• Sexuellt övervåld mot barn — de oskyldiga offren
    Vakna! – 1991 | 8 oktober

    • Sexuellt övervåld mot barn — de oskyldiga offren

      ”JAG börjar närma mig de 40 nu”, säger Eilenea, ”men trots att mitt problem ligger mer än 30 år tillbaka i tiden, förföljer det mig fortfarande. Jag känner mig arg och skuldtyngd och har problem i mitt äktenskap! Folk försöker förstå, men de kan aldrig fatta hur det känns.” Vad är Eilenes problem? Hon blev utsatt för sexuellt övervåld som barn, och verkningarna har visat sig vara ihållande för henne.

      Eilene är långt ifrån ensam. Undersökningar visar att ett oroväckande stort antal kvinnor — och män — har blivit utsatta för sådant övervåld som barn.b Sexuellt övervåld mot barn är således inte någon sällsynt perversion, utan är en mycket utbredd företeelse, en som skär över alla sociala, ekonomiska, religiösa och rasmässiga gränser.

      Lyckligtvis skulle det stora flertalet män och kvinnor aldrig ens drömma om att förgripa sig på ett barn på det sättet. Men en liten men farlig minoritet har denna sjuka böjelse. Och tvärtemot gängse föreställningar är den typiske förövaren av sexuella övergrepp mot barn inte någon mordlysten galning som smyger omkring på lekplatser. De flesta sådana personer lyckas i stället upprätthålla ett sken av att allt är normalt. De tillfredsställer sina perversa böjelser genom att ge sig på naiva, tillitsfulla, försvarslösa barn — vanligtvis sina egna döttrar.c När andra ser på kanske de är vänliga och kärleksfulla mot dem, men när de är ensamma utsätter de dem för hotelser, våldshandlingar och förödmjukande, förnedrande former av sexuellt övervåld.

      Det är onekligen svårt att fatta att sådana fruktansvärda handlingar kan försiggå i så många till synes respektabla hem. Men också på bibelns tid hände det att barn utnyttjades för ”kortvarigt tillfredsställande av ... sinnlig lystnad”. (The International Critical Commentary; jämför Joel 3:3.) Bibeln har också förutsagt: ”Men det skall du veta, att i de yttersta dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här. Ty människorna skall vara egenkära, ... utan naturlig tillgivenhet, ... utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda.” Det bör därför inte förvåna oss att sexuellt övervåld mot barn är ett utbrett problem i våra dagar. — 2 Timoteus 3:1—3, 13.

      Sådana övergrepp kanske inte lämnar några fysiska ärr, och alla antastade barn uppvisar inte mentala störningar som vuxna. Men som ett forntida ordspråk uttrycker det: ”Mitt under skrattet kan hjärtat sörja.” (Ordspråksboken 14:13) Ja, många offer har djupa känslomässiga sår — hemliga sorger som gnager i deras inre. Varför är sexuella övergrepp så förödande för barn? Varför läker inte alltid såren, trots att det gått lång tid sedan det hände? Detta problem är så omfattande att det förtjänar vår uppmärksamhet. En del av de upplysningar som presenteras här kan vara obehagliga att ta del av — i synnerhet om du själv har utsatts för sexuella övergrepp som barn. Men du kan vara övertygad om att det finns hopp, att såren i ditt inre kan läkas.

      a  Samtliga namn har ändrats.

      b  Eftersom definitioner och undersökningsmetoder i hög grad varierar, är det så gott som omöjligt att få tag i mer exakta statistiska uppgifter.

      c  De flesta offer för sexuellt övervåld antastas av sin biologiske far eller sin styvfar. Förövaren kan också vara ett äldre syskon, vuxna släktingar och bekanta eller främlingar. Eftersom det stora flertalet offer är flickor, kommer vi i allmänhet att använda feminint genus när vi talar om dem. De upplysningar som här presenteras är emellertid i de flesta fall tillämpliga på båda könen.

  • Sexuellt övervåld mot barn — de hemliga såren
    Vakna! – 1991 | 8 oktober

    • Sexuellt övervåld mot barn — de hemliga såren

      ”Jag hatar mig själv. Jag tänker alltid att jag borde ha sagt eller gjort något för att hindra det. Jag känner mig så smutsig.” — Ann.

      ”Jag känner mig fjärmad från andra människor. Jag brottas ofta med känslor av hopplöshet och förtvivlan. Ibland vill jag bara dö.” — Jill.

