Den dag Isak blev avvand ordnade Abraham en stor festmåltid. Det var tydligen vid det tillfället som Sara lade märke till att Ismael ”skämtade hånfullt” med sin yngre halvbror, Isak. (1Mo 21:8, 9) I en del översättningar (JB, Mo, RS, 2000) heter det att Ismael bara ”lekte” med Isak, dvs. som när barn leker med varandra. Men det hebreiska ordet tsachạq kan också ha en negativ innebörd. När detta ord förekommer i andra bibelställen (1Mo 19:14; 39:14, 17), återges det i dessa översättningar med former av ”skämta”, ”roa sig”, ”skymfa” eller ”förolämpa”.

Det sätt på vilket 1 Moseboken 21:9 återges i vissa targumer och den syriska Peshitta tyder på att Ismael ”hånade” Isak. Beträffande ordet tsachạq heter det i Cooks Commentary: ”Här har ordet troligen den betydelse man normalt lägger i det, nämligen ’hånskratt’. Precis som Abraham hade skrattat av glädje angående Isak och precis som Sara hade skrattat misstroget, skrattade nu Ismael hånfullt och troligen med samma inställning som en tyrann eller en plågoande har.” Den inspirerade aposteln Paulus visar tydligt att det Ismael gjorde med Isak var att plåga och förfölja honom, inte leka med honom. (Gal 4:29) Med tanke på Saras bestämda krav enligt nästa vers (1Mo 21:10), ”den här slavinnans son skall inte ärva tillsammans med min son, med Isak”, menar vissa kommentatorer att Ismael (som var 14 år äldre än Isak) kanske grälade med Isak och hånade honom i fråga om arvsrätten.

Jehova hade talat om för Abraham att hans avkomma skulle bli bofasta främlingar och förtryckas i 400 år, ett förtryck som upphörde i och med att Israel befriades ur Egypten 1513 f.v.t. (1Mo 15:13; Apg 7:6) När man räknar 400 år bakåt i tiden från den tidpunkten, kommer man till 1913 f.v.t. som det år då förtrycket började. Följaktligen fastställer detta också 1913 som det år då Isak blev avvand, eftersom dessa två händelser – att Isak blev avvand och att han behandlades illa av Ismael – rent tidsmässigt är knutna till varandra i berättelsen. Detta betyder att Isak var omkring fem år då han blev avvand, eftersom han föddes 1918 f.v.t.

I våra dagar, då det är så många kvinnor i västvärlden som inte ammar sina barn eller ammar dem bara mellan sex och nio månader, kan en femårsperiod tyckas vara ofattbart lång. Men dr D. B. Jelliffe säger att i många delar av världen avvänjs barnen först när de är mellan 18 och 24 månader och att det i Arabien är vanligt att en mor ammar sitt barn i mellan 13 och 32 månader. Medicinskt sett är det möjligt att fortsätta att amma tills det gått några månader av nästa graviditet. (Infant Nutrition in the Subtropics and Tropics, Genève 1968, sid. 38)

På medeltiden var i Europa genomsnittsåldern då barn blev avvanda två år, och på mackabéertiden (1:a och 2:a årh. f.v.t.) ammade kvinnorna sina söner i tre år. (2 Mackabéerboken 7:27) För 4 000 år sedan var livet inte så hektiskt, och man hade inte den press som råder i vår tid att hinna med så mycket i ett kortare liv, så det är lätt att förstå att Sara kunde ha ammat Isak i fem år. Dessutom var han Saras enda barn efter många års barnlöshet.