Kvinnlig omskärelse — varför?
”LONDONKLINIK omskär kvinnor”! För inte så länge sedan väckte rubriker som dessa allmänhetens bestörtning i England och andra länder. Läsarna fick veta att läkare på den prestigefyllda Harley Street i London hade utfört en operation som de flesta människor aldrig hört talas om: kvinnlig omskärelse.
Kvinnlig omskärelse är likväl vanlig i vissa andra delar av världen — i synnerhet Afrika. Denna sedvänja sträcker sig minst 2.000 år tillbaka i tiden och har vid ett eller annat tillfälle praktiserats på alla fem kontinenterna. Man beräknar att antalet nu levande kvinnor som blivit omskurna är så högt som 70 miljoner.
Om du bor i ett land där kvinnlig omskärelse inte praktiseras, kanske du undrar vad denna sedvänja innebär och varför människor utför den. Om den är vanlig där du bor, kanske du har undrat: ”Bör jag låta min dotter bli omskuren?” Grannar, släktingar och det starka trycket från en lång, lång tradition kan öva påtryckningar på föräldrar att följa denna sedvänja. Men operationen är förenad med risker. Föräldrar bör därför ägna denna fråga noggrann eftertanke, innan de går med på en operation. De bör ta reda på exakt vad operationen innebär, vad avsikten med den är och hur stora riskerna är. Vad är då kvinnlig omskärelse?
Vad är kvinnlig omskärelse?
Egentligen är termen missvisande. Ordet ”omskärelse” (latin: circumcisio) innebär ”att skära omkring” och har avseende på en operation på en pojke. När det gäller en flicka innebär operationen snarare en ”excision”, det vill säga ett bortskärande av hela eller delar av clitoris och ibland också labia minora, de inre blygdläpparna. Denna operation, som utförs på flickor från en veckas ålder och upp till tioårsåldern eller ännu senare, är den lindrigare formen av kvinnlig omskärelse.
Men det förekommer ett allvarligare ingrepp som kallas infibulation. Här följer en beskrivning av en infibulation som utfördes på en liten flicka i Djibouti: ”Den gamla kvinnan tar sin rakkniv och skär bort clitoris. Nu följer infibulationen: kvinnan skär med sin rakkniv ett jack uppifrån och ner på den lilla [blygd]läppen och skrapar sedan bort köttet från insidan av den stora läppen. ... Kvinnan lägger därefter på en salva och fäster ihop de stora läpparna med akacietörnen.” (Från Aktionsgruppen för minoriteternas rättigheter, rapport nr 47, citerad i tidskriften The Economist.) Genom ärrbildningen sker en nästan fullständig tillslutning av vagina, och när flickan gifter sig måste den öppnas igen, kanske med hjälp av ett rakblad.
Operationen är farlig
Båda operationerna är smärtsamma och farliga. En man från Mali ställdes nyligen inför rätta i Frankrike, sedan hans tre månader gamla dotter nästan hade dött efter det att han omskurit henne. Hur många barn dör till följd av denna operation? Det finns inga statistiska uppgifter att tillgå, men dödligheten måste vara stor, eftersom operationen vanligen utförs av kvinnor som saknar kunskap om lämplig hygien och dessutom ofta utförs utan bedövning. År 1982 stod det att läsa i pressen att president Moi i Kenya förbjudit sedvänjan i detta land sedan 14 små flickor dött.
Även om en flicka överlever operationen, är den förbunden med stora risker. En rapport från UNESCO räknar upp några av dem: allvarlig chock på grund av fruktan och smärta; okontrollerade blödningar; stelkramp och andra infektioner; smärtsamma menstruationer i tonåren; infektioner när ärren skärs upp efter giftermålet; komplikationer vid barnafödande. Tidskriften World Health tillägger: ”De permanenta förändringarna i de kvinnliga könsorganen, uppkomsten av dermoidcystor och fistelbildning i urinblåsan, såväl som andra patologiska tillstånd ... kan menligt påverka den normala sexualiteten och skapa problem i det äktenskapliga förhållandet och kan leda till ofruktsamhet eller resultera i skilsmässa.”
