-
Hjälp andra som har det svårtVakttornet (Studieupplagan) – 2019 | Juni
-
-
12. Hur påverkades Noomi när hennes man och två söner dog?
12 Noomi var en lojal kvinna som älskade Jehova. När hennes man och två söner hade dött tog hon det så hårt att hon ville byta namn från Noomi till Mara, som betyder ”bitter”. (Rut 1:3, 5, 20, noten, 21) Noomis svärdotter Rut stod lojalt vid hennes sida genom de här prövningarna. Rut hjälpte henne praktiskt och tröstade henne. Rut älskade och stöttade Noomi och talade om det för henne. (Rut 1:16, 17)
13. Varför behöver de som blivit änkor eller änklingar vårt stöd?
13 När någon i vår andliga familj blir änka eller änkling behöver hon eller han vårt stöd. Man kan jämföra ett gift par med två träd som har vuxit bredvid varandra. Under årens lopp växer trädens rötter ihop, och om det ena trädet rycks upp med rötterna och dör kan det andra trädet ta skada. Den som mister sin man eller fru kan behöva kämpa med många starka känslor under en längre tid. En syster som heter Paulab blev plötsligt änka, och hon säger: ”Mitt liv vändes upp och ner och jag kände mig helt maktlös. Jag har förlorat min bästa vän. Jag brukade prata med min man om precis allt. Han fanns där i vått och torrt, och jag kunde alltid vända mig till honom när något kändes jobbigt. Jag känner mig verkligen halv.”
Hur kan vi stötta dem som förlorat sin man eller fru? (Se paragraf 14, 15.)d
14, 15. Hur kan vi trösta någon som har blivit änka eller änkling?
14 Hur kan vi trösta någon som har blivit änka eller änkling? Ett viktigt första steg är att prata med honom eller henne, även om man kan känna sig obekväm eller osäker på vad man ska säga. Paula, som nämndes tidigare, säger: ”Jag förstår att döden gör folk obekväma. Man är rädd för att säga något som blir fel. Men det är bättre att det blir lite stelt eller pinsamt än att man inte säger något alls.” En person som sörjer förväntar sig säkert inga livsomvälvande visdomsord. Paula berättar: ”Jag uppskattade när vänner sa något enkelt, som ’Jag beklagar sorgen’.”
15 William blev änkling för några år sedan, och han berättar: ”Jag tycker om när andra berättar minnen de har av min fru. Det bekräftar min känsla av att hon var älskad och uppskattad. Den här sortens stöd betyder enormt mycket för mig. Det ger mig verkligen tröst, för min fru var så viktig för mig och var ju en stor del av mitt liv.” En änka som heter Bianca säger: ”Jag tycker att det är tröstande när andra ber med mig eller läser något bibelställe. Det hjälper också att höra andra prata om min man och att de lyssnar när jag pratar om honom.”
16. a) Vad kan vi behöva göra för någon som har blivit änka eller änkling? b) Vad är vårt ansvar enligt Jakob 1:27?
16 När Noomi hade blivit änka övergav Rut inte henne, utan fanns vid hennes sida. Vi kan också behöva ge stöd åt en änka eller änkling under en längre tid. Paula, som citerades tidigare, säger: ”När min man precis hade dött fick jag mycket stöd. Men med tiden verkade andras liv återgå till det normala. Men mitt liv skulle ju aldrig bli detsamma igen. Det betyder mycket när andra förstår att en person som sörjer kan behöva hjälp och stöd i månader, eller till och med år, efter dödsfallet.” Alla är naturligtvis olika. En del verkar gå vidare relativt snabbt. Men för andra kan såren rivas upp varje gång de gör något som de tidigare har gjort tillsammans med sin partner. Alla sörjer på sitt sätt. Jehova har gett oss förmånen och ansvaret att finnas där för dem som har förlorat sin man eller fru. (Läs Jakob 1:27.)
-
-
Hjälp andra som har det svårtVakttornet (Studieupplagan) – 2019 | Juni
-
-
18. Hur kan vi uppmuntra dem som har blivit ensamma?
18 Vi kan visa att vi älskar dem som har blivit ensamma genom att vara snälla och omtänksamma. Och de behöver mer än någonsin bra vänner. (Ords. 17:17) Hur kan du vara en bra vän? Bjud över dem på lite mat. Boka tjänst med dem eller gör något annat tillsammans. Ibland skulle du kunna bjuda in dem till ditt familjestudium. Jehova uppskattar när vi gör sådana saker, för han är ”nära de förtvivlade” och är ”en beskyddare av änkorna”. (Ps. 34:18; 68:5)
-