Människan ödelägger jordens regnskogar.

Dessa skogar är emellertid oerhört viktiga för livets fortbestånd på vår planet. De är vackra, bullerfria fabriker som frambringar syre och mat och ett otal levande organismer. Om skogarna skövlas, kommer livet på jorden att drabbas av oöverskådliga skador. Och de ödeläggs i rask takt! ”Endast Gud kan göra träd”, skrev en poet. Men ingen kan förstöra dem som människan.

Borta på en sekund!

DU VANDRAR omkring i det gröna halvdunklet i en pelarsal av mäktiga trädstammar, höga som femtonvåningshus. Ovanför dig finns ett myller av liv, det mest kompakta och artrika ekosystemet på jorden. Träden är smyckade med girlanger av lianer som kan bli hundratals meter långa och en mängd andra växter som klänger sig fast vid stammar och grenar. Prunkande tropiska blommor sprider sin doft i den heta, dallrande luften.

Sådan är den tropiska regnskogen. Men detta är inte bara en naturskön plats med dunkla lövsalar genombrutna av knippen av solstrålar. Det är en ofattbart komplicerad mekanism, vars olika delar samverkar med överdådig precision.

Här finns ett myller av liv, en mångfald som saknar motstycke på jordens yta. Regnskogarna upptar endast sex procent av vår planets landområden men är hemvist för hälften av alla växt- och djurarter. De hyser omkring en tredjedel av alla levande organismer som finns på land. Trädkronorna högt över ditt huvud är hemvist för exotiska insekter och fåglar och för apor och andra däggdjur. De flesta av dem kommer över huvud taget aldrig ner på marken. Träden förser dem med mat och husrum, medan de i sin tur pollinerar träden eller äter deras frukter och sprider deras frön genom sin spillning.

Varje dag förekommer ymniga regnskurar, som genomdränker skogarna och underhåller deras komplicerade livscykel. Regnet spolar grenar och stammar rena från avfallsprodukter och bildar en näringsrik soppa som gödslar s. k. epifyter, växter som lever i träden. Epifyterna i sin tur hjälper träden att ta upp kväve, deras viktigaste näringsämne, ur luften. Många epifyters blad bildar ”reservoarer” som innehåller litervis med vatten, små vattensamlingar högt uppe i luften, vilka är hemvist för trädgrodor, salamandrar och fåglar.

De näringsämnen som eventuellt når marken blir snabbt uppslukade. Däggdjur, svärmar av insekter och mikroorganismer hjälps åt att förvandla nötter, djurkadaver och löv till rätt och slätt avfallsprodukter, som urskogsgolvet girigt tar emot. Om du skrapar bort lite av humusskiktet på marken, finner du en tjock, svampig matta av vita fibrer, ett nätverk av rottrådar och svampar. Dessa svampar hjälper rötterna att snabbt suga upp näringsämnena innan regnen spolar bort dem.

Men tänk dig nu att din promenad genom regnskogen var begränsad till ett litet område, ungefär så stort som en fotbollsplan. Plötsligt försvinner hela detta skogsområde. Det blir fullständigt skövlat — på en enda sekund! Och medan du skräckslagen ser på försvinner ett lika stort område nästa sekund, och nästa, och nästa. Till sist står du där ensam på en kal slätt, där jorden hårdnat under den gassande, tropiska solen.

Enligt vissa beräkningar skövlas världens tropiska regnskogar i denna takt. Somliga menar att det går ännu snabbare. Enligt tidskriften Newsweek ödeläggs årligen en areal som är hälften så stor som Kaliforniens (något mindre än hälften av Sveriges areal). Tidskriften Scientific American för september 1989 hävdar att skövlingen omfattar ett landområde som är lika stort som Schweiz och Nederländerna tillsammans.

Men vilken omfattningen än är, är skadegörelsen skrämmande. Kalhuggningen av skogarna har väckt världsvid indignation, och den har främst riktats mot ett enda land.

