CITATET av den här unga flickan avslöjar en dyster realitet. Över hela världen får flickor och kvinnor uppleva våld och diskriminering livet igenom. Vi ska se på några fakta.

• Könsdiskriminering. De flesta föräldrar i Asien vill hellre ha pojkar än flickor. En rapport från FN 2011 visade att i den delen av världen fattas i praktiken 134 miljoner kvinnor i befolkningsstatistiken på grund av abort, vanvård och mord på spädbarn.

• Utbildning. Kvinnor och flickor representerar två tredjedelar av dem som har gått mindre än fyra år i skolan eller saknar skolutbildning helt.

• Sexuella övergrepp. Över 2,6 miljarder kvinnor bor i länder där våldtäkt inom äktenskapet fortfarande inte betraktas som ett brott.

• Hälsa. I utvecklingsländer dör en kvinna varannan minut till följd av komplikationer i samband med graviditet eller förlossning, eftersom det saknas grundläggande hälsovård.

• Äganderätt. Trots att kvinnor odlar mer än hälften av världens livsmedel saknar kvinnor i många länder både rätten att äga och rätten att ärva mark.

Varför omfattas inte kvinnor i lika hög grad som män av grundläggande rättigheter? Inom vissa kulturer finns religiösa uppfattningar och seder och bruk som uppmuntrar till, och rentav rättfärdigar, övergrepp på kvinnor. I en fransk dagstidning citerades den indiska juristen Chandra Rami Chopra: ”Alla religiösa lagar har en sak gemensamt. De stöder diskriminering av kvinnor.”

Delar du den uppfattningen? Tror du att Bibeln nedvärderar kvinnor, som så många andra religiösa skrifter gör? En del tycker att vissa bibelverser ger det intrycket. Men hur är Guds egen inställning till kvinnor? Det här kan vara en känslig fråga, men Bibeln ger oss ett svar om vi undersöker den ärligt och uppriktigt.

DE HÄR raderna från antiken står inte i Bibeln. De har använts i hundratals år för att rättfärdiga diskriminering av kvinnor. Till och med i vår tid citerar extremister religiösa texter för att legitimera kvinnoförtryck och hävdar samtidigt att kvinnor bär skulden till mänsklighetens problem. Var det verkligen Guds avsikt att kvinnor skulle föraktas och utnyttjas av män? Vad säger Bibeln?

Är kvinnan förbannad av Gud?

Nej. Det är ”den ursprunglige ormen, han som kallas Djävul”, som är ”förbannad” av Gud. (Uppenbarelseboken 12:9; 1 Moseboken 3:14) När Gud sa att Adam skulle ”härska” över sin hustru, betydde det inte att han godkände att mannen skulle förtrycka kvinnan. (1 Moseboken 3:16) Han förutsåg helt enkelt de sorgliga konsekvenserna av de första människornas synd.

Så kvinnoförtrycket är en direkt följd av människans syndfulla natur, det är inte Guds vilja. Bibeln stöder inte uppfattningen att kvinnor måste bli undertryckta av män för att sona den första synden. (Romarna 5:12)

Blev kvinnan skapad underlägsen mannen?

Nej. I Första Moseboken 1:27 sägs det: ”Gud grep sig an med att skapa människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne; till man och kvinna skapade han dem.” Så människorna, både mannen och kvinnan, skapades alltså med förmågan att efterlikna Guds egenskaper. Adam och Eva skapades visserligen olika i känslomässigt och fysiskt avseende, men de fick samma uppdrag och hade samma rättigheter inför sin Skapare. (1 Moseboken 1:28–31)

Innan Eva blev skapad sa Gud: ”Jag skall göra en hjälpare åt honom [Adam], som ett komplement till honom.” (1 Moseboken 2:18) Betyder ordet ”komplement” att kvinnan var underlägsen mannen? Nej, eftersom det hebreiska ordet som översätts med ”komplement” också kan återges med ”motsvarighet” eller ”en hjälpare likvärdig” med mannen. Man kan likna mannens och kvinnans roller vid samarbetet mellan en kirurg och en narkosläkare under en operation. Kan den ene klara sig utan den andre? Knappast! Och vem är viktigast? Kirurgen som utför operationen? Det är svårt att avgöra. På samma sätt skapade Gud mannen och kvinnan för att de skulle samarbeta, inte för att de skulle konkurrera. (1 Moseboken 2:24)

Hur visar Gud omtanke om kvinnor?

