BEHOV AV RIKETS SALAR

På 1990-talet höll de flesta församlingar i Samoa och Amerikanska Samoa sina möten i privata hem eller i byggnader gjorda av material från bushen. ”Människor i samhället såg ofta ner på de här mötesplatserna”, säger Stuart Dougall, som tjänade i landskommittén mellan 2002 och 2007.

År 1999 införde Jehovas vittnen en ny anordning för att hjälpa länder med begränsade resurser att bygga Rikets salar. Den första av dessa Rikets salar på Samoaöarna byggdes i Lefaga, en isolerad by på ön Upolus sydkust. Församlingen i Lefaga bestod av tio vittnen, och tidigare hade de haft sina möten i en tillbyggnad – utan väggar och med halmtak – till ett hus som tillhörde en av förkunnarna.

Jack Sheedy, en broder från Australien som tillsammans med sin hustru, Coral, hade tjänat på Tongaöarna i sju år, hade tillsynen över byggprojektet. Han skriver: ”På avstånd såg bygglaget, som bestod av bönder, fiskare och hemmafruar, ut som myror som kilade fram och tillbaka på byggplatsen.”

Byggnaden med plats för 60 personer stod färdig 2001, och byborna berömde dess utseende. De sade: ”Era Rikets salar är värdiga och enkla, och det gör dem tilltalande.” ”De är verkligen annorlunda än våra kyrkor, med alla sina utsmyckningar och föremål som ofta ser ovårdade och dammiga ut.” Antalet närvarande vid mötena ökade dramatiskt. År 2004 var 205 personer närvarande vid åminnelsen av Kristi död i den här nya lokalen.

I slutet av 2005 hade man genom byggnadsprogrammet för länder med begränsade resurser byggt fyra Rikets salar och renoverat tre på Samoaöarna. Man hade också renoverat sammankomsthallen i Sinamoga i Apia. Precis som på andra ställen där vittnena har begränsade resurser uppskattar de samoanska förkunnarna verkligen den här kärleksfulla hjälpen från sina kristna bröder och systrar runt om på jorden. (1 Petr. 2:17)