      ”SEXUELLT övervåld är ... ett förkrossande, förödande och förödmjukande övergrepp mot ett barns sinne, själ och kropp. ... Övergreppet genomsyrar hela ens väsen”, förklarar Beverly Engel i sin bok The Right to Innocence (Rätten till oskuld).

      Alla reagerar naturligtvis inte på samma sätt på övergrepp.a Barn har olika personligheter, förmågor och känslomässiga resurser. Mycket beror också på barnets förhållande till förövaren, övervåldets art, hur länge det varade, barnets ålder och andra faktorer. Om förhållandet uppdagas och barnet får kärleksfull hjälp av någon vuxen, kan skadorna ofta begränsas till ett minimum. Många offer får emellertid djupa känslomässiga sår.

      Varför det är så förödande

      Bibeln hjälper oss att förstå varför de känslomässiga skadorna kan bli så omfattande. I Predikaren 7:8 (NW) sägs det: ”Blott och bart förtryck kan få en vis att handla som en galning.” Om detta är sant när det gäller vuxna, är det lätt att föreställa sig vilka förödande konsekvenser ett sådant brutalt ”förtryck” kan få på ett litet barn — i synnerhet om förövaren är en förälder som barnet litar på. De första levnadsåren är ju trots allt avgörande för ett barns känslomässiga och andliga utveckling. (2 Timoteus 3:15) Det är under dessa tidiga år som ett barn börjar utveckla moraliska värderingar och en känsla av egenvärde. Genom bindningen till föräldrarna får ett barn också lära sig vad kärlek och tillit vill säga. — Psalm 22:10.

      ”Hos barn som utsatts för sexuella övergrepp blir denna tillitsskapande process störd”, förklarar dr J. Patrick Gannon. Förövaren sviker barnets förtroende; han berövar det varje spår av trygghet, integritet och självaktning och använder det som ett medel att tillfredsställa sina egna själviska böjelser.b Små barn förstår inte innebörden i de omoraliska handlingar som påtvingas dem, men de upplever dem nästan alltid som uppslitande, skrämmande och förödmjukande.

      Att förgripa sig på ett barn har därför betecknats som ”det yttersta sveket”. Man kommer osökt att tänka på Jesu fråga: ”Vilken är den man bland er, vars son ber om bröd — inte skulle han väl då räcka honom en sten?” (Matteus 7:9) Men den som begår en sådan handling ger inte barnet den kärlek och tillgivenhet som det så väl behöver, utan den grymmaste ”sten” man kan tänka sig — sexuellt övervåld.

      Varför såren är så svårläkta

      I Ordspråksboken 22:6 (NW) sägs det: ”Uppfostra en pojke enligt vägen för honom; inte ens när han blir gammal kommer han att vika av från den.” Ja, det inflytande som föräldrar utövar på sina barn kan bestå livet ut. Men hur blir det om en flicka uppfostras att tro att hon är oförmögen att värja sig mot sexuella övergrepp? Att hon måste utföra perversa handlingar för att få den vuxnes ”kärlek” och att hon själv är värdelös och smutsig? Skulle det inte kunna leda till ett livslångt destruktivt beteende? Att någon utsatts för sexuellt övervåld i barndomen är visserligen inte någon ursäkt för ett otillbörligt uppförande i vuxenlivet, men det kan ändå förklara varför personer som utsatts för sådana övergrepp ofta känner eller handlar på ett visst sätt.

      Många offer uppvisar en rad olika symptom, däribland depression. Somliga brottas också med ihållande och ibland förkrossande känslor av skuld, skam och vrede. Andra offer lider av känslokyla, oförmåga att uttrycka eller ens känna sinnesrörelse. Bristande självaktning och vanmaktskänslor drabbar också många. Sally, som utsattes för upprepade övergrepp från sin farbror, berättar: ”Varje gång han antastade mig kände jag mig maktlös och tom inombords, lamslagen, känslokall, förvirrad. Varför hände detta mig?” Psykologen Cynthia Tower förklarar: ”Undersökningar visar att personer som utsatts för sexuella övergrepp som barn ofta fortsätter att uppleva sig själva som offer livet ut.” En sådan kvinna kanske gifter sig med en man som misshandlar henne; hon kanske utstrålar hjälplöshet och sårbarhet eller är oförmögen att försvara sig när hon blir hotad.

