Watchtower ONLINE LIBRARY
Watchtower
ONLINE LIBRARY
Svenska
  • BIBELN
  • PUBLIKATIONER
  • MÖTEN
  • Kvinnans roll i bibeln
    Vakttornet – 1991 | 1 juli
    • Kvinnans roll i bibeln

      ”Denna kommer att kallas Maninna, ty från man blev denna tagen.” — 1 MOSEBOKEN 2:23, NW.

      1, 2. a)Vilken syn på kvinnan tror en del människor att bibeln har? b) Vilken jämförelse bör man göra för att få en rättvis bild, och vad kan man läsa i en uppslagsbok?

      VAD är den Heliga skrifts syn på kvinnan? Det finns olika uppfattningar om detta. I en nyligen utgiven bok om detta ämne heter det: ”En gängse förutfattad mening är att bibeln har förringat kvinnan.” Somliga påstår att bibeln både i de hebreiska och de grekiska skrifterna är hård mot kvinnan. Är detta sant?

      2 För att vi skall få en rättvis bild är det lämpligt att vi först undersöker hur kvinnan på bibelns tid behandlades bland de folk som inte tillbad Jehova. I vissa forntida civilisationer som utövade tillbedjan av modergudinnan blev kvinnor ärade som fruktbarhetssymboler. Kvinnan verkar ha respekterats i Babylonien och Egypten, men på andra håll blev hon inte lika bra behandlad. I det forntida Assyrien kunde en man efter eget gottfinnande förskjuta sin hustru och rentav döda henne om hon hade varit otrogen, och utanför hemmet måste hon bära slöja. I Grekland och Rom var det bara rika kvinnor, av vilka många var kurtisaner, överklassprostituerade, som fick tillgång till utbildning och åtnjöt ett visst mått av frihet. Det är därför vederkvickande att läsa följande i The New International Dictionary of New Testament Theology:a ”Till skillnad från förhållandena i den övriga orientaliska (religiösa) världen erkänns hon [kvinnan i de hebreiska skrifterna] som en person och som en mans partner.” Detta blir väl fastslaget i den sista boken i de hebreiska skrifterna, där Jehovas profet beskriver en mans hustru som hans ”partner” och tillägger: ”Mot sin ungdoms hustru må ingen handla förrädiskt.” — Malaki 2:14, 15, NW.

      Skapad som mannens motstycke

      3 och fotnoten. a) Vilka uppdrag gav Jehova åt Adam? b) Vad var sant om Adam redan innan Eva blev skapad och han ännu inte hade någon hustru, och vad var också sant om ”den siste Adam”, Jesus?

      3 Enligt bibeln skapade Jehova Adam ”av stoft från marken” och lät honom slå sig ner i Edens trädgård för att odla den. Gud förde de vilda djuren på fältet och de flygande skapelserna till Adam för att han skulle kunna studera dem och ge dem namn. Adam var ensam under den tid det tog för honom att göra detta. För de uppdrag som han dittills hade fått av Jehova hade han varit fullkomlig, fullständig och inte saknat något.b Det fanns inte någon ”hjälp som ett komplement till honom”. — 1 Moseboken 2:7, 15, 19, 20, NW.

      4, 5. a) Vad gjorde Jehova, när det inte längre var bra för Adam att fortsätta att vara ensam? b) Vilket långsiktigt uppdrag gav Jehova åt Adam och Eva, och vad skulle detta kräva av dem båda?

      4 Men när det hade gått en viss tid, förklarade Jehova att det inte var ”gott för människan att förbli ensam”, och han grep sig an med att förse Adam med en kamrat, som skulle fullgöra de väntande arbetsuppgifterna tillsammans med honom. Jehova sövde ner Adam och tog ut ett av hans revben och byggde av det en kvinna som var ”ben” av Adams ”ben” och ”kött” av hans ”kött”. Nu skulle Adam ha ”en hjälp”, ”ett komplement” eller ett motstycke. ”Dessutom välsignade Gud dem, och Gud sade till dem: ’Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden och lägg den under er, och råd över havets fiskar och himlarnas flygande skapelser och varje levande skapelse som rör sig på jorden.’” — 1 Moseboken 1:25, 28; 2:18, 21—23; NW.

      5 Lägg märke till att detta uppdrag gavs åt ”dem”, åt både mannen och kvinnan. Deras samarbete skulle inte begränsas till att uppfylla jorden. Det skulle också innefatta att lägga jorden under sig och att utöva ett rätt herravälde över alla de lägre skapelserna. Detta skulle kräva intellektuella och andliga förmågor, och både mannen och kvinnan hade den behövliga potentialen för att utveckla dessa i enlighet med Guds vilja.

      Kvinnans logiska roll

      6. a) Vad visar bibeln om mannens och kvinnans styrka i förhållande till varandra? b) Hur är det bra för kvinnor att resonera för att acceptera det sätt varpå Jehova har ordnat det hela?