Tidigt i människans historia uttryckte Gud sin vilja att skydda kvinnor, eftersom han kunde förutse hur ofullkomliga, syndfulla män skulle bete sig. I sin bok La Bible au féminin (Bibeln ur kvinnligt perspektiv) kommenterade författaren Laure Aynard den mosaiska lagen, som är från 1500-talet f.v.t.: ”När kvinnan omtalas i lagförbundet så är det övervägande för att försvara henne.”

Lagen befallde till exempel att man skulle respektera både sin far och sin mor. (2 Moseboken 20:12; 21:15, 17) Den krävde också att gravida kvinnor skulle visas hänsyn. (2 Moseboken 21:22) Trots att de lagarna skrevs under en helt annan tid är de fortfarande överlägsna jämfört med de dåliga rättsliga villkor som kvinnorna i många länder upplever i dag. Men det finns mer att säga om detta.

En lag som återspeglar Guds syn på kvinnan

Lagen som Jehova Gud gav nationen Israel hade stor positiv inverkan på både män och kvinnor, och den bidrog till hela folkets fysiska hälsa, moraliska renhet och goda förhållande till Jehova. Så länge folket lyssnade och följde Guds lagar skulle de vara ”högt över alla andra nationer på jorden”. (5 Moseboken 28:1, 2) Hur var kvinnans ställning under lagförbundet? Vi ska se på några exempel.

1. Personlig frihet. Till skillnad från kvinnor i många andra länder vid samma tid hade israelitiska kvinnor stor personlig frihet. Mannen hade huvudansvaret för familjen, men Bibeln berättar vad en hustru kunde göra med mannens fulla förtroende: ”Hon har planer på en åker och skaffar sig den”, och ”hon planterar en vingård”. Om hon var duktig på att spinna och väva kunde hon rentav starta en egen affärsrörelse. (Ordspråksboken 31:11, 16–19) Kvinnor som levde under tiden för lagförbundet sågs som individer med egna rättigheter och inte bara som ett bihang till mannen.

I det forntida Israel hade kvinnor dessutom alla möjligheter att ha ett eget, personligt förhållande till Jehova Gud. Bibeln berättar om Hanna, som bad till Jehova i en personlig angelägenhet och gav honom ett löfte på eget initiativ. (1 Samuelsboken 1:11, 24–28) En kvinna från staden Sunem brukade gå till profeten Elisa under sabbaterna för att få hjälp i olika frågor. (2 Kungaboken 4:22–25) Kvinnor som till exempel Debora och Hulda användes av Gud till viktiga uppgifter. Framstående män och präster gick till dem för att få råd och vägledning. (Domarboken 4:4–8; 2 Kungaboken 22:14–16, 20)

2. Möjlighet till utbildning. Eftersom kvinnor var en del av lagförbundet betydde det att de inbjöds att lyssna och lära när man högläste lagen. (5 Moseboken 31:12; Nehemja 8:2, 8) De kunde också bli övade för vissa uppgifter i samband med folkets tillbedjan. Några kvinnor utförde med all sannolikhet ”organiserad tjänst” vid tältboningen, och andra sjöng i en kör med både män och kvinnor. (2 Moseboken 38:8; 1 Krönikeboken 25:5, 6)

Många kvinnor hade kunskaper och förmågor som gjorde att de kunde driva en lönsam affärsverksamhet. (Ordspråksboken 31:24) Till skillnad från de kulturer som omgav Israel vid den tiden, där bara pappan i familjen lärde upp sina söner, så skulle en israelitisk mamma vara delaktig i fostran av sina söner ända upp i vuxen ålder. (Ordspråksboken 31:1) Uppenbarligen var kvinnorna i det forntida Israel långt ifrån outbildade.

