Den värdiga roll kvinnor hade bland Guds forntida tjänare

”Jehova Gud sade vidare: ’Det är inte gott för människan att förbli ensam. Jag ämnar göra en hjälpare åt honom, som ett komplement till honom.’” — 1 MOSEBOKEN 2:18.

1. Hur beskriver ett bibliskt uppslagsverk kvinnans lott i forna tider?

”INGENSTANS i de forntida Medelhavsländerna eller i det forntida Främre Orienten beviljades kvinnor den frihet som de nu åtnjuter i det moderna västerländska samhället. Det allmänna mönstret var att kvinnor var underställda män, precis som slavar var underställda fria män och yngre personer var underställda äldre personer. ... Pojkar värderades högre än flickor, och nyfödda flickor lämnades ibland att dö av nakenhet och köld.” Så beskriver ett bibliskt uppslagsverk kvinnans lott i forna tider.

2, 3. a) Hur är enligt en rapport situationen för många nutida kvinnor? b) Vilka frågor väcks?

² På många håll i världen är situationen inte så mycket bättre i våra dagar. År 1994 riktade årsrapporten från USA:s utrikesdepartement om mänskliga rättigheter för första gången uppmärksamheten på behandlingen av kvinnor. ”Information från 193 länder visar att daglig diskriminering är en realitet”, hette det om den rapporten i en rubrik i The New York Times.

³ Eftersom kvinnor med skiftande kulturell bakgrund är förbundna med Jehovas folks församlingar utöver jorden, uppstår några frågor: Avsåg Gud från början att kvinnan skulle behandlas på det sätt som just har nämnts? Hur behandlades kvinnor bland Jehovas tillbedjare på Bibelns tid? Och hur bör kvinnor behandlas i vår tid?

En ”hjälpare” och ett ”komplement”

4. Vad konstaterade Jehova, när den förste mannen under någon tid hade varit ensam i Edens trädgård, och vad gjorde Gud sedan?

⁴ Efter det att Adam under någon tid hade varit ensam i Edens trädgård konstaterade Jehova: ”Det är inte gott för människan att förbli ensam. Jag ämnar göra en hjälpare åt honom, som ett komplement till honom.” (1 Moseboken 2:18) Trots att Adam var en fullkomlig man, behövdes något mer för att genomföra Skaparens uppsåt. För att fylla det behovet skapade Jehova kvinnan och förrättade den första vigseln. — 1 Moseboken 2:21—24.

5. a) Hur används det hebreiska substantiv som återges med ”hjälpare” ofta av bibelskribenterna? b) Vad antyds av det förhållandet att Jehova talade om den första kvinnan som ett ”komplement”?

⁵ Antyder orden ”hjälpare” och ”komplement” att den roll som Gud hade tilldelat kvinnan var förnedrande? Tvärtom. Bibelskribenter använder ofta det hebreiska substantiv (ʽẹ·zer) som översätts med ”hjälpare” om Gud. Jehova visar sig till exempel vara ”vår hjälpare och vår sköld”. (Psalm 33:20; 2 Moseboken 18:4; 5 Moseboken 33:7) I Hosea 13:9 omtalar Jehova till och med sig själv som Israels ”hjälpare”. När det gäller det hebreiska ord (nẹ·ghedh) som översätts med ”komplement”, förklarar en bibelkännare: ”Den hjälp mannen söker är inte bara hjälp i sitt dagliga arbete eller med barnalstring ... , utan det ömsesidiga stöd som kamratskap ger.”

6. Vad sades efter det att kvinnan hade skapats, och varför det?

⁶ Det ligger således inte något förnedrande i att Jehova beskriver kvinnan som en ”hjälpare” och ett ”komplement” till mannen. Kvinnan hade sin egen karakteristiska mentala, känslomässiga och fysiska natur. Hon var en lämplig partner, ett passande komplement, till mannen. De var olika, men båda två behövdes för att ”uppfylla jorden” i överensstämmelse med Skaparens uppsåt. Det var tydligen efter det att både mannen och kvinnan hade skapats som Gud såg ”på allt som han hade gjort, och se! det var mycket gott”. — 1 Moseboken 1:28, 31.

7, 8. a) Hur kom kvinnans roll att påverkas i och med att synden kom in i bilden i Eden? b) Vilka frågor väcks om uppfyllelsen av 1 Moseboken 3:16 bland Jehovas tillbedjare?

