”Jag är sju år”

Hej! Jag heter Amelia och bor på en ö i Västindien. Jag är sju år. För en tid sedan överlämnades jag av mina fattiga föräldrar till en rik familj som bor i staden.

Jag steg upp klockan fem i morse. Det gör jag varje dag. Jag hämtade vatten från en brunn som ligger i närheten. Det var väldigt svårt att balansera krukan på huvudet, men jag klarade det — hade jag inte gjort det, hade jag fått stryk. Sedan lagade jag frukost, som jag serverade familjen. Jag var lite sen när jag serverade frukosten, så min husbonde slog mig med ett läderbälte.

Efter detta följde jag familjens femårige son till skolan. Sedan hjälpte jag till att göra i ordning och servera familjens lunch. Mellan måltiderna måste jag gå och handla mat på torget, uträtta några ärenden åt familjen, sköta kolelden, sopa gårdsplanen, tvätta, diska och göra rent i köket. Dessutom fick jag tvätta fruns fötter. I dag var hon mycket upprörd över något, så i ren ilska smällde hon till mig. Jag hoppas att hon är på bättre humör i morgon.

Jag fick äta rester — men det smakade i alla fall bättre än majsgröten i går. Mina kläder är trasiga, och jag har inga skor. Mina ägare har aldrig låtit mig få bada i det vatten som jag hämtar åt familjen. I natt fick jag sova utomhus; ibland låter de mig få sova inne på golvet. Tyvärr har jag inte kunnat skriva det här brevet själv. Jag har inte tillåtelse att gå i skolan.

Ha det så bra. Amelia.

ÄVEN om Amelia inte är flickans riktiga namn, är hennes svåra situation en verklighet.a Amelia är bara ett av de miljoner barn som tvingas att arbeta — ofta under värsta tänkbara förhållanden. Barnarbete är en svår utmaning i vår tid, ett stort problem, utan några enkla lösningar. Det är mycket utbrett, det skadar samhället, och dess konsekvenser är förödande. Det är grymt mot barnen, och det kränker barnets värdighet som människa.

Hur vanligt är det med barnarbete? Vad är upphovet till detta problem, och vilka uttryck tar det sig? Kommer vi någonsin att få uppleva en tid då barn — den mänskliga familjens mest ömtåliga och sårbara grupp — inte längre exploateras och tvingas leva i misär?

Barns hårda arbete

”Barn, nu en del av produktionen, behandlas mer som en handelsvara än som samhällets framtidshopp.” — Chira Hongladarom, chef för Human Resources Institute i Thailand.

NÄSTA gång du köper en docka åt din dotter, kom då ihåg att det kanske är små barn i Sydostasien som har tillverkat den. Nästa gång din son sparkar fotboll, begrunda då det faktum att bollen kanske har sytts av en treårig flicka, som inte tjänar mer än 5–6 kronor om dagen, en lön som hon delar med sin mor och sina fyra systrar. Nästa gång du köper en matta, tänk då att det kanske är sexåriga pojkars flinka fingrar som har vävt den och att dessa pojkar arbetar många, långa timmar dag ut och dag in under mycket svåra förhållanden.

Hur vanligt är det med barnarbete? Hur påverkar det barnen? Vad kan man göra för att råda bot på situationen?

Problemets omfattning

Enligt ILO (Internationella arbetsorganisationen) beräknas antalet arbetande barn i åldern 5–14 år i utvecklingsländerna uppgå till 250 miljoner.a Man tror att 61 procent av dem finns i Asien, 32 procent i Afrika och 7 procent i Latinamerika. Barnarbete förekommer också i industrialiserade länder.

I södra Europa finns det många barn som har avlönade arbeten, i synnerhet säsongsarbeten på lantgårdar eller små verkstäder. På senare tid har barnarbete blivit allt vanligare i Central- och Östeuropa efter övergången från kommunism till kapitalism. I USA är den officiella siffran för antalet barn som arbetar 5,5 miljoner, men då är inte alla de barn under 12 år medräknade som arbetar illegalt för en svältlön eller de som har säsongsarbete eller är gästarbetare på stora farmer. Hur blir dessa miljoner barn en del av arbetskraften?

Orsaker till barnarbete

Fattigdomsexploatering. ”Den största orsaken till att barn tvingas ta riskfyllda och nedbrytande arbeten är fattigdomsexploateringen”, heter det i The State of the World’s Children 1997. ”För en fattig familj kan det lilla som ett barn bidrar med genom en inkomst eller genom att hjälpa till hemma, så att föräldrarna kan arbeta, vara skillnaden mellan att gå hungrig och att ha så det räcker.” Föräldrarna till barn som arbetar är ofta arbetslösa eller undersysselsatta. De är i desperat behov av en säker inkomst. Men varför är det då deras barn som erbjuds arbete? Därför att barn inte kräver lika mycket lön. De är mer läraktiga och fogliga — många gör vad de än blir tillsagda att göra och ifrågasätter sällan myndighet. Dessutom är det mindre sannolikt att barn gör organiserat motstånd mot sina förtryckare, och barn slår inte tillbaka när de blir fysiskt misshandlade.