      Under normala förhållanden har barn omkring tolv år på sig att förbereda sig för de känslor som väcks till liv under puberteten. Men när otuktiga handlingar påtvingas en ung flicka, kan hon bli överväldigad av de känslor som dessa uppväcker. Enligt en undersökning kan sådana upplevelser hämma hennes förmåga att känna tillfredsställelse i det äktenskapliga umgänget senare i livet. Så var det för Linda. Hon säger: ”Den sexuella sidan av äktenskapet är mitt största problem. Jag får en fasansfull känsla av att det är min far som ligger där, och jag blir alldeles panikslagen.” Andra kan reagera precis tvärtom och utvecklar tvångsmässiga omoraliska böjelser. ”Jag levde ett mycket lösaktigt liv. Det gick så långt att jag hade sexuellt umgänge med helt främmande män”, erkänner Jill.

      Personer som utsatts för sexuella övergrepp som barn kan också ha svårt att upprätthålla sunda relationer till andra. Somliga kan helt enkelt inte ha att göra med män eller myndighetspersoner. Andra saboterar sitt äktenskap och eventuella vänskapsförhållanden genom att bli ovettiga och dominerande. Åter andra försöker undvika nära relationer helt och hållet.

      Det finns till och med personer som kanaliserar sina destruktiva känslor mot sig själva. ”Jag hatade min egen kropp därför att den hade låtit sig stimuleras av övergreppet”, erkänner Reba. Tragiskt nog är sådana företeelser som ätandestörningarc, ”arbetsnarkomani”, alkohol- och drogmissbruk mycket vanliga bland sådana personer — på grund av deras desperata försök att döva sina känslor. Somliga kan också försöka agera ut sitt självförakt på mer direkta sätt. ”Jag har skurit mig själv, kört fingernaglarna djupt in i armarna, bränt mig själv”, tillägger Reba. ”Jag tyckte att jag förtjänade att bli illa behandlad.”

      Man bör emellertid inte dra den förhastade slutsatsen att alla som känner det så eller uppför sig på detta sätt nödvändigtvis har utsatts för sexuella övergrepp. Andra fysiska eller känslomässiga faktorer kan också vara inbegripna. Experter hävdar till exempel att liknande symptom är vanliga bland personer som vuxit upp i problemfamiljer — där deras föräldrar har misshandlat dem, förringat dem, förödmjukat dem och ignorerat deras fysiska behov eller där föräldrarna missbrukat alkohol eller narkotika.

      Andliga men

      De mest försåtliga verkningarna av sexuella övergrepp är de skador de kan vålla i andligt avseende. Sexuellt övervåld är en ”förorening av kött och ande”. (2 Korintierna 7:1) Genom att utsätta ett barn för perversa handlingar, kränka dess fysiska och moraliska integritet och svika dess förtroende förorenar förövaren barnets ande eller förhärskande sinnestillstånd. Detta kan längre fram hämma individens moraliska och andliga utveckling.

      Pia Mellody skriver i sin bok Facing Codependence, som handlar om sjukdomar orsakade av intensiva emotionella reaktioner: ”Varje allvarligt [sexuellt] övergrepp ... är också ett andligt övergrepp, eftersom det rubbar barnets tillit till en högre makt [Gud].” En kristen kvinna vid namn Ellen säger till exempel: ”Hur skulle jag kunna betrakta Jehova som en Fader, när jag föreställer mig en jordisk far som en elak och hetlevrad person?” Ett annat offer för sexuellt övervåld, Terry, säger: ”Jag har aldrig kunnat tänka mig Jehova som en Fader. Som Gud, Herre, Suverän och Skapare, ja — men inte som Fader!”

      Sådana individer behöver inte vara andligt svaga eller ha bristande tro. Deras ihärdiga ansträngningar att följa bibelns principer vittnar tvärtom om andlig styrka! Men det är lätt att föreställa sig hur somliga kan känna det när de läser sådana bibelställen som Psalm 103:13 (NW), där det sägs: ”Som en far visar barmhärtighet mot sina söner, har Jehova visat barmhärtighet mot dem som fruktar honom.” Somliga fattar detta rent intelligensmässigt, men eftersom de inte har en sund syn på fadersrollen, kan det vara svårt för dem att ge känslomässig respons!

