”Det är ju därför jag har sänts ut”

1–4. a) Hur undervisar Jesus skickligt en samarisk kvinna, och vad leder det till? b) Hur reagerar apostlarna?

JESUS och hans apostlar har gått i flera timmar. De är på väg norrut, från Judeen mot Galileen. Den kortaste vägen – en färd på omkring tre dagar – tar dem genom Samarien. Vid middagstid närmar de sig en liten stad som heter Sykar, och de stannar för att få något att äta.

² Medan apostlarna går för att köpa mat vilar Jesus vid en brunn utanför staden. En kvinna kommer för att hämta upp vatten. Jesus, som är ”trött efter vandringen”, skulle kunna välja att ignorera henne. (Johannes 4:6) Det skulle vara förståeligt om han bara blundade och lät den samariska kvinnan komma och gå utan att ta notis om henne. Som vi såg i kapitel 4 i den här boken kanske kvinnan till och med räknar med att hon ska bli föraktfullt bemött av en jude. Men Jesus inleder ett samtal med henne.

³ Han börjar med en illustration hämtad från kvinnans dagliga liv – i själva verket från något som hon just håller på med. Hon är här för att hämta upp vatten. Jesus talar om livgivande vatten som kommer att släcka hennes andliga törst. Flera gånger ställer hon frågor som berör kontroversiella ämnen.a Jesus kringgår taktfullt hennes frågor och fortsätter att tala om det ämne som han har tagit upp. Han koncentrerar sig på andliga frågor – ren tillbedjan och Jehova Gud. Det han säger blir till nytta för många, för kvinnan berättar för människorna i staden vad Jesus har sagt, och de vill också höra Jesus. (Johannes 4:3–42)

⁴ När apostlarna kommer tillbaka, hur reagerar de då på att Jesus predikar för kvinnan? Det märks ingen entusiasm hos dem. De är förvånade över att Jesus över huvud taget talar med kvinnan, och uppenbarligen säger de ingenting till henne. När hon har gått trugar de Jesus att äta den mat de har med sig. Men Jesus säger: ”Jag har mat som ni inte känner till.” Först förstår de ingenting och tar hans ord bokstavligt. Sedan förklarar han: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och fullborda hans verk.” (Johannes 4:32, 34) Jesus lär dem alltså att hans främsta uppgift i livet är viktigare för honom än mat. Han vill att de ska känna det på samma sätt när det gäller den här uppgiften.