Paradis eller soptipp — Vilket föredrar du?

INGEN skulle kunna ta honom för något annat än vad han är — en tröttkörd turist från Europa ivrig att njuta av solen och värmen på en paradisliknande ö. När han vandrar över de vidsträckta sanddynerna som breder ut sig utefter stranden, får han kryssa mellan kringströdda tomflaskor, burkar, plastpåsar, godispapper och tidningar. Märkbart irriterad undrar han om detta verkligen är det paradis som han har rest så långt för att besöka.

Du kanske själv har varit med om något liknande. Varför drömmer människor om att semestra på någon paradisisk plats, när de sedan inte tycks ha några samvetsbetänkligheter mot att förvandla den till en veritabel soptipp?

Inte bara på paradisöar

Denna uppenbara ringaktning för allt vad skönhet, prydlighet och renlighet heter är inte begränsad till de semesterparadis dit många turister flockas. Det moderna samhället hemsöks av föroreningar nästan överallt. Många industrier förorenar i gigantisk skala genom att alstra tonvis med avfallsprodukter. Giftutsläpp och oljekatastrofer hotar att ödelägga stora delar av vår jord och göra dem olämpliga för allt liv.

Krig skapar också föroreningar. År 1991 fick världen skräckslagen bevittna hur detta problem fick en ny dimension i samband med kriget vid Persiska viken. De irakiska styrkorna satte avsiktligt eld på omkring 600 oljekällor och förvandlade Kuwait ”till en apokalyptisk helvetesvision”, som en europeisk dagstidning uttryckte det. Den tyska tidskriften Geo betecknade detta brinnande inferno som ”den största miljökatastrof som någonsin utlösts av människohänder”.

När kriget var slut satte man genast i gång med en omfattande uppröjning. Bara att släcka bränderna i oljekällorna krävde många månaders hårt arbete. Världshälsoorganisationen rapporterar att den ökade mängden föroreningar i Kuwait kan komma att få dödstalet där i landet att stiga med 10 procent.

Mindre farliga men mycket irriterande

För varje flagrant och uppseendeväckande exempel på miljöförstöring i större skala finns det tusentals som sker i mindre skala. Att klottra och skräpa ner på offentliga platser är kanske mindre allvarliga former av förorening, men de som gör sig skyldiga till sådant bidrar ändå till att beröva planeten jorden dess ”paradisiska” potential.

På somliga platser är klotter så vanligt förekommande att människor har blivit ”klotterblinda” och knappast lägger märke till det längre. Det finns i tunnelbanevagnar, på husväggar och i telefonhytter. Den tiden är förbi då det bara förekom på offentliga toaletter.

Somliga städer är fulla av fallfärdiga och övergivna byggnader. Många bostadsområden misspryds av vanskötta hus och trädgårdar. Bilvrak, skrotade maskiner och allsköns bråte ligger och skräpar kring bondgårdar som annars skulle kunna vara vackra och tilltalande.

I vissa kretsar tycks människor inte heller bry sig om att de själva ser smutsiga och ovårdade ut. Att gå omkring i säckiga kläder och med okammat hår är inte bara allmänt accepterat, utan också fashionabelt. De som vill se rena och prydliga ut betraktas som hopplöst gammalmodiga.

Vilket gigantiskt arbete!

Vilket gigantiskt arbete skulle det inte vara att förvandla jordens alla stränder, skogar och berg till sådana paradis som förekommer i färgsprakande turistbroschyrer — för att inte tala om vad som skulle behöva göras åt städer, tätorter och jordbruksbygder och åt människorna själva!

Den turist som nämndes i inledningen fick till sin glädje se hur en städpatrull gick igenom området senare på dagen och plockade upp det värsta skräpet. De lämnade emellertid kvar glasbitar, kapsyler, ölburksringar och ett oräkneligt antal cigarrettfimpar. Även sedan området städats upp framgick det således med all önskvärd tydlighet att det mer liknade en soptipp än ett paradis.

För att hindra jorden från att förvandlas till en global soptipp skulle det behövas en rejäl storstädning — en som befriade den från alla spår av människans härjningar. Har vi något hopp om att en sådan storstädning någonsin kommer att äga rum? Och hur skall den i så fall gå till? Vem skall utföra den? När?

Att avlägsna all förorening ur hjärta och sinne

JEHOVA skapade inte människan med en längtan efter smuts och oordning. Hennes paradisiska hem skulle präglas av renhet, ordning och skönhet. Gud avsåg aldrig att det skulle förvandlas till en motbjudande soptipp. — 1 Moseboken 2:8, 9.

Men människorna förkastade Guds vägledning och började bygga upp en egen världsordning. Eftersom de saknade erfarenhet och gudomlig vishet, fick de lära sig saker och ting genom egen bitter erfarenhet. Profanhistorien bekräftar den bibliska sanningen att människor inte med framgång kan styra sig själva, för i tusentals år har ”människa ... haft makt över människa till hennes skada”. (Predikaren 8:9; Jeremia 10:23) Våra dagars föroreningsproblem, i alla dess former, är en följd av mänskligt vanstyre.

Att godta Guds synsätt

De som vill behaga Gud bemödar sig verkligen om att leva upp till Skaparens normer för renlighet. Jehovas vittnen ställdes inför ett sådant problem när de skulle hålla sin internationella sammankomst i Prag i Tjeckoslovakien sommaren 1991.a Man väntade att 75.000 personer skulle komma till sammankomsten, ett antal som det stora Strahovstadion gott och väl kunde rymma. Men anläggningen hade inte använts på fem år. Den hade härjats av väder och vind och var i stort behov av reparation. Omkring 1.500 Jehovas vittnen ägnade över 65.000 timmar åt att rusta upp den och måla den. När sammankomsten skulle börja hade denna uppsnyggningskampanj förvandlat stadion till en värdig plats för tillbedjan av den sanne Guden, Jehova.

Vad är det som motiverar Jehovas vittnen att vara annorlunda, när världen i allmänhet visar så ringa uppskattning av renlighet och ordning? De har tagit till hjärtat Bibelns råd att de kristna bör sträva efter att utrota negativa personlighetsdrag, såsom själviskhet, taktlöshet, girighet och kärlekslöshet. ”Klä av er den gamla personligheten med dess förehavanden”, uppmanar Bibeln, och ersätt den med ”den nya personligheten, som genom exakt kunskap förnyas efter bilden av honom som har skapat den”. Hos en personlighet som präglas av kärlek till renlighet, ordning och skönhet finns det inte rum för några förorenande tendenser. — Kolosserna 3:9, 10; 2 Korinthierna 7:1; Filipperna 4:8; Titus 2:14.

Den nya personligheten kräver att de kristna är miljömedvetna och inte avsiktligt smutsar ner sin omgivning eller överträder de miljöskyddslagar som myndigheterna utfärdar. Den hjälper dem att undvika den själviska och lättjefulla slit och släng-mentalitet som leder till nedskräpning. Den befrämjar också respekten för andras egendom och utesluter således att man använder sig av klotter som ett uttrycksmedel, som ett oskyldigt nöje eller som en alternativ konstart. Den kräver också att de kristna håller sina hem, bilar, kläder och kroppar rena. — Jämför Jakob 1:21.

Om människor inte vill ta på sig denna nya personlighet, kan man då klandra Gud för att han utestänger dem från liv i hans kommande paradis? Knappast. En person som fortfarande har förorenande tendenser kvar i sitt hjärta eller sinne skulle hota skönheten i det återställda jordiska paradiset, till stor sorg för dem som önskar bibehålla den. Guds beslut att ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden” är därför både rättvist och kärleksfullt. — Uppenbarelseboken 11:18; 21:8.

Bör de kristna engagera sig i sådana frågor?

Betyder då detta att de kristna aktivt bör engagera sig i frågor som rör miljöförstöring eller miljövård?

Miljöförstöring har definitivt en menlig inverkan på människors hälsa och allmänna säkerhet. Jehova har tillbörlig omtanke om sådana ting, som vi kan se av de lagar som han gav de forntida israeliterna. (2 Moseboken 21:28—34; 5 Moseboken 22:8; 23:12—14) Men han anmodade dem aldrig att försöka påverka människor av andra nationer i frågor som rörde den allmänna säkerheten, och inte heller uppmanade han de kristna under det första århundradet att göra detta.

I våra dagar kan miljöbetingade problem lätt bli politiska frågor. Man har till och med bildat speciella politiska partier i syfte att lösa de miljömässiga problemen. En kristen som låter sig påverkas att ta ställning för någon politisk linje i den här frågan är inte längre politiskt neutral. Jesus fastställde följande regel för sina lärjungar: ”De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” En kristen som ignorerar detta krav löper risk att liera sig med ”denna tingens ordnings styresmän, som skall bli till intet”. — Johannes 17:16; 1 Korinthierna 2:6.

Jesus försökte inte lösa alla den tidens sociala problem, och inte heller uppmanade han sina lärjungar att göra det. Den befallning han gav dem var: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem ... och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” Han befallde dem inte att engagera sig i miljöfrågor. — Matteus 28:19, 20.