⁷ När synden kom in i bilden, förändrades situationen för både mannen och kvinnan. Jehova uttalade en dom över dem båda som syndare. ”Jag kommer i hög grad att öka ditt havandeskaps smärtfyllda möda”, sade Jehova till Eva och talade om det resultat han tillåter som om det vore gjort av honom. Han tillade: ”Under födslovåndor kommer du att föda barn, och din åtrå kommer att stå till din man, och han kommer att härska över dig.” (1 Moseboken 3:16) Sedan dess har äkta män ofta hårt härskat över sina hustrur. I stället för att bli uppskattade som hjälpare och komplement har de ofta blivit behandlade mer likt tjänare eller slavar.

⁸ Vad innebar då uppfyllelsen av 1 Moseboken 3:16 för kvinnliga tillbedjare av Jehova? Blev de förvisade till en ställning av underlägsenhet och förnedring? Långt därifrån! Men hur är det då med sådana seder och bruk i Bibeln som påverkade kvinnor och som kanske kan verka oacceptabla i vissa nutida samhällen?

Att förstå bibliska sedvänjor

9. Vilka tre faktorer bör vi ha i tankarna, när vi tänker på sedvänjor som gällde kvinnor på Bibelns tid?

⁹ Kvinnor behandlades väl bland Guds tjänare på Bibelns tid. När man tänker på dåtida sedvänjor som gällde kvinnor, är det naturligtvis bra att ha flera olika faktorer i tankarna. För det första: När Bibeln talar om de obehagliga förhållanden som kom att utvecklas på grund av att ondskefulla män själviskt härskade över kvinnor, innebär inte detta att Gud godkände en sådan behandling av kvinnan. För det andra: Även om Jehova tolererade vissa sedvänjor bland sina tjänare under en tid, reglerade han dessa för att skydda kvinnan. För det tredje: Vi måste akta oss för att bedöma forntida sedvänjor efter nutida normer. Vissa sedvänjor, som kanske kan verka obehagliga för nutidsmänniskor, betraktades inte nödvändigtvis som förnedrande av kvinnor på den tiden. Låt oss begrunda några exempel.

10. Hur betraktade Jehova sedvänjan med polygami, och vad visar att han aldrig övergav sin ursprungliga norm med monogami?

¹⁰ Polygami:a Enligt Jehovas ursprungliga uppsåt skulle en hustru inte dela sin man med någon annan kvinna. Gud skapade endast en hustru åt Adam. (1 Moseboken 2:21, 22) Efter upproret i Eden var det i Kains släktlinje som polygami introducerades. Så småningom blev det en sedvänja som också omfattades av somliga av Jehovas tillbedjare. (1 Moseboken 4:19; 16:1—3; 29:21—28) Även om Jehova tillät polygami och denna sedvänja tjänade till att öka Israels befolkning, visade han ändå omtanke om kvinnor genom att reglera detta, så att hustrur och deras barn skulle skyddas. (2 Moseboken 21:10, 11; 5 Moseboken 21:15—17) Jehova övergav inte heller sin ursprungliga norm med monogami. Noa och hans söner, till vilka befallningen att vara ”fruktsamma” och ”uppfylla jorden” hade upprepats, var monogama. (1 Moseboken 7:7; 9:1; 2 Petrus 2:5) Gud framställde sig själv som en monogam äkta man, när han i symboliska ordalag talade om sitt förhållande till Israel. (Jesaja 54:1, 5) Jesus Kristus återinförde sedan också Guds ursprungliga norm med monogami, och den tillämpades i den första kristna församlingen. — Matteus 19:4—8; 1 Timoteus 3:2, 12.

11. Varför betalades brudpris på Bibelns tid, och var detta förnedrande för kvinnan?

¹¹ Betalandet av brudpris: I boken Ancient Israel—Its Life and Institutions heter det: ”Denna förpliktelse att betala en summa pengar eller dess motsvarighet till flickans familj får uppenbarligen det israelitiska äktenskapet att förefalla som ett köp. Men [brudpriset] verkar inte så mycket vara det pris som betalades för kvinnan som en kompensation given åt familjen.” (Kursiverat av oss) Betalandet av brudpris tjänade således till att kompensera kvinnans familj för förlusten av hennes tjänster och för den ansträngning och de utgifter som hade krävts av hennes familj för att ta hand om henne. I stället för att förnedra kvinnan bekräftade det således hennes värde för hennes familj. — 1 Moseboken 34:11, 12; 2 Moseboken 22:16; se The Watchtower för 15 januari 1989, sidorna 21—24.

12. a) Hur omtalas ibland gifta män och kvinnor i Bibeln, och var dessa uttryck kränkande för kvinnan? b) Vad är värt att lägga märke till om de uttryck Jehova använde i Eden? (Se fotnoten.)

