Sidan två

Militärflygplan kan kosta från några miljoner dollar styck till över 500 miljoner dollar för ett s. k. smygande bombplan

Ett enda hangarfartyg kan kosta över tusen miljoner dollar

Dödens marknad

Världens nationer lägger ner cirka en biljon dollar om året på vapen, samtidigt som

800.000.000 människor lever i yttersta fattigdom

770.000.000 inte har tillräckligt att äta för att kunna leva ett aktivt liv

100.000.000 inte har tak över huvudet

1.300.000.000 inte har tillgång till rent dricksvatten

14.000.000 barn dör varje år av svält

DE HAR kallats dödsmånglare, civilisationens dödgrävare, en kräftsvulst på samhällskroppen. Vilka? Världens vapenhandlare. Varför?

Förr försåg de trupperna med svärd, spjut, stridsyxor och pikar för att slåss på slagfälten, man mot man. Under detta århundrade har de tillverkat och levererat kanoner, bomber, stridsvagnar, krigsfartyg, flygplan, giftgaser och ammunition som dödat tiotals miljoner människor i två världskrig och orsakat materiella skador för många miljarder på städer, hus och annan egendom. De har pumpat in förstörelsemedel i alla de mer än 120 krig som utkämpats sedan andra världskrigets slut.

De fortsätter att underblåsa blodiga krig i olika delar av världen. De utbildar u-ländernas arméer i att effektivt bruka deras vapen. De har utrustat världens militärmakter med en arsenal av kärnvapen som kan spränga hela den mänskliga familjen i luften flera gånger om och förvandla jorden till en obeboelig planet. De tycks vara helt samvetslösa. Deras paroll kunde vara: ”Er död — vår förtjänst”.

Ingen handel har påverkat mänskligheten lika mycket som vapenhandeln. Bevisen är klara. Nästa artikel ger en rad upprörande fakta.

Vapenhandeln — hur den påverkar dig

”PROBLEMET med försvarsutgifterna är att räkna ut hur långt man kan gå utan att förstöra inifrån vad man försöker försvara mot krafter utifrån.” När president Eisenhower yttrade dessa ord år 1956, var världens militära utgifter mindre än hälften av dagens, i indexerade priser räknat. Hur har denna enorma expansion av vapenindustrin påverkat dig? Forskningsrapporten Världens militära och sociala utgifter belyser detta:

1. Med nuvarande militärutgifter kan genomsnittsmänniskan räkna med att få ägna tre till fyra år av sitt verksamma liv åt att betala världens vapenarsenaler.

2. Överdådiga vapenköp har byggt upp ofantliga statsskulder för kommande generationer.

3. Sociala försummelser till förmån för militära strävanden har lett till att 1 person av 5 lever i skriande fattigdom. Ett ständigt växande antal människor lider av dålig hälsa, kronisk hunger och analfabetism.

4. Den militära sektorns tonvikt på högteknologi skapar relativt sett färre arbetstillfällen än vad som skulle komma till om lika stora summor lades ner på skolor, hälsovård, bostäder och andra civila behov. Arbetslösheten ökar.

5. Var 43:e människa i världen är soldat, medan endast var 1.030:e är läkare.

6. Åratal av militära utsvävningar har skapat en miljö som är mer instabil och farligare för mänskligheten än någonsin i historien.

7. Massförintelsevapen, som kan fyras av genom att någon trycker på en knapp, håller hela mänskligheten som gisslan.

En enorm ”stöld”

Världens fattiga påverkas mest av vapenhandeln — i de rikaste länderna såväl som i de fattigaste. Dwight D. Eisenhower uttryckte det på följande sätt: ”Varje kanon som tillverkas, varje krigsfartyg som sjösätts, varje raket som avfyras innebär ytterst en stöld från dem som hungrar och inte blir mättade, från dem som fryser och inte blir klädda. Världen offrar inte bara pengar på sin stridsberedskap. Den offrar sina arbetares svett, sina forskares begåvning, sina barns hus.” Vad innebär denna ”stöld” för dem som drabbas?

Den stjäl deras utbildning:

▪ Kostnaden för en enda ny atomubåt motsvarar den årliga utbildningsbudgeten för 23 u-länder med över 160 miljoner skolbarn.

▪ Amerikanska flygvapnets budget är större än den totala skolbudgeten för över en miljard barn i Afrika, Latinamerika och Asien utom Japan.

Den stjäl deras pengar:

▪ Under de senaste åren har tredje världen tagit emot 75 procent av världens sammanlagda vapenimport — en vårdslös användning av reserverna av utländsk valuta som har skapat ohanterliga utlandsskulder för många av dessa länder.

▪ År 1988 hade u-ländernas sammanlagda utlandsskulder nått den astronomiska siffran 1,3 biljoner (1.300.000.000.000) dollar.

▪ Världens militärbudget för ett år motsvarar inkomsterna för cirka 2,5 miljarder människor i de 44 fattigaste länderna.

Den stjäl deras mat och dryck:

Den stjäl deras hälsa och liv:

▪ Varje minut dör i genomsnitt 30 barn till följd av de vanligaste sjukdomarna i världen. Dessa skulle kunna förebyggas genom vaccineringar, sanitära åtgärder och lämplig kost, om sociala och hälsomässiga hänsyn fick företräde framför militära.

▪ Ett vaccinationsprogram som skulle skydda 750 miljoner barn mot infektionssjukdomar beräknas kosta endast två dagars rustningar.

▪ I de fattigare länderna är medellivslängden 30 år kortare än i de rikare länderna, delvis på grund av att de hälsomässiga behoven försummas till förmån för militära strävanden.

Ja, världens vapenhandlare bär verkligen en stor del av ansvaret för de bedrövliga förhållanden som råder på jorden. Hur reagerar de själva inför detta elände? ”Vi har inga problem med vårt samvete. Vi bidrar till vår egen utveckling”, sade vice utrikesministern i ett av världens största vapenproducerande länder. Men folk i allmänhet kanske undrar: Kan vapenhandeln stoppas?

Kan den stoppas genom mänsklig makt?

SOM vi har sett stjäl vapenhandeln enorma mängder livsviktiga varor och tjänster från de fattiga. Varför stoppar man den då inte? Av den enkla anledningen att vapenindustrin besitter pengar och makt. Följande fakta om hur omfattande denna storindustri och dess intressen och metoder är kan hjälpa dig att förstå varför det inte står i mänsklig makt att stoppa den.

Massor av människor lever på vapenhandeln. Sedan början av vårt århundrade har tillverkning och försäljning av vapen varit världens mest internationella industri. Den sysselsätter, direkt eller indirekt, cirka 50 miljoner människor. Dessutom är en fjärdedel, eller omkring 500.000, av världens vetenskapsmän engagerade i militär forskning.

Ofantliga ekonomiska intressen är inbegripna. Världens nationer har lagt ner över 15 biljoner dollar (15.200.000.000.000 i 1984 års dollar) på kapprustningen sedan år 1960. Och efterfrågan på vapen bara ökar. Världens samlade militära utgifter nådde år 1987 ett nytt rekord med 1,8 miljoner dollar i minuten! Tjugotvå heta krig, med minst 2,2 miljoner dödsoffer, utkämpades under 1987 — fler krig än under något annat år i historien!a Kriget mellan Iran och Irak, som betecknats som ett av de blodigaste och mest resurskrävande krigen i världshistorien, har i åratal sugit upp vapen från hela världen.

Samtidigt som det talas så mycket om fred, uppgår världens samlade militära utgifter till cirka en biljon dollar. Världens nationer lägger i själva verket ner nästan tre tusen gånger så mycket pengar på militära styrkor som på fredsbevarande insatser!

Många nationer står bakom disken i världens vapenbutiker. De båda supermakterna är världens ledande vapenförsäljare. Frankrike, Storbritannien, Västtyskland och Italien är Västeuropas största vapenexportörer. Grekland, Spanien och Österrike har nyligen slutit sig till dem.

Även neutrala nationer säljer vapen och militär teknologi. Sverige, som hedras utomlands som stiftare av Nobels fredspris, har två av världens mest avancerade vapenindustrier, som tillverkar jetstridsplan, artilleripjäser och sprängämnen för export. Schweiz, som är Röda korsets särskilda understödjare och initiativtagare till humanitära insatser, engagerar sig också i den internationella vapenhandeln. Den väldiga konkurrensen mellan exportörerna underblåses av att u-länderna i allt större utsträckning börjar producera vapen.

Mördande konkurrens

Alla affärsmän vill göra reklam för sina varor (vare sig det rör sig om bilar, rakapparater eller sopborstar) för att övertyga folk om att deras produkter är bäst. Också vapenhandlarna gör reklam för sina varor, och i påkostade, färgsprakande annonser i facktidskrifter skryter de med hur dödsbringande deras produkter är.

Hur skulle du reagera om du fick läsa en sådan här annons i tidningen: ”Är du på jakt efter den verkliga supermissilen? RBS 70 är rustad med en supereffektiv stridsspets”? Eller vad sägs om denna, som vill få dig att köpa en lätt antistridsvagnsmissil: ”En träff — en säker död! ... Inget kan stoppa den”?

Sådana annonser skulle chockera folk, om de stod att läsa i vanliga tidningar. Men vapenmånglarnas facktidskrifter är fyllda av dem. Men ingenstans talar de om att de erbjuder motståndarsidan samma vapen, lika förkrossande dödsbringande, lika träffsäkra, lika tekniskt fulländade. Ingenstans antyder de hur dessa vapen kommer att användas, att civila — ”konsumenterna” i slutändan — kommer att drabbas av dessa fruktansvärda vapen.

Skumraskaffärer

Även om de flesta vapentransaktioner sker via regeringarna, handlar det om skumraskaffärer. En privat rapport förklarar: ”Ett enormt kommersiellt nät fungerar både i hemlighet och genom offentliga kanaler. Regeringarna agerar i eget intresse, ofta i det fördolda.”

Även om vissa vapenproducerande stater har stränga lagar som reglerar exporten av militär utrustning till krigförande länder, fortsätter deras vapen att leta sig fram till slagfälten. En rapport från fredsforskningsinstitutet SIPRI förklarar varför: ”Det finns inga vattentäta skott mellan lagliga, vita vapenaffärer och de ’grå’ och ’svarta’ vapenförsäljningarna. Ingen stat som säljer vapen tycks helt och fullt kunna kontrollera hur, mot vem eller av vem dessa vapen kommer att användas.” Tidskriften Newsweek förutsäger om vapenhandeln: ”Vapenexportkontrollen kommer förmodligen att bryta samman allteftersom fler och fler länder börjar konkurrera om försäljningen.”

I skuggan av denna internationella vapenhandel regeringarna emellan opererar en armé av privata företagare runt om i världen, ofta med kontakter i höga politiska och militära kretsar. Till dessa hör försäljare anställda av de stora vapenindustrierna, agenter (mellanhänder) som aldrig rör vid vapnen, smugglare som byter narkotika mot vapen och småfifflare.

I sin penninghunger tycks somliga vapenfabrikanter knappast dra sig för någonting. Här följer några av de intriganta metoder som de använt sig av, enligt Anthony Sampson, som synat vapenhandeln i sömmarna:

1. Underblåst krigshysterin och förmått sina egna länder att öka rustningsanslagen och följa en militaristisk politik.

2. Gett omfattande mutor åt regeringstjänstemän.

3. Spritt falska rapporter om militära projekt i olika länder för att stimulera vapenköp.

4. Påverkat den allmänna opinionen genom styrning av massmedierna.

5. Spelat ut det ena landet mot det andra.

6. Organiserat internationella truster för att kunna öka priserna på vapen.

Trots detta blomstrar rustningsindustrin som aldrig förr. Och ingen tycks kunna sätta stopp för den omfattande vapenhandeln. De två största internationella fredsorganisationerna i historien, Nationernas förbund och dess efterträdare, Förenta nationerna, har inte lyckats övertala en enda av sina medlemmar att ”smida sina svärd till plogbillar”. Vapenhandeln har blivit så sammanflätad med världens politiska och ekonomiska angelägenheter att många människor nu tror att det inte står i mänsklig makt att stoppa den. Finns det då någon annan makt som är stark nog att göra det?

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 8]

Även neutrala nationer säljer vapen och militär teknologi

[Bilder på sidan 7]

Vapenhandlarna gör reklam för sina dödsbringande produkter i färgsprakande, påkostade facktidskrifter