      6 Det skulle naturligtvis också krävas fysisk styrka för att lägga jorden under sig. I sin oändliga vishet skapade Jehova först Adam och sedan Eva. Hon skapades ”av mannen”, ”för mannens skull” och av allt att döma också med mindre fysisk styrka än mannen. (1 Timoteus 2:13; 1 Korintierna 11:8, 9; jämför 1 Petrus 3:7.) Detta faktum verkar många feminister och även en del andra kvinnor ha svårt att acceptera. Men de skulle säkert vara lyckligare om de försökte förstå varför Jehova ordnade saker och ting på det här sättet och därigenom acceptera sin av Gud givna roll. Personer som klagar över hur Gud har ordnat saker och ting kan liknas vid en näktergal som, i stället för att flyga upp på en hög gren och sjunga i tacksamhet för de unika gåvor som Gud har gett den, sitter och tjurar i sitt bo, därför att den inte är lika stark som en fiskmås.

      7. Varför var Adam bra i stånd att utöva ledarskap över Eva och de barn som de skulle komma att få, och var detta till men för Eva?

      7 Adam vann utan tvivel mycket livserfarenhet innan Eva skapades, och under den här tiden fick han också vissa föreskrifter av Jehova. Adam skulle vidarebefordra dessa till sin hustru, och han skulle på så sätt tjänstgöra som Guds talesman. Han skulle helt logiskt ha tagit ledningen i alla de frågor som gällde tillbedjan och den gudaktiga verksamhet som de skulle utföra för att fullgöra sitt uppdrag. När de fick barn, skulle han vara familjens huvud, men i stället för att vara till men för hans hustru skulle detta vara till fördel för henne, därför att hon skulle ha någon som kunde stödja henne, när hon utövade sin egen gudagivna myndighet över sina barn.

      8. Vilken gudomlig tingens ordning är skisserad i bibeln?

      8 Enligt den gudomliga tingens ordning var Adam ansvarig inför Jehova, Eva stod under Adams ledarskap, deras barn skulle vara under sina föräldrars ledning, och människan skulle råda över djuren. Mannen och kvinnan hade sina respektive roller, och båda skulle kunna leva ett lyckligt och produktivt liv. På så sätt skulle ”allting ske anständigt och med ordning”. — 1 Korintierna 11:3; 14:33, 40.

      Synden förvrängde kvinnans roll

      9, 10. Vad blev följden av syndafallet för mannen och kvinnan, och vad har detta lett till för många kvinnor?

      9 Syndens och ofullkomlighetens intrång i det ursprungliga paradiset fördärvade naturligtvis denna ordning i fråga om tingen. (Romarna 7:14—20) Det medförde lidande för den upproriske mannen och hans olydiga hustru. (1 Moseboken 3:16—19) Sedan dess har många själviska män missbrukat sitt rättmätiga ledarskap och under tidsåldrarnas gång vållat kvinnor mycket lidande.

      10 Eftersom Jehova förutsåg just denna följd av synden, sade han till Eva: ”Din åtrå kommer att stå till din man, och han kommer att härska över dig.” (1 Moseboken 3:16, NW) Detta förvrängda härskande har inte varit ett rätt utövande av ledarskap. Det har återspeglat mannens syndiga tillstånd såväl som kvinnans ofullkomlighet, för ibland har kvinnor fått lida för att de har försökt tillvälla sig sin mans makt.

      11. Vad är sant om många kvinnor, och vad skrev en författare om kvinnor på patriarkernas tid?

      11 Men i den utsträckning som man har rättat sig efter bibelns principer har kvinnan funnit förverkligande och lycka. Så var det redan på patriarkernas tid. Författarinnan Laure Aynard skriver följande om den perioden i sin bok La Bible au Féminin (Bibeln i femininum): ”Det som är särskilt framträdande i alla dessa berättelser är den viktiga roll som kvinnor spelade, deras anseende i patriarkernas ögon, deras modiga initiativ och den atmosfär av frihet som de levde i.”

      Kvinnan under den mosaiska lagen

      12, 13. a) Hur var kvinnans ställning under Mose lag? b) Hur hade kvinnorna det andligen under lagen?

      12 En hustru skulle enligt Jehovas lagar, som gavs genom Mose, vara ”ömt älskad”. (5 Moseboken 13:6, NW) Hustruns värdighet skulle respekteras i sexuella frågor, och ingen kvinna skulle missbrukas sexuellt. (3 Moseboken 18:8—19) Män och kvinnor var lika inför lagen, om de befanns vara skyldiga till äktenskapsbrott, incest eller tidelag. (3 Moseboken 18:6, 23; 20:10—12) Det femte budet krävde att fadern och modern fick lika stor heder. — 2 Moseboken 20:12.

      13 Och framför allt gav lagen kvinnor helt och fullt tillfälle att utveckla sin andlighet. De fick gagn av att läsa lagen. (Josua 8:35; Nehemja 8:2, 3) De skulle fira religiösa högtider. (5 Moseboken 12:12, 18; 16:11, 14) De tog del i veckosabbaten, och de kunde avge nasirlöften. (2 Moseboken 20:8; 4 Moseboken 6:2) De hade ett personligt förhållande till Jehova och bad personligen till honom. — 1 Samuelsboken 1:10.

