Naturligtvis kan behoven skilja sig mycket från person till person. Sandra, som nämndes i föregående artikel, säger: ”Jag fick det jag behövde under min svåra tid — jag hade mycket rara och kärleksfulla vänner som kom till mig.” Elaine, däremot, som också nämndes tidigare, behövde tid för sig själv.

Elaine berättar: ”Lång tid efter Davids död hade jag fysiska smärtor, som om en kniv vreds om i min bröstkorg. Jag trodde att jag led av matsmältningsbesvär. En dag kände jag mig så dålig att jag trodde att jag skulle behöva uppsöka läkare. En andlig syster och vän som förstod min situation sade att det kanske var min sorg som var orsaken och uppmuntrade mig att be Jehova om hjälp och tröst. Jag gjorde genast som hon sade och bad en tyst men innerlig bön, i vilken jag bad att Jehova skulle uppehålla mig i min sorg. Och det gjorde han!” Elaine började må bättre, och strax efteråt försvann till och med hennes fysiska smärtor.