¹² Äkta män som ”ägare”: En händelse omkring år 1918 f.v.t. i Abrahams och Saras liv visar att det på deras tid av allt att döma hade blivit vanligt att betrakta en gift man som ”ägare” (hebreiska: bạ·ʽal) och en gift kvinna som ägd (hebreiska: beʽu·lạh). (1 Moseboken 20:3) Dessa uttryck används därefter ibland i Bibeln, men det finns inget som tyder på att förkristna kvinnor tyckte att det var kränkande.b (5 Moseboken 22:22) Hustrur skulle dock inte behandlas som egendom. Egendom, som kunde representera en förmögenhet, kunde köpas, säljas och rentav ärvas, men så var det inte med en hustru. ”Arvet från fäder är hus och förmögenhet”, säger ett ordspråk i Bibeln, ”men en omdömesgill hustru är från Jehova.” — Ordspråken 19:14; 5 Moseboken 21:14.

En värdig roll

13. Vad blev följden för kvinnor, när gudfruktiga män följde Jehovas exempel och lydde hans lag?

¹³ Hur var då kvinnans roll bland Guds tjänare i förkristen tid? Hur betraktades och behandlades hon? Man kan kort och gott säga att när gudfruktiga män följde Jehovas eget exempel och lydde hans lag, behöll kvinnorna sin värdighet och åtnjöt många rättigheter och privilegier.

14, 15. Vad finns det som tyder på att kvinnor var respekterade i Israel, och varför kunde Jehova med rätta förvänta att hans manliga tillbedjare skulle respektera dem?

¹⁴ Kvinnor skulle respekteras. Guds lag befallde israeliterna att respektera både fäder och mödrar. (2 Moseboken 20:12; 21:15, 17) ”Ni skall frukta var och en sin mor och sin far”, heter det i 3 Moseboken 19:3. När Batseba vid ett tillfälle sökte upp sin son Salomo, ”steg kungen [genast] upp för att gå henne till mötes och böjde sig ner för henne” i en gest av respekt. (1 Kungaboken 2:19) Encyclopaedia Judaica konstaterar: ”De profetiska jämförelserna mellan Guds kärlek till Israel och en äkta mans kärlek till sin hustru kan endast ha gjorts i ett samhälle i vilket kvinnan var respekterad.”

¹⁵ Eftersom Jehova respekterar kvinnor, förväntar han att män som tillber honom också skall göra det. Detta framgår av de skriftställen där Jehova använder kvinnors erfarenheter för att belysa sina egna känslor. (Jesaja 42:14; 49:15; 66:13) Det hjälper läsaren att förstå hur Jehova känner det. Det är intressant att lägga märke till att det hebreiska uttrycket för ”barmhärtighet” eller ”medlidande”, som Jehova använder om sig själv, är nära besläktat med ordet för ”moderliv” och kan beskrivas som ”moderlig känsla”. — 2 Moseboken 33:19; Jesaja 54:7.

16. Vilka exempel visar att råd från gudaktiga kvinnor värdesattes?

¹⁶ Råd från gudaktiga kvinnor värdesattes. När den gudfruktige Abraham vid ett tillfälle tvekade att följa sin gudfruktiga hustrus, Saras, råd, sade Jehova till honom: ”Lyssna till hennes röst.” (1 Moseboken 21:10—12) Esaus hettitiska hustrur ”var en källa till bitterhet i anden för Isak och Rebecka”. Till slut gav Rebecka uttryck åt hur ledsen hon skulle bli, om deras son Jakob skulle gifta sig med en hettitiska. Hur reagerade Isak? ”Följaktligen”, heter det i berättelsen, ”kallade Isak på Jakob och välsignade honom och befallde honom och sade till honom: ’Du skall inte ta en hustru av Kanaans döttrar.’” Ja, trots att Rebecka inte hade gett några direkta råd, beslöt hennes man att ta hänsyn till hennes känslor. (1 Moseboken 26:34, 35; 27:46; 28:1) Längre fram undgick kung David att ådra sig blodskuld genom att han lyssnade på Abigajils vädjan. — 1 Samuelsboken 25:32—35.

17. Vad visar att kvinnor hade en viss myndighet inom familjen?

¹⁷ Kvinnor hade en viss myndighet i familjen. Barn uppmanades: ”Lyssna, min son, till din fars tuktan, och överge inte din mors lag.” (Ordspråken 1:8) Beskrivningen av den ”dugliga hustrun” i Ordspråken, kapitel 31, visar att en flitig gift kvinna inte bara skötte ett hushåll, utan att hon också kunde sköta transaktioner med fast egendom, anlägga ett bördigt fält, driva en liten affärsverksamhet och vara känd för sin vishet. Det viktigaste av allt hos denna berömvärda kvinna var hennes vördnadsfulla fruktan för Jehova. Inte underligt att värdet av en sådan hustru var ”långt högre än korallers”! Dyrbara röda koraller var högt värderade till smycken och prydnader. — Ordspråken 31:10—31.