      14. Vad säger en katolsk bibelkännare om den hebreiska kvinnan, och vad kan man säga om kvinnans roll under lagen?

      14 Så här skriver den katolske bibelkännaren Roland de Vaux om den hebreiska kvinnan: ”Allt hårt arbete i hemmet ålåg helt visst henne; hon såg efter hjordarna, arbetade på fälten, lagade maten, spann osv. Men i stället för att allt detta, som kan tyckas ha varit slavgöra, skulle sänka hennes ställning, så gjorde det att hon tillvann sig respekt. ... Och de sällsynta avsnitt som ger oss en glimt av det intima förhållandet i familjelivet visar att en israelitisk hustru var älskad av sin man och att han lyssnade till henne och behandlade henne som en jämlike. ... Och det råder inget tvivel om att detta var den normala situationen. Det var en trogen återspegling av den undervisning som bevarats som helig i 1 Moseboken, där det heter att Gud skapade kvinnan som en hjälp åt mannen och att han skulle hålla sig till henne (1 Mos. 18, 24); och det sista kapitlet i Ordspråksboken lovsjunger en god husmor, som är välsignad av sina barn och som är sin mans stolthet (Ords. 31:10—31).” (Ancient Israel—Its Life and Institutions) Kvinnorna i Israel behandlades helt visst inte illa, när lagen följdes.

      Framträdande kvinnor

      15. a) Hur illustrerar Saras uppförande ett rätt förhållande mellan en man och hans hustru? b) Varför är Rahabs fall värt att lägga märke till?

      15 De hebreiska skrifterna innehåller många exempel på kvinnor som var framträdande i fråga om att tjäna Jehova Gud. Sara utgör ett fint exempel på hur en gudaktig kvinna kan vara till stor hjälp för sin man när det gäller att fatta beslut — samtidigt som hon är honom undergiven. (1 Moseboken 21:9—13; 1 Petrus 3:5, 6) Exemplet med Rahab är också värt att lägga märke till. Det vederlägger påståendet att Jehova är rasistiskt fördomsfull och hård mot kvinnor. Rahab var en icke-israelitisk prostituerad. Jehova accepterade henne inte bara som sin tillbedjare, utan på grund av hennes stora tro, som understöddes av bland annat sådana gärningar som en förändrad livsstil, förklarade han henne också som rättfärdig. Han belönade henne också med det speciella privilegiet att få bli stammoder till Messias. — Matteus 1:1, 5; Hebréerna 11:31; Jakob 2:25.

      16. Vad belyser exemplet med Abigail, och varför var hennes handlingssätt berättigat?

      16 Abigails exempel visar att Jehova inte kräver att en hustru blint skall underordna sig sin man. Hennes man var rik och ägde stora hjordar av får och getter. Men han var också ”hård och usel i sina gärningar” (NW). Abigail vägrade att följa sin man i hans onda kurs, och genom att visa gott omdöme, klokhet, ödmjukhet och kvicktänkthet avvärjde hon en situation som skulle ha kunnat leda till katastrof för hennes hushåll, och hon blev också rikligen välsignad av Jehova. — 1 Samuelsboken 25:2—42.

      17. a) Vilket enastående privilegium fick vissa kvinnor i Israel? b) Vilken lärdom finns det i exemplet med Mirjam för kristna kvinnor som kan få vissa tjänsteprivilegier?

      17 Några få kvinnor var till och med profetissor. Så var fallet med Debora under domartiden. (Domarboken, kapitel 4 och 5) Hulda var profetissa i Juda kort innan Jerusalem förstördes. (2 Kungaboken 22:14—20) Och Mirjams exempel är värt att lägga märke till. Hon omtalas som en profetissa sänd av Jehova, men vid ett tillfälle steg detta privilegium henne tydligen åt huvudet. Hon vägrade att erkänna den myndighet att leda Israel som Jehova hade gett hennes yngre bror Mose, och hon blev straffad för detta, även om hon av allt att döma ångrade sig och blev återinsatt. — 2 Moseboken 15:20, 21; 4 Moseboken 12:1—15; Mika 6:4.

      Kvinnan under judaismen

      18, 19. Hur var kvinnans ställning under judaismen, och hur blev det så?

      18 Som vi har sett skyddade Mose lag kvinnors rättigheter, och när man följde lagen kunde kvinnor leva ett tillfredsställande liv. Men allteftersom tiden gick, och i synnerhet efter det att Jerusalem förstörts år 607 f.v.t., utvecklades judaismens religion, som grundade sig mer på muntlig tradition än på Jehovas skrivna lag, och från och med 300-talet f.v.t. införlivades mycket grekisk filosofi i judaismen. De grekiska filosoferna ägnade över huvud taget inte mycket uppmärksamhet åt kvinnors rättigheter, och därför försämrades kvinnans ställning i motsvarande grad under judaismen. Från och med 200-talet f.v.t. började man skilja kvinnorna från männen i de judiska synagogorna, och kvinnorna avskräcktes från att läsa Torah (Mose lag). Encyclopaedia Judaica erkänner: ”Som en följd av detta var få kvinnor lärda.” Utbildning var i huvudsak något för pojkar.