3. Ärade och respekterade. De tio budorden sa klart och tydligt: ”Ära din far och din mor.” (2 Moseboken 20:12) Den vise kung Salomo skrev ordspråk, och ett av dem löd: ”Lyssna, min son, till din fars tuktan, och överge inte din mors lag.” (Ordspråksboken 1:8)

Moses lag gav män detaljerade anvisningar som återspeglade respekt för kvinnor. (3 Moseboken 18:6, 9; 5 Moseboken 22:25, 26) En bra man skulle ta hänsyn till sin hustrus fysiska och biologiska begränsningar. (3 Moseboken 18:19)

4. Rättigheter till skydd för kvinnor. I Bibeln liknar Jehova Gud sig själv vid ”en far för faderlösa och en domare för änkor”. Med andra ord lovade Jehova att vara beskyddare för alla som inte hade en far eller make som kunde slå vakt om deras rättigheter. (Psalm 68:5; 5 Moseboken 10:17, 18) Vid ett tillfälle när en änka till en profet blev orättvist behandlad av en fordringsägare, så ingrep Jehova med ett underverk för att hon skulle överleva och kunna behålla sin värdighet. (2 Kungaboken 4:1–7)

Innan israeliterna kom in i det utlovade landet dog Selofhad, pappan i en israelitisk familj, och han hade inga söner. Så hans fem döttrar gick till Mose och bad att de skulle få ”en besittning” i det utlovade landet. Jehova godkände det, men han gav dem mycket mer än så. Han sa till Mose: ”Ge dem en arvsbesittning bland deras fars bröder, och du skall låta deras fars arvedel tillfalla dem.” Från och med då fick kvinnorna i Israel möjlighet att ärva sin pappa och föra arvet vidare till sina barn. (4 Moseboken 27:1–8)

Feltolkning av Guds kvinnosyn

Under den mosaiska lagen respekterades kvinnor och deras rättigheter. Men från 300-talet f.v.t. och framåt började judaismen influeras av grekisk kultur, och den betraktade kvinnor som underlägsna. (Se rutan ”Kvinnosynen i forntida källor”.)

Den grekiske poeten Hesiodos (700-talet f.v.t.) tillskrev kvinnorna hela mänsklighetens lidande. I sitt verk Theogonin talade han om ”det onda kön och fördärvliga släkte som till ett gissel för män har fått sin boning på jorden”. Den här uppfattningen fick fäste inom judaismen under tidigt 100-tal f.v.t. Talmud, som började sammanställas på 100-talet v.t., innehöll följande varning till alla män: ”Konversera inte mycket med kvinnor, eftersom det oundvikligen leder till omoral.”

Genom århundradena har den här låga tilltron till kvinnor fått konsekvenser för kvinnans ställning i det judiska samhället. Redan på Jesu tid hade deras möjligheter att vistas på tempelområdet begränsats till kvinnornas förgård. Utbildning i religiösa ämnen var enbart till för män, och kvinnor hölls troligtvis skilda från männen i synagogorna. I Talmud citeras en rabbin som sa: ”Vemhelst som undervisar sin dotter i Tora [Lagen] lär henne obsceniteter.” De judiska religiösa ledarna förvrängde Guds kvinnosyn, och det fick många män att nedvärdera kvinnor.

När Jesus var på jorden lade han märke till sådana fördomsfulla attityder, som var djupt rotade i dåtidens traditioner. (Matteus 15:6, 9; 26:7–11) Påverkades Jesus av det? Och vad kan vi lära oss av hans sätt att behandla kvinnor? Har sann kristendom lättat på kvinnornas bördor? Nästa artikel kommer att svara på det.

NÄR Jesus var på jorden återspeglade han sin himmelske fars personlighet och handlingssätt. Han sa: ”Jag [gör] inte ... något av mig själv, utan alldeles som Fadern har lärt mig talar jag dessa ting ... Jag [gör] alltid ... det som behagar honom.” (Johannes 8:28, 29; Kolosserna 1:15) Så genom att ta reda på hur Jesus behandlade kvinnor och vilken attityd han hade mot dem förstår vi bättre hur Gud ser på kvinnor och vad han förväntar av dem.

Med utgångspunkt från texterna i evangelierna har ett antal forskare dragit slutsatsen att Jesu kvinnosyn skilde sig markant från omvärldens uppfattningar vid samma tid. På vilket sätt då? Och något ännu viktigare, kan Jesu undervisning ge kvinnor större frihet i dag?

Hur Jesus behandlade kvinnor

Jesus betraktade inte kvinnor som sexobjekt. Enligt vissa judiska religiösa ledare ledde alla kontakter med kvinnor oundvikligen till sexuella begär. Eftersom man ansåg att kvinnor var detsamma som en frestelse fick inte kvinnor samtala med män offentligt eller vistas utomhus utan slöja. Men Jesus gav alla män uppmaningen att kontrollera sina köttsliga begär och behandla kvinnor med respekt i stället för att isolera dem från det sociala livet. (Matteus 5:28)

Jesus sa också: ”Vemhelst som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott mot henne.” (Markus 10:11, 12) Han avfärdade den allmänna rabbinska läran som gav män tillåtelse att skilja sig ”på vilken grund som helst”. (Matteus 19:3, 9) Själva begreppet att begå äktenskapsbrott mot sin hustru var helt främmande för de flesta judar. De flesta rabbiner lärde ut att en man aldrig kunde begå äktenskapsbrott mot sin hustru, det var bara kvinnor som kunde vara otrogna! Som en bibelkommentator uttryckte det: ”Genom att ställa mannen under samma moraliska förpliktelse som hustrun lyfte Jesus upp kvinnans ställning och värdighet.”

Hur Jesu undervisning tillämpas i dag: På mötena i Jehovas vittnens församlingar kan kvinnor och män prata med varandra och umgås på samma plan. Kvinnor riskerar inte att bli kränkta av män som ger dem ovärdiga blickar eller är närgångna, eftersom kristna män följer uppmaningen att behandla äldre kvinnor som mödrar och yngre kvinnor som systrar ”i all renhet”. (1 Timoteus 5:2)

Jesus tog sig tid att undervisa kvinnor. Till skillnad från dåtidens rabbiner som hade inställningen att kvinnor skulle hållas i okunnighet så gav Jesus dem undervisning och uppmuntrade dem att yttra sig. Jesus ställde sig tydligt på Marias sida när hon ville lyssna till hans undervisning och markerade att en kvinna inte bara hörde hemma i köket. (Lukas 10:38–42) Marias syster, Marta, drog också nytta av hans undervisning. Det framkommer av hennes insiktsfulla kommentarer under samtalet med Jesus efter att Lasarus hade dött. (Johannes 11:21–27)

Jesus var intresserad av vad kvinnor tyckte och tänkte. På den tiden tyckte de flesta judinnor att en kvinnas lycka hängde på att få en son som blev framträdande, gärna en profet. När en kvinna ropade: ”Lyckligt är det moderliv som har burit dig!” så passade Jesus på att betona vad som var viktigare. (Lukas 11:27, 28) Han poängterade att andlighet hade större betydelse, och det hjälpte henne att få upp ögonen för något annat än kvinnans traditionella roll, som var påtvingad av samhället. (Johannes 8:32)

Hur Jesu undervisning tillämpas i dag: Vid församlingarnas möten är kvinnor välkomna att ge sina synpunkter. De är respekterade som ”lärare i det som är gott”, både på det privata planet och offentligt, genom sitt goda föredöme. (Titus 2:3) De har också församlingens förtroende att sprida de goda nyheterna om Guds rike till allmänheten. (Psalm 68:11; se rutan ”Vad menade Paulus med att kvinnor skulle tiga?” på sidan 9.)

Jesus var omtänksam mot kvinnor. På Bibelns tid värderade man inte döttrar lika högt som söner. Talmud återspeglar den här inställningen: ”Han som får söner kan skatta sig lycklig, men ve och olycka över den som får döttrar.” En del föräldrar tyckte att flickor var en börda. De skulle vara tvungna att hitta en man åt henne och betala en hemgift, och på ålderns höst kunde de inte vara säkra på att hon skulle bidra till deras försörjning.

