Ungefär två månader efter att israeliterna hade lämnat Egypten slog de läger vid berget Sinai. Jehova bad Mose att komma upp på berget, och när han kom fram sa Jehova: ”Det var jag som räddade israeliterna. Och de kan bli mitt folk om de lyssnar på mig och håller mina lagar.” Mose gick ner till israeliterna och berättade vad Jehova hade sagt. Hur reagerade de? De svarade: ”Vi ska göra allt som Jehova säger till oss.”

Mose gick upp på berget igen. Då sa Jehova: ”Om tre dagar ska jag prata med hela folket. Men säg att de inte får komma upp på berget.” Sedan gick Mose ner och berättade för israeliterna att de skulle förbereda sig för att lyssna till Jehova.

Tre dagar senare fick israeliterna vara med om något som fick dem att darra av skräck – på berget syntes blixtar och tjocka mörka moln. Det åskade och small, och ett öronbedövande ljud, som om någon blåste i horn, dånade i deras öron. Då kom Jehova ner på berget genom eld. Berget skakade kraftigt och täcktes av rök. Dånet blev bara starkare och starkare. Sedan hördes en mäktig röst: ”Jag är Jehova. Tillbe inga andra gudar än mig.”

Mose gick upp på berget igen. Den här gången fick han lagar som förklarade hur folket skulle tillbe Jehova och uppföra sig. Mose skrev ner lagarna och läste upp dem för israeliterna. Och de lovade: ”Vi ska göra allt som Jehova säger till oss.” De gav Gud ett löfte. Men skulle de hålla det?

Jehova sa till Mose: ”Kom upp till mig på berget. Jag ska skriva mina bud på stentavlor och ge dem till dig.” Mose gick då upp på berget och stannade där i 40 dagar och 40 nätter. Medan han var där skrev Jehova tio grundläggande bud eller regler på två stentavlor, som han sedan gav till Mose.

Mose var borta så länge att israeliterna började tro att han hade övergett dem. De sa till Aron: ”Vi vill ha någon som kan leda oss. Gör en gud åt oss!” Då sa Aron: ”Okej, ge mig ert guld.” Sedan smälte han ner guldet och gjorde en kalvstaty av det. När folket fick se den utbrast de: ”Den här kalven är vår gud, som förde oss ut ur Egypten!” De började tillbe guldkalven och festade och hade roligt. Var det här fel? Ja, det var det. De hade ju lovat Jehova att de bara skulle tillbe honom. Men nu bröt de det löftet.

Jehova såg vad som hände och sa till Mose: ”Gå ner till folket. De är olydiga och tillber en falsk gud.” Då gick Mose ner med de två stentavlorna.

När Mose närmade sig lägret hörde han att folket sjöng. Sedan såg han hur de dansade och böjde sig ner och tillbad en kalv. Mose blev så arg att han slängde stentavlorna i marken så att de gick i tusen bitar. Han smulade omedelbart sönder kalvstatyn och frågade sedan Aron: ”Hur kunde de få dig att göra något så hemskt?” Aron svarade: ”Var inte så arg. Du vet ju hur det här folket är. De ville ha en gud. Så jag kastade deras guld i elden, och ut kom den här kalven.” Aron skulle inte ha gjort så. Mose gick upp på berget igen och bad att Jehova skulle förlåta folket.

Jehova förlät dem som ville lyda honom. Det var viktigt för israeliterna att göra som Mose sa, eller hur?