      19 Så här skriver J. Jeremias i sin bok Jerusalem in the Time of Jesus (Jerusalem på Jesu tid): ”Man kan i stort sett säga att kvinnans ställning i den religiösa lagstiftningen bäst kan uttryckas i denna ständigt upprepade formel: ’Kvinnor, (icke-judiska) slavar och barn.’ ... Vi skulle till allt detta kunna foga att det fanns fullt av föraktfulla uttalanden om kvinnor. ... Vi har därför intrycket att man också inom judaismen på Jesu tid hade en mycket låg uppfattning om kvinnan.”

      Trogna kvinnor som väntade på Messias

      20, 21. a) Vilka var bland dem som höll utkik efter Messias, när tiden för hans ankomst närmade sig, trots de judiska religiösa ledarnas föraktfulla inställning till kvinnan? b) Vad visar att Elisabet och Maria hade djup gudaktig hängivenhet?

      20 Denna föraktfulla inställning till kvinnan var ännu ett sätt varpå de judiska rabbierna gjorde ”Guds ord ogiltigt” genom sin ”tradition”. (Markus 7:13) Men trots detta förakt höll somliga gudaktiga kvinnor vid den tid då Messias’ ankomst närmade sig vaket utkik efter denna. En av dessa var Elisabet, hustru till den levitiske prästen Sakarias. Hon och hennes man var ”rättfärdiga inför Gud, därför att de vandrade klanderfritt enligt Jehovas alla bud och rättmätiga krav”. (Lukas 1:5, 6) Elisabet var ofruktsam och hade uppnått hög ålder, men Jehova gynnade henne genom att låta henne bli mor åt Johannes döparen. — Lukas 1:7, 13.

      21 Driven av helig ande uttryckte Elisabet djup kärlek till en annan gudaktig kvinna på sin tid, en släkting som hette Maria. När ängeln Gabriel vid slutet av år 3 f.v.t. upplyste Maria om att hon genom ett underverk skulle bli med barn (Jesus), sade han till henne: ”Du högt gynnade” och tillade: ”Jehova är med dig.” Kort därefter besökte Maria Elisabet, som välsignade Maria och det ofödda barn som hon bar på och kallade Jesus ”Herre” redan innan han var född. Då brast Maria ut i ett uttryck av lovprisning av Jehova, som vältaligt vittnar om hennes djupa hängivenhet. — Lukas 1:28, 31, 36—55.

      22. Vilken gudfruktig kvinna visade efter Jesu födelse att hon hade varit bland dem som hade väntat på Messias?

      22 När Jesus var född och Maria förde honom till templet i Jerusalem för att bära fram honom åt Jehova, gav en annan gudfruktig kvinna, den åldriga profetissan Hanna, uttryck åt sin glädje. Hon frambar tack till Jehova och talade om Jesus till alla som ivrigt väntade på den utlovade Messias. — Lukas 2:36—38.

      23. Hur talar aposteln Petrus om trogna förkristna kvinnor, och vilka frågor skall vi undersöka i följande artikel?

      23 När tiden för Jesu jordiska tjänst närmade sig, fanns det därför fortfarande ”heliga kvinnor, som hoppades på Gud”. (1 Petrus 3:5) Vissa av dessa kvinnor blev Kristi lärjungar. Hur behandlade Jesus dem? Och finns det i våra dagar kvinnor som med glädje accepterar sin roll så som den skisseras i bibeln? Dessa frågor kommer att behandlas i följande artikel.

      [Fotnoter]

      a Band 3, sidan 1055.

      b ”Den siste Adam”, Jesus Kristus, var också — trots att han inte hade någon hustru — en fullkomlig och fullständig människa. — 1 Korintierna 15:45.

  • Kvinnans roll i bibeln
    Vakttornet – 1991 | 1 juli
    • [Ruta på sidan 10]

      ”Den kvinna som fruktar Jehova”