Jesus visade att flickor var precis lika mycket värda som pojkar när han uppväckte både Jairos dotter och änkans son i Nain. (Markus 5:35, 41, 42; Lukas 7:11–15) Jesus botade en kvinna som ”i arton år hade haft en svaghetsande”, och efteråt kallade han henne ”Abrahams dotter”. Det uttrycket var i princip okänt i judiska skrifter. (Lukas 13:10–16) Genom att Jesus använde sig av det här respektfulla och vänliga uttrycket visade han inte bara att han betraktade henne som en fullvärdig samhällsmedborgare, utan också att han uppskattade hennes starka tro. (Lukas 19:9; Galaterna 3:7)

Hur Jesu undervisning tillämpas i dag: Ett asiatiskt ordspråk säger: ”Att fostra en dotter är som att vattna grannens trädgård.” Men den mentaliteten är främmande för kristna pappor. De är kärleksfulla och bryr sig lika mycket om sina döttrar som sina söner. Kristna föräldrar ser till att alla deras barn får skolutbildning och hälsovård.

Jesus hade förtroende för kvinnor. I judiska domstolar ansågs en kvinnas vittnesmål inte vara mer värt än en slavs. Josephus, en historiker under första århundradet, gav rådet: ”Vittnesmål från kvinnor ska inte godtas på grund av deras lättsinniga och dumdristiga natur.”

Jesus resonerade fullständigt annorlunda. Han valde att låta kvinnor vara de första som rapporterade om hans uppståndelse. (Matteus 28:1, 8–10) Trots att de här kvinnorna hade varit ögonvittnen till hans avrättning och sett honom bli begravd, hade apostlarna svårt att tro dem. (Matteus 27:55, 56, 61; Lukas 24:10, 11) Men Jesus Kristus valde att låta kvinnor bli de första som såg honom efter hans uppståndelse, och på det sättet visade han att de var lika värdiga att vittna om honom som de övriga lärjungarna. (Apostlagärningarna 1:8, 14)

Hur Jesu undervisning tillämpas i dag: Män med ansvarsuppgifter i Jehovas vittnens församlingar visar att de har förtroende för kvinnor genom att låta deras iakttagelser väga lika tungt som männens. Och kristna äkta män ”visar dem [sina hustrur] ära” genom att verkligen lyssna på dem. (1 Petrus 3:7; 1 Moseboken 21:12)

Bibliska principer leder till lycka

När män efterliknar Kristus får kvinnor den respekt och frihet som var Guds avsikt från början. (1 Moseboken 1:27, 28) I stället för att låta sig smittas av manschauvinism måste kristna män låta sig formas av bibliska principer, och det gör deras hustrur lyckligare. (Efesierna 5:28, 29)

När Jelena började studera Bibeln led hon samtidigt i det tysta, eftersom hennes man behandlade henne illa. Han hade växt upp i en våldsam miljö där misshandel och brudrov hörde till vardagen. ”Det jag lärde mig från Bibeln gav mig styrka”, säger Jelena. ”Jag förstod att det fanns någon som älskade mig väldigt mycket och brydde sig om mig. Jag insåg också att om min man studerade Bibeln kanske han skulle ändra sig och behandla mig bättre.” Hennes dröm blev sann när mannen till sist gick med på att studera Bibeln och blev döpt som ett Jehovas vittne. ”Nu är han ett föredöme i att visa självbehärskning”, berättar hon. ”Vi har lärt oss att förlåta varandra villigt.” Vad är hennes slutsats? ”Bibelns principer har verkligen hjälpt mig att känna mig behövd och trygg i mitt äktenskap.” (Kolosserna 3:13, 18, 19)

Jelenas berättelse är inte unik. Miljoner kristna kvinnor är lyckliga tack vare att de och deras män tillsammans tillämpar Bibelns principer i sina äktenskap. De känner sig respekterade, trygga och fria tillsammans med sina kristna bröder och systrar. (Johannes 13:34, 35)

Kristna män och kvinnor är en del av Guds skapelse som har blivit ”lagd under fruktlösheten”, vilket innebär att de inte själva kan göra sig fria från synd och ofullkomlighet. Men genom att komma närmare sin kärleksfulle Gud och far, Jehova, har de hoppet att befrias ur det här tillståndet som Bibeln kallar ”slaveriet under förgängelsen”. Deras liv blir meningsfullt och de får uppleva ”Guds barns härliga frihet”. Tack vare Guds omtanke kan både män och kvinnor hoppas på en underbar framtid! (Romarna 8:20, 21)