KAN du säga vad det är människorna här plockar upp från marken? Det ser ut som rimfrost. Det är vitt och fint och liknar flingor. Men det är inte rimfrost, utan något man kan äta.

Det har inte gått mer än omkring en månad sedan israeliterna lämnade Egypten. De är i öknen. Här växer det inte så mycket, och därför klagar folket och säger: ”Vi önskar att Jehova hade dödat oss i Egypten. Där hade vi åtminstone gott om mat att äta.”

Då säger Jehova: ”Jag skall låta mat regna ner från himlen.” Och det är vad Jehova gör. När israeliterna nästa morgon ser det här vita som har fallit, frågar de varandra: ”Vad är det?”

Mose säger: ”Det är den mat som Jehova har gett er att äta.” Folket kallar det MANNA. Det smakar som tunna honungskakor.

”Ni skall plocka så mycket som var och en kan äta”, säger Mose till folket. Varje morgon gör de därför det. När solen sedan blir hetare, smälter det manna som finns kvar på marken.

Mose säger också: ”Ingen får spara något manna till nästa dag.” Men några lyder inte. Vet du vad som händer? Nästa morgon är det manna som de har sparat fullt med maskar, och det börjar lukta illa!

Men en dag i veckan skall folket samla in dubbelt så mycket manna, säger Jehova. Det är den sjätte dagen. Jehova säger till dem att de skall spara en del av mannat till nästa dag, för han skall inte låta det falla något på den sjunde dagen. När de nu sparar mannat till den sjunde dagen, blir det inte fullt med maskar och luktar inte illa! Det är ett annat underverk!

Alla år israeliterna är i öknen ger Jehova dem manna att äta.

OMKRING två månader efter det att israeliterna lämnat Egypten kommer de till berget Sinai, som också kallas Horeb. Det var här Jehova hade talat till Mose ur den brinnande busken. Folket slår läger här och stannar en tid.

Medan folket väntar nedanför, går Mose upp på berget. Där uppe på toppen av berget säger Jehova till Mose att han vill att israeliterna skall lyda honom och bli hans särskilda folk. Då Mose kommer ner, berättar han för israeliterna vad Jehova har sagt. De säger att de vill lyda Jehova, eftersom de vill vara hans folk.

Jehova gör nu något märkligt. Han låter det komma rök från bergets topp, och det börjar åska och dundra. Han talar också till folket och säger: ”Jag är Jehova, er Gud, som förde er ut ur Egypten.” Sedan befaller han: ”Ni får inte tillbe några andra gudar än mig.”

Gud ger folket nio andra bud eller lagar. Israeliterna är mycket rädda. De säger till Mose: ”Tala du till oss, för vi är rädda att vi kan dö om Gud talar till oss.”

Senare säger Jehova till Mose: ”Kom upp till mig på berget. Jag skall ge dig två stentavlor. På dem har jag skrivit de lagar som jag vill att folket skall hålla.” Mose går därför upp på berget igen. Han stannar där i 40 dagar och 40 nätter.

Gud har många, många lagar åt sitt folk. Mose skriver ner lagarna. Gud ger också Mose de två stentavlorna. På dem har Gud själv skrivit de 10 lagar som han gav israeliterna, när han talade till dem. De lagarna kallas de tio budorden.

De tio budorden är viktiga lagar, men det är också de många andra lagarna som Gud ger israeliterna. En lag lyder: ”Du skall älska Jehova, din Gud, med hela ditt hjärta, hela ditt sinne, hela din själ och hela din kraft.” En annan lag säger: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” Guds Son, Jesus Kristus, sade att det här är de två största lagarna som Jehova gav sitt folk Israel. Längre fram kommer vi att få veta mycket mer om Jehovas Son och vad han lärde.

VAD nu då! Vad gör folket här? De ber till en kalv! Varför gör de det?

När Mose är kvar uppe på berget så länge, säger folket: ”Vi vet inte vad som har hänt Mose. Låt oss därför göra en gud som kan leda oss ut ur det här landet.”

”Som ni vill”, säger Mose bror Aron. ”Ta av er era örringar av guld och ge mig dem.” Folket gör det, och Aron smälter ner ringarna och gör en guldkalv. Folket säger: ”Det här är vår Gud, som förde oss ut ur Egypten!” Sedan ställer israeliterna till med en stor fest och dyrkar guldkalven.

