Framträdande kvinnor

15. a) Hur illustrerar Saras uppförande ett rätt förhållande mellan en man och hans hustru? b) Varför är Rahabs fall värt att lägga märke till?

¹⁵ De hebreiska skrifterna innehåller många exempel på kvinnor som var framträdande i fråga om att tjäna Jehova Gud. Sara utgör ett fint exempel på hur en gudaktig kvinna kan vara till stor hjälp för sin man när det gäller att fatta beslut — samtidigt som hon är honom undergiven. (1 Moseboken 21:9—13; 1 Petrus 3:5, 6) Exemplet med Rahab är också värt att lägga märke till. Det vederlägger påståendet att Jehova är rasistiskt fördomsfull och hård mot kvinnor. Rahab var en icke-israelitisk prostituerad. Jehova accepterade henne inte bara som sin tillbedjare, utan på grund av hennes stora tro, som understöddes av bland annat sådana gärningar som en förändrad livsstil, förklarade han henne också som rättfärdig. Han belönade henne också med det speciella privilegiet att få bli stammoder till Messias. — Matteus 1:1, 5; Hebréerna 11:31; Jakob 2:25.

16. Vad belyser exemplet med Abigail, och varför var hennes handlingssätt berättigat?

¹⁶ Abigails exempel visar att Jehova inte kräver att en hustru blint skall underordna sig sin man. Hennes man var rik och ägde stora hjordar av får och getter. Men han var också ”hård och usel i sina gärningar” (NW). Abigail vägrade att följa sin man i hans onda kurs, och genom att visa gott omdöme, klokhet, ödmjukhet och kvicktänkthet avvärjde hon en situation som skulle ha kunnat leda till katastrof för hennes hushåll, och hon blev också rikligen välsignad av Jehova. — 1 Samuelsboken 25:2—42.

17. a) Vilket enastående privilegium fick vissa kvinnor i Israel? b) Vilken lärdom finns det i exemplet med Mirjam för kristna kvinnor som kan få vissa tjänsteprivilegier?

¹⁷ Några få kvinnor var till och med profetissor. Så var fallet med Debora under domartiden. (Domarboken, kapitel 4 och 5) Hulda var profetissa i Juda kort innan Jerusalem förstördes. (2 Kungaboken 22:14—20) Och Mirjams exempel är värt att lägga märke till. Hon omtalas som en profetissa sänd av Jehova, men vid ett tillfälle steg detta privilegium henne tydligen åt huvudet. Hon vägrade att erkänna den myndighet att leda Israel som Jehova hade gett hennes yngre bror Mose, och hon blev straffad för detta, även om hon av allt att döma ångrade sig och blev återinsatt. — 2 Moseboken 15:20, 21; 4 Moseboken 12:1—15; Mika 6:4.

Trogna kvinnor som väntade på Messias

20, 21. a) Vilka var bland dem som höll utkik efter Messias, när tiden för hans ankomst närmade sig, trots de judiska religiösa ledarnas föraktfulla inställning till kvinnan? b) Vad visar att Elisabet och Maria hade djup gudaktig hängivenhet?

²⁰ Denna föraktfulla inställning till kvinnan var ännu ett sätt varpå de judiska rabbierna gjorde ”Guds ord ogiltigt” genom sin ”tradition”. (Markus 7:13) Men trots detta förakt höll somliga gudaktiga kvinnor vid den tid då Messias’ ankomst närmade sig vaket utkik efter denna. En av dessa var Elisabet, hustru till den levitiske prästen Sakarias. Hon och hennes man var ”rättfärdiga inför Gud, därför att de vandrade klanderfritt enligt Jehovas alla bud och rättmätiga krav”. (Lukas 1:5, 6) Elisabet var ofruktsam och hade uppnått hög ålder, men Jehova gynnade henne genom att låta henne bli mor åt Johannes döparen. — Lukas 1:7, 13.

²¹ Driven av helig ande uttryckte Elisabet djup kärlek till en annan gudaktig kvinna på sin tid, en släkting som hette Maria. När ängeln Gabriel vid slutet av år 3 f.v.t. upplyste Maria om att hon genom ett underverk skulle bli med barn (Jesus), sade han till henne: ”Du högt gynnade” och tillade: ”Jehova är med dig.” Kort därefter besökte Maria Elisabet, som välsignade Maria och det ofödda barn som hon bar på och kallade Jesus ”Herre” redan innan han var född. Då brast Maria ut i ett uttryck av lovprisning av Jehova, som vältaligt vittnar om hennes djupa hängivenhet. — Lukas 1:28, 31, 36—55.

22. Vilken gudfruktig kvinna visade efter Jesu födelse att hon hade varit bland dem som hade väntat på Messias?

²² När Jesus var född och Maria förde honom till templet i Jerusalem för att bära fram honom åt Jehova, gav en annan gudfruktig kvinna, den åldriga profetissan Hanna, uttryck åt sin glädje. Hon frambar tack till Jehova och talade om Jesus till alla som ivrigt väntade på den utlovade Messias. — Lukas 2:36—38.

23. Hur talar aposteln Petrus om trogna förkristna kvinnor, och vilka frågor skall vi undersöka i följande artikel?

²³ När tiden för Jesu jordiska tjänst närmade sig, fanns det därför fortfarande ”heliga kvinnor, som hoppades på Gud”. (1 Petrus 3:5) Vissa av dessa kvinnor blev Kristi lärjungar.

Vid det tillfället valde Maria ”den goda delen” genom att sätta andliga ting främst. (Lukas 10:38—42) Men några månader senare, när deras bror hade dött, var det Marta och inte Maria som visade störst iver att möta Herren. Vi blir ännu i våra dagar hänförda när vi läser detta djupa andliga samtal mellan Jesus och Marta om uppståndelsehoppet! (Johannes 11:20—27) Vilket privilegium var inte detta för Marta!

Kvinnor som betjänade Jesus

4, 5. Vilka, förutom apostlarna, följde Jesus under hans tjänst i Galileen, och hur betjänade de honom?

⁴ När Jesus färdades genom landet, tackade han också ja till att bli betjänad av kvinnor. I sin evangelieberättelse nämner Markus ”kvinnor, ... vilka brukade följa honom [Jesus] och betjäna honom, när han var i Galileen”. (Markus 15:40, 41) Vilka var dessa kvinnor, och hur betjänade de Jesus? Vi känner inte till namnet på alla av dem, men Lukas identifierar några och förklarar hur de betjänade Jesus.

⁵ Lukas skriver: ”Kort därefter gav han sig ut på en färd från stad till stad och från by till by och predikade och förkunnade de goda nyheterna om Guds rike. Och de tolv var med honom, och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och krämpor: Maria, den så kallade Magdalena, ur vilken sju demoner hade farit ut, och Johanna, hustru till Kusas, Herodes’ betrodde man, och Susanna och många andra kvinnor, som betjänade dem med sina tillhörigheter.” (Lukas 8:1—3) Jesus var villig att låta dessa kvinnor följa honom och använda sina tillhörigheter för att tillgodose hans egna och hans apostlars materiella behov.

6. a) Vilka följde med Jesus under hans sista färd till Jerusalem? b) Vilka stod hos Jesus ända till hans död, och hur blev somliga av dem belönade? c) Vad är, med utgångspunkt från judaistisk tradition, anmärkningsvärt med berättelsen i Johannes 20:11—18?

⁶ När Jesus avrättades, ”var där många kvinnor, vilka hade följt Jesus från Galileen för att betjäna honom, som på avstånd såg på; bland dem var Maria Magdalena, vidare den Maria som var Jakobs och Joses’ mor”. (Matteus 27:55, 56) Många trogna kvinnor stod således hos Jesus, när han dog. Det är också värt att lägga märke till att det var kvinnor som var de första vittnena till hans uppståndelse. (Matteus 28:1—10) Detta var i sig självt ett slag mot judisk tradition, eftersom kvinnor inom judendomen inte betraktades som värda att vara juridiska vittnen. Läs, med detta i tankarna, Johannes 20:11—18 och försök föreställa dig vilken stark sinnesrörelse Maria Magdalena måste ha känt, när den uppståndne Herren visade sig för henne, kallade henne vid namn och använde henne som sitt vittne till att tala om för lärjungarna att han verkligen levde!

