Enligt vissa förutsägelser som gjordes tidigare under detta århundrade borde vetenskapen vid det här laget ha utrotat alla allvarligare sjukdomar, sett till att alla människor får rikligt med föda, stabiliserat och förbättrat miljön och infört en era av fred. Men vad har i verkligheten hänt?

Man behöver inte göra några noggrannare undersökningar för att se att freden har gäckat vår planet. ”Ända sedan bibelns tid har människor uppmanats att smida svärd till plogbillar”, skriver Michael Renner i State of the World 1990 (Världens tillstånd 1990). ”Aldrig har ett sådant råd varit mer på sin plats. Den obevekliga strävan efter militärmakt har fört mänskligheten till undergångens brant.”

Det kommer mängder av rapporter om de inre oroligheter och krig som decimerar befolkningen i så många länder jorden utöver. Enligt en källa utkämpades fortfarande 22 krig under år 1988.a Hur många hade dött i dessa krig? Fram till och med det året var ”det sammanlagda antalet dödsoffer i alla krig som pågick år 1988 4.645.000. Sjuttiosex procent av dödsoffren var civila”, sägs det i St. Louis Post-Dispatch.

Ger de nuvarande världsförhållandena oss anledning att hoppas att en fredlig värld är i annalkande? ”Det sägs att det kalla kriget är på tillbakagång och att freden har fått en chans. Men tänk efter”, sägs det i en artikel i den amerikanska tidningen San Jose Mercury News. ”I tredje världen rasar krigen utan något större hopp om en lösning. Det är världens dolda krig. De är till stor del konflikter där regeringarna kämpar mot sitt eget folk: blodiga inbördesstrider om vissa landområden, religiösa, etniska och stammässiga meningsskiljaktigheter, politisk makt och till och med narkotika. ... Från Afrikas sydspets till Sydostasien har krig tvingat miljontals människor att fly från sina hem. Åkrar ligger obrukade, medicinska kliniker attackeras, boskap slaktas, föräldrar blir brutalt dödade inför sina barns ögon, tioåriga pojkar engageras som bärare och sedan som soldater, unga flickor blir våldtagna. I dessa vanligtvis bortglömda länder har kriget lämnat efter sig spår av förödelse och sociala problem från vilka dessa samhällen kanske aldrig till fullo kan återhämta sig. ... Vetenskapliga undersökningar visar att 1980-talet har drabbats av fler krig än något annat decennium i historien.”

Många av dem som lyckats fly till mer utvecklade länder finner att de fredliga förhållanden som de längtade efter omintetgörs genom hotet om våld och brott. ”Brottsvågen [i Förenta staterna] har fortsatt under hela 1980-talet trots förutsägelser om att den skulle avta”, rapporterar U.S.News & World Report. ”Så här ser ett typiskt år ut: Det begås 8,1 miljoner grova brott, sådant som mord, överfall och inbrott. ... Det mest skrämmande av allt är att blodsutgjutelsen har blivit så vanlig och oförutsägbar. Våldet är en kronisk företeelse. Den amerikanska centralbyrån för rättsstatistik beräknar att 83 procent av de barn som i dag är 12 år gamla kommer att falla offer för våld eller försök till våld, om den nuvarande brottsfrekvensen håller i sig. ... Bestraffningen av samhällets missdådare är varken säker eller snabb. Nationellt sett lyckas polisen endast klara upp en femtedel av alla grova brott.” Situationen är likartad i många andra av världens länder. FN:s generalförsamling rapporterade nyligen att ”brottsligheten ökar i både omfattning och svårighetsgrad i många delar av världen”.

Men även om alla krig, vapen och brott omedelbart skulle försvinna från jorden, skulle livet ändå hotas. ”Skriande fattigdom, grasserande sjukdomar och omfattande analfabetism präglar fortfarande hundratals miljoner människors liv i utvecklingsländerna”, förklarar Worldwatch Institute i sin rapport State of the World 1990. ”Alla människor — vare sig de är rika eller fattiga, i militärt avseende starka eller svaga — hotas av en miljökatastrof som saknar motstycke.”

Ja, själva de livsuppehållande system som hela mänskligheten är beroende av urholkas mer och mer. ”Jorden som helhet befinner sig i ett sämre tillstånd [än år 1970]”, skriver redaktören Paul Hoffman i tidskriften Discover. ”Våra soptippar är överfulla. Gaser hettar upp atmosfären och skapar en drivhuseffekt. Vår planets ozonskikt håller på att tunnas ut. Öknarna breder ut sig, och regnskogarna krymper. Växt- och djurarter utrotas i en takt av 17 i timmen.”

Lägg till allt detta den fortsatta föroreningen av land och vatten. Räkna också med att världens befolkning ständigt ökar. Detta i sin tur resulterar i att mer och mer odlingsbar mark bebyggs eller asfalteras, vilket gör att utrotningen av växter och djur ökar ytterligare. Tänk på de allt knappare färskvattenreserverna och problemet med surt regn. Lägg slutligen till de livshotande konsekvenserna av svåra luftföroreningar och problemen med giftigt avfall. Tillsammantagna ger dessa faktorer en mycket mörk bild av mänsklighetens framtid. Vilka vi än är och var vi än bor behöver vi luft, föda, vatten och vissa råmaterial för att kunna existera. Detta måste också finnas i tillräcklig mängd och vara rent och ofördärvat. Situationen är redan kritisk. ”För de fattiga var åttiotalet rena katastrofen, en period av knappa matransoner och stigande dödssiffror”, sägs det i State of the World 1990.

Mänskliga planer och projekt kan aldrig råda bot på människans syndfullhet och girighet. De kan inte utrota fördomar och rasmotsättningar. De kan inte uppamma osjälvisk kärlek bland alla människor. Inte heller kan de garantera ett slut på sjukdom och död. Brottsligheten kan inte bekämpas på ett effektivt sätt, och inte heller har man något hopp om att kunna övervinna religiösa meningsskiljaktigheter och motsättningar. Och att eliminera naturkatastrofer är det ingen som ens drömmer om. Nationalismen, med dess potential att skapa problem, tillåts bestå.