      Somliga kan också ha svårt att känna sig som ”ett litet barn” inför Gud — sårbara, ödmjuka och tillitsfulla. De kanske försöker dölja sina verkliga känslor för Gud när de ber till honom. (Markus 10:15) De kan tveka att på sig själva tillämpa Davids ord i Psalm 62:8, 9: ”Hos Gud är min frälsning och min ära, min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud. Förtrösta på honom alltid, du folk, utgjut för honom era hjärtan. Gud är vår tillflykt.” Känslor av skuld och värdelöshet kan rentav underminera deras tro. Som en kvinna sade: ”Jag tror verkligen på Jehovas rike. Men jag tycker egentligen inte att jag är god nog att få vara med där.”

      Alla offer för sexuellt övervåld känner det naturligtvis inte på samma sätt. Somliga har kommit att lära känna Jehova som en kärleksfull Fader och har inga som helst problem med sina relationer till honom. Om du har blivit utsatt för sexuella övergrepp som barn, kan det emellertid vara till stor hjälp för dig att urskilja på vilket sätt detta har påverkat ditt liv. Somliga kanske hellre vill låta saken bero, men om det förefaller som om du fått betydande men av dina plågsamma upplevelser, fatta då mod. Dina sår kan läkas!

      a  Vårt dryftande avser i första hand det som bibeln kallar por·néi·a, dvs. otukt. (1 Korintierna 6:9; jämför 3 Moseboken 18:6—22.) Det inbegriper alla former av omoraliska sexuella förbindelser. Andra perversiteter, till exempel exhibitionism, skopofili (önskan att se på när andra har samlag) och exponering för pornografiska alster, kan emellertid också ge ett barn emotionella skador.

      b  Eftersom barn har en benägenhet att lita på vuxna, utgör sexuellt övervåld från en förtrogen släkting, ett äldre syskon, en vän till familjen eller till och med en främling ett förödande svek mot barnets förtroende.

      c  Se Vakna! för 22 december 1990.

  • ”Läka har sin tid”
    Vakna! – 1991 | 8 oktober

    • ”Läka har sin tid”

      Ann var den som alla kom till med sina problem, en verklig räddare i nöden. Hon var balanserad och oklanderlig i sitt uppförande, och ingen kunde ana att hon hade känslomässiga sår i sitt inre, förrän hon en dag började minnas vissa händelser. ”Jag var på arbetet”, berättar Ann, ”när jag började få svåra plågor och intensiva skamkänslor. Jag kunde knappast stå på benen! Jag kände mig dålig i flera dagar. Sedan började jag minnas hur min styvfar hade antastat mig — ja, han hade faktiskt våldtagit mig. Och det var inte den enda gången.”

      ”LÄKA har sin tid.” (Predikaren 3:3) Och för många som utsatts för sexuellt övervåld i barndomen — som Ann — är en aktualisering av länge förträngda minnen en viktig del av läkningsprocessen.

      Men hur kan någon glömma något så traumatiskt som ett sexuellt övergrepp? Tänk på hur hjälplöst ett barn är mot sin fars eller någon annan vuxens närmanden. Hon kan inte springa sin väg. Hon törs inte skrika. Och hon vågar inte tala om det — för någon! Men ändå kanske hon måste träffa förövaren varje dag och låtsas som om ingenting hade hänt. Att försöka upprätthålla ett sådant sken skulle vara svårt för en vuxen; för ett barn är det nästan omöjligt. Hon gör därför bruk av den frodiga fantasi som barn är så rikt utrustade med och flyr från verkligheten. Hon låtsas att övergreppet aldrig inträffat, raderar ut det ur minnet eller dövar sina känslor inför det.

      I själva verket avskärmar sig alla människor då och då från sådant som de inte vill se eller höra. (Jämför Jeremia 5:21.) Men personer som utsatts för sexuellt övervåld använder denna mekanism som ett medel att överleva. Så här säger några av dem: ”Jag låtsades att det hände någon annan och att jag bara var åskådare.” ”Jag låtsades att jag sov.” ”Jag gjorde matteläxan i huvudet.” — Linda T. Sanford: Strong at the Broken Places.

      Det som sägs i en bok som handlar om hur barn klarar av att leva efter sexuellt övervåld, Surviving Child Sexual Abuse, är därför inte förvånande: ”Man beräknar att uppemot 50 procent av dem som utsatts för sexuellt övervåld i barndomen inte är medvetna om dessa upplevelser.” Somliga kanske minns själva händelsen men förtränger de känslor som var förbundna med den — smärtan, vreden, skammen.