Brasilien — ett typiskt exempel

Satellitbilder över Amasonbäckenet som togs år 1987 visade att skövlingen av skogarna enbart i detta område var mer omfattande än vissa beräkningar angett för hela planeten! Tusentals eldar lyste upp natthimlen, när man brände skogen för att röja ny mark. Rökmolnet var lika stort som hela Indien och så kompakt att somliga flygplatser måste stängas. En källa uppger att den areal regnskog som årligen går förlorad i Amasonområdet är lika stor som Belgien.

Den brasilianske miljövårdaren José Lutzenberger betecknar detta som ”den största katastrofen i människans historia”. Miljöaktivister världen utöver är mycket upprörda och har riktat allmänhetens uppmärksamhet på de hotade regnskogarna. Till och med T-tröjor och rockgalor har basunerat ut budskapet: ”Rädda regnskogen!” Det har också förekommit ekonomiska påtryckningar.

Brasilien har över 100 miljarder dollar i utlandsskulder och måste anslå cirka 40 procent av exportinkomsterna bara åt att betala räntorna. Landet är således starkt beroende av lån och bistånd från utlandet. Internationella banker började därför hålla inne lån som skulle kunna användas till att fördärva skogarna. Vissa industriländer erbjöd sig att efterskänka en del av Brasiliens skuld, om man vidtog miljöskyddande åtgärder. Amerikas president, Bush, uppmanade till och med Japan att inte låna ut pengar till Brasilien för att bygga en väg genom orörd regnskog.

Ett globalt dilemma

Många brasilianare tycker emellertid att detta luktar skrymteri. Industriländerna har för länge sedan åderlåtit sina egna skogar och skulle knappast ha låtit någon annan nation hindra dem från att göra detta. Förenta staterna håller för närvarande på att utplåna de sista resterna av sina egna regnskogar — de tempererade skogarna vid nordvästra Stillahavskusten. Dessa regnskogar är visserligen inte tropiska, men djur- och växtarter kommer att försvinna där också.

Åderlåtningen av skogarna är således ett globalt problem, inte bara ett brasilianskt. Det allvarligaste problemet just nu är skövlingen av den tropiska regnskogen. Över hälften av denna avverkning sker utanför Brasilien. De två övriga av världens stora regnskogsområden är Centralafrika och Sydostasien, och även där försvinner skogarna mycket snabbt.

Skogsskövlingens verkningar är också globala. Följden blir hunger, törst och förtidig död för miljontals människor. Detta problem berör också dig. Det påverkar den mat du äter, de mediciner du använder, klimatet på den plats där du bor — kanske rentav människans framtid.

Men du kanske undrar: Hur kan dessa regnskogar ha så stor inverkan? Om de nu försvinner om några decennier, som vissa experter säger att de kommer att göra, kommer det verkligen att vara en så stor tragedi?

Innan vi kan besvara dessa frågor, måste vi begrunda en annan: Varför skövlar man över huvud taget dessa regnskogar?

[Diagram/karta på sidan 5]

Skövlingen av regnskogarna (För formaterad text, se publikationen)

Innan avverkningen började

Nuvarande omfattning

Situationen år 2000, om avverkningen fortsätter i nuvarande takt

Vilka är det som skövlar regnskogarna?

DENNA fråga besvaras ofta genom att man skjuter skulden på världens fattiga. I hundratals år har jordbrukare i tropiska länder odlat jorden med hjälp av svedjebruk. De röjer och bränner ett stycke skogsmark och besår den antingen strax före eller strax efter bränningen. Askan ger sedan näring åt grödorna.

Denna typ av jordbruk uppdagade för länge sedan ett förvånansvärt faktum beträffande regnskogarna. Omkring 95 procent av dem växer på mycket magra jordar. Skogen återanvänder näringsämnena oerhört snabbt, och den mesta näringen finns därför i den levande vegetationen högt ovanför marken, där den inte riskerar att spolas bort av regnen. Regnskogen är således perfekt anpassad till sin miljö. Detta är emellertid inte särskilt uppmuntrande för jordbrukarna.