      ”10 En duglig hustru, vem kan finna en sådan? Hennes värde är långt högre än korallers. 11 Till henne har hennes ägares hjärta satt sin förtröstan, och det saknas inte vinning. 12 Hon har lönat honom med gott, och inte med ont, alla sina livsdagar. 13 Hon har sökt ull och lin, och hon arbetar med allt som är hennes händers lust. 14 Hon har visat sig vara som en köpmans skepp. Fjärran ifrån hämtar hon sina livsmedel. 15 Hon stiger också upp medan det ännu är natt och ger sitt hushåll mat och sina unga kvinnor den del som tillkommer dem. 16 Hon har haft planer på ett fält och har gripit sig an med att skaffa sig det; av sina händers frukt har hon planterat en vingård. 17 Hon har bundit om sina höfter med styrka, och hon gör sina armar starka. 18 Hon har märkt att hennes handel går bra; hennes lampa slocknar inte om natten. 19 Sina händer har hon sträckt ut mot spinnrocken, och hennes egna händer griper tag i sländan. 20 Sin handflata har hon räckt ut mot den betryckte, och sina händer har hon sträckt ut mot den fattige. 21 Hon fruktar inte för snön för sitt hushålls räkning, ty hela hennes hushåll är klätt i dubbla klädnader. 22 Täcken har hon gjort åt sig. Hennes kläder är av linne och purpurrödfärgat ylle. 23 Hennes ägare är en känd man i portarna, när han sätter sig hos landets äldre män. 24 Underklädnader har hon gjort och har gripit sig an med att sälja dem, och bälten har hon lämnat till handelsmännen. 25 Styrka och prakt är hennes klädnad, och hon skrattar åt en kommande dag. 26 Sin mun har hon öppnat med vishet, och den kärleksfulla omtankens lag är på hennes tunga. 27 Hon vakar över det som försiggår i hennes hushåll, och lättjans bröd äter hon inte. 28 Hennes söner har stått upp och börjat prisa henne lycklig; hennes ägare står upp, och han lovprisar henne. 29 Det finns många döttrar som har visat sig dugliga, men du — du har höjt dig över dem alla. 30 Behag kan vara falskt, och skönhet kan vara tom; men den kvinna som fruktar Jehova, hon skaffar sig lovprisning. 31 Ge henne av hennes händers frukt, och må hennes gärningar lovprisa henne till och med i portarna.” — Ordspråksboken 31:10—31, NW.

  • Kvinnor som ”arbetar hårt i Herren”
    Vakttornet – 1991 | 1 juli
    • Kvinnor som ”arbetar hårt i Herren”

      ”Hälsa systrarna Tryfena och Tryfosa, som arbetar hårt i Herren.” — ROMARNA 16:12.

      1. Hur visade sig Jesu jordiska tjänst vara en välsignelse för kvinnor?

      JESU jordiska tjänst var verkligen en välsignelse för judiska kvinnor. Det arbete han påbörjade skulle skänka tröst, hopp och en ny värdighet åt kvinnor av alla raser. Han fäste inte avseende vid judaismens traditioner, som gjorde ”Guds ord ogiltigt”. (Matteus 15:6) I många av dessa traditioner behandlade man kvinnans grundläggande gudagivna rättigheter med förakt.

      Jesu inställning till kvinnor

      2. Varför kan det sägas att Jesu inställning till kvinnor var något revolutionerande för sin tid?

      2 Det var verkligen en markant skillnad mellan Jesu inställning till kvinnor och de judiska religiösa ledarnas inställning! Enligt Encyclopaedia Judaica ansåg de senare att kvinnor ”tjuvlyssnade och var giriga, lata och svartsjuka”. Att samtala med en kvinna betraktades med ogillande, och ”det var vanhedrande för en lärd man att tala med en kvinna på gatan”. (Joachim Jeremias: Jerusalem in the Time of Jesus; jämför Johannes 4:27.) Mycket mer skulle kunna sägas om judaistiska ledares föraktfulla inställning till kvinnor. Men det här sagda får räcka för att visa hur Jesu inställning till kvinnor var verkligt revolutionerande för sin tid.

      3. Vilka händelser under Jesu tjänst visar att han var villig att undervisa kvinnor om djupa andliga sanningar?

      3 Jesus utgör det fullkomliga exemplet på hur män kan ha ett innerligt, men ändå kyskt, förhållande till kvinnor. Han inte bara samtalade med dem, utan han lärde dem också djupa andliga sanningar. Den första person för vilken han öppet uppenbarade att han var Messias var faktiskt en kvinna, och dessutom en samaritisk kvinna. (Johannes 4:7, 25, 26) Och händelsen med Marta och Maria visar också tydligt att Jesus till skillnad från de judiska religiösa ledarna inte tyckte att en kvinna inte hade rättighet att tillfälligt lämna sina grytor för att öka sin andliga kunskap. Vid det tillfället valde Maria ”den goda delen” genom att sätta andliga ting främst. (Lukas 10:38—42) Men några månader senare, när deras bror hade dött, var det Marta och inte Maria som visade störst iver att möta Herren. Vi blir ännu i våra dagar hänförda när vi läser detta djupa andliga samtal mellan Jesus och Marta om uppståndelsehoppet! (Johannes 11:20—27) Vilket privilegium var inte detta för Marta!

      Kvinnor som betjänade Jesus

      4, 5. Vilka, förutom apostlarna, följde Jesus under hans tjänst i Galileen, och hur betjänade de honom?

      4 När Jesus färdades genom landet, tackade han också ja till att bli betjänad av kvinnor. I sin evangelieberättelse nämner Markus ”kvinnor, ... vilka brukade följa honom [Jesus] och betjäna honom, när han var i Galileen”. (Markus 15:40, 41) Vilka var dessa kvinnor, och hur betjänade de Jesus? Vi känner inte till namnet på alla av dem, men Lukas identifierar några och förklarar hur de betjänade Jesus.

