Under de senaste decennierna har människan valt en livsstil som har lett till omfattande förorening av jordens biosfär — jord, floder, hav och luft har förgiftats. Problemet är i högsta grad internationellt. Som påven förklarade i sitt budskap inför Världsfredsdagen (1 januari 1990): ”De ekologiska problemens verkningar sträcker sig i många fall över de enskilda staternas gränser; någon lösning kan därför inte komma till stånd på det rent nationella planet.” — L’Osservatore Romano, 18—26 december 1989.

Människans likgiltighet för sin framtid står i skarp kontrast till Guds omsorg om jorden, som ju trots allt är hans skapelse och egendom. (Jesaja 45:18) Kan vi verkligen få uppleva en ren jord, och i så fall hur och när? De följande artiklarna kommer att besvara dessa frågor.

En ren jord — ett verkligt behov

Från Vakna!:s korrespondent i Storbritannien

VISSTE du att Londons taxichaufförer enligt lag är skyldiga att hålla sina bilar rena? Försummelse i fråga om detta kan leda till att de blir avstängda från stadens gator under en viss period. Även när väglaget är dåligt och de flesta bilar ständigt är smutsiga, är Londons taxibilar skinande rena. De blanka bilarna uppväcker känslor av stolthet och välbehag hos både förare och passagerare.

På liknande sätt bidrar det till välbefinnandet när våra kläder och våra tillhörigheter är rena. Ve den skolpojke vars mor ertappar honom med att klampa in i huset och lämna efter sig spår av lera på den rena mattan!

Faktum är att vår hälsa i hög grad är beroende av vår personliga hygien. Vår kropp behöver regelbundet skötas och tvättas för att bli av med smutspartiklar som skulle kunna bli en grogrund för sjukdomar. Många affärsföretag tjänar stora pengar på att sälja rengöringsmedel, tvättmedel, putsmedel, tvålar, schampo och desinfektionsmedel, som vi använder för att hålla oss själva och vår närmaste omgivning ren. De flesta människor är verkligen medvetna om behovet av renlighet. Men om du bor i en storstad, vet du att detta inte är hela sanningen.

Problemet med föroreningar

Storstadsbor är väl medvetna om föroreningen av miljön. De ser bevis för detta i den bristfälliga sophanteringen, i de nedskräpade gatorna och i det råa klottret på offentliga byggnader. De känner lukten av det i de kvävande avgaserna från den täta trafiken och i den fräna smog som hemsöker vissa städer.

Detta är kanske orsaken till att många storstadsbor försöker bege sig ut till landet så snart de har tillfälle. De njuter av att kunna fylla lungorna med ren luft och kanske rentav kunna dricka kristallklart vatten från en porlande bäck. Andra tycker om att åka till en badstrand och koppla av i den varma sanden eller svalka sig med ett uppfriskande dopp i havet.

Men vänta ett tag! Nedsmutsning och förorening lurar där också. ”Är det verkligen möjligt?” undrar du. ”Det ser så rent ut.” Ja, låt oss se lite närmare på den ”rena” luften och det ”kristallklara” vattnet.

Föroreningsproblemet — Vem bär skulden?

”DENNA ö är statens egendom och föremål för experimentell verksamhet. Jorden är infekterad med mjältbrand och hälsovådlig. Landstigning förbjuden.”a Denna skylt har satts upp på det skotska fastlandet mittemot ön Gruinard Island för att avskräcka eventuella besökare från att landstiga där. Under de 47 senaste åren har denna vackra ö varit infekterad med mjältbrandssmitta efter en provbombning med biologiska vapen under andra världskriget.

Gruinard Island är ett extremt exempel på förorening av miljön. Men lindrigare former av markförorening är ett utbrett och växande problem.

Tilltagande markförorening

En orsak till denna markförorening är den ökade mängden sopor. En genomsnittlig brittisk tvåbarnsfamilj kastar enligt londontidningen The Times årligen bort cirka 50 kilo metall och 40 kilo plast, ”av vilket en hel del kommer att ligga och skräpa på gator, vägkanter, stränder och fritidsområden”.

Den franska tidskriften GEO rapporterade att den jättelika soptippen Entressen utanför Marseilles i Frankrike hade nått en höjd av 60 meter och lockat till sig omkring 145.000 fiskmåsar. Det ståltrådsstängsel som omgav soptippen hindrade inte att vinden förde med sig papper och plastskräp. De lokala myndigheterna har därför varit tvungna att köpa upp 30 hektar angränsande åkerareal i ett försök att begränsa nedskräpningsproblemet.