Ja, det är en riskabel procedur. Varför gör då föräldrarna detta?
”Det har alltid varit så”
På somliga platser är detta bruk åtföljt av vidskepliga riter, men det finns tydligtvis ingen religion som uttryckligen påbjuder det. Det praktiseras av medlemmar av olika religioner, däribland somliga som tillhör kristenheten.
Somliga anser att operationen är nödvändig för att dämpa en kvinnas sexuella böjelser eller för att göra henne verkligt kvinnlig (clitoris betraktas som ett manligt organ). En egyptisk mor förklarade det på följande sätt för en forskare: ”Vi är omskurna och insisterar på att omskära våra döttrar för att det inte skall bli någon sammanblandning mellan man och kvinna. Kvinnan måste vara verkligt kvinnlig, och mannen måste vara manlig. Varje kvinna måste omskäras för att inte bli övererotisk och ständigt befinna sig i ett tillstånd av upphetsning.” Hon fortsatte: ”Det är en skam att inte bli omskuren. Vi är inga utlänningar; det är bara utlänningar som inte blir omskurna.”
Tidskriften Ivoire Dimanche, som utges i Elfenbenskusten, låter antyda att den kvinnliga omskärelsen är en invigningsrit: ”Excisionen blev en social handling, genom vilken den unga flickan upptogs bland kvinnorna, eller helt enkelt blev kvinna.” Kvinnlig omskärelse anses också vara förenad med medicinska fördelar. Två nigerianska kvinnor uppsökte en läkare i England och bad honom omskära dem. En av dem hade inte kunnat bli med barn, och den andra hade varit tvungen att förlösas med kejsarsnitt. Båda ansåg att orsaken till deras problem var att de inte hade blivit omskurna som barn.
Somliga påstår bestämt att kvinnlig omskärelse är nödvändig av hygieniska skäl, medan andra hävdar att den bevarar en flickas kyskhet. Det sägs också att en kvinnas yttre könsorgan är ”smutsiga och fula” och att omskärelse är ”en strävan att få en slät, och därför ren, kropp”. Man menar att en man inte skulle vilja gifta sig med en oomskuren flicka. Ofta är det emellertid inte männen, utan kvinnorna, som insisterar på att vidmakthålla denna sedvänja. Vanligtvis är det mödrarna eller kvinnliga släktingar som tar initiativet till omskärelsen, och den utförs sedan av en kvinna från trakten. Tidskriften Sunday Times Magazine hävdar att i Sudan, där operationen är olaglig, utförs den ”genom en olaglig konspiration kvinnor emellan”.
Sanningen är att de ursprungliga skälen till kvinnlig omskärelse för länge sedan blivit bortglömda och att det viktigaste skälet till att den fortfarande praktiseras är att ”det har alltid varit så”. Om föräldrarna inte låter omskära sina döttrar, kanske far- eller morföräldrarna ser till att det blir gjort. Oomskurna småflickor kanske ber sina föräldrar att låta omskära dem, så att de blir som alla andra.
Internationella grupper, till exempel Världshälsoorganisationen och UNESCO, är starkt emot kvinnlig omskärelse, men somliga betraktar deras ansträngningar som ett intrång i människors personliga angelägenheter. Två afrikanska kvinnor berättade för representanter för tidskriften The Globe and Mail: ”Den utgör en invigningsrit för flickor och bör fortsätta. Det angår bara oss, och det är vi som bestämmer vad vi skall bevara och vad vi skall göra oss av med.”
Den kristna ståndpunkten
Föräldrar måste väga alla dessa synpunkter mot varandra när de bestämmer sig för vilken hållning de skall inta till kvinnlig omskärelse. Kristna föräldrar måste också fråga sig: Är kvinnlig omskärelse i harmoni med bibelns principer?