Kvinnor som fick särskild ynnest från Gud

18. Hur visades vissa kvinnor särskild ynnest på Bibelns tid?

¹⁸ Den hänsyn Jehova tar till kvinnor återspeglades i den särskilda ynnest han visade några av dem på Bibelns tid. Hagar, Sara och Manoas hustru fick besök av änglar, vilka förmedlade vägledning från Gud till dem. (1 Moseboken 16:7—12; 18:9—15; Domarna 13:2—5) Det fanns ”kvinnliga tjänare” vid tältboningen och sångerskor vid Salomos hov. — 2 Moseboken 38:8; 1 Samuelsboken 2:22; Predikaren 2:8.

19. Hur använde Jehova ibland kvinnor som sina representanter?

¹⁹ Flera gånger i Israels historia använde Jehova en kvinna som sin representant eller sitt språkrör. Så här heter det om profetissan Debora: ”Israels söner brukade gå upp till henne för rättskipning.” (Domarna 4:5) Efter det att israeliterna hade tillfogat den kanaaneiske kungen Jabin ett nederlag fick Debora ett i sanning ovanligt privilegium. Det var tydligen hon som, åtminstone delvis, skrev den segersång som slutligen blev en del av Jehovas inspirerade redogörelse.c (Domarna, kapitel 5) Flera hundra år senare skickade kung Josia en delegation, i vilken översteprästen ingick, till profetissan Hulda för att fråga Jehova. Hulda kunde med auktoritet svara: ”Detta är vad Jehova, Israels Gud, har sagt.” (2 Kungaboken 22:11—15) Vid det tillfället befallde kungen delegationen att gå till en profetissa, och syftet var att få vägledning från Jehova. — Jämför Malaki 2:7.

20. Vilka exempel visar att Jehova var intresserad av kvinnors känslor och av att det skulle gå dem väl?

²⁰ Att Jehova är intresserad av att det skall gå kvinnor väl framgår tydligt av de fall då han ingrep till förmån för sina kvinnliga tillbedjare. Han ingrep två gånger för att skydda Abrahams vackra hustru, Sara, mot att kränkas. (1 Moseboken 12:14—20; 20:1—7) Gud visade Jakobs mindre älskade hustru, Lea, ynnest genom att öppna hennes moderliv, så att hon födde en son. (1 Moseboken 29:31, 32) När två gudfruktiga israelitiska barnmorskor i Egypten riskerade livet för att bevara hebreiska gossebarn vid liv och inte döda dem, ”begåvade” Jehova dem uppskattande ”med familjer”. (2 Moseboken 1:17, 20, 21) Han besvarade också Hannas innerliga bön. (1 Samuelsboken 1:10, 20) Och när en änka till en profet ställdes inför en fordringsägare, som var beredd att ta hennes barn för att betala hennes skuld, lämnade Jehova henne inte i sticket. Gud lät kärleksfullt profeten Elisa föröka hennes förråd av olja, så att hon kunde betala sin skuld. Därigenom bevarade hon sin familj och sin värdighet. — 2 Moseboken 22:22, 23; 2 Kungaboken 4:1—7.

21. Vilken balanserad bild av kvinnans lott ger de hebreiska skrifterna?

²¹ I stället för att uppmuntra till att ha en nedvärderande syn på kvinnan ger således de hebreiska skrifterna en balanserad bild av hennes lott bland Guds tjänare. Även om Jehova inte skyddade sina kvinnliga tillbedjare mot att 1 Moseboken 3:16 uppfylldes, behandlades kvinnor med värdighet och respekt av gudfruktiga män, vilka följde Jehovas exempel och lag.

22. Hur hade kvinnans roll förändrats då Jesus var här på jorden, och vilka frågor ställs?

²² Under de århundraden som följde efter fullbordandet av de hebreiska skrifterna kom kvinnans roll att förändras bland judarna. När Jesus framträdde på jorden, hade kvinnornas religiösa privilegier och sociala liv blivit mycket kringskuret av rabbinska traditioner. Påverkade sådana traditioner det sätt varpå Jesus uppträdde mot kvinnor? Hur bör kristna kvinnor behandlas i våra dagar? Dessa frågor skall behandlas i följande artikel.