      Förträngning — en dragkamp i sinnet

      Men skulle det inte vara bäst om dessa händelser förblev gömda och begravna — om offren helt enkelt glömde bort dem? Somliga kanske väljer att göra det. Andra kan helt enkelt inte. Det är som det sägs i Job 9:27, 28: ”Om jag ler och försöker glömma min sorg, så förföljer mig dock alla mina lidanden.” (Today’s English Version) Att förtränga otäcka minnen är en mental kraftansträngning, en våldsam dragkamp som till och med kan få svåra konsekvenser för hälsan.

      När en sådan person blir äldre, gör ofta livets bekymmer och problem att hon får allt svårare att förtränga det förflutna. En svag doft av eau-de-cologne, ett ansikte som förefaller bekant, ett plötsligt ljud eller kanske till och med en undersökning hos en läkare eller en tandläkare kan utlösa en anstormning av skrämmande minnen och känslor.a Bör inte individen i fråga göra ännu ihärdigare ansträngningar att glömma sina upplevelser? I detta skede tycker många offer att det känns som en lättnad att försöka minnas! Så här säger Jill: ”När minnena väl har kommit upp till ytan, förlorar de sin kraft. Att stänga dem inne är mycket plågsammare och farligare än att låta dem komma ut.”

      Värdet av att ha en klar bild

      Varför är det till hjälp att ha en klar bild av dessa upplevelser? En orsak är att det gör det möjligt för offret att sörja. Sorg är en naturlig reaktion vid traumatiska upplevelser; sorgearbetet hjälper oss att lägga de plågsamma händelserna bakom oss. (Predikaren 3:4; 7:2—4) En person som utsatts för sexuellt övervåld som barn har emellertid ofta berövats möjligheten att sörja. Hon har tvingats förneka sina fruktansvärda upplevelser och undertrycka sina plågsamma känslor. Sådan förträngning kan resultera i något som läkare kallar posttraumatisk stress — ett tillstånd av apatisk känslolöshet. — Jämför Psalm 143:3, 4.

      När minnet börjar återvända, kan det faktiskt hända att personen i fråga återupplever övergreppet. Somliga kan rentav tillfälligtvis återgå till ett barnsligt beteende. ”När minnesbilderna dyker upp”, förklarar Jill, ”får jag ofta fysiska symptom. Ibland är minnena så påfrestande att det känns som om jag håller på att bli galen.” Vrede som hållits instängd sedan barndomen kan nu komma upp till ytan. ”När minnena kommer över mig blir jag både ledsen och arg”, säger Sheila. Men under dessa unika omständigheter är det helt på sin plats att känna vrede. Att ge uttryck åt undertryckt rättmätig vrede är en del av sorgearbetet. Du har rätt att hata de onda gärningar som begåtts mot dig. — Romarna 12:9.

      Så här säger en kvinna: ”När jag verkligen började minnas, kändes det som en stor lättnad. ... Nu visste jag åtminstone vad jag hade att kämpa med. Även om det var plågsamt för mig att minnas, ledde det ändå till att jag fick tillbaka en del av mitt liv som hade skrämt mig därför att det var så okänt och mystiskt.” — The Right to Innocence.

      Genom att minnas kan offret också få hjälp att förstå grundorsaken till några av sina problem. ”Jag har alltid känt ett djupt självförakt och en inneboende vrede men har inte vetat varför”, förklarar en kvinna som utsatts för incest som barn. Att dra sig till minnes dessa plågsamma händelser har hjälpt många att inse att det som inträffade inte var deras fel, att de bara var oskyldiga offer.

      Alla har naturligtvis inte lika dramatiska eller livliga minnesbilder av övergreppet. Och de flesta experter är överens om att det inte är nödvändigt att dra sig till minnes alla detaljer för att kunna komma över sina upplevelser. Enbart detta att man har en klar bild av att de har ägt rum kan vara ett stort steg mot tillfrisknande. — Se rutan här bredvid.

      Be om hjälp

      Om du har blivit utsatt för sexuellt övervåld som barn, försök då inte rida ut stormen av plågsamma minnen helt på egen hand. Det är till stor hjälp att tala ut om sina känslor med någon annan. (Jämför Job 10:1; 32:20.) De som har mycket stora problem kanske väljer att söka hjälp hos en kvalificerad läkare, rådgivare eller psykiatrisk expert. Men förtrogna vänner, en make eller maka, en familjemedlem eller en kristen äldste som har förmåga att lyssna med empati och respekt kan också vara ett värdefullt stöd.b ”Min största hjälp har varit min bästa vän Julie”, säger Janet. ”Hon har låtit mig tala om vissa minnen gång på gång. Hon låter mig ge uttryck åt de känslor som minnena väcker. Hon lyssnar och visar förståelse.”