Bristande utbildning. Sudhir, en 11-årig pojke från Indien, är ett av de miljoner barn som har hoppat av skolan och börjat arbeta. Varför det? ”Lärarna i skolan är dåliga på att undervisa”, säger han. ”Om vi bad dem lära oss alfabetet slog de oss. De sov under lektionerna. ... Trots att vi inte förstod, så underlät de att undervisa oss.” Sudhirs uttalande om skolan är tragiskt nog riktigt. I utvecklingsländerna har nedskärningar av de sociala utgifterna drabbat i synnerhet utbildningen. En FN-undersökning, som gjordes 1994 i 14 av de minst utvecklade länderna i världen, visar några intressanta fakta. I hälften av de här länderna finns det i klassrummen stolar åt bara 4 av 10 elever som går i första klass. Hälften av eleverna saknar skolböcker, och i hälften av klassrummen finns det ingen svart tavla. Det är därför inte förvånande att många av de barn som får gå i sådana skolor börjar arbeta i stället.

Traditionsbetingelser. Ju hårdare och mer riskfyllt ett arbete är, desto troligare är det att det ges åt dem som tillhör en etnisk minoritet eller underklassen, dvs. de missgynnade och de fattiga. I ett asiatiskt land har, enligt FN:s barnfond, ”den rådande uppfattningen varit att vissa människor är födda till att härska och att arbeta med hjärnan, medan andra, det stora flertalet, är födda att arbeta med kroppen”. Inställningen i västvärlden är inte alltid mycket bättre. De som tillhör den dominerande gruppen i ett samhälle vill nog inte att deras barn skall ha ett riskfyllt arbete, men att sådant arbete utförs av barn och ungdomar som tillhör en annan ras eller en etnisk eller ekonomisk minoritet bekommer dem inte alls. I Nordeuropa, till exempel, kommer de barn som arbetar vanligtvis från Turkiet eller Afrika; i USA kommer de ofta från Asien eller Latinamerika. Barnarbete främjas av att det moderna samhället blir alltmer konsumtionsorienterat. Efterfrågan på lågprisvaror är stor. Få verkar bry sig om att dessa produkter kanske har tillverkats av något av de miljoner anonyma barn som exploateras.

Former av barnarbete

Vilka olika former av barnarbete finns det? I stort sett arbetar de flesta av dessa barn med hushållstjänster. De har kallats ”de mest glömda barnen i världen”. Hushållstjänst behöver inte vara riskfylld, men är det ofta. Barn som har sådant arbete får ofta dåligt betalt — eller inte betalt alls. Arbetsvillkoren bestäms helt och hållet av deras husbonde. Barnen får ingen kärlek, och de berövas möjligheten till utbildning, lek och sociala aktiviteter. De faller dessutom lätt offer för fysisk misshandel och sexuella övergrepp.

Andra barn hamnar i barnslaveri. Både i södra Asien och på andra håll pantsätts barn, som ofta inte är äldre än åtta eller nio år, av föräldrarna till fabriksägare eller deras agenter i utbyte mot ett litet lån. Deras livslånga slaveri lyckas aldrig ens reducera skulden.

Hur är det då med den kommersiella sexuella exploateringen av barn? Man beräknar att varje år lockas minst en miljon flickor världen över in i sexhandeln. Det är vanligt att även pojkar blir sexuellt exploaterade. Den fysiska och känslomässiga skada denna form av övergrepp leder till — för att inte tala om risken att bli hivsmittad — gör detta till en av de mest riskfyllda formerna av barnarbete. ”I samhällets ögon är vi som lodisar”, säger en 15-årig prostituerad flicka från Senegal. ”Ingen vill veta av oss eller bli sedd tillsammans med oss.”b

Ett stort antal arbetande barn exploateras inom industrin och jordbruket. En del barn får slita ont i gruvor och har arbetsuppgifter som skulle anses vara alltför riskabla för vuxna. Många lider av tuberkulos, bronkit eller astma. Barn som arbetar på plantager utsätts för kemiska bekämpningsmedel och orm- och insektsbett. En del har blivit allvarligt skadade när de har huggit sockerrör med machete. Miljoner andra barn har gatan som sin arbetsplats. Ta till exempel tioåriga Shireen, som lever på att samla och sälja skräp. Hon har aldrig gått i skolan, men hon är väl medveten om vad det kostar att leva. Om hon säljer pappersskräp och plastpåsar för 2–3 kronor, har hon råd att äta en måltid. Om hon inte får ihop så mycket, får hon gå hungrig. Gatubarn, som ofta har flytt hemifrån därför att de blivit misshandlade eller försummade hemma, blir ännu mer misshandlade och exploaterade på gatan. ”Varje dag ber jag till Gud att jag inte skall hamna hos någon som är elak”, säger Josie, en tioårig flicka som säljer godis på gatorna i en stad i Asien.

