulpit Association,a upp ett brev från broder Rutherford för åhörarna. I detta sände han varma hälsningar till de församlade. ”Satans främsta vapen är STOLTHET, ÄRELYSTNAD och FRUKTAN”, varnade han. Som ett uttryck för sin önskan att ödmjukt underkasta sig Jehovas vilja föreslog han till och med vissa lämpliga män i den händelse att de röstberättigade skulle besluta sig för att välja nya ledamöter till Sällskapet.

Diskussionen fortsatte en stund till, och sedan tog E. D. Sexton, som hade förordnats till ordförande för en nomineringskommitté, till orda och sade:

”Jag kom hit alldeles nyss. Mitt tåg var fyrtioåtta timmar försenat på grund av att det fastnat i snön. Jag har något att säga, och för att det skall kännas lättare är det lika bra att jag säger det nu. Mina kära bröder, jag har kommit hit, liksom ni övriga har, med vissa tankar i sinnet — för och emot. ... Det finns inga juridiska hinder i vägen. Om vi önskar återvälja våra bröder i södern till vilket som helst ämbete som de kan inneha, kan jag inte, utifrån de [juridiska] råd jag har inhämtat, se eller förstå att detta på något som helst sätt skulle ha någon inverkan på deras fall inför Federala domstolen eller i allmänhetens ögon.

Jag tror att den största ära vi kan visa vår käre broder Rutherford skulle vara att återvälja honom till president för Watch Tower Bible & Tract Society. Jag tror inte att det finns något tvivel i allmänhetens sinne om hur vi ställer oss till förslaget. Om våra bröder har begått ett eller annat formellt fel genom att överträda en lag som de inte har förstått, så vet vi att deras motiv är goda. Och inför den Allsmäktige har de inte överträtt någon lag, vare sig Guds eller människors. Vi kan visa den största tillit, om vi återväljer broder Rutherford till Sällskapets president.

Jag är ingen jurist, men när det gäller det lagenliga i situationen kan jag säga att jag vet något om de lojalas lag. Lojalitet är något som Gud kräver. Jag kan inte föreställa mig att vi skulle kunna visa någon större tillit än att ha en omröstning OCH ÅTERVÄLJA BRODER RUTHERFORD TILL PRESIDENT.”

Broder Sexton gav tydligen uttryck åt samma känslor som de flesta av de närvarande hyste. Nomineringarna genomfördes, man röstade, och J. F. Rutherford valdes till president, C. A. Wise till vicepresident och W. E. Van Amburgh till sekreterare och kassaförvaltare.