      5 Lukas skriver: ”Kort därefter gav han sig ut på en färd från stad till stad och från by till by och predikade och förkunnade de goda nyheterna om Guds rike. Och de tolv var med honom, och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och krämpor: Maria, den så kallade Magdalena, ur vilken sju demoner hade farit ut, och Johanna, hustru till Kusas, Herodes’ betrodde man, och Susanna och många andra kvinnor, som betjänade dem med sina tillhörigheter.” (Lukas 8:1—3) Jesus var villig att låta dessa kvinnor följa honom och använda sina tillhörigheter för att tillgodose hans egna och hans apostlars materiella behov.

      6. a) Vilka följde med Jesus under hans sista färd till Jerusalem? b) Vilka stod hos Jesus ända till hans död, och hur blev somliga av dem belönade? c) Vad är, med utgångspunkt från judaistisk tradition, anmärkningsvärt med berättelsen i Johannes 20:11—18?

      6 När Jesus avrättades, ”var där många kvinnor, vilka hade följt Jesus från Galileen för att betjäna honom, som på avstånd såg på; bland dem var Maria Magdalena, vidare den Maria som var Jakobs och Joses’ mor”. (Matteus 27:55, 56) Många trogna kvinnor stod således hos Jesus, när han dog. Det är också värt att lägga märke till att det var kvinnor som var de första vittnena till hans uppståndelse. (Matteus 28:1—10) Detta var i sig självt ett slag mot judisk tradition, eftersom kvinnor inom judendomen inte betraktades som värda att vara juridiska vittnen. Läs, med detta i tankarna, Johannes 20:11—18 och försök föreställa dig vilken stark sinnesrörelse Maria Magdalena måste ha känt, när den uppståndne Herren visade sig för henne, kallade henne vid namn och använde henne som sitt vittne till att tala om för lärjungarna att han verkligen levde!

      Trogna kristna kvinnor efter pingsten

      7, 8. a) Hur vet vi att kvinnor var närvarande, när anden utgöts vid pingsten? b) Hur tog kristna kvinnor del i den tidiga utbredningen av kristendomen?

      7 Efter Jesu himmelsfärd var gudaktiga kvinnor närvarande tillsammans med de trogna apostlarna i rummet i en övervåning i Jerusalem. (Apostlagärningarna 1:12—14) Det är uppenbart att kvinnor var bland dessa som den heliga anden utgöts över vid pingsten. Varför det? Jo, för när Petrus förklarade vad som hade hänt, citerade han Joel 2:28—30, som uttryckligen nämner ”döttrar” och ”tjänarinnor” eller ”slavinnor”. (Apostlagärningarna 2:1, 4, 14—18) Av anden pånyttfödda smorda kristna kvinnor var således redan vid den kristna församlingens grundande en del av den.

      8 Kvinnor spelade också en viktig, men inte ledande, roll i spridandet av kristendomen. Maria, mor till Markus och släkting till Barnabas, ställde sitt av allt att döma stora hus till förfogande för församlingen i Jerusalem. (Apostlagärningarna 12:12) Och detta var hon villig att göra vid en tidpunkt då det på nytt hade brutit ut förföljelse mot de kristna. (Apostlagärningarna 12:1—5) Evangelieförkunnaren Filippus’ fyra döttrar fick privilegiet att bli kristna profetissor. — Apostlagärningarna 21:9; 1 Korintierna 12:4, 10.

      Paulus’ inställning till kvinnor

      9. Vilket råd gav Paulus om kristna kvinnor i sitt första brev till korintierna, och vilken gudomlig princip uppmuntrade han kvinnor att respektera?

      9 Aposteln Paulus anklagas ibland för att ha varit misogyn, dvs. en person som hatar och misstror kvinnor. Det är sant att det var Paulus som framhöll att kvinnor skulle hålla sig på sin rätta plats inom den kristna församlingen. De skulle under normala förhållanden inte undervisa vid församlingsmötena. (1 Korintierna 14:33—35) Om en kristen kvinna talade vid ett möte, därför att ingen kristen man var närvarande, eller därför att hon profeterade under den heliga andens ingivelse, måste hon ha sitt huvud betäckt. Detta betäckande var ”ett tecken på myndighet”, ett synligt bevis på att kvinnan erkände Guds ordning med ledarskap. — 1 Korintierna 11:3—6, 10.

      10. Vad har några anklagat aposteln Paulus för, men vad visar att den anklagelsen är falsk?

      10 Paulus fann det tydligen nödvändigt att påminna de första kristna om dessa kristna principer för att allting vid församlingsmötena skulle ”ske anständigt”. (1 Korintierna 14:40) Men innebär detta att Paulus var kvinnofientlig, som somliga påstår? Nej, det gör det inte. Det var ju Paulus som i sitt avslutningskapitel i brevet till romarna skickade hjärtliga hälsningar till nio kristna kvinnor! Och visade han inte stor uppskattning av Febe, Priska (Priscilla), Tryfena och Tryfosa, och skrev han inte om de båda sistnämnda att de arbetade ”hårt i Herren”? (Romarna 16:1—4, 6, 12, 13, 15) Det var också Paulus som under inspiration skrev: ”Ni alla som har blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. Där är varken jude eller grek, där är varken slav eller fri, där är varken man eller kvinna; för ni är alla en enda person i gemenskap med Kristus Jesus.” (Galaterna 3:27, 28) Det är tydligt att Paulus älskade och uppskattade sina kristna systrar, inbegripet Lydia, som visade föredömlig gästfrihet under en prövande tid. — Apostlagärningarna 16:12—15, 40; Filipperna 4:2, 3.

      Hårt arbetande kvinnor i våra dagar

      11, 12. a) Hur uppfylls Psalm 68:12 bokstavligen i våra dagar? b) I vilken situation befinner sig många av våra systrar, och varför behöver de vår tillgivenhet och våra böner?

      11 I den kristna församlingen i våra dagar finns det många kvinnor som ”arbetar hårt i Herren”. Statistiken visar faktiskt att ”kvinnorna som kungör de goda nyheterna är en stor här” och utgör större delen av den här av vittnen som Jehova använder i denna ändens tid. (Psalm 68:12, NW) Dessa hårt arbetande kristna kvinnor har förskaffat sig själva ett gott namn, medan de kämpar för att fullgöra sin roll som hustru, mor, husmor, familjeförsörjare och kristen förkunnare.

      12 Ett antal av dessa fina systrar har icke troende män, och de måste stå ut med den situationen 24 timmar om dygnet. Somliga har kämpat i åratal för att vara goda hustrur, samtidigt som de uppfyller kraven för lojala Jehovas tjänare. Detta har inte varit lätt, men de har hållit ut och hela tiden hoppats att männen ”må vinnas utan ett ord” genom deras eget fina kristna uppförande. Och vilken glädje blir det inte i hela familjen, när en sådan äkta man låter sig påverkas! (1 Petrus 3:1, 2) Under tiden är dessa trogna systrar helt visst i behov av de andra församlingsmedlemmarnas broderliga tillgivenhet och böner. Precis som den ”stilla och milda anden”, som de försöker visa, är ”av stort värde i Guds ögon”, är också deras orubbliga ostrafflighet dyrbar i hans ögon. — 1 Petrus 3:3—6.

      13. Varför kan det sägas om våra pionjärsystrar att de är kvinnor som ”arbetar hårt i Herren”, och hur bör de betraktas i sina respektive församlingar?

      13 De systrar som tjänar som pionjärer kan helt visst sägas arbeta ”hårt i Herren”. Många av dem har, förutom sitt predikoarbete, också hem, man och barn att ta hand om. Somliga arbetar deltid för att sörja för sina materiella behov. Allt detta kräver god organisation, beslutsamhet, uthållighet och mycket hårt arbete. Dessa kristna kvinnor bör kunna känna kärlek och stöd från dem vars förhållanden inte tillåter dem att ägna pionjärtimmar åt predikoarbetet.

      14. a) Vilket fint exempel på uthållighet nämns? b) Vilka andra kristna kvinnor förtjänar beröm, och varför det? Nämn eventuella exempel på platsen.

      14 Somliga kristna kvinnor har visat ovanligt stor seghet i pionjärtjänsten. I Canada prövade Grace Lounsbury första gången på pionjärtjänsten år 1914. På grund av sjukdom måste hon år 1918 avföras från pionjärlistan, men år 1924 var hon återigen tillbaka i heltidstjänsten. När detta skrivs är hon fortfarande på pionjärlistan, trots att hon är 104 år! Många av de missionärssystrar som på 1940-talet utbildades i de första klasserna av Vakttornets Bibelskola Gilead tjänar fortfarande troget, antingen på missionärsfältet eller som medlemmar av Betelfamiljen i Brooklyn eller vid något av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor. Alla dessa kristna kvinnor, och också alla andra systrar som gör sitt bästa i Beteltjänsten, visar en självuppoffrande anda och är goda föredömen. Låter vi dem någon gång få veta att de är uppskattade?

      Hustrur till resande tillsyningsmän

      15, 16. Vilken grupp av kristna kvinnor förtjänar i synnerhet vårt innerliga beröm, och varför det?

      15 Hustrurna till de resande tillsyningsmännen utgör en annan grupp av kristna kvinnor som förtjänar innerligt beröm och innerlig uppmuntran. Dessa kära systrar är beredda att följa sina män, när dessa reser från församling till församling eller från krets till krets för att bygga upp sina bröder andligen. Flertalet av dem har avstått från ett hems bekvämligheter; de sover i olika sängar varje vecka, och det är inte alltid någon bra säng. Men de tar tacksamt emot vad vännerna än kan erbjuda. De är ett fint föredöme för sina andliga systrar.