De fattigas belägenhet

Alltför snart för regnen bort den näring som fanns i askan efter den nedbrända skogen. Att bruka jorden blir så småningom en mardröm. Som en fattig boliviansk jordbrukare uttryckte det: ”Första året högg jag ner skogen och brände den. Och majsen växte hög och grann i askan, och vi trodde att vi äntligen hade vårt på det torra. ... Men sedan dess har allt bara blivit sämre. Jorden blir torrare och torrare, och ingenting vill växa utom ogräs. ... Och skadeinsekter? Jag har aldrig sett så många olika sorter. ... Det är snart ute med oss.”

Förr i tiden kunde en jordbrukare helt enkelt röja ett nytt stycke skogsmark och låta den gamla marken ligga i träda. När skogen väl hade återvänt, kunde den avverkas igen. För att denna process skall kunna fungera måste emellertid de röjda områdena vara omgivna av den ursprungliga skogen, så att insekter, fåglar och andra djur kan sprida dess frön och pollinera de nya plantorna. Detta tar tid.

Befolkningsexplosionen har också förändrat situationen. När bönderna blir allt fler, blir trädesperioderna kortare och kortare. Ofta utarmar de sin mark på några få år och flyttar sedan vidare in i skogen och bränner ner stora områden.

Det finns en annan faktor som förvärrar situationen. Omkring två tredjedelar av u-ländernas befolkning är beroende av trä som bränsle för matlagning och uppvärmning av bostaden. Det finns över en miljard människor som inte kan fylla sitt behov av bränsle på något annat sätt än genom att hugga ner skogen snabbare än den för närvarande kan ersättas.

Bakomliggande orsaker

Det är lätt att skylla på de fattiga. Men det är, som ekologerna James D. Nations och Daniel I. Komer uttrycker det, som att ”skylla krigen på soldaterna”. De tillägger: ”De är bara schackpjäser i generalernas händer. För att förstå nybyggarnas roll i samband med skogsskövlingen måste man ta reda på varför dessa familjer över huvud taget ger sig in i regnskogen. Svaret är enkelt: därför att det inte finns någon mark åt dem någon annanstans.”

I ett visst tropiskt land ägs cirka 72 procent av jorden av endast 2 procent av jordägarna. Samtidigt har omkring 83 procent av jordbruksbefolkningen antingen så små ägor att de inte kan livnära sig på dem eller också ingen jord alls. Detta mönster upprepas med små variationer i många av jordens länder. Enorma arealer privatägd jord används, inte till att odla mat åt den inhemska befolkningen, utan till att producera avsalugrödor som exporteras till de rika nationerna i de tempererade zonerna.

Träindustrin är en annan av bovarna i dramat. Förutom de direkta skador som timmeravverkningen åsamkar regnskogen gör den också skogen mer utsatt för bränder — och för människan. Stora bandtraktorer plöjer upp timmervägar genom urskogen och banar på så sätt väg för stora skaror av kringflyttande jordbrukare.

Och när jordbruket misslyckas, som det ofta gör, köper boskapsuppfödare upp marken och förvandlar den till betesmarker för nötkreatur. Detta har i synnerhet varit fallet i Syd- och Centralamerika. Det mesta av köttet exporteras till rikare nationer. En vanlig huskatt i Förenta staterna äter mer kött än den genomsnittlige invånaren i Centralamerika.

När allt kommer omkring är det i-länderna som finansierar skövlingen av de tropiska regnskogarna — för att tillfredsställa sitt eget omättliga begär. De exotiska träslag, de spannmålsprodukter och det kött som de så ivrigt importerar från tropiska nationer kräver i stor utsträckning att skogarna undanträngs eller utarmas. Amerikanernas och européernas begär efter kokain har lett till att man avverkat hundratusentals tunnland regnskog i Peru för att bryta mark för den lukrativa kokaodlingen.

