Hur såg världen ut för 50 år sedan?

ÄR DU så gammal att du minns hur världen såg ut år 1945? Den började just återhämta sig från andra världskriget, som bröt ut år 1939 i och med att Frankrike och Storbritannien förklarade Tyskland krig därför att nazisterna hade invaderat Polen. Om du är för ung för att komma ihåg andra världskriget, kommer du då ihåg Koreakriget, som bröt ut år 1950? Eller kriget i Vietnam som varade från 1950-talet till år 1975? Eller kriget i Kuwait, som utlöstes av Irak år 1990?

När vi blickar tillbaka på det som skett i världen sedan andra världskriget, tycker du då inte att det är märkligt att det har förekommit så många krig som har lett till sorg och lidande för miljontals människor och kostat miljontals andra livet? Vilka konsekvenser fick andra världskriget för de människor som levde då?

Krigets följder

Omkring 50 miljoner människor förlorade livet i andra världskriget, och år 1945 vandrade miljontals flyktingar omkring i Europa och försökte återvända hem till sina sönderbombade städer och byar och på nytt bygga upp sina ramponerade liv. Hundratusentals kvinnor och flickor, i synnerhet i Ryssland och Tyskland, försökte komma över det trauma som det hade inneburit för dem att bli våldtagna av invaderande soldater. I större delen av Europa var många varor fortfarande ransonerade — det var ont om mat och kläder. Hundratusentals demobiliserade soldater försökte få tag i ett arbete. Miljontals änkor och föräldralösa barn sörjde sina döda anförvanter.

Judarna kämpade fortfarande för att komma över Förintelsen, som hade utplånat miljontals av deras medbröder och deras möjligheter att frambringa nya generationer. Miljoner människor — från Frankrike, Ryssland, Storbritannien, Tyskland, USA och många andra nationer — dog i detta krig. En enorm genetisk potential gick förlorad under det att de makthavande främjade sina politiska och kommersiella intressen.

Många länder var så utarmade efter andra världskriget att de först och främst måste inrikta sig på att återhämta sig ekonomiskt. I stora delar av Europa var det ont om mat i flera år efter kriget. I Spanien, som visserligen hade varit neutralt under andra världskriget men hade drabbats hårt av inbördeskriget (1936—1939) och av handelsbojkotter, använde man ransoneringskort ända fram till juni 1952.

I Fjärran Östern hade invånarna i Burma, Filippinerna, Kina och andra länder fortfarande de japanska grymheterna i färskt minne. Förenta staterna tillhörde visserligen de segrande nationerna men hade ändå förlorat omkring 300.000 soldater, varav cirka hälften i striderna i Stilla havet. I Japan var fattigdom, tuberkulos och ett långt köande för ransonerade livsmedel civilbefolkningens lott.

Churchill manar till handling

I det segertal som premiärminister Winston Churchill höll till det brittiska folket den 13 maj 1945 med anledning av krigsslutet sade han bland annat: ”Jag önskar att jag i kväll kunde försäkra att alla era mödor och bekymmer nu vore överståndna. ... Men så är det tyvärr inte. Tvärtom måste jag påpeka ... att det alltjämt finns mycket att göra och att ni måste vara beredda på nya psykiska och fysiska ansträngningar och nya offer för stora mål.” Med en framsynt anspelning på kommunismens växande inflytande tillade han: ”Vad kontinenten beträffar återstår det oss alltjämt att se till att ... orden ’frihet’, ’demokrati’, ’befrielse’ inte förvrängs och berövas sin sanna innebörd.” Därefter utropade han de manande orden: ”Framåt utan att vackla, utan att svikta och utan att falla tills hela värvet är slutfört och hela världen trygg och ren!” — Kursiverat av oss.

Ett halvt sekel av krig och död

I ett tal som hölls år 1992 medgav FN:s generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali: ”Sedan Förenta nationernas tillblivelse år 1945 har det förekommit mer än 100 större konflikter i världen med cirka 20 miljoner dödsoffer.” Tidskriften World Watch anger en ännu högre dödssiffra och skriver: ”Vårt århundrade har varit det minst fridfulla i historien.” Därefter citerar man en forskare som säger: ”Fler människor har dött i krig under det här seklet än under mänsklighetens hela tidigare historia. Omkring 23 miljoner av dessa dödsfall har inträffat sedan andra världskriget.”

Tidningen The Washington Post uppger åter andra siffror och skriver: ”Sedan andra världskrigets slut har omkring 160 krig utkämpats runt om på jorden, i vilka 7 miljoner soldater och så många som 30 miljoner civila förlorat livet. Dessutom har ett stort antal sårats, våldtagits eller tvingats fly från sina hem.” Och dessa siffror inbegriper ändå inte de miljontals människor som fallit offer för våldsbrott under de 50 senaste åren!

I dag, år 1995, pågår fortfarande blodiga konflikter, underblåsta av glödande hat, vilka inte bara dödar soldater — som ju har förbundit sig att offra livet, om så är nödvändigt — utan också tusentals civila, exempelvis i Afrika, på Balkan, i Mellersta Östern och i Ryssland.

Kan vi då säga att ”hela världen” i dag, 50 år efter år 1945, är ”trygg och ren”? Vilka framsteg har människan gjort, när det gäller att göra jorden till en trygg och beboelig plats? Vad har vi lärt oss på 50 år? Har mänskligheten gått framåt i fråga om sådant som verkligen betyder något — allmänmänskliga värden, moral och etik? De två följande artiklarna besvarar dessa frågor. I den fjärde artikeln skall vi se vilket hopp det finns för invånarna här på vår jord.

[Ruta på sidan 4]

Minnen från tiden efter andra världskriget

En engelsman som nu är i 60-årsåldern minns hur det var när han var barn i slutet av 1940-talet: ”Vi hade ingen TV. Radion var den främsta stimulansen för vår fantasi. Eftersom jag fortfarande gick i skolan, upptogs min tid mest av läsning och läxor. En gång i månaden eller så gick jag på bio. På lördagarna cyklade jag ofta åtskilliga kilometer för att titta på mitt favoritlags fotbollsmatcher. Det var relativt få familjer som hade råd att ha bil eller telefon. I likhet med miljontals andra engelska familjer hade vi inget separat badrum. Toaletten var ute på gården, och badkaret stod i köket, som också fick fungera som badrum. Under kriget hade vi i stor utsträckning livnärt oss på torkade livsmedel — äggpulver, torrmjölk och potatismospulver. Sådana frukter som apelsiner och bananer var sällsynta lyxvaror. När grönsaksaffären fick in något sådant, rusade alla dit och köade för att få köpa sin ranson. Många kvinnor var tvungna att arbeta i vapen- och ammunitionsfabriker. Föga anade människor på den tiden vilka fantastiska förändringar som framtiden skulle föra med sig — en värld av TV- och videoapparater, datorer, cyberspace, faxar, rymdflygning och genteknik.”

1945–1995 — 50 år av framsteg?

TYCKER du att människors livskvalitet har förbättrats under de 50 senaste åren?a Hur är det till exempel inom medicinens område? I vissa länder, såsom Canada, Cuba, Storbritannien och Sverige, har välfärdsstaten med dess sjukvårdsväsen gett alla invånare rätt till läkar- och sjukhusvård, oavsett deras ekonomiska ställning.

Även i vissa u-länder har folkhälsan förbättrats. Läkartidningen JAMA (The Journal of the American Medical Association) skriver: ”I en del länder i tredje världen har hälsovårdsmyndigheterna lyckats sörja för grundläggande hälsovård för alla till en kostnad som landet klarar av. ... När det gäller att minska dödligheten bland barn och spädbarn har betydande framsteg gjorts i Costa Rica, Kina, Sri Lanka och den indiska delstaten Kerala.”

Stora förbättringar i materiellt avseende

I jämförelse med den ekonomiska situation som var rådande år 1945 har många människor det mycket bättre ställt i dag. Miljontals människor som för 50 år sedan inte skulle ha haft råd att skaffa sig lyxartiklar har i dag bilar, TV-apparater, videobandspelare, CD-spelare, kylskåp, mobiltelefoner och andra moderniteter. Du kanske är en av dem.

Som författarna till bokverket Histoire de la vie privée uttrycker det: ”I trettio år efter andra världskriget erfor Frankrike [och andra västeuropeiska länder] en stadig ekonomisk tillväxt, som — även om den inte utplånade klasskillnaderna — medförde ökat välstånd för alla samhällsklasser. Med en ’hygglig’ bostad, en ’skaplig’ bil och en TV, jämte alla de välsignelser som välfärdssamhället och den moderna läkarvetenskapen fört med sig, kunde alla glädja sig åt, kanske inte ett paradis på jorden, men åtminstone en dräglig tillvaro.”

Men frågan är: Gör ökat materiellt välstånd att människor får det bättre i alla avseenden? Leder alla ekonomiska förbättringar automatiskt till ett bättre eller tryggare liv? Även om somliga har fått det bättre ställt, finns det fortfarande många fattiga som inte ens har det som hör till livets absoluta nödtorft. Detta gör att frestelsen blir ännu större att begå stölder, rån, bedrägerier och andra mer våldsamma brott. Somliga fattiga har satt sig i sinnet att bli rika på ett eller annat sätt — legalt eller illegalt. I staden New York, till exempel, begås över 100.000 bilstölder varje år. Materiellt välstånd är ingen garanti för ett tryggare liv.

Det har också skett vissa förbättringar inom andra områden, även om dessa inte alltid varit så stora som man skulle önska.

Kvinnornas situation då och nu

Andra världskriget gav i många fall impulsen till en ny kvinnoroll. Många kvinnor var vana vid att sköta hemmet och barnen, medan mannen försörjde familjen. Men i och med andra världskriget förändrades den saken. Männen drog ut i krig, och deras hustrur tvingades plötsligt ta anställning i ammunitionsfabriker eller utföra andra uppgifter som tidigare skötts av män. På senare tid har somliga kvinnor rentav utbildat sig till militärer och lärt sig att döda. Miljontals kvinnor kom på så sätt ut i arbetslivet och fick pröva på en annan livsstil, en som kännetecknades av ekonomiskt oberoende. Detta var den lilla kil som så småningom öppnade dörren till kvinnans ”frigörelse”. Många kvinnor som kämpar för jämlikhet menar att det fortfarande är långt dit i många länder. De hävdar att det finns ett ”glastak” som hindrar dem från att avancera på många arbetsplatser.

Flykten från landsbygden skapar problem

En annan stor förändring som skett under de 50 senaste åren är att många överger sina byar och jordbruk för att försöka skapa sig ett bättre liv i staden. För somliga har drömmen gått i uppfyllelse. Men hur har det gått för många andra?

Varje år flyttar miljontals människor in till redan överbefolkade städer, där bostadsbristen är stor och hyrorna skyhöga. Följden blir att det växer upp kåkstäder, som blir en grogrund för sjukdomar, brottslighet och politisk instabilitet. Det är i dessa hemