Kvinnorörelsen förändrar samhället
I MÅNGA länder har oanade möjligheter öppnats för kvinnor inom förvärvslivet och samhällslivet sedan kvinnorörelsens blygsamma början för mer än 25 år sedan.
Förändringar börjar inträffa
”Ett problem utan namn” kallade den amerikanska författarinnan Betty Friedan denna fråga i sin bok Den feminina mystiken som kom ut år 1963 (på svenska 1968). Hon hade lagt märke till ett utbrett missnöje bland medelklasskvinnor som kände sig instängda därför att hela deras liv kretsade kring man och barn. Hos många kvinnor som hade känt en gnagande besvikelse, en odefinierbar förtrytelse, slog denna bok an en sympatetisk sträng som vibrerar än i dag.
”Jag tyckte att jag slösade bort mina intellektuella resurser”, sade Lyn, en kanadensisk kvinna, när hon talade om sitt äktenskap på 1970-talet. Hon berättar för Vakna!: ”Jag var gift och hade två barn, men jag kände mig ändå inte tillfreds. Jag ville ... bli något.”
Enskilda individers missnöje gav upphov till en omfattande samhällsrörelse som sökte befria kvinnorna från männens ”förtryck”. De områden där missnöjet var som störst var familjen, som feministerna liknade vid en form av slaveri, och förvärvslivet, som begränsade kvinnornas möjligheter och vanligtvis gav dem sämre lön än männen.
Förändringar som kommit till stånd
Den mest markanta förändring som kommit till stånd genom denna rörelse har i många länder varit ett förändrat synsätt i samhället i stort, en ökad medvetenhet om de frågor som berör kvinnor, ett nytt rättvisebegrepp som gör att man lyssnar till deras problem och en ökad uppskattning av deras insatser och förmågor inom olika områden.
Detta förändrade tänkesätt har resulterat i konkreta reformer. Kvinnor arbetar nu sida vid sida med män på många industriarbetsplatser som tidigare var otänkbara för kvinnor. Kvinnor har även intagit sådana traditionellt manliga bastioner som företagens styrelserum, om än i mindre omfattning. ”Det finns fler verkliga valmöjligheter nu”, sade en feminist till Vakna!
I många länder finner man nu kvinnor också i de högsta politiska befattningar. Några av världens mest framträdande nationer — till exempel Indien, Israel och Storbritannien — har på senare tid styrts eller styrs för närvarande av kvinnor. Den filippinska presidenten Corazon Aquino sade beträffande den ”oblodiga” revolution som år 1986 förde henne till makten: ”Det var kvinnorna som gick i spetsen för aktionen.”
Många av de förändringar som har kommit till stånd har varit till nytta för både män och kvinnor. Över hela världen har kvinnor blivit missgynnade och orättvist behandlade. Visst är det bra för alla parter att kvinnor inte blir diskriminerade på arbetsplatsen — och inte någon annanstans heller, för den delen. En ökad medvetenhet om kvinnors behov, problem och förmågor har länge varit av behovet påkallad. Kvinnan står förvisso inte mannen efter i fråga om ambitioner och behovet av att bli erkänd och uppskattad för vad hon är som människa.
Men har då kvinnorörelsen varit en odelat positiv företeelse? Somliga undrar om inte dess strävanden i vissa fall har varit alltför extrema eller gått alltför långt. Många kvinnor frågar sig själva: Vilket pris har vi fått betala för vår frigörelse? Är rörelsen lika vital som den en gång var? Och vilken framtid har den? Följande artikel kommer att analysera dessa frågor.
[Infälld text på sidan 4]
Över hela världen har kvinnor blivit missgynnade och orättvist behandlade. Visst är det bra för alla parter att kvinnor inte blir diskriminerade. Men har kvinnorörelsen varit en odelat positiv företeelse?