Det är därför inte så underligt att ett ombud för EG, Stanley Clinton Davis, vid planläggandet av det europeiska miljöåret — som slutade i mars 1988 — fann att listan över föroreningsproblemen var ”ändlös”. Man planerade därför att genomföra en kampanj för att uppmuntra till återanvändning av avfallsprodukter och satte som mål att återvinna 80 procent av de 2.200.000.000 ton sopor som EG-länderna årligen producerar.

Denna typ av förorening är ingalunda begränsad till Västeuropa. Den har nu nått global omfattning. Enligt tidskriften New Scientist har man till och med varit tvungen att göra en uppstädning på den avlägsna kontinenten Antarktis. Australiska vetenskapsmän samlade ihop mer än 40 ton utrangerad maskinell utrustning och överblivet byggnadsmaterial som låg och skräpade i närheten av deras bas. Tidningen The New York Times (19 december 1989) rapporterade att amerikaner vid McMurdo-stationen i Antarktis håller på att städa undan skräp som samlats på hög i 30 år, däribland en traktor på 35 ton som sjunkit på 25 meters djup.

Ja, nedsmutsning och förorening är vanliga företeelser på torra land. Men hur är det då med jordens vatten?

Förorenat vatten — otjänligt för allt liv

”Föroreningen av Storbritanniens floder ökar för första gången på mer än ett kvartssekel”, förklarar tidningen The Observer. ”Kattegatt är ett döende hav. Det håller snabbt på att bli otjänligt för allt marint liv, eftersom det är så förorenat och syrefattigt”, rapporterar londontidningen The Times. ”Polens floder håller snabbt på att förvandlas till öppna kloaker, och en förbättring är knappast i sikte.” — The Guardian.

I november 1986 inträffade en miljökatastrof som londontidningen Daily Telegraph beskrev som ”skövlingen av Västeuropas största och mest karismatiska vattenled”. En våldsam brand inträffade i en kemisk fabrik i Basel i Schweiz, och ett stort antal brandmän kallades dit för att bekämpa elden. Olyckligtvis spolade de ut mellan 10 och 30 ton kemikalier och bekämpningsmedel i floden Rhen, vilket ledde till en katastrof som har betecknats som ”vattenindustrins Tjernobyl”. Denna händelse skapade stora rubriker. Något som vanligtvis inte kommer fram i nyhetsmedia är emellertid att giftavfall regelbundet dumpas i Rhen, om än i mindre dramatisk skala.

Vattenburna föroreningar är inte begränsade till själva föroreningskällan. Även miltals därifrån kan verkningarna vara dödsbringande. De floder som flyter ut i Nordsjön för med sig färgämnen, vitmedel från tandkrämstillverkning, giftavfall och gödningsämnen i sådana kvantiteter att den holländska fiskeristyrelsen nu stämplar plattfisken i Nordsjön såsom otjänlig som människoföda. Undersökningar visar att 40 procent av de flundror som fångas i grunda vatten har hudsjukdomar eller cancertumörer.

Vem bär ansvaret för denna förorening? De flesta höjer ett anklagande finger mot industrin, vars profithunger vida överträffar omsorgen om miljön. Men jordbrukarna gör sig också skyldiga till förorening av åar och floder i närheten av sina ägor. Deras ökade användning av konstgödsel har lett till att den pressaft som bildas vid ensilering av djurfoder är mycket giftig.

Enskilda individer använder också floderna som avstjälpningsplats för sopor och skräp. Floden Mersey, vars flodområde omfattar nordvästra delen av England, påstås vara den mest förorenade i Europa. ”Bara vanvettiga eller aningslösa personer skulle nu bada i Mersey”, förklarade Liverpooltidningen Daily Post och tillade: ”Den som har oturen att falla i floden kommer sannolikt att behöva föras till sjukhus för vård.”

Orenat kloakvatten bidrar också i hög grad till den marina föroreningen. Havsvattnet utanför en populär engelsk badort innehöll enligt uppgift föroreningar i en koncentration som motsvarade ”en kvarts liter orenat kloakvatten i ett medelstort badkar”, och överskred därmed de gränser som fastställts av EG med 400 procent.

Men det finns också en annan fara — en som faller ner från himlen.

Surt regn — ett oroväckande hot

Förr hände det ofta att människor i England dog bara på grund av den luft — eller snarare smog — som de andades in. I dag är sådana dödsfall sällsynta. Londonsmogen, som år 1952 dödade cirka 4.000 människor, utgör inte längre något hot. Vissa kolkraftverk som bidrog till smogen har flyttats ut på landsbygden och utrustats med höga skorstenar och i vissa fall reningsanläggningar för att avlägsna en stor del av de giftigaste gaserna.

Detta har emellertid inte stoppat föroreningen av atmosfären. Höga skorstenar kan ha eliminerat riskerna i den närmaste omgivningen. Men på grund av de rådande vindförhållandena förs föroreningarna nu långa vägar — ofta till andra länder. Till följd av detta får till exempel Skandinavien känna av de brittiska föroreningarna, och många betraktar nu Storbritannien som ”Europas smutsgris”. På liknande sätt har industrierna i Mellanvästern i Förenta staterna i hög grad bidragit till den försurade nederbörd som drabbat Canada.

Med avseende på de luftföroreningar som ger upphov åt surt regn har forskarna länge framhållit att svaveldioxid är den största boven i dramat. År 1985 hävdade Drew Lewis, en amerikansk representant för ett kanadensisk-amerikanskt samrådsorgan för miljöfrågor: ”Att säga att svavelhaltigt bränsle inte förorsakar surt regn är detsamma som att säga att rökning inte förorsakar lungcancer.” När svaveldioxid kommer i kontakt med vattenånga, bildas så småningom svavelsyra, och den kan surgöra regnet eller ansamlas i de vattenpartiklar som molnen består av och på så sätt överskölja skogarna med dödsbringande fuktighet.

När det sura regnet sedan faller, eller vad som är ännu värre: när den försurade snön sedan smälter, påverkar detta jorden. Svenska forskare, som för en tid sedan upprepade en vetenskaplig undersökning från år 1927, fann att surhetsgraden i skogarnas jordar hade ökat tiofalt på 70 centimeters djup. Denna kemiska förändring inverkar menligt på växternas förmåga att uppta livsviktiga mineralämnen, till exempel kalcium och magnesium.

Vilken verkan har allt detta på människan? Hon blir lidande när sjöar och floder som tidigare myllrat av liv blir försurade och livlösa. Norska vetenskapsmän har också kommit fram till att den ökade surhetsgraden i vattnet, vare sig det gäller i sjöar eller i marken, gör att aluminium utlöses. Detta utgör en avgjord hälsorisk. Vetenskapsmän har konstaterat ”ett tydligt samband mellan förhöjda dödlighetssiffror och ökande aluminiumkoncentrationer” i vattnet. Alarmerande rapporter om ett möjligt samband mellan aluminium och Alzheimers sjukdom och andra ålderskrämpor fortsätter att strömma in.

Det är sant att man ibland har gjort vissa ansträngningar för att förbättra situationen, till exempel när det gäller floden Mersey i Storbritannien och sopstationen Entressen i Frankrike. Men det går inte att bli kvitt denna typ av problem. De dyker upp överallt i världen. Det finns emellertid en annan form av förorening — en som är osynlig.

Ozon — en osynlig fiende

Vid förbränning av fossila bränslen — vare sig det sker i kraftverk eller i villapannor — alstras inte bara svaveldioxid, utan också andra föroreningar, till exempel kväveoxider och kolväten.

Vetenskaplig expertis ger nu i allt större utsträckning kväveoxiderna skulden för luftföroreningen. Under inverkan av solljuset hjälper de till att bilda en giftig gas, ozon. ”Ozon är den mest betydande luftförorening som påverkar växtligheten i Förenta staterna”, förklarade David Tingey, en företrädare för ett amerikanskt miljövårdsorgan. Han beräknade (år 1986) att detta problem kostade hans land cirka en miljard dollar om året. Motsvarande siffra för Europa uppskattades då till cirka 400 miljoner dollar årligen.

Många menar därför att även om det sura regnet dödar sjöar och vattendrag, bär ozonet, som ytterst hör samman med bilavgaserna, större skuld än det sura regnet när det gäller skogsdöden. Tidskriften The Economist förklarade: ”Träden [i Tyskland] dödas i förtid, inte av surt regn, utan av ozon. Även om själva dödsstöten kan komma genom hård köld, sur dimma eller växtsjukdomar, är det ozonet som gör träden sårbara.” Och förhållandena i Europa är bara en återspegling av det som händer på andra kontinenter. ”Träden i Kaliforniens nationalparker skadas av luftföroreningar som kan komma så långväga ifrån som Los Angeles”, rapporterade New Scientist.

