Skönhet – ibland endast på ytan

EVA, den första och enda kvinna som skapats av Gud, var antagligen den vackraste kvinna som någonsin levat. Men hon och hennes man, Adam, gjorde uppror mot Jehova. Eva förlorade därför sitt goda förhållande till Gud och bidrog till att mänskligheten drabbades av en fruktansvärd tragedi. Efter denna händelse var hon med all sannolikhet fortfarande vacker, men hennes skönhet satt bara på ytan.

Skönhet är ytterst en gåva från Gud, och somliga har fått ett större mått av denna egenskap än andra. Somliga önskar att de var vackrare — och mer attraktiva — än de är och lägger ner mycket tid och pengar på att göra mesta möjliga av sitt utseende. Men som framgår av Evas exempel är en persons skönhet i det långa loppet värdelös, om den inte åtföljs av andra egenskaper. Vilka egenskaper? En erfarenhet från kung Salomos tid hjälper oss att besvara denna fråga.

Något som är viktigare än skönhet

I bibelboken Höga Visan berättas det om en vacker ung lantflicka, en sulemitiska, som var förälskad i en ung herde från trakten. Hennes skönhet väckte kungens uppmärksamhet, och han lät föra henne till Jerusalem i hopp om att kunna få henne till hustru. Vilket tillfälle för en ung kvinna! Där skulle hon kunna utnyttja sitt utseende för att skaffa sig rikedom, makt och inflytande i riket. Men den unga flickan avvisade resolut kungens smickrande erbjudanden. Hon vände ryggen åt Jerusalems glans och prakt och förblev trogen mot sin herde. I hennes fall var skönheten inte bara ett yttre drag. Hon var inte ytlig, opportunistisk eller girig. Hon hade i stället en inre skönhet, något som hennes stammoder Eva saknade. — Höga Visan 1:15; 4:1; 8:4, 6, 10.

Den fysiska skönhetens snaror

Även om fysisk skönhet är en önskvärd egenskap, kan den dock leda till problem som den inre skönheten aldrig ger upphov till. Patriarken Jakob, som levde för nära 4.000 år sedan, hade till exempel en dotter som hette Dina, som utan tvivel såg mycket bra ut. När hon, oförståndigt nog, umgicks med ”landets döttrar”, blev en ung man vid namn Sikem så förtjust i henne att han våldförde sig på henne. — 1 Moseboken 34:1, 2.

Beträffande kvinnor sägs det i bibeln: ”Behagfullhet kan vara bedräglig, och skönhet kan vara fåfänglig; men den kvinna som fruktar Jehova skaffar sig lovprisning.” (Ordspråksboken 31:30, NW) En söt och charmig ung kvinna är en förtjusande följeslagerska. Men hur är det om skrymtaktighet och självisk fåfänga döljer sig bakom den fysiska charmen? Då är skönheten bara en vacker fasad, som tjänar som kamouflage för en oskön personlighet. När skönheten förbleknar, vad finns då kvar? Hur mycket bättre är det inte om en människas fysiska dragningskraft kombineras med en aldrig förbleknande inre skönhet, som har sin grund i att hon ”fruktar Jehova”!

Och till hustrur sägs det: ”Hustrurna må underordna sig sina män såsom Herren. ... Hustrun [bör] ha djup respekt för sin man.” (Efesierna 5:22, 33) Hur behagligt blir inte familjelivet när den äkta mannen fullgör sina förpliktelser på ett kärleksfullt, osjälviskt och tålmodigt sätt! Och hur mycket lättare blir det inte för mannen att fullgöra sin roll på rätt sätt, när hustrun visar sin inre skönhet genom att kärleksfullt stödja honom och inte konkurrera med honom eller vara överdrivet kritisk! Under sådana förhållanden kan familjelivet verkligen vara en glädje.

I föregående artikel gavs några exempel på dessa egenskaper i verksamhet. Den sulemitiska flickan visade trofasthet och djup kärlek gentemot sin herde, när hon vägrade att överge honom för prakten vid Salomos hov.