Dyrköpta vinster

Många regeringar ger aktivt sitt stöd åt skogsavverkningen. De ger skattelindring åt ranchägare, skogsbolag och jordbruk som odlar exportprodukter. I somliga länder kan en jordbrukare få ett stycke land, om han ”förbättrar” det genom att röja bort skogen. I en nation i Sydostasien har miljontals jordbrukare förflyttats till landets otillgängliga regnskogar.

De som försvarar sådana projekt menar att man utnyttjar skogarna för att gagna de fattiga eller hjälpa upp landets vacklande ekonomi. Men kritiker hävdar att även dessa kortsiktiga fördelar är illusoriska. En jord som var alltför karg för jordbrukarens grödor kanske inte heller kan hysa ranchägarens boskap. Många rancher överges efter omkring tio år.

Skogsbolagen lyckas ofta inte stort bättre. När tropiska lövträd avverkas utan tanke på framtiden, krymper skogarna snabbt. Världsbanken beräknar att mer än 20 av de 33 länder som för närvarande exporterar tropiska träslag kommer att ha uttömt sina resurser inom tio år. I Thailand var skogsskövlingen så drastisk att man var tvungen att förbjuda all timmeravverkning. Filippinernas skogar beräknas vara helt avverkade i mitten av 1990-talet.

Men det mest ironiska är att undersökningar har visat att ett område med regnskog kan ge större vinst om skogen bevaras intakt och dess naturprodukter — till exempel frukt och gummi — regelbundet skördas. Ja, det kan ge mer pengar än jordbruk, boskapsuppfödning eller timmeravverkning på samma område. Ändå fortsätter skövlingen.

Vår planet klarar inte en sådan behandling i all evighet. Som det uttrycks i boken Saving the Tropical Forests (Att rädda de tropiska skogarna): ”Om vi fortsätter den nuvarande skövlingen är frågan inte om regnskogen kommer att försvinna, utan när.” Men skulle vår jord verkligen ta skada om alla regnskogar blev förstörda?

[Bild på sidan 7]

Skogsskövlingens orsaker

Översvämning på grund av uppdämning

Timmeravverkning

Boskapsuppfödning

Svedjebruk

Varför rädda regnskogarna?

EN STOR skara människor tittar på en spännande fotbollsmatch. Hejaramsorna skallar, och de önskar att matchen aldrig skall ta slut. Men så börjar de skjuta spelarna. Den ene efter den andre bärs död bort från planen. Publiken blir mycket upprörd när spelet mattas av.

Det förhåller sig på ungefär samma sätt med skogsskövlingen. Människor gläder sig åt skogarna, ja, de är faktiskt beroende av dem. Men de fortsätter att döda deras ”spelare” — de individuella växt- och djurarter vars invecklade samspel håller skogen vid liv. Detta är emellertid mycket allvarligare än en fotbollsmatch. Skogsskövlingen berör dig. Den berör din livskvalitet, även om du aldrig har sett en regnskog.

Många menar att det är den biologiska mångfalden, den oerhörda rikedomen på levande varelser, som är regnskogens största tillgång. En halv kvadratkilometer malaysisk regnskog kan innehålla cirka 835 olika trädarter, fler än vad som finns i Förenta staterna och Canada tillsammans.

Men detta myller av liv är ett bräckligt system. En forskare jämförde de enskilda arterna med nitarna på ett flygplan. Ju fler nitar som lossnar, desto svårare har de återstående att bära den ökade påfrestningen. Om den jämförelsen är adekvat, är vår planet verkligen ett utsatt ”flygplan”. Allteftersom regnskogarna krymper, beräknar somliga forskare att tio tusen växt- och djurarter går förlorade varje år och att utrotningstakten nu är omkring 400 gånger högre än den någonsin varit i jordens historia.

