MERIBA

[Merịba] Betyder ”trätande”, ”(rätts)tvist”.

1. En plats som låg i närheten av Refidim, där israeliterna slog läger under vandringen i vildmarken. Det var i Meriba Jehova tillhandahöll vatten genom ett underverk när Mose slog med staven på klippan vid Horeb. Mose gav platsen namnet ”Massah”, som betyder ”prov” eller ”prövning”, och ”Meriba”, som betyder ”trätande” eller ”(rätts)tvist”. Dessa namn skulle påminna om israeliternas trätande med Mose och om att de satte Gud på prov för att de saknade vatten. (2Mo 17:1–7)

2. Namnet ”Meriba” gavs senare också åt en plats nära Kades, och även det berodde på israeliternas trätande med Mose och Jehova om brist på vatten. (4Mo 20:1–13) Till skillnad från platsen vid Refidim, där israeliterna slog läger knappt två månader efter uttåget ur Egypten (2Mo 16:1; 17:1; 19:1), fick detta Meriba inte namnet Massah. På några ställen i Bibeln skils denna plats från det andra Meriba genom uttryck som ”Meribas vatten” (Ps 106:32) och ”Meribas vatten vid Kades” (4Mo 27:14; 5Mo 32:51). Det är dock möjligt att uttalandet i Psalm 81:7 om att Jehova prövade Israel vid ”Meribas vatten” anspelar på det som skedde vid Meriba nära Refidim. (Jfr 5Mo 33:8.)

Mose och Aron helgade inte Jehova i samband med att han genom ett underverk försåg israeliterna med vatten i Meriba vid Kades. De gick därför miste om möjligheten att få komma in i det utlovade landet. Den här händelsen tycks ha inträffat i det 40:e året av israeliternas vandring i vildmarken. (4Mo 20:1, 9–13, 22–28; 33:38, 39)