      Att anförtro sig åt andra är inte alltid så lätt. Du kanske tycker att du inte är förtjänt av andras hjälp — eller också kanske du är alltför skamsen för att tala om det som hänt. Men en sann vän ”föds till hjälp i nöden” och kan mycket väl visa sig vara situationen vuxen om du bara ger honom eller henne en chans. (Ordspråksboken 17:17) Du bör emellertid inte anförtro dig åt vem som helst. Lär dig att lätta ditt hjärta successivt. Om en vän visar sig vara förstående och taktfull, då kanske du kan yppa fler detaljer.

      Du bör också vara mån om din fysiska hälsa. Se till att du får tillräckligt med vila och ett rimligt mått av motion. Välj en sund kosthållning. Förenkla ditt liv, om så är möjligt. Var inte rädd för att gråta. Den smärta som du känner kanske aldrig tycks ta slut, men med tiden kommer den att avta. Tänk på att du genomlevde övergreppet när du var ett litet hjälplöst barn. Som vuxen har du resurser och krafter som du inte hade på den tiden. (Jämför 1 Korintierna 13:11.) Ta därför itu med dina plågsamma minnen så att de upphör att oroa dig. Förtrösta på Gud och be honom om kraft. Som psalmisten sade: ”Hur stor oro jag än känner i mitt hjärta, skänker din tröst mig ro.” — Psalm 94:19, The New Jerusalem Bible.

      Att göra sig av med skuldkänslor och skam

      Ett annat viktigt steg på vägen mot tillfrisknande är att bli kvitt självanklagelser. ”Jag har fortfarande svårt att fatta att jag var oskyldig”, förklarar en kvinna som heter Reba. ”Jag undrar varför jag inte hindrade honom.”

      Det är emellertid viktigt att hålla i minnet att män som förgriper sig på unga flickor ofta använder sig av de mest djävulska utpressningsmetoder: auktoritetstryck (”Jag är din far!”), hotelser (”Jag skall döda dig om du talar om det för någon!”), rå fysisk styrka och till och med skuldkänslor (”Om du skvallrar kommer pappa att hamna i fängelse.”). Somliga använder sig i stället av lämpor och knep eller mutor. Andra försöker framställa sexuella handlingar som en lek eller som ett uttryck för föräldrakärlek. ”Han sade att det är så människor gör när de älskar varandra”, erinrar sig en kvinna. Hur skulle ett litet barn kunna stå emot sådan känslomässig utpressning? (Jämför Efesierna 4:14.) Ja, de som begår sådana illgärningar utnyttjar kallsinnigt det faktum att barn är hjälplösa, sårbara, ”spädbarn i fråga om uselhet”. — 1 Korintierna 14:20.

      Du kanske behöver påminna dig hur sårbar och hjälplös du var som barn. Du kanske skulle kunna tillbringa någon tid tillsammans med små barn eller titta på bilder av dig själv som liten. Förstående vänner kan också vara till hjälp genom att gång på gång påminna dig om att det som hände inte var ditt fel.

      En kvinna säger emellertid: ”Jag känner äckel när jag tänker på de känslor som min far väckte hos mig.” Somliga offer (58 procent, enligt en undersökning) berättar att de blivit sexuellt upphetsade vid ofredandet. Detta ger, förståeligt nog, upphov till skamkänslor. Boken Surviving Child Sexual Abuse framhåller emellertid att ”fysisk upphetsning helt enkelt är kroppens naturliga sätt att reagera när den vidrörs eller stimuleras på vissa sätt” och att ett barn ”inte har någon kontroll över denna upphetsning”. Förövaren bär därför hela ansvaret för det som hände. DET VAR INTE DITT FEL!

      Det är också en tröst för dig att veta att Gud betraktar dig som ”klanderfri och oskyldig” i det här avseendet. (Filipperna 2:15) Med tiden kommer förmodligen varje sådan drift till självdestruktivt beteende att avta, och du kan lära dig att sätta värde på och vårda din egen kropp. — Jämför Efesierna 5:29.

      Att komma på god fot med föräldrarna

      Detta kan visa sig bli ett av de svåraste stegen. Somliga fortsätter att vara uppfyllda av vrede och tankar på hämnd — eller skuldkänslor. Ett offer sade: ”Jag känner mig så nedstämd därför att jag tror att Jehova förväntar sig att jag skall förlåta gärningsmannen, och det kan jag inte.” Å andra sidan kanske du hyser en sjuklig fruktan för den som antastat dig, eller också kanske du hyser agg mot din mor om hon ignorerade övergreppet eller blev arg eller kom med undanflykter när det uppdagades. ”Min mor sade till mig att jag måste ha överseende med [min far]”, säger en kvinna bittert.