Vetenskapsmännen beklagar också all den kunskap som går förlorad genom den minskade artrikedomen. De säger att det är som att bränna upp ett bibliotek innan man har läst böckerna. Men det finns också mer påtagliga förluster. Omkring 25 procent av alla läkemedel som ordineras i Förenta staterna framställs av tropiska växter. En sådan medicin ökade överlevnadsfrekvensen vid leukemi hos barn från 20 procent på 1960-talet till 80 procent år 1985. Världsnaturfonden hävdar således att regnskogarna ”utgör ett gigantiskt apotek”. Dessutom finns det otaliga växter som ännu inte upptäckts av människan, än mindre utvärderats för medicinskt bruk.

De flesta av oss tänker kanske inte heller på hur många av våra födoämnen som kommer från växter som ursprungligen påträffats i regnskogen. (Se rutan på sidan 11.) Än i denna dag använder forskarna gener från de härdiga, vilda varieteterna av dessa växter för att göra deras ömtåligare avkomlingar, de odlade grödorna, mer motståndskraftiga mot sjukdomar. Vetenskapsmän har sparat in hundratals miljoner kronor åt odlare på detta sätt.

Dessutom vet vi inte hur många av regnskogens ätbara produkter som kan komma att vinna internationell popularitet. De flesta nordamerikaner vet inte att deras förfäder för bara hundra år sedan betraktade bananen som en egendomlig, exotisk frukt och betalade två dollar för en enda banan, inslagen i papper.

Ett globalt hot

Den som ytterst får lida när skogarna skövlas är människan själv. Verkningarna sprider sig som ringar på vattnet tills de omfattar hela jorden. På vilket sätt? Låt oss på nytt betrakta en typisk regnskog. Som framgår av namnet är regnrikedomen dess mest karakteristiska drag. Det kan falla mer än 200 millimeter regn om dagen — över 9.000 millimeter om året! Regnskogen är perfekt utformad för att klara av dessa ymniga skyfall.

Det täta lövvalvet dämpar kraften hos vattendropparna, så att de inte spolar bort jorden. Många blad är spetsiga i änden, vilket gör att de tunga regndropparna bryts upp i mindre. De häftiga regnen förvandlas på så sätt till ett ständigt droppande, som sakta sipprar ner i marken. De spetsiga bladen gör också att vattnet snabbt rinner av, så att bladen kan börja avge vattenånga till atmosfären igen. Rotsystemet tar upp 95 procent av det vatten som når marken. Som helhet betraktad suger således skogen åt sig regnet som en gigantisk svamp och avger det sedan långsamt.

Men när skogen är borta, störtar regnet direkt ner på den oskyddade marken och spolar bort tonvis med jord. Ett hektar svagt sluttande tropisk regnskog i Côte d’Ivoire (Elfenbenskusten) i Västafrika förlorar till exempel bara 0,03 ton jord per år. Motsvarande areal avverkad skogsmark förlorar 90 ton jord per år om den är uppodlad; om den ligger helt kal förlorar den 138 ton.

Denna form av jorderosion gör inte bara marken otjänlig för jordbruk och boskapsuppfödning. Dammar, som i sig själva är orsak till att enorma arealer skog går förlorade, blir ironiskt nog också förstörda därigenom. På grund av de bortspolade jordmassor som floderna för med sig från de avverkade områdena slammar dammarna snart igen och blir oanvändbara. Kustvatten och lekplatser för fiskar blir också nedsmutsade av slammassorna.