Då Jehova ser det, blir han mycket arg. Han säger därför till Mose: ”Skynda dig ner. Folket gör något mycket ont. De har glömt mina lagar och faller ner för en guldkalv.”

Mose skyndar sig ner från berget. Och vad ser han, när han kommer närmare? Folket sjunger och dansar runt guldkalven! Mose blir så arg att han kastar de två stentavlorna med lagarna i marken, och de går i tusen bitar. Sedan tar han guldkalven och smälter ner den och krossar den till stoft.

Folket har gjort något mycket ont. Mose säger därför till några män att ta sina svärd. ”De onda människorna som dyrkade guldkalven måste dö”, säger Mose. Då dödar männen 3.000 människor! Visar inte detta att vi måste vara noga med att tillbe bara Jehova och inte några falska gudar?

VET du vad det här är för byggnad? Det är tabernaklet, ett speciellt tält för tillbedjan av Jehova. Det byggdes av israeliterna och blev färdigt ett år efter det att de lämnat Egypten. Vet du vem som kom med den tanken att tältet skulle byggas?

Det var Jehova. När Mose var uppe på berget Sinai, talade Jehova om för honom hur tältet skulle göras. Han sade att det skulle byggas så att man lätt kunde plocka isär det. På så sätt kunde delarna bäras till en annan plats och sättas ihop igen. När israeliterna flyttade från plats till plats i öknen, bar de alltså tältet med sig.

Om du tittar in i det lilla rummet längst in i tältet, ser du en låda eller kista. Den kallas förbundsarken. På den finns två änglar eller keruber av guld, en i vardera änden. Gud skrev de tio budorden på två stentavlor en gång till, eftersom Mose hade slagit sönder de första. De här stentavlorna ligger i förbundsarken. En skål med manna finns också i den. Kommer du ihåg vad manna är?

Mose bror Aron blir utvald av Jehova till att vara överstepräst. Han leder folket i tillbedjan av Jehova. Hans söner är också präster.

Titta nu på det större rummet i tältet. Det är dubbelt så stort som det lilla rummet. Ser du lådan eller den lilla kistan som det kommer rök från? Det är altaret, där prästerna bränner ett pulver som luktar gott och som kallas rökelse. Här står också en ljusstake som har sju lampor. Det tredje föremålet i rummet är ett bord. På det ligger 12 bröd.

På tabernaklets gård finns det ett stort kar eller en bassäng med vatten, som prästerna tvättar sig i. Där finns också det stora altaret. På det bränner man döda djur som offer åt Jehova. Tältet står precis mitt i lägret, och israeliterna bor i sina tält runt omkring det.

TITTA på frukten som de här männen bär. Se så stor den där druvklasen är! Två män måste bära den på en stång. Och titta på fikonen och granatäpplena! Var kommer den här härliga frukten ifrån? Från Kanaan. Du kommer nog ihåg att Kanaan var det land där Abraham, Isak och Jakob en gång bodde. Men eftersom det blev hungersnöd där, flyttade Jakob med sin familj till Egypten. Nu, omkring 216 år senare, leder Mose israeliterna tillbaka till Kanaan. De har kommit till en plats i öknen som heter Kades.

I Kanaan bor onda människor. Mose skickar därför ut 12 spejare och säger till dem: ”Ta reda på hur många människor som bor där i landet och hur starka de är. Se efter om marken är bra att odla; och glöm inte att ta med er några frukter tillbaka.”

När spejarna kommer tillbaka till Kades, säger de till Mose: ”Det är verkligen ett fint land.” För att bevisa det visar de Mose några av frukterna. Men 10 av spejarna säger: ”Människorna som bor där är stora och starka. Vi kommer att bli dödade, om vi försöker inta landet.”

Israeliterna blir rädda, när de hör det. ”Det hade varit bättre att dö i Egypten eller till och med här i öknen”, säger de. ”Vi kommer att bli dödade i strid, och våra hustrur och barn kommer att tas till fånga. Vi väljer en ny ledare i stället för Mose och går tillbaka till Egypten!”

Men två av spejarna litar på Jehova och försöker lugna folket. De heter Josua och Kaleb. De säger: ”Var inte rädda. Jehova är med oss. Det kommer att bli lätt att inta landet.” Men folket lyssnar inte. De vill till och med döda Josua och Kaleb.

Det här gör Jehova mycket arg, och han säger till Mose: ”Ingen som är 20 år eller mer skall komma in i Kanaans land. De har sett de underverk som jag gjorde i Egypten och i öknen, men ändå litar de inte på mig. Därför skall de få vandra i öknen i 40 år tills den sista dör. Bara Josua och Kaleb skall komma in i Kanaan.”

DU SER blommorna och de mogna mandlarna, som växer på staven eller käppen där. Det är Arons stav. Blommorna och frukten växte ut från Arons stav på en enda natt! Varför det?

Israeliterna har nu vandrat i öknen en tid. En del tycker inte att Mose skall vara ledare och inte heller att Aron skall vara överstepräst. Kora är en av dem som tycker så. Andra är Datan, Aʹbiram och 250 ledande män bland folket. De går alla till Mose och säger: ”Hur kommer det sig att ni alltid skall bestämma över oss andra?”

Mose säger till Kora och hans följeslagare: ”Ta i morgon bitti fyrfat med eld och lägg rökelse i dem. Kom sedan till Jehovas tabernakel, så skall vi se vem Jehova väljer ut.”

Nästa dag kommer Kora och hans 250 följeslagare till tabernaklet. Många andra kommer också med för att understödja dem. Jehova är mycket arg. ”Gå bort från Koras, Datans och Abirams tält”, säger Mose. ”Rör ingenting som tillhör dem.” Folket lyder och drar sig bort från de här onda männens tält.

Då säger Mose: ”Det som händer nu skall visa er vem Jehova har valt. Marken skall öppna sig och uppsluka de onda männen.”

Så snart Mose slutar tala öppnar sig marken. Koras tält och tillhörigheter, Datan och Abiram och de som är tillsammans med dem försvinner ner. Sedan sluter sig marken över dem. När folket hör skriken från dem som försvinner ner i jorden, ropar de: ”Spring! Jorden kanske uppslukar oss också!”

Kora och hans 250 följeslagare är fortfarande i närheten av tabernaklet. Då sänder Jehova en eld som dödar dem. Sedan säger Jehova till Arons son Eleaʹsar att ta de döda männens fyrfat och hamra ut dem till tunna plåtar och klä över altaret med dem. Den altarbeklädnaden skall påminna israeliterna om att inga andra än Aron och hans söner skall tjäna som präster åt Jehova.

Jehova vill riktigt tydligt visa att det är Aron och hans söner som han har valt ut till att vara präster. Han säger därför till Mose: ”En ledare för varje stam i Israel skall ge dig sin stav. För Levi stam skall Aron lämna sin stav. Lägg sedan alla stavarna i tabernaklet framför förbundsarken. Staven som tillhör den man som jag har valt ut till präst skall blomma.”

När Mose tittar efter nästa morgon, ja, då har de här blommorna och mogna mandlarna växt ut från Arons stav! Vet du nu varför Jehova gjorde så att Arons stav blommade?

ÅREN går — 10 år, 20 år, 30 år, 39 år! Israeliterna är fortfarande i öknen. Under alla de här åren tar Jehova hand om sitt folk. Han ger dem manna att äta. På dagen leder han dem med en molnstod och på natten med en eldstod. Och under alla de här åren blir deras kläder inte utslitna, och de får inga sår på fötterna.

Det är nu den första månaden i det 40:e året sedan israeliterna lämnade Egypten. De slår läger vid Kades igen. Det var här de var, när de 12 spejarna skickades ut för att bespeja Kanaans land nära 40 år tidigare. Mose syster Mirjam dör i Kades. Och precis som förra gången blir det svårigheter här.

Folket kan inte hitta vatten. De beklagar sig därför för Mose: ”Det skulle ha varit bättre om vi hade fått dö. Varför förde du oss ut ur Egypten till den här hemska platsen där ingenting växer? Här finns ingen säd, inga fikon, inga druvor och inga granatäpplen. Här finns inte ens vatten att dricka.”

Då Mose och Aron går till tabernaklet för att be, säger Jehova till Mose: ”Samla folket. Inför allas ögon skall du sedan tala till klippan där borta. Det skall komma så mycket vatten ur den att det räcker åt både människorna och alla deras djur.”

Mose samlar därför folket och säger: ”Lyssna, ni som inte litar på Gud! Skall Aron och jag behöva skaffa fram vatten åt er ur den här klippan?” Sedan slår Mose två gånger på klippan med sin stav, och en ström av vatten forsar fram ur klippan. Vattnet räcker åt alla människorna och djuren.

Men Jehova är arg på Mose och Aron. Vet du varför? Därför att Mose och Aron sade att de skulle skaffa fram vatten ur klippan. Men i verkligheten var det Jehova som gjorde det. Eftersom Mose och Aron inte talade sanning, säger Jehova att han skall straffa dem. ”Ni skall inte få föra mitt folk in i Kanaan”, säger han.

Snart lämnar israeliterna Kades. Efter ett litet tag kommer de till berget Hor. Här, på bergets topp, dör Aron. Han är 123 år vid sin död. Israeliterna är mycket ledsna, och hela folket gråter över Aron i 30 dagar. Hans son Eleaʹsar blir israeliternas näste överstepräst.

SER ormen på stången ut att vara en riktig orm? Det är den inte. Ormen är gjord av koppar. Jehova sade till Mose att sätta upp den på stången, så att folket kunde se på den och få fortsätta att leva. Men ormarna på marken är riktiga. De har bitit människorna och gjort dem sjuka. Vet du varför?

Israeliterna har talat mot Gud och Mose. De klagar: ”Varför förde du oss ut ur Egypten för att dö här i öknen? Det finns varken mat eller vatten här, och vi står inte ut med att äta det här mannat längre.”

Men mannat är god mat. Jehova har gett israeliterna det genom ett underverk, och genom ett underverk har han också gett dem vatten. Men de är inte tacksamma för vad Jehova har gjort för dem. Därför sänder Jehova de här giftiga ormarna för att straffa israeliterna. Ormarna biter dem, och många dör.

Slutligen kommer folket till Mose och säger: ”Vi har syndat, eftersom vi har talat mot Jehova och dig. Be nu till Jehova att han tar bort ormarna.”

Mose ber därför för folket. Jehova uppmanar då Mose att göra den här kopparormen. Han säger att Mose skall sätta den på en stång och att den som blir biten skall se på ormen. Mose gör precis som Gud säger, och de människor som blir bitna ser på kopparormen och blir bra igen.

Det här lär oss något. Vi liknar alla på sätt och vis israeliterna, som blev bitna av ormarna. Vi är alla i den situationen att vi måste dö. Du ser själv att människor blir gamla och sjuka och dör. Det är så därför att de första människorna, Adam och Eva, vände sig bort från Jehova, och vi är alla deras barn. Men Jehova har gjort något som gör att vi kan få leva för evigt.

Jehova sände sin Son, Jesus Kristus, till jorden. Jesus hängdes på en påle, eftersom många människor menade att han var en ond man. Men Jehova sände Jesus för att rädda oss. Om vi ser på honom, följer honom, då kan vi få evigt liv. Men vi skall lära oss mer om det längre fram.

HAR du någonsin hört en åsna tala? ”Nej”, säger du nog. Djur kan inte tala. Men bibeln berättar om en åsna som kunde tala. Vi skall se hur det kom sig.

Israeliterna skall snart gå in i Kanaan. Balak, Moabs kung, är rädd för israeliterna. Han skickar därför efter en listig man, som heter Biʹleam, för att han skall komma och förbanna israeliterna. Balak lovar att ge Bileam mycket pengar, och därför sätter sig Bileam på sin åsna och ger sig i väg för att träffa Balak.

Jehova vill inte att Bileam skall förbanna hans folk. Han sänder därför en ängel med ett långt svärd som ställer sig på vägen för att stoppa Bileam. Bileam kan inte se ängeln, men det kan hans åsna. Åsnan försöker därför gå ur vägen för ängeln, till sist lägger den sig ner på vägen. Bileam blir mycket arg och slår åsnan med en käpp.

Då låter Jehova Bileam höra sin åsna tala. ”Vad har jag gjort dig, eftersom du slår mig?” frågar åsnan.

”Du har gjort narr av mig”, säger Bileam. ”Om jag hade ett svärd skulle jag döda dig!”