      Det är helt naturligt att känna vrede när man har blivit utsatt för övervåld. Men familjebanden kan vara starka, och du kanske inte vill skära av all kontakt med dina föräldrar. Du kanske rentav skulle kunna tänka dig en försoning. Mycket beror emellertid på omständigheterna. Offer för incestuöst övervåld är ibland villiga att fullständigt förlåta sina föräldrar — inte ursäkta själva övergreppet, men vägra att låta sig uppslukas av förbittring eller fruktan. För att undvika en känslomässig konfrontation väljer somliga att ”säga sin mening i sitt hjärta” och låta saken bero. — Psalm 4:5, NW.

      Men du kanske tycker att det enda sättet att reda ut problemet är att konfrontera dina föräldrar med händelsen i fråga — personligen, per telefon eller per brev. (Jämför Matteus 18:15.) I så fall bör du se till att du är tillräckligt stark — eller åtminstone har tillräckligt mycket stöd — för att kunna klara av den känslomässiga storm som detta kan leda till. Eftersom man inte vinner något med att skrika åt varandra, bör du försöka vara lugn men bestämd. (Ordspråksboken 29:11) Du skulle kunna börja med att tala om 1) vad som egentligen hände, 2) hur det har påverkat dig och 3) vad du förväntar att de skall göra (till exempel be om ursäkt, betala läkarräkningar eller ändra sitt uppförande). Att öppet diskutera problemet kan åtminstone hjälpa dig att komma över eventuella känslor av maktlöshet. Och det skulle ju faktiskt kunna leda till nya och förbättrade relationer till dina föräldrar.

      Din far skulle till exempel kunna erkänna att han förgripit sig på dig och ge uttryck åt djup ånger. Han kanske också har gjort uppriktiga försök att ändra sig, kanske genom att söka hjälp för sina alkoholproblem eller genom att studera bibeln. Din mor kanske likaså ber om förlåtelse för att hon inte har skyddat dig. Ibland kan en fullständig försoning komma till stånd. Men bli inte förvånad om du märker att du fortfarande hyser delade känslor för dina föräldrar och drar dig för att upprätta nära relationer till dem. Men du kanske åtminstone kan återuppta ett visst umgänge med familjen.

      Å andra sidan kan konfrontationen utlösa en störtflod av förnekanden och otidigheter från förövaren och andra familjemedlemmar. Och vad värre är — du kanske upptäcker att han fortfarande utgör ett hot för dig. Att förlåta personen i fråga skulle då vara otillbörligt, att upprätta nära relationer otänkbart. — Jämför Psalm 139:21.

      Under alla förhållanden kan det ta avsevärd tid innan dina sårade känslor ger med sig. Du kanske gång på gång måste påminna dig om att Gud till sist kommer att skipa rättvisa. (Romarna 12:19) Att du talar ut om problemet med en medkännande lyssnare eller kanske rentav uttrycker dina känslor i skrift kan likaså hjälpa dig att bearbeta och övervinna din vrede. Med Guds hjälp kan du komma över din vrede. Så småningom kommer dina negativa känslor inte längre att dominera ditt tänkesätt. — Jämför Psalm 119:133.

      Ett andligt tillfrisknande

      Utrymmet medger inte att vi här tar upp alla de känslomässiga, beteendemässiga och andliga frågor som är inbegripna. Men en sak vill vi särskilt framhålla: du kan i hög grad bidra till ditt eget tillfrisknande genom att ”göra om” ditt sinne med hjälp av Guds ord. (Romarna 12:2) Sträck dig mot de ting du har framför dig och fyll ditt liv med andliga tankar och andlig verksamhet. — Filipperna 3:13; 4:8, 9.

      Många har till exempel blivit mycket uppmuntrade av att helt enkelt läsa Psaltaren. Men du får ännu större nytta av din läsning om du uppriktigt försöker tillämpa bibelns principer i ditt liv. Äktenskapliga problem kan med tiden avhjälpas. (Efesierna 5:21—33) Ett destruktivt beteende kan förändras. (1 Korintierna 6:9—11) Osunda sexuella känslor kan övervinnas. (Ordspråksboken 5:15—20; 1 Korintierna 7:1—5) Du kan också lära dig att ha balans i dina relationer till andra och att bygga upp solida moraliska värderingar. — Filipperna 2:4; 1 Tessalonikerna 4:11.