Skogsskövlingens verkningar på regn- och väderleksmönster är ännu mer katastrofala. Floder som rinner genom tropiska regnskogar är i regel bräddfulla året runt. Men när skogarna inte längre reglerar vattenståndet i floderna, svämmar de över vid plötsliga skyfall och torkar sedan ut. Resultatet blir ett kretslopp av översvämningar och torrperioder. Nederbördsmönstret kan påverkas tusentals kilometer därifrån, eftersom avdunstningen från en regnskog bidrar med uppemot hälften av luftfuktigheten i dessa trakter. Skogsskövlingen kan följaktligen ha bidragit både till översvämningarna i Bangladesh och till torkan i Etiopien, som dödat så många människor under det senaste decenniet.

Men skogsskövlingen kan också komma att påverka klimatet på hela vår planet. Regnskogarna har kallats för jordens gröna lunga, eftersom de tar upp koldioxid ur luften och använder kolet till att bygga upp trädens stammar, grenar och bark. När skogen bränns ner, spys allt detta kol ut i atmosfären. Problemet är att människan nu dumpar så mycket koldioxid i atmosfären (både genom förbränning av fossila bränslen och genom skogsavverkning) att hon redan kan ha utlöst en global uppvärmning som kallas drivhuseffekten och som hotar att smälta polarisarna, höja havsnivån och översvämma många kustregioner.a

Det är därför inte så underligt att människor världen utöver börjar engagera sig i detta problem. Gör de något för att avhjälpa krisen? Har de någon lösning att komma med? Finns det något hopp om att vi skall komma ur denna dystra situation?

[Fotnot]

[Ruta på sidan 11]

Regnskogens rikedomar

Bor du i närheten av en tropisk regnskog? Många populära födoämnen kommer ursprungligen från världens regnskogar: ris, majs, potatis, maniok (kassava eller tapioka), rörsocker, bananer, apelsiner, kaffe, tomater, kakao, ananas, avokado, vanilj, grapefrukt, många olika sorters nötter, kryddor och te. Drygt hälften av världens grödor kommer från växter som härstammar från regnskogarna! Och detta är bara en del av de födoämnen som kommer från dessa skogar.

Tänk också på alla läkemedel som kommer därifrån: alkaloider från vissa klängväxter används som muskelavslappande medel före operationer. Och de aktiva beståndsdelarna hydrokortison, som används för att häva inflammationer, kinin för bekämpning av malaria, digitalis för behandling av hjärtsvikt, diosgenin i p-piller och ipecacuanha, som används för att framkalla kräkningar, kommer alla från växter som finns i regnskogen. Andra växtpreparat har också gett mycket lovande resultat vid behandling av aids och cancer, såväl som diarré, febersjukdomar, ormbett samt bindehinnekatarr och andra ögonsjukdomar. Vi vet inte vilka andra medicinalväxter som ännu finns att upptäcka. Mindre än 1 procent av regnskogens alla växtarter har närmare undersökts av vetenskapsmän. Som en botanist klagande sade: ”Vi förstör saker som vi inte ens visste existerade.”

Men vi hämtar ännu fler produkter från de krympande skogarna: latex, hartser, vaxer, syror, alkoholer, smakämnen, sötningsmedel, färgämnen, fibrer som används i flytvästar, det gummi som används i tuggummi, bambu och rotting — varor som ligger till grund för en enorm, världsomfattande industri.

[Diagram/Bild på sidan 9]

(För formaterad text, se publikationen)

Skogens roll

[Bild på sidan 10]

Skogsskövlingens verkningar

Har skogarna någon framtid?

PÅ PÅSKÖN i Stilla havet kan man få se jättelika stenhuvuden som tornar upp sig över de gräsbevuxna kullarna och stirrar med sina tomma ögon ut över havet. Människorna som gjorde dem har försvunnit för hundratals år sedan. Gamla ruiner i en karg och ödslig del av västra Förenta staterna är det enda minnesmärket efter ett folk som försvann långt innan den vite mannen någonsin satte sin fot där. Somliga bibliska länder som en gång hade en blomstrande civilisation och handel är nu vindpinade öknar. Varför?