Kristus förklarade vad som bör ha första platsen i en kristens liv, då han sade: ”Fortsätt därför med att först söka kungariket och hans rättfärdighet.” (Matteus 6:33) När Jehova genom sitt messianska kungarike genomdriver sina rättfärdiga principer i global skala, kommer miljöproblemen att lösas för all framtid och på ett sätt som tillfredsställer alla.

Jehovas vittnen har därför en balanserad syn på dessa frågor. Med tanke på det som sägs i Romarna 13:1—7 måste de vara noga med att samvetsgrant lyda de miljöskyddslagar som myndigheterna utfärdar. Deras gudaktiga kärlek till sina medmänniskor får dem också att visa respekt för andras egendom — allmän såväl som privat — genom att inte förstöra den och genom att inte skräpa ner sin omgivning. Men deras uppgift är inte att ta ledningen i miljöprojekt som världen står för. De låter i stället predikandet om Guds kungarike få första platsen i sitt liv, eftersom de inser att detta i längden blir till allra största gagn för mänskligheten.

En andlig storstädning

De forntida israeliterna blev gång på gång varnade för vad följderna skulle bli om de orenade landet genom att utgjuta blod, genom att lägga sig till med en omoralisk livsstil eller genom att visa bristande respekt för heliga ting. (4 Moseboken 35:33; Jeremia 3:1, 2; Malaki 1:7, 8) Det är intressant att lägga märke till att de blev domfällda för denna andliga förorening och inte för någon fysisk förorening som de också kan ha gjort sig skyldiga till.b

Det är således i första hand andlig förorening eller orenhet som de kristna i våra dagar strävar efter att undvika. De gör detta genom att ta på sig ”den nya personligheten”, varigenom de avlägsnar alla orena tendenser ur hjärta och sinne. Över fyra miljoner Jehovas vittnen får nu nytta av denna andliga storstädning och uppnår därför inom sina led såväl religiös som moralisk renhet — och dessutom fysisk renhet i påtaglig grad. — Efesierna 4:22—24.

Ja, nu är det dags för en andlig storstädning. En fysisk storstädning i världsomfattande skala kommer att följa i sinom tid och rädda vårt jordiska hem från att förvandlas till en global soptipp genom att ge det den rena miljö som det förtjänar. — Predikaren 3:1.

[Fotnoter]

En ren jord — vilken glädjande framtidsutsikt!

HUR lyckliga kan vi inte vara över att Jehova, en Gud som kännetecknas av ordning och renlighet, kommer att förverkliga sitt ursprungliga uppsåt att förvandla jorden till ett globalt paradis! (Jesaja 11:6—9) Han har själv gett löftet: ”Mitt ord, som utgår ur min mun, ... kommer inte att vända tillbaka utan resultat till mig, utan det kommer sannerligen att utföra det som jag har funnit behag i.” Och eftersom ”det är omöjligt för Gud att ljuga”, är detta inte några tomma ord. — Jesaja 55:11; Hebréerna 6:18.

Vi kan känna oss lättade över att Jehova kärleksfullt kommer att ingripa innan människor har gått så långt att det inte längre finns någon återvändo och ett fullständigt ekologiskt sammanbrott skulle vara oundvikligt! — Uppenbarelseboken 11:18.

Jehova kommer att avlägsna obotfärdiga och uppsåtliga förorenare och personer som hårdnackat vägrar att rätta sig efter hans principer i fråga om ordning och renlighet. Ingen kommer att få äventyra det återställda paradiset. — Ordspråken 2:20—22.

När Guds kungarike styr jorden under ledning av Kristus Jesus, kommer människor att få lära sig att undanröja alla kvarvarande orsaker till fysisk förorening. Först då — inte nu — är den tid inne då det kommer att krävas att alla Guds tjänare aktivt deltar i individuella och kollektiva åtgärder som tillsammans kommer att bidra till en global storstädning av aldrig förut skådad omfattning. — Jämför Hesekiel 39:8—16.

De som överlever slutet för den nuvarande onda världsordningen kommer att engagera sig i denna fysiska storstädning med samma iver och entusiasm som de ägnar åt den andliga storstädning som pågår i våra dagar. — Psalm 110:3.

Ja, vi kommer att få uppleva en ren jord, sedan Guds kungarike verkställt den mest omfattande storstädning som någonsin förekommit. Alla spår av förorening kommer att ha avlägsnats. Allt klotter kommer att vara borta. Det kommer aldrig mer att finnas några bortkastade flaskor, burkar, plastpåsar, godispapper och tidningar som ligger och skräpar på stränderna eller andra vackra platser.

Låt oss glädjas åt den rena, nya jord som snart är här!

[Bild på sidan 7]

Kommer du att ta del i den kommande storstädningen av jorden?