      En sak är säker: För att återvinna den andliga och mentala hälsan krävs verklig beslutsamhet och oerhörda ansträngningar! Men som det sägs i Psalm 126:5: ”De som sår med tårar skall skörda med jubel.” Kom också ihåg att den sanne Guden, Jehova, är intresserad av din välfärd. Han är ”nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälser dem som har en bedrövad ande”. (Psalm 34:19) Ett offer för sexuellt övervåld säger: ”När jag till sist insåg att Jehova var medveten om alla mina känslor och att han brydde sig om mig — att han verkligen brydde sig om mig — då kände jag äntligen frid i mitt inre.”

      Vår kärleksfulle Gud, Jehova, erbjuder oss mycket mer än sinnesfrid. Han har lovat att införa en ny rättfärdig värld, där han kommer att utplåna alla smärtsamma barndomsminnen. (Uppenbarelseboken 21:3, 4; se också Jesaja 65:17.) Detta hopp kan uppehålla och stärka dig på vägen mot fullständigt tillfrisknande.

      [Fotnoter]

      a  Somliga minnen gör sig påminda genom psykosomatiska smärtor. Andra tar sig uttryck i hallucinationer som ibland kan förväxlas med demoners verksamhet — främmande ljud, till exempel dörrar som öppnas; skugglika gestalter som skymtar i dörrar och fönster; en känsla av att någon ligger i sängen. Sådana problem minskar i allmänhet när minnesbilden klarnar.

      b  Värdefulla upplysningar om hur man kan hjälpa personer som utsatts för sexuellt övervåld finns att tillgå i denna tidnings följeslagare Vakttornet, i numret för 1 februari 1984, sidorna 27—31. Vi rekommenderar alla församlingsäldste att ta del av dessa upplysningar och ägna noggrann uppmärksamhet åt de fall som de kan komma i kontakt med.

      [Ruta på sidan 9]

      Hur såren kan läkas

      ◻ Dra dig till minnes och skaffa dig en klar bild av övergreppet

      ◻ Ge uttryck åt din sorg

      ◻ Tala ut om dina känslor med en förstående lyssnare

      ◻ Försök övervinna känslor av skuld och skam

      ◻ Återuppta kontakten med dina föräldrar

      ◻ Tillämpa bibelns principer för att få hjälp att förändra ett destruktivt beteende

      ◻ Försök att få bukt med osunda sexuella känslor

      ◻ Uppodla sunda personliga och moraliska värderingar

      ◻ Utveckla ett nära förhållande till Gud och dina medkristna

      [Ruta på sidan 10]

      Att lösgöra det förflutna

      Att lösgöra minnen ur det undermedvetna är vanligtvis en process som tar veckor, månader eller år i anspråk, och varje återkallat minne kan utlösa en tillfällig kris. Som det sägs i boken The Right to Innocence: ”Du kanske tycker att du går bakåt, men det gör du inte. Du håller på att bli bättre. Du har i själva verket blivit stark nog att ta itu med djupare och ännu mer plågsamma känslor och sinnesintryck.” Att återvinna jämvikten kan emellertid av naturliga skäl bli individens allt uppslukande intresse till en tid. — Ordspråksboken 18:14.

      Somliga tycker att det är till stor hjälp att läsa eller höra vad andra offer har att säga. Att titta på gamla familjefoton eller andra minnen från barndomen, besöka platser som man besökt i barndomen och tala med förstående vänner och familjemedlemmar kan också väcka minnen till liv. Ett mycket effektivt sätt är att skriva av sig sina upplevelser. Somliga antecknar allt de kan minnas som har med saken att göra i en dagbok. Andra utgjuter sina känslor i ett brev till förövaren — ett brev som de inte skickar i väg — vilket ofta stimulerar minnet ytterligare. Bön är också ett enastående hjälpmedel. Du kan be som psalmisten: ”Utforska mig, o Gud, och känn mitt hjärta. Pröva mig, och känn mina oroande tankar, och se om det i mig finns någon smärtsam väg, och led mig på den obestämda tidens väg.” — Psalm 139:23, 24, NW.

      [Bild på sidan 8]

      Att analysera det förflutna och lägga det till rätta igen kan vara ett steg mot tillfrisknande