Trogna kristna kvinnor efter pingsten

7, 8. a) Hur vet vi att kvinnor var närvarande, när anden utgöts vid pingsten? b) Hur tog kristna kvinnor del i den tidiga utbredningen av kristendomen?

⁷ Efter Jesu himmelsfärd var gudaktiga kvinnor närvarande tillsammans med de trogna apostlarna i rummet i en övervåning i Jerusalem. (Apostlagärningarna 1:12—14) Det är uppenbart att kvinnor var bland dessa som den heliga anden utgöts över vid pingsten. Varför det? Jo, för när Petrus förklarade vad som hade hänt, citerade han Joel 2:28—30, som uttryckligen nämner ”döttrar” och ”tjänarinnor” eller ”slavinnor”. (Apostlagärningarna 2:1, 4, 14—18) Av anden pånyttfödda smorda kristna kvinnor var således redan vid den kristna församlingens grundande en del av den.

⁸ Kvinnor spelade också en viktig, men inte ledande, roll i spridandet av kristendomen. Maria, mor till Markus och släkting till Barnabas, ställde sitt av allt att döma stora hus till förfogande för församlingen i Jerusalem. (Apostlagärningarna 12:12) Och detta var hon villig att göra vid en tidpunkt då det på nytt hade brutit ut förföljelse mot de kristna. (Apostlagärningarna 12:1—5) Evangelieförkunnaren Filippus’ fyra döttrar fick privilegiet att bli kristna profetissor. — Apostlagärningarna 21:9; 1 Korintierna 12:4, 10.

Paulus’ inställning till kvinnor

9. Vilket råd gav Paulus om kristna kvinnor i sitt första brev till korintierna, och vilken gudomlig princip uppmuntrade han kvinnor att respektera?

⁹ Aposteln Paulus anklagas ibland för att ha varit misogyn, dvs. en person som hatar och misstror kvinnor. Det är sant att det var Paulus som framhöll att kvinnor skulle hålla sig på sin rätta plats inom den kristna församlingen. De skulle under normala förhållanden inte undervisa vid församlingsmötena. (1 Korintierna 14:33—35) Om en kristen kvinna talade vid ett möte, därför att ingen kristen man var närvarande, eller därför att hon profeterade under den heliga andens ingivelse, måste hon ha sitt huvud betäckt. Detta betäckande var ”ett tecken på myndighet”, ett synligt bevis på att kvinnan erkände Guds ordning med ledarskap. — 1 Korintierna 11:3—6, 10.

10. Vad har några anklagat aposteln Paulus för, men vad visar att den anklagelsen är falsk?

¹⁰ Paulus fann det tydligen nödvändigt att påminna de första kristna om dessa kristna principer för att allting vid församlingsmötena skulle ”ske anständigt”. (1 Korintierna 14:40) Men innebär detta att Paulus var kvinnofientlig, som somliga påstår? Nej, det gör det inte. Det var ju Paulus som i sitt avslutningskapitel i brevet till romarna skickade hjärtliga hälsningar till nio kristna kvinnor! Och visade han inte stor uppskattning av Febe, Priska (Priscilla), Tryfena och Tryfosa, och skrev han inte om de båda sistnämnda att de arbetade ”hårt i Herren”? (Romarna 16:1—4, 6, 12, 13, 15) Det var också Paulus som under inspiration skrev: ”Ni alla som har blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. Där är varken jude eller grek, där är varken slav eller fri, där är varken man eller kvinna; för ni är alla en enda person i gemenskap med Kristus Jesus.” (Galaterna 3:27, 28) Det är tydligt att Paulus älskade och uppskattade sina kristna systrar, inbegripet Lydia, som visade föredömlig gästfrihet under en prövande tid. — Apostlagärningarna 16:12—15, 40; Filipperna 4:2, 3.