De hungriga och de döende

Girig nationalism och egennytta lägger hinder i vägen för de styrandes försök att hjälpa de fattiga. Redan år 1952 sade forskaren och näringsexperten sir John Boyd Orr: ”Regeringar är beredda att samordna personella och materiella resurser för ett världskrig, men stormakterna är inte beredda att samverka för att befria världen från hunger och fattigdom.” — Anne Buchanan: Food Poverty & Power.

Sporadiska hjälpinsatser förekommer naturligtvis. Men hur gestaltar sig det dagliga livet för den fattiga och försummade majoriteten av jordens befolkning? En färsk rapport förklarar hur situationen är, trots att livsmedelsproduktionen ökat i vissa områden: ”Hunger och undernäring hemsöker fortfarande de flesta av världens fattiga. ... En femtedel av jordens invånare plågas av hunger varje dag.” Det sägs vidare i rapporten: ”Dessutom lider 2 miljarder människor av ’dold svält’ på grund av ... [näringsmässiga] brister som kan leda till allvarliga sjukdomar.” (Developed to Death—Rethinking Third World Development) Dessa siffror borde verkligen skapa stora rubriker!

Den växande klyftan mellan rika och fattiga

En representant för FN:s utvecklingsprogram, James Gustave Speth, gjorde nyligen följande uttalande i The New York Times: ”En framväxande global elit ... samlar på sig stor makt och rikedom, medan mer än hälften av mänskligheten lämnas åt sitt öde.” Den farliga klyftan mellan rika och fattiga blir ännu mer uppenbar genom det han sedan säger: ”Situationen är fortfarande den att över hälften av jordens befolkning — mer än 3 miljarder människor — tjänar mindre än 2 dollar om dagen.” Han tillägger: ”För fattiga människor i denna värld med två klasser är denna klyfta en grogrund för hopplöshet, vrede och besvikelse.”

Hopplösheten accentueras ytterligare genom att många rika tycks vara helt skrupelfria och okänsliga för de fattiga och hungriga massornas belägenhet.