Barndomen förstörd

Till följd av sådana former av barnarbete utsätts tiotals miljoner barn för allvarliga risker. Sådana risker kan bero på att arbetet i sig självt är farligt eller att arbetsmiljön är dålig. Barn och ungdomar löper större risk att råka ut för allvarliga olyckor på arbetsplatsen än vuxna. Detta beror på att barn har en annan kroppsbyggnad än vuxna. Ett barns ryggrad och bäcken kan lätt skadas av tungt arbete. Dessutom drabbas barn i högre grad än vuxna, när de utsätts för farliga kemikalier eller radioaktiv strålning. Barn har inte heller den fysik som krävs för att arbeta många, långa timmar med ett ansträngande och monotont arbete, som mycket ofta är deras lott. De känner sällan till vilka risker som finns, och de har inte heller mycket kunskap om vilka försiktighetsåtgärder de bör vidta.

Barnarbete påverkar också i hög grad barnens mentala, känslomässiga och intellektuella utveckling. Sådana barn får inte den kärlek och ömhet de behöver. Barnen blir ofta slagna och förolämpade, de bestraffas ofta med att inte få någon mat, och de utsätts ofta för sexuella övergrepp. Enligt en undersökning har nästan hälften av världens cirka 250 miljoner arbetande barn hoppat av skolan. Man har också lagt märke till att inlärningsförmågan försämras hos de barn som har långa arbetsdagar.

Vad innebär då allt detta? Det innebär att de flesta barn som arbetar är dömda till ett liv i fattigdom och misär, med sjukdom, analfabetism och sociala störningar. Eller som journalisten Robin Wright uttrycker det: ”Trots vetenskapliga och tekniska landvinningar frambringar världen, vid slutet av 1900-talet, miljoner barn som inte hyser något större hopp om att få leva ett normalt liv, ännu mindre om att få leda världen in i 2000-talet.” Dessa tänkvärda ord väcker frågorna: Hur bör barn behandlas? Finns det någon lösning i sikte på problemet med skadligt barnarbete?

[Fotnoter]

”Det återstår ännu mycket att göra”

ILO (Internationella arbetsorganisationen) går i spetsen, när det gäller att försöka avlägsna de värsta formerna av barnarbete. ILO försöker få regeringarna att stifta lagar som förbjuder arbete för barn under 15 år. Man försöker också få till stånd nya avtal som förbjuder att barn under 12 år arbetar, och man verkar för att i lag förbjuda de farligaste formerna av exploatering. För att få veta mer om hur framgångsrik man har varit i sina ansträngningar talade Vakna! med Sonia Rosen, som är chef för International Child Labor Program vid amerikanska arbetsdepartementet. Hon har arbetat mycket med olika ILO-program. Här följer ett utdrag från vårt samtal.

Vakna!: Vilket är det effektivaste sättet att bekämpa barnarbete på?

S. R.: Det finns ingen enkel lösning. Men de frågor som vi har diskuterat på internationell nivå är nyckelfrågor: att lämpliga lagar framtvingas och att alla barn skall ha rätt till grundläggande skolutbildning som helst är obligatorisk och avgiftsfri. Naturligtvis är det också viktigt att föräldrarna får lämpliga arbeten.

Vakna!: Är du nöjd med de framsteg som redan har gjorts i kampen mot barnarbete?

S. R.: Jag blir aldrig nöjd. Vi anser att inte ett enda barn skall behöva arbeta under usla förhållanden. Vi har gjort stora framsteg genom ILO:s program. Men det återstår ännu mycket att göra.

Vakna!: Hur ser världssamfundet på ansträngningarna att avskaffa barnarbete?

S. R.: Jag vet inte vad jag skall svara på den frågan längre. I hela världen råder det ganska stor enighet om att det måste vidtas åtgärder mot barnarbete. I det här skedet tror jag snarare att frågan är: Hur och hur snart? Hur kan vi på bästa sätt ta itu med de olika formerna av barnarbete? Detta tror jag är vår största utmaning.

Vakna!: Hur ser framtiden ut för arbetande barn?

S. R.: Representanter för alla världens länder kommer att samlas i Genève i år för att sluta ett avtal angående de värsta formerna av barnarbete. Det hela ser mycket lovande ut — samtliga länder och dessutom arbetarnas och arbetsgivarnas organisationer kommer att vara representerade. Förhoppningsvis kommer detta att skapa en ny struktur när det gäller att få bort de allra värsta formerna av barnarbete.

Alla är dock inte lika optimistiska som Sonia Rosen. Charles MacCormack, som är ordförande i Rädda barnen, är mera skeptisk. ”Det saknas politisk vilja, och folk i allmänhet vet för lite om de här problemen för att det skall kunna bli möjligt att lösa dem”, säger han. Vad är orsaken? Förenta nationernas barnfond kommenterar: ”Barnarbete är ofta en komplicerad fråga. Mäktiga krafter är för barnarbete, däribland många arbetsgivare, grupper med kapitalintressen och ekonomer som anser att marknaden måste vara fri till vilket pris som helst och traditionalister som är övertygade om att barn som tillhör en viss kast eller samhällsklass saknar rättigheter.”

Ett barn som samlar skräp

[Bild på sidan 7]

Arbetet med att samla ved är tungt och mödosamt

[Bildkälla]

UN PHOTO 148046/J. P. Laffont - SYGMA

[Bild på sidan 7]

Barn som arbetar med att spinna garn