[Fotnoter]

Kristna kvinnor förtjänar ära och respekt

”Ni män skall ... fortsätta att leva tillsammans med dem enligt kunskap, i det ni visar dem ära som ett svagare kärl, det kvinnliga.” — 1 PETRUS 3:7.

1, 2. a) Vilken reaktion framkallade Jesu samtal med den samariska kvinnan vid brunnen, och varför det? (Se också fotnoten.) b) Vad visade Jesus genom att predika för den samariska kvinnan?

VID middagstid en dag mot slutet av år 30 v.t. visade Jesus vid den gamla brunnen i närheten av staden Sykar hur han tyckte att kvinnor skulle behandlas. Han var trött, hungrig och törstig, när han kom fram till brunnen efter att under hela förmiddagen ha vandrat igenom det kuperade Samarien. Medan han satt bredvid brunnen kom en samarisk kvinna för att hämta upp vatten. ”Ge mig att dricka”, sade Jesus till henne. Kvinnan måste ha stirrat förvånat på honom, när hon frågade: ”Hur kommer det sig att du, fast du är jude, ber mig om något att dricka, när jag är en samarisk kvinna?” När sedan hans lärjungar kom tillbaka efter att ha köpt matvaror, blev de förvånade och undrade varför Jesus ”talade med en kvinna”. — Johannes 4:4—9, 27.

² Vad framkallade kvinnans fråga och lärjungarnas oro? Hon var samarier, och judarna ville inte ha med samarierna att göra. (Johannes 8:48) Men det fanns tydligen ytterligare en orsak till oro. Den dåtida rabbinska traditionen uppmuntrade inte män att offentligt tala med kvinnor.a Och ändå predikade Jesus öppet för denna uppriktiga kvinna, och han avslöjade till och med för henne att han var Messias. (Johannes 4:25, 26) Jesus visade därigenom att han inte ville vara bunden av oskriftenliga traditioner, inbegripet dem som förnedrade kvinnor. (Markus 7:9—13) Genom det Jesus gjorde och lärde visade han i stället att kvinnor skulle behandlas med ära och respekt.

Hur Jesus behandlade kvinnor

3, 4. a) Hur reagerade Jesus mot den kvinna som rörde vid hans kläder? b) Hur var Jesus ett fint föredöme för kristna män, i synnerhet tillsyningsmän?

³ Jesu sätt att behandla kvinnor avspeglade den ömma medkänsla han hyste med människor. Vid ett tillfälle sökte en kvinna, som hade lidit av blödningar i mer än 12 år, efter Jesus i en folkskara. Hennes tillstånd gjorde henne ceremoniellt oren, och därför borde hon inte ha varit där. (3 Moseboken 15:25—27) Men i sin desperation smög hon sig in bakom Jesus. När hon vidrörde hans kläder, blev hon genast frisk! Jesus stannade, trots att han var på väg hem till Jairos, vars dotter var allvarligt sjuk. Eftersom Jesus hade känt kraft gå ut från sig, såg han sig omkring efter den som hade rört vid honom. Till slut kom kvinnan bävande och föll ner inför honom. Skulle Jesus gräla på henne för att hon var i folkskaran eller för att hon utan lov hade rört vid hans kläder? Nej, hon fann i stället att han var mycket innerlig och omtänksam. ”Dotter”, sade han, ”din tro har gjort dig frisk.” Detta var det enda tillfälle då Jesus direkt tilltalade en kvinna som ”dotter”. Vad det ordet måste ha lugnat hennes hjärta! — Matteus 9:18—22; Markus 5:21—34.

⁴ Jesus såg längre än till Lagens bokstav. Han såg andan bakom Lagen och behovet av barmhärtighet och medkänsla. (Jämför Matteus 23:23.) Jesus lade märke till den sjukliga kvinnans desperata situation och tog hänsyn till att hon drevs av tro. Han var därigenom ett fint föredöme för kristna män, i synnerhet tillsyningsmän. Om en kristen syster har personliga problem eller står inför en prövande situation, bör de äldste försöka se bakom de omedelbara orden eller handlingarna och ta hänsyn till omständigheterna och motiven. En sådan insikt kan visa att det inte är råd och tillrättavisning som behövs, utan i stället tålamod, förståelse och medkänsla. — Ordspråken 10:19; 16:23; 19:11.

5. a) Hur var kvinnor begränsade av rabbinska traditioner? (Se fotnoten.) b) Vilka var de första som fick se den uppståndne Jesus och intyga att han hade uppstått?