Enligt Skriften måste varje manlig israelit omskäras som ett tecken på förbundet mellan Jehova och Abrahams barn. (1 Moseboken 17:10—14; 3 Moseboken 12:2, 3) Söner till kristna föräldrar behöver emellertid inte omskäras. (Galaterna 5:6) Följaktligen krävs det helt visst inte att döttrar till kristna föräldrar genomgår vare sig excision eller infibulation. Är då kvinnlig omskärelse blott och bart en samvetssak?
Somliga regeringar har förbjudit kvinnlig omskärelse. I dessa länder måste de kristna lyda lagen och inte låta omskära sina döttrar. (Romarna 13:1—5) Men hur är det om kvinnlig omskärelse är bruklig och inte emot lagen? Kom ihåg att kvinnlig omskärelse är farlig. Det finns små flickor som dör av den. Om vi avsiktligt utsätter någon annans liv för onödig fara, kan vi enligt bibeln komma att bära på blodskuld. (Jämför 1 Krönikeboken 11:17—19.) Kristna föräldrar önskar inte ådra sig blodskuld genom att på detta sätt riskera sina döttrars liv. — Psalm 51:16, NW.
Kvinnlig omskärelse är också mycket smärtsam. Det psykiska och fysiska lidande som den förorsakar kan sitta i under hela tonårstiden och även påverka äktenskap och barnafödande. Är det på detta sätt kärleksfulla föräldrar behandlar sina barn? Nej. I stället är det så att kristna mödrar ”ömt vårdar sina egna barn”. (1 Tessalonikerna 2:7) Kristna föräldrar ger ”goda gåvor” åt sina barn. (Matteus 7:11) Det må så vara att kvinnlig omskärelse är en gammal tradition, men det är inte någon god gåva.
Läkare kan inte finna några medicinska fördelar med operationen. Inte heller är den nödvändig av hygieniska skäl. För israeliterna var kroppslig renhet en del av deras tillbedjan, men ändå befallde inte Jehova dem att omskära sina döttrar. Vad kan då sägas om att bevara en flickas kyskhet? Jehova befallde också kristna kvinnor att vara blygsamma, men han sade inte att omskärelse var nödvändig för detta. (1 Timoteus 2:9) Dessutom finns det inget som helst bevis för att operationen gör en flicka mer kvinnlig. I själva verket vanställer den hennes könsorgan och efterlämnar fula ärr.
Det är sant att kvinnlig omskärelse är en gammal sedvänja, och sedvänjor kan respekteras, om man inte därigenom kränker sitt kristna samvete. Men skulle det inte kränka ditt samvete att utsätta din dotter för onödigt lidande? Det var så en kristen äldste i det afrikanska landet Burkina Faso kände det.
Han kom på besök till sin hemby, och medan han var där försökte hans föräldrar övertala honom att föra eller sända sin nioåriga dotter till byn, så att hon kunde bli omskuren. Vänligt, men med fasthet och mod, lade vittnet fram de medicinska och skriftenliga skälen för att inte hålla fast vid denna sedvänja. Trots att det gav upphov åt vissa motsättningar i familjen, stod han fast för sina principer och skyddade barnet mot att bli omskuret. Vittnet och hans hustru beslöt att deras barn inte skulle få besöka byn ensamma, för att de inte skulle kunna utsättas för påtryckningar att underkasta sig denna sedvänja i strid mot föräldrarnas önskan.
Denne mogne kristne visade hur kunskap i förening med djup kärlek ger föräldrar det mod och den vishet de behöver för att göra det som är rätt för sina barn. Andra kristna föräldrar gör väl i att följa hans exempel.
[Infälld text på sidan 14]
Läkare kan inte finna några medicinska fördelar med operationen
[Infälld text på sidan 15]
Det må så vara att kvinnlig omskärelse är en gammal tradition, men det är inte någon god gåva
[Bilder på sidan 13]
Skulle det inte kränka ditt samvete att utsätta din dotter för onödigt lidande?