      16 Dessa kristna kvinnor ger också sina män ett ovärderligt stöd genom att betjäna dem på liknande sätt som de gudaktiga kvinnor som följde med Jesus och betjänade honom. (Markus 15:41) De kan inte tillbringa så mycket tid ensamma med sina män, vilka alltid har ”rikligt att göra i Herrens verk”. (1 Korintierna 15:58) Somliga av dem har, likt Rosa Szumiga i Frankrike som började i heltidstjänsten år 1948, packat resväskor åt sina män och rest tillsammans med dem i 30 eller 40 år. De är villiga att göra uppoffringar för Jehova och för sina bröder och systrar. De förtjänar vår uppskattning, vår kärlek och våra böner.

      Äldstes hustrur

      17, 18. a) Vilka egenskaper krävs av hustrurna till de bröder som är förordnade i tjänsteställningar? b) Vilka uppoffringar samtycker de äldstes hustrur till att göra för Jehova och sina bröder, och hur kan andra hustrur hjälpa sina män?

      17 När aposteln Paulus räknar upp de egenskaper som de bröder som kan förordnas som äldste eller biträdande tjänare bör ha, nämner han också kvinnor, när han skriver: ”Kvinnor skall likaså vara allvarliga, inte baktalerskor, måttliga i sina vanor, trogna i allt.” (1 Timoteus 3:11) Det är sant att detta allmänna råd gäller alla kristna kvinnor. Men med tanke på sammanhanget bör det självfallet följas på ett föredömligt sätt av hustrurna till de bröder som förordnas till tjänsteställningar.

      18 Detta är lyckligtvis fallet med många tusen hustrur till kristna tillsyningsmän. De är måttliga i sina vanor och i sin klädsel, allvarliga i fråga om kristet liv och noga med vad de säger, och de strävar uppriktigt efter att vara trogna i allt. De samtycker också till att göra uppoffringar och accepterar att deras män ägnar sådan tid till församlingsangelägenheter som de annars kunde ha tillbringat tillsammans med dem. Dessa trogna kristna kvinnor förtjänar vår innerliga kärlek och uppmuntran. Fler bröder inom alla våra församlingar skulle kanske kunna trakta efter privilegier inom församlingen, om deras hustrur till allas bästa ödmjukt gick med på att göra sådana uppoffringar.

      Trogna ”äldre kvinnor”

      19. Varför uppskattas många trogna ”äldre kvinnor” mycket i sina församlingar, och hur bör vi känna det gentemot dem?

      19 Vår genomgång av kvinnor som omtalas i bibeln har hjälpt oss att se att ålder inte hindrar kvinnor från att tjäna Jehova. Saras, Elisabets och Hannas exempel har belyst detta. I våra dagar finns det många till åren komna kristna kvinnor som är fina föredömen i fråga om tro och uthärdande. De kan också diskret understödja de äldste genom att hjälpa de yngre systrarna. På grund av sin långa erfarenhet kan de ge de yngre systrarna kloka råd, något som också bibeln bemyndigar dem att göra. (Titus 2:3—5) Och ibland kanske en äldre syster själv behöver få råd. I sådana fall bör den äldste som ger råd vädja till henne som till en mor. De äldste bör ”hedra änkor” och organisera materiell hjälp åt dem, om det föreligger behov av sådan. (1 Timoteus 5:1—3, 5, 9, 10) Våra kära äldre systrar bör helt visst känna sig önskade och uppskattade.

      Härskare tillsammans med Kristus

      20. Vilket enastående privilegium har erbjudits åt många kristna kvinnor, och varför kan de andra fåren vara glada för detta?

      20 Bibeln visar klart och tydligt att det inte finns någon ”partiskhet hos Gud” vad det gäller ras eller kön. (Romarna 2:10, 11; Galaterna 3:28) Och detta gäller också när Jehova utväljer dem som skall bli förenade med hans Son i Rikets regering. (Johannes 6:44) Hur tacksamma kan inte den stora skaran av andra får vara över att sådana trogna kvinnor som Jesu mor Maria, Maria Magdalena, Priscilla, Tryfena och Tryfosa och en mängd andra inom den första kristna församlingen nu är med i Rikets regering och berikar den med sin ingående kunskap om kvinnors känslor och erfarenheter! Vilket kärleksfullt förutseende och vilken kärleksfull vishet av Jehova! — Romarna 11:33—36.

      21. Hur känner vi det i våra dagar för kvinnor som ”arbetar hårt i Herren”?

      21 Vi i våra dagar kan känna det som aposteln Paulus gjorde, när han med kärlek och uppskattning talade om ”dessa kvinnor som har kämpat sida vid sida med mig i förbindelse med de goda nyheterna”. (Filipperna 4:3) Alla Jehovas vittnen, män och kvinnor, räknar det som en glädje och ett privilegium att få arbeta sida vid sida med den stora hären av kvinnor ”som kungör de goda nyheterna”, ja, kvinnor som ”arbetar hårt i Herren”. — Psalm 68:12, NW; Romarna 16:12.

Svenska publikationer (1950–2026)
Logga ut
Logga in
  • Svenska
  • Dela
  • Inställningar
  • Copyright © 2025 Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania
  • Användarvillkor
  • Sekretesspolicy
  • Sekretessinställningar
  • JW.ORG
  • Logga in
Dela