⁵ Då Jesus var här på jorden fick kvinnor, på grund av de begränsningar som de rabbinska traditionerna ålade dem, inte tjäna som vittnen i en rättssak.b Tänk på det som hände kort efter det att Jesus på morgonen den 16 nisan år 33 v.t. hade blivit uppväckt från de döda. Vilka skulle bli de första som fick se den uppståndne Jesus och intyga för de andra lärjungarna att deras Herre hade blivit uppväckt? Det visade sig bli de kvinnor som hade stannat kvar inom synhåll från avrättningsplatsen tills han utandades. — Matteus 27:55, 56, 61.

6, 7. a) Vad sade Jesus till de kvinnor som kom till graven? b) Hur reagerade Jesu manliga lärjungar först på kvinnornas uppgifter, och vad kan vi lära av detta?

⁶ Tidigt på morgonen den första dagen i veckan gick Maria Magdalena och andra kvinnor till graven med välluktande kryddor för att behandla Jesu kropp. När Maria fann att graven var tom, sprang hon i väg för att berätta detta för Petrus och Johannes, medan de andra kvinnorna stannade kvar. Snart visade sig en ängel för dem och berättade att Jesus hade blivit uppväckt. Ängeln befallde dem att snabbt ge sig av och tala om nyheten för hans lärjungar. Medan kvinnorna skyndade i väg för att göra detta, visade sig Jesus för dem. ”Gå, underrätta mina bröder”, sade han till dem. (Matteus 28:1—10; Markus 16:1, 2; Johannes 20:1, 2) Ovetande om ängelns besök och överväldigad av sorg återvände Maria Magdalena till den tomma graven. Där visade sig Jesus för henne, och när hon äntligen kände igen honom, sade han: ”Bege dig till mina bröder och säg till dem: ’Jag far nu upp till min Fader och er Fader och till min Gud och er Gud.’” — Johannes 20:11—18; jämför Matteus 28:9, 10.

⁷ Jesus kunde ha visat sig först för Petrus eller Johannes eller någon av de andra manliga lärjungarna. Men i stället valde han att gynna dessa kvinnor genom att låta dem bli de första ögonvittnena till att han hade uppstått och ge dem i uppdrag att vittna om detta för hans manliga lärjungar. Vad var männens första reaktion? Berättelsen lyder: ”Dessa uttalanden syntes ... för dem som tomt prat, och de ville inte tro kvinnorna.” (Lukas 24:11) Skulle det kunna vara så att de fann det svårt att godta uppgiften därför att den kom från kvinnor? I så fall fick de med tiden överflödande bevis för att Jesus hade blivit uppväckt från de döda. (Lukas 24:13—46; 1 Korinthierna 15:3—8) Kristna män i våra dagar handlar förståndigt när de tar hänsyn till sina andliga systrars iakttagelser. — Jämför 1 Moseboken 21:12.

8. Vad visade Jesus genom sitt sätt att uppträda mot kvinnor?

⁸ Det är verkligen hjärtevärmande att se hur Jesus uppträdde mot kvinnor. Han var alltid barmhärtig och fullständigt balanserad i sitt umgänge med kvinnor, och han varken upphöjde eller förringade dem. (Johannes 2:3—5) Han vägrade att följa de rabbinska traditionerna som berövade kvinnor deras värdighet och som gjorde Guds ord ogiltigt. (Jämför Matteus 15:3—9.) Genom att behandla kvinnor med ära och respekt gav Jesus exempel på hur Jehova Gud tycker att de bör behandlas. (Johannes 5:19) Jesus är också ett enastående föredöme för kristna män att efterlikna. — 1 Petrus 2:21.

Vad Jesus lärde om kvinnor

9, 10. Hur vederlade Jesus de rabbinska traditionerna med avseende på kvinnor, och vad sade han när fariséerna hade ställt en fråga om skilsmässa?

⁹ Jesus hedrade kvinnor inte bara genom sitt handlingssätt, utan också genom det han lärde, och han vederlade därigenom de rabbinska traditionerna. Tänk till exempel på det han lärde om skilsmässa och äktenskapsbrott.

¹⁰ Beträffande skilsmässa fick Jesus den här frågan: ”Har en man lov att skilja sig från sin hustru på vilken grund som helst?” Enligt Markus’ berättelse sade Jesus: ”Vemhelst som skiljer sin hustru från sig [utom på grund av otukt] och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott mot henne, och om en kvinna, sedan hon skilt sin man från sig, skulle gifta sig med en annan, begår hon äktenskapsbrott.” (Markus 10:10—12; Matteus 19:3, 9) Dessa enkla ord visade aktning för kvinnors värdighet. Hur då?

