När man förlorar en make eller maka

En äkta hälfts död är ett annat slag av trauma, i synnerhet om båda har levt ett mycket aktivt liv tillsammans. Det kan innebära slutet på hela deras gemensamma livsstil av resor, arbete, nöjen och ömsesidigt beroende.

Eunice förklarar vad som hände, när hennes man plötsligt dog i hjärtattack. ”Under den första veckan var jag i ett tillstånd av känsloförlamning, som om jag hade upphört att fungera. Jag kunde inte ens smaka eller lukta. Men mitt sinne för logik fortsatte att fungera på ett fristående sätt. På grund av att jag hade varit med min man, när de försökte göra hans tillstånd stabilt genom att använda hjärt-lungräddning och medicinering, drabbades jag inte av de vanliga förnekande symptomen. Men jag hade en intensiv känsla av frustrering, som om jag bevittnade hur en bil for över ett stup utan att jag kunde göra något för att hindra det.”

Grät hon? ”Det är klart att jag gjorde, i synnerhet när jag läste de hundratals korten av deltagande, som jag fick. Jag grät med vart och ett. Det hjälpte mig att möta resten av dagen. Men inget kunde hjälpa, när man gång på gång frågade mig hur jag kände det. Det är klart att jag var förtvivlad.”

Vad var det som hjälpte Eunice att genomleva sin sorg? ”Utan att jag insåg det, fattade jag omedvetet beslutet att leva vidare”, säger hon. ”Men jag plågas fortfarande, när jag påminner mig att min man, som älskade livet så mycket, inte är här för att glädja sig åt det.”

När MaryAnnes man dog, kände hon också pressen att lägga band på sina känslor. ”Jag bekymrade mig så mycket om att vara ett fint föredöme för andra”, berättar hon, ”att jag inte tillät mig själv att visa normala känslor. Men så småningom förstod jag att jag inte blev hjälpt av att försöka vara en stöttepelare för andra. Jag började analysera min situation och sade till mig själv: ’Gråt om du måste gråta. Försök inte att vara alltför stark. Ge utlopp åt dina känslor, så att du kommer över det.’”