Det finns emellertid en ännu värre form av förorening som besudlar vår jord. Den är en fundamental bidragande faktor när det gäller den fysiska föroreningen av land, vatten och luft på vår planet.

Moralisk förorening

Det är lätt att bli bedragen av en människas yttre. Jesus Kristus illustrerade detta på ett träffande sätt. Han sade till den tidens religiösa ledare: ”Ve er ... , därför att ni liknar vitkalkade gravar, som visserligen ser sköna ut utanpå men inuti är fulla ... av allt slags orenlighet.” (Matteus 23:27) Ja, en person kan se prydlig eller rentav tilldragande ut, men hans tal och uppförande kan avslöja hans verkliga, dekadenta personlighet. Sådant moraliskt fördärv är tyvärr mycket utbrett i våra dagar.

Det moraliska fördärvet inbegriper drogmissbruk, ett problem som är mer utbrett än någonsin. Popstjärnor, skådespelare, filmidoler och till och med till synes respektabla affärsmän har blivit inblandade i skandaler på grund av sitt drogberoende. Det moraliska fördärvet inbegriper också sexuell omoraliskhet, som kan leda till splittrade familjer, skilsmässor, aborter och en epidemi av sexuellt överförda sjukdomar, däribland den lömska farsoten aids.

Roten till detta moraliska fördärv är människans själviskhet, som också ligger bakom mycket av den fysiska förorening som plågar mänskligheten. Tereza Kliemann, som sysslar med behandling av aidssjuka i São Paulo i Brasilien, konstaterar vari problemet ligger: ”För att förhindra vidare spridning [av aids] krävs en förändring av högriskgruppernas beteende, och detta är svårt att åstadkomma.” Det stora flertalet människor insisterar på att få göra vad de vill i stället för att bry sig om hur deras handlingssätt påverkar andra. Till följd av detta är litteraturen, underhållningsbranschen, ja praktiskt taget hela den mänskliga kulturen, genomsyrad av moraliskt fördärv.

För tänkande människor framstår de flesta av de ansträngningar som i dag görs för att rena vår fysiska och moraliska miljö som föga mer än ett försök att sopa problemet under mattan. Du kanske därför undrar om vi verkligen har något hopp om att få uppleva en jord som är ren både fysiskt och moraliskt. Men tappa inte modet. Bibeln försäkrar att ett slut på miljöförstöringen är i sikte!

[Fotnot]

[Ruta/Bild på sidan 7]

Värre än tidens tand

Efter att i åratal ha varit utsatt för väder och vind har detta uthuggna stenansikte förvandlats till en veritabel dödsmask. Luftföroreningarnas frätande verkan är värre än tidens tand. Gamla byggnader världen utöver fräts sönder av det sura regn som strömmar ner över dem, från stadshuset i Schenectady i Förenta staterna till de berömda palatsen i Venedig i Italien. Roms monument faller enligt uppgift sönder vid minsta beröring. Greklands berömda Parthenon-tempel anses ha lidit större skada under de trettio senaste åren än under de två tusen föregående. Dessa skador förvärras ofta genom samverkan av sådana miljöfaktorer som vind, temperatur och fuktighet, liksom också av bakterier som lever på byggnadernas väggar. När miljöförstöringen får sådana konsekvenser för livlösa föremål, vilken verkan måste den då inte ha på levande varelser?

[Bild]

Reliefskulptur på en katedral i London

Är ett slut på miljöförstöringen i sikte?

EN REN jord är verkligen ett underbart framtidsperspektiv. Men är det realistiskt? Somliga länder anstränger sig visserligen för att förbättra miljön. En viss minskning av luftföroreningen uppges nu ha skett på grund av att man vidtagit strängare åtgärder för att begränsa blyhalten i bilarnas avgaser. I vissa områden tycks industriutsläppen också ha minskat. Detta beror emellertid inte alltid på strängare miljölagar, utan är ibland resultatet av den omstrukturering av industrin som skett på grund av den rådande ekonomiska situationen i världen.

Jordens förmåga att rena sig själv

Det finns också naturliga reningsprocesser som är i verksamhet. Enligt dr Aubert, chef för ett medicinskt oceanografiskt center i Nice i Frankrike, är till exempel fytoplankton en av havets viktigaste organismer som motverkar föroreningar. Dessa små organismer avsöndrar naturliga antibiotika som dödar smittämnen. Men olyckligtvis blir de övermannade. I Italien invaderas Venedig och det närbelägna Adriatiska havet av alger. I Adriatiska havet frambringar föroreningarna ”alger — en stinkande och slemmig gul-brun-grå soppa, som sträcker sig hundratals kilometer söderut” på sommaren. (The Globe and Mail, Toronto, Canada) En bidragande faktor är avrinningen från floden Po, som för med sig ”kloakvatten från mer än 15 miljoner människor, avfallsprodukter från många av Italiens större industrier ... och gödsel från mer än fem miljoner svin”.

Hur är det då med jordföroreningen? Undersökningar som utförts av ett stort kemiskt industriföretag i samarbete med USA:s energidepartement visade att jorden innehåller många typer av bakterier, svampar och amöbor, somliga så långt ner som 250 meter under jordytan. Doktor David Balkwell vid Florida State University i USA förklarade: ”De organismer som lever på detta djup kan mycket väl delta i reningen av grundvattnet.” Doktor Balkwell hoppas att de gentekniska experterna skall kunna få dessa underjordiska organismer att ”tillgodogöra sig vissa miljöfarliga ämnen”.

Om vi skall vara realistiska, måste vi dock konstatera att den nuvarande situationen inte tycks förebåda ett snabbt slut på miljöförstöringen. Men ändå kan vi vara säkra på att föroreningen av jorden inom kort skall upphöra. Hur kan det komma sig?

Att skaffa undan moralisk förorening

Om planeten jorden skall kunna bli ett verkligt rent hem för mänskligheten, måste dess invånare vara ett rent folk, i såväl moraliskt som fysiskt avseende. Människor måste övervinna sin inneboende egoism och utveckla osjälviska egenskaper, så att de kan visa hänsyn för sina medmänniskor och för djurskapelsen. Är detta möjligt?

Jehovas vittnen har under årens lopp funnit att det faktiskt är möjligt. De har i sitt eget liv prövat bibelns personlighetsdanande kraft och har funnit att denna bok har förmågan att förändra människor på ett sätt som får positiva återverkningar på miljön. Funktionärer vid idrottsanläggningar till exempel uttrycker sig mycket entusiastiskt om den ordning och renlighet som präglar de människoskaror som är närvarande vid Jehovas vittnens stora konvent. En vanlig kommentar är att stadion var renare när vittnena lämnade den än när de kom.

En medlem av administrationen för en idrottsarena i Lissabon i Portugal förklarade för ett Jehovas vittne: ”När människor frågar mig vad jag tycker om er, kan jag inte ljuga. Jag talar om för dem att Jehovas vittnen uppför sig mycket bra, är renliga och välorganiserade. ... Om ni råkar smutsa ner en sak, rengör ni 99 saker!”

Att vittnena lägger så stor vikt vid fysisk renhet hänger samman med deras höga moraliska principer. Vilka principer? De som finns angivna i bibeln, som är Guds skrivna ord. Beträffande dem som drabbats av moraliskt och religiöst förfall säger bibeln att Guds vägar är högre än deras vägar och hans tankar högre än deras tankar. (Jesaja 55:7—9) Trots detta har vi möjlighet att lära känna Guds vägar, eftersom Gud själv gör sina lagar tillgängliga för dem som önskar leva efter dem. Denna gudomliga undervisning är väsentlig för vår framtid.

I våra dagar finns det miljontals Jehovas vittnen som verkligen strävar efter att leva i enlighet med dessa rena moralnormer, till stort gagn för dem själva. För många har detta emellertid inneburit att de varit tvungna att göra stora förändringar i sina levnadsvanor och sin livsstil.

Drogmissbruk, misshandel och slutlig seger

Ett belysande fall är Marie, som växte upp i en familj med 11 barn i ett brottsligt belastat område i en stad i England.

”Min familj var känd för att vara hårdhudad, och i likhet med de andra var jag en verklig tuffing. Vid 15 års ålder fick jag missfall. Två år senare födde jag en dotter, och jag var tvungen att dra försorg om henne på egen hand. Min pojkvän var intagen på en ungdomsvårdsskola. Han rymde hem, och jag blev med barn igen. Jag försökte på alla upptänkliga sätt avbryta havandeskapet och lyckades till sist, men jag var nära att mista livet.  

Min pojkvän började röka hasch och blev mycket våldsam mot mig, trots att jag var med barn igen. Så småningom blev jag också indragen både i rökning och i försäljning av hasch. Jag bodde nu i ett hus som var fullt av prostituerade. Jag brukade ta hand om deras barn.

När jag blev intresserad av en annan pojke, satte min förste pojkvän stopp för förhållandet genom att hugga kniven i honom åtta gånger. På grund av detta blev han arresterad igen. Sedan han blivit frigiven ur fängelset gifte vi oss och började båda knarka på allvar.”

Efter att ha kommit i kontakt med Jehovas vittnen och börjat studera bibeln tillsammans med dem började denna unga kvinna besöka kristna möten, och så småningom inträffade en förändring. Marie förklarar:

”Jag började inse att det var fel att röka och använda droger. När min man fick veta att jag tänkte sluta upp med allt detta, blåste han röken från sin haschcigarrett rätt i ansiktet på mig för att försöka locka mig att börja använda narkotika igen. Jag blev nu med barn ännu en gång. Kort därefter började min man vara borta hela nätterna.

Åtta månader senare samlade han ihop alla sina tillhörigheter och lämnade mig. Jag bad Jehova hjälpa mig att komma över det, och det gjorde han. Efter tre månader återvände emellertid min man. Jag bad om styrka att kunna göra det som var rätt. Ännu en gång försökte jag göra vårt äktenskap lyckligt, men efter sex månader fick jag sys med fjorton stygn runt ögat — ett resultat av min mans våldsamhet. Narkotika var fortfarande hans största kärlek. Vårt hem blev högkvarter för knarklangningen i trakten. Det var ständigt fullt av hans ’vänner’, av vilka de flesta var höga av narkotika.

Med Jehovas hjälp lyckades jag ta mod till mig och tala med männen. Jag bad dem vänligt att gå ut om de ville fortsätta att röka sina droger. När min man fick höra detta, tappade han besinningen, kallade ut mig i köket och började dunka mitt huvud mot väggen. Jag försökte tala om för honom att jag var orolig för barnen och ville ge dem möjlighet att växa upp i en ren och sund miljö. Min man stormade ut igen till sina vänner. Jag väntade och bad tyst till Jehova. Han kom in i köket igen, och jag trodde att han skulle döda mig.

Men från och med då blev allting betydligt lugnare. Vi flyttade senare till en annan bostad. När narkotikamissbrukarna kom på besök, svor de inte längre, och inte heller talade de om sitt omoraliska liv som de gjort tidigare. Det verkade som om de hade respekt för oss.”

Maries ståndpunktstagande för en hög moral och ett rent liv rörde hennes mans hjärta, och så småningom började också han studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Både Marie och hennes man är nu döpta vittnen och är upptagna med att hjälpa andra att reda upp sitt liv med hjälp av biblisk kunskap. Marie säger:

”När jag hör min man frambära en bön eller när jag hör honom uttrycka sin kärlek till Jehova, känner jag riktigt hur hjärtat klappar! Hans tidigare vänner är förbluffade över hans förändrade uppträdande. Nu är vi verkligen en fast sammansvetsad familj. Jag har aldrig tidigare varit så lycklig, och jag kan inte sluta upp att tacka Jehova för att han har fört oss ut ur denna fördärvade tingens ordning.”

Denna framgångsrika kamp mot moraliskt fördärv visar hur verkningsfullt Guds ord är. Dessutom ger det oss skäl att tro att alla slags föroreningar snart skall försvinna. Vad säger bibeln om detta?

En ren jord — ett säkert hopp

Ett noggrant studium av bibeln visar att vi lever i ”de yttersta dagarna” för den nuvarande tingens ordning. (2 Timoteus 3:1—5) Miljöproblemet är bara en av de faktorer som bevisar detta. Vad innebär då detta när det gäller vårt hopp om en ren jord?

Det innebär att Gud snart kommer att ingripa i människans angelägenheter. Han kommer inom kort att skrida till verket på ett kraftfullt sätt för att avlägsna all moralisk och fysisk orenhet från vår planet. I Uppenbarelseboken lovar han att ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. — Uppenbarelseboken 11:18.

När allt kommer omkring är det bara Gud som har den makt som behövs för att få till stånd en ren, ofördärvad jord. Det är hänförande att veta att han har för avsikt att göra just detta. När han skrider till verket, vilket kommer att ske inom en nära framtid, kommer det att bli som han själv säger i sitt ord: ”Se, jag gör allting nytt!” (Uppenbarelseboken 21:5) Då kommer vår planet äntligen att bli ett passande hem för rena, moraliskt oförvitliga människor som skall få njuta av dess överflöd för evigt.