11. Vad visar Jesu ord ”utom på grund av otukt” om äktenskapet?

¹¹ För det första: Genom orden ”utom på grund av otukt” (som endast finns i Matteus’ evangelium) visade Jesus att äktenskapet inte var något som man skulle ta lätt på eller upplösa utan vidare. Den rådande rabbinska läran tillät skilsmässa på grund av sådana bagateller som att en hustru hade fördärvat en maträtt eller att hon hade talat med en främmande man. Ja, skilsmässa tilläts till och med om en man fann en annan kvinna som var mer tilldragande i hans ögon! En bibelkännare konstaterar: ”När Jesus talade som han gjorde, ... slog han ett slag för kvinnorna genom att söka återföra äktenskapet till den ställning det borde ha.” Ja, äktenskapet bör verkligen vara en bestående förening i vilken en kvinna kan känna sig trygg. — Markus 10:6—9.

12. Vilken uppfattning införde Jesus genom orden ”begå äktenskapsbrott mot henne”?

¹² För det andra: Genom att säga ”begår äktenskapsbrott mot henne” introducerade Jesus en uppfattning som inte var erkänd i de rabbinska domstolarna, nämligen att en man begår äktenskapsbrott mot sin hustru. I en bibelkommentar (The Expositor’s Bible Commentary) ges denna förklaring: ”I den rabbinska judendomen kunde en kvinna genom att vara otrogen begå äktenskapsbrott mot sin man, och en man kunde begå äktenskapsbrott mot en annan man genom att ha sexuellt umgänge med dennes hustru. Men en man kunde aldrig, oavsett vad han gjorde, begå äktenskapsbrott mot sin hustru. Genom att ställa mannen under samma moraliska förpliktelse som hustrun lyfte Jesus upp kvinnans ställning och värdighet.”

13. Hur visade Jesus att det under den kristna ordningen skulle vara en och samma norm för både män och kvinnor i fråga om skilsmässa?

¹³ För det tredje: Genom uttrycket ”sedan hon skilt sin man från sig” erkände Jesus en kvinnas rätt att skilja sig från en otrogen äkta man — en sedvänja som tydligen var känd, men som inte var vanlig under den judiska lagen på den tiden.c Det sades att en man kunde skilja sig från en kvinna med eller utan hennes samtycke, men att en kvinna endast kunde skilja sig från en man med hans samtycke. Men under den kristna ordningen skulle, enligt Jesus, samma norm gälla för både män och kvinnor.

14. Vad återspeglade Jesus genom sin undervisning?

¹⁴ Jesu undervisning visar tydligt hans stora omsorg om kvinnors väl. Det är därför inte svårt att förstå varför somliga kvinnor kände en sådan kärlek till Jesus att de sörjde för hans behov med sina egna tillhörigheter. (Lukas 8:1—3) ”Vad jag lär ut är inte mitt”, sade Jesus, ”utan tillhör honom som har sänt mig.” (Johannes 7:16) Genom det Jesus lärde återspeglade han Jehovas egen ömma omtanke om kvinnor.

Att visa dem ära

15. Vad skrev aposteln Petrus om det sätt varpå män bör behandla sina hustrur?

¹⁵ Aposteln Petrus hade personligen iakttagit hur Jesus uppträdde mot kvinnor. Omkring 30 år senare gav Petrus kärleksfulla råd åt hustrur och skrev sedan: ”Ni män skall på samma sätt fortsätta att leva tillsammans med dem enligt kunskap, i det ni visar dem ära som ett svagare kärl, det kvinnliga, då ni ju också är arvingar med dem till livets oförtjänta ynnest, för att era böner inte skall förhindras.” (1 Petrus 3:7) Vad menade Petrus, när han sade att männen skulle visa dem ”ära”?

16. a) Vad är innebörden i det grekiska substantiv som översätts med ”ära”? b) Hur ärade Jehova Jesus under förvandlingen, och vad lär vi av detta?

¹⁶ Enligt en lexikograf har det grekiska ord som översatts med ”ära” (ti·mẹ) innebörden ”pris, värde, heder och respekt”. Former av detta grekiska ord återges med ”gåvor” och ”dyrbar”. (Apostlagärningarna 28:10; 1 Petrus 2:7) Vi får insikt i vad det betyder att ära någon, om vi granskar Petrus’ användning av en form av samma ord i 2 Petrus 1:17. Där sade han med avseende på Jesu förvandling eller förklaring: ”Han fick ... från Gud, Fadern, ära och härlighet, när ord sådana som dessa framfördes till honom av den storslagna härligheten: ’Denne är min son, min älskade, som jag själv har godkänt.’” Vid Jesu förvandling ärade Jehova sin Son genom att uttrycka sitt godkännande av Jesus, och detta gjorde Gud medan andra hörde på. (Matteus 17:1—5) Den man som ärar sin hustru förödmjukar eller nedvärderar henne således inte. Genom sina ord och handlingar visar han i stället både privat och offentligt att han uppskattar henne. — Ordspråken 31:28—30.

17. a) Varför är det en kristen hustrus rättighet att få ära? b) Varför bör en man inte tycka att han har större värde i Guds ögon än en kvinna har?

¹⁷ Petrus säger att kristna män skall visa sina hustrur sådan ära. Detta skall de inte göra som ett ynnestbevis, utan som något som med rätta tillkommer deras hustrur. Varför har hustrur rätt att få sådan ära? Petrus förklarar: ”Då ni ju också är arvingar med dem till livets oförtjänta ynnest.” De män och kvinnor som under det första århundradet v.t. mottog Petrus’ brev var alla Kristi medarvingar. (Romarna 8:16, 17; Galaterna 3:28) Dessa män och kvinnor hade inte samma plikter i församlingen, men både män och kvinnor skulle till slut få härska tillsammans med Kristus i himlen. (Uppenbarelseboken 20:6) I våra dagar, när de flesta av Guds folks medlemmar har ett jordiskt hopp, skulle det också vara ett allvarligt misstag av en kristen man att tycka att han, på grund av de privilegier han kan ha i församlingen, har större värde i Guds ögon än kvinnorna har. (Jämför Lukas 17:10.) Män och kvinnor har samma ställning inför Gud i andligt avseende, eftersom Jesu offerdöd öppnade samma möjlighet för både män och kvinnor, nämligen att med evigt liv i sikte bli befriade från syndens och dödens fördömelse. — Romarna 6:23.

18. Vilket tvingande skäl ger Petrus till att en man skall ära sin hustru?

¹⁸ Petrus ger ännu ett tvingande skäl till att en man skall ära sin hustru, när han säger till männen: ”För att era böner inte skall förhindras.” Uttrycket ”förhindras” är en återgivning av ett grekiskt verb (en·kọ·pto), som ordagrant betyder ”hugga (skära) i”. Enligt en biblisk ordbok (An Expository Dictionary of New Testament Words av W. E. Vine) ”användes det i betydelsen att hindra personer genom att bryta upp vägen eller genom att placera ett hinder i vägen”. En man som inte visar sin hustru ära skulle således kunna upptäcka att det finns en vägspärr som hindrar hans böner att nå fram till Gud. Mannen kanske känner sig ovärdig att närma sig Gud, eller också kanske Jehova inte vill lyssna. Det är helt klart att Jehova bryr sig mycket om det sätt varpå män behandlar kvinnor. — Jämför Klagovisorna 3:44.

19. Hur kan män och kvinnor med ömsesidig respekt tjäna tillsammans i församlingen?

¹⁹ Det är inte bara män som är förpliktade att visa ära. En man bör ära sin hustru genom att behandla henne kärleksfullt och med värdighet, men hustrun å sin sida bör ära sin man genom att underordna sig och visa djup respekt. (1 Petrus 3:1—6) Paulus förmanade också de kristna att ”bevisa varandra ära”. (Romarna 12:10) Detta är en uppmaning till män och kvinnor att med ömsesidig respekt tjäna tillsammans i församlingen. När det råder en sådan anda, kommer kristna kvinnor inte att tala rent ut på ett sätt som undergräver auktoriteten hos dem som har ledningen. De kommer i stället att stödja de äldste och samarbeta med dem. (1 Korinthierna 14:34, 35; Hebréerna 13:17) Kristna tillsyningsmän för sin del kommer att behandla ”äldre kvinnor som ... mödrar” och ”yngre kvinnor som ... systrar med all kyskhet”. (1 Timoteus 5:1, 2) De äldste kommer förståndigt nog att vänligt ta sina kristna systrars synpunkter under övervägande. När en syster visar sin aktning för teokratiskt ledarskap och respektfullt ställer en fråga eller rentav påpekar något som behöver uppmärksammas, kommer de äldste villigt att ägna uppmärksamhet åt hennes fråga eller problem.

20. Hur bör kvinnor behandlas enligt Bibeln?

²⁰ Alltsedan synden kom in i bilden i Eden har kvinnor i många kulturer varit förvisade till en ställning av vanära. Men det var inte så Jehova från början avsåg att de skulle behandlas. Skildringen i både de hebreiska och de kristna grekiska skrifterna visar tydligt att gudaktiga kvinnor — oavsett vilken kulturell syn på kvinnor som kan vara förhärskande — bör behandlas med ära och respekt. Det är deras gudagivna rättighet.

[Fotnoter]