”Har jag någonsin gjort så här mot dig förut?” frågar åsnan.

”Nej”, svarar Bileam.

Då låter Jehova Bileam se ängeln som står på vägen med svärdet i handen. Ängeln säger: ”Varför har du slagit din åsna? Jag har kommit för att spärra vägen för dig, för att du inte skall förbanna Israel. Om din åsna inte hade gått ur vägen för mig, skulle jag ha dödat dig, men jag skulle inte ha skadat din åsna.”

Bileam säger: ”Jag har syndat. Jag visste inte att du stod på vägen.” Ängeln låter Bileam gå, och Bileam fortsätter till Balak. Han försöker ändå förbanna Israel, men i stället gör Jehova så att han välsignar Israel tre gånger.

MOSE vill gärna gå in i Kanaan med israeliterna. Han ber därför: ”Jehova, låt mig gå över floden Jordan och se det goda landet.” Men Jehova säger: ”Det är nog! Tala inte mer om det!” Vet du varför Jehova sade så?

Det var på grund av det som hände när Mose slog på klippan. Du kommer nog ihåg att han och Aron inte ärade Jehova. De sade inte till folket att det var Jehova som skaffade fram vatten ur klippan. Därför sade Jehova att han inte skulle låta dem gå in i Kanaan.

Några månader efter Arons död säger därför Jehova till Mose: ”Ta och ställ Josua inför prästen Eleásar och folket. Inför dem alla skall du säga att Josua är den nye ledaren.” Mose gör precis som Jehova säger, som du ser på bilden.

Sedan säger Jehova till Josua: ”Var stark och var inte rädd. Du skall föra israeliterna in i Kanaan, det land som jag har lovat dem, och jag skall vara med dig.”

Jehova säger senare till Mose att gå ända upp på toppen av berget Nebo i Moabs land. Uppifrån toppen kan Mose blicka ut över floden Jordan och se det vackra landet Kanaan. Jehova säger: ”Det är det här landet som jag har lovat att ge Abrahams, Isaks och Jakobs barn. Jag har låtit dig se det, men jag skall inte låta dig gå in i landet.”

Där uppe på berget Nebo dör Mose. Han var 120 år, men var fortfarande spänstig och hade fortfarande bra syn. Israeliterna är mycket ledsna och gråter för att Mose är död. Men de är glada att ha Josua som sin nye ledare.

DE HÄR männen är i fara. De måste komma undan, annars blir de dödade. De är israelitiska spejare, och kvinnan som hjälper dem är Rahab. Rahab bor i ett hus på staden Jerikos mur. Varför är männen här i fara?

Israeliterna är beredda att gå över floden Jordan in i Kanaans land. Men innan de gör det, skickar Josua ut de två spejarna. Han säger till dem: ”Gå och bese landet och staden Jeriko.”

När spejarna kommer in i Jeriko, går de till Rahabs hus. Någon säger till kungen i Jeriko: ”Två israeliter kom hit i natt för att bespeja landet.” Då kungen hör det, skickar han några män till Rahab, och de befaller henne: ”För ut männen som du har i ditt hus!” Men Rahab har gömt spejarna på taket. Hon säger därför: ”Det kom faktiskt några män till mitt hus, men jag vet inte var de kom ifrån. De gav sig i väg då det började bli mörkt, innan stadsporten stängdes. Om ni skyndar er, hinner ni nog ikapp dem!” Då tar männen upp jakten efter dem.

Sedan männen gett sig av, rusar Rahab upp på taket. ”Jag vet att Jehova skall ge er det här landet”, säger hon till spejarna. ”Vi har hört hur han torkade ut vattnet i Röda havet, när ni lämnade Egypten, och hur ni dödade kungarna Sihon och Og. Jag har varit vänlig mot er, så lova mig att ni skall vara vänliga mot mig. Rädda min far och mor och mina bröder och systrar.”

Spejarna lovar Rahab det, men hon måste göra något. ”Ta det här röda snöret och bind fast det i fönstret”, säger spejarna, ”och samla alla dina släktingar hemma hos dig. När vi sedan kommer för att inta Jeriko, ser vi snöret i ditt fönster och skall inte döda någon som är i ditt hus.” Då spejarna kommer tillbaka till Josua, berättar de allt som hänt för honom.