I alla dessa tre fall kan kalhuggningen av skogarna vara en del av svaret. Somliga experter anser att människor var tvungna att överge dessa områden, eftersom de hade huggit ner all skog där. Utan träd blev landet kargt och ofruktbart, och människor flyttade därför vidare. Men i dag hotar människan att göra detsamma med hela vår planet. Kommer hon att utplåna skogarna? Kan ingenting hindra denna process?

Många försöker göra det. I Himalaya uppges kvinnor ha satt i gång trädkramningsaktioner i ett desperat försök att hindra skogshuggarna från att fälla träden. I Malaysia har vissa infödingsstammar som bor i skogarna bildat kedja för att stoppa skogsarbetarna och deras tunga maskiner.

De två hundra miljoner människor som har sin utkomst av regnskogarna berörs mycket personligt av denna kris. Allteftersom civilisationen rycker närmare, drar sig infödingsstammarna längre och längre in i skogarna — ibland så långt att de möter nybyggare som kommer från andra hållet. Många stammar utplånas av sjukdomar som inkräktarna för med sig. Andra, som tvingas anpassa sig till världen utanför, hamnar i storstadsslummen — utstötta och utlevade. Men världen håller på att vakna upp för deras belägenhet. En våg av miljömedvetenhet drar nu över jorden.

Kan miljövårdarna rädda situationen?

”Människan har både den kunskap och den teknik som krävs för att rädda världens tropiska skogar.” Så börjar boken Saving the Tropical Forests (Att rädda de tropiska skogarna). Detta har bevisats i världens nationalparker. I naturreservatet Guanacaste i Costa Rica har man återplanterat stora arealer skog. Miljontals träd har också planterats i sådana länder som Kenya, Indien, Haiti och Kina. Men att plantera träd är inte riktigt samma sak som att återställa skogarna.

”Återplantering av skog” betyder ibland inte något annat än plantering av en enda sorts träd som senare skall användas för kommersiella ändamål. Detta är knappast detsamma som att återställa en regnskogs komplicerade ekosystem. Vissa experter menar för övrigt att en regnskog aldrig kan återställas till sin ursprungliga komplexitet. Det är därför inte så underligt att många miljövårdare bestämt hävdar att skogsvård är bättre än skogsplantering.

Men att bevara skogen är inte så lätt som det låter. Om ett skogsområde är för litet, kan det inte överleva. Somliga miljövårdare anser att minst 10 till 20 procent av världens regnskogar skulle behöva avsättas till naturreservat, om de skall kunna bibehålla sin artrikedom. Men för närvarande är endast 3 procent av regnskogarna i Afrika fridlysta. I sydöstra Asien är siffran 2 procent, i Sydamerika endast 1 procent.

Och somliga av dessa områden är fridlysta endast på papperet. Nationalparker och naturreservat förfelar sitt syfte när de är dåligt planerade eller skötta eller när korrumperade myndighetspersoner låter miljöanslag hamna i egen ficka. Somliga tjänar till och med pengar på att i hemlighet bevilja vissa personer avverkningstillstånd. Personalbristen är också ett problem. I Amazonområdet hade en enda skogvaktare i uppgift att bevaka ett regnskogsområde av Frankrikes storlek.

Somliga miljövårdare yrkar också på att jordbrukarna måste få lära sig att bruka jorden utan att utarma den, för att slippa dra vidare och fälla mer skog. Somliga har försökt att odla många olika grödor på en och samma åker, vilket motverkar angrepp av skadeinsekter som livnär sig på en enda växtart. Fruktträd kan skydda jorden mot de tropiska regnen. Andra har återupplivat en urgammal teknik. De gräver kanaler runt sina små trädgårdar och använder slam och alger från kanalerna som gödning för trädgårdslanden. Som ytterligare näringskälla kan man odla fisk i kanalerna. Sådana metoder har redan fått stor framgång i olika experiment.

Men att utbilda människor kostar tid och pengar och kräver också skicklighet. Nationer i tropiska delar av världen har ofta alltför många akuta ekonomiska problem för att kunna göra den typen av långsiktiga investeringar. Men även om det tekniska kunnandet vore mer utbrett, skulle detta inte lösa problemet. Som Michael H. Robinson skriver i boken Saving the Tropical Forests: ”Regnskogarna skövlas inte på grund av okunnighet eller dumhet, utan främst på grund av fattigdom och girighet.”

Roten till problemet

Fattigdom och girighet. Den nuvarande skogsskövlingskrisen tycks sträcka sina rötter djupt ner i det mänskliga samhällssystemet, långt djupare än regnskogens träd sträcker sina rötter ner i den tunna tropiska myllan. Kan människan själv komma åt roten till problemet?

Vid ett toppmöte med 24 deltagande nationer som hölls i Haag i Nederländerna förra året lade man fram ett förslag om bildandet av ett nytt FN-organ som skulle kallas ”Globe” (”Jordklotet”). Enligt londontidningen Financial Times skulle detta organ ha ”oöverträffade maktbefogenheter i fråga om att stifta och genomdriva miljöskyddslagar”. Även om nationerna skulle behöva avstå från en del av sin så omhuldade suveränitet för att detta organ skulle få någon verklig makt, hävdar somliga att en sådan organisation oundvikligen kommer att bildas i framtiden. Endast en enhetlig, global organisation kan ta itu med globala problem.

Det säger sig självt. Men vilken mänsklig regering eller organisation kan utplåna girighet och fattigdom? Vilken regering har någonsin kunnat göra detta? Mänskliga organisationer är alltför ofta uppbyggda på girighet, och fattigdomen blir därför bestående. Om vi skall vänta på att de skall lösa problemet med skogsskövlingen, då har skogarna ingen framtid — och inte människan heller.

Men begrunda följande fråga: Vittnar inte skogarna om att de utformats av en oerhört intelligent varelse? Jo, det gör de verkligen! Från rötterna till kronan vittnar regnskogens träd om att de är ett verk av en mästerlig Skapare.

Kommer denne store Skapare att tillåta människan att utplåna regnskogarna och fördärva vår jord? En mycket intressant profetia i bibeln ger ett direkt svar på denna fråga. Den lyder: ”Men nationerna blev vreda, och din [Guds] egen vrede kom, och den fastställda tiden för ... att störta dem i fördärvet som fördärvar jorden.” — Uppenbarelseboken 11:18.

Vi kan lägga märke till två anmärkningsvärda detaljer i samband med denna profetia. För det första pekar den fram emot en tid då människan faktiskt skulle vara i stånd att fördärva hela jorden. När dessa ord skrevs för närmare två tusen år sedan, hade människan inte större möjlighet att fördärva jorden än att flyga till månen. Men i dag kan hon göra bådadera. För det andra tar profetian upp frågan om människan fullständigt kommer att fördärva jorden — och besvarar den med ett rungande nej!

Gud skapade människan för att ta hand om jorden och odla den, inte för att ödelägga den. I det forntida Israel drog han upp gränser för hur mycket skog hans folk fick avverka när de lade det utlovade landet under sig. (5 Moseboken 20:19, 20) Han lovar att hela mänskligheten inom en nära framtid kommer att leva i fullständig harmoni med naturen. — 1 Johannes 2:17; Jeremia 10:10—12.

Bibeln skänker oss hopp, ett hopp om en tid då människan kommer att uppodla jorden till ett paradis i stället för att kalhugga den till en öken, förbättra den i stället för att skövla den, ta vård om den på ett framsynt sätt i stället för att girigt och kortsiktigt suga ut den. Skogarna har en framtid, men det har inte den korrumperade tingens ordning som fördärvar dem och hela den övriga jorden.

[Bild på sidan 13]

Skövling av skogen här på Påskön kan vara orsaken till att en civilisation försvann

[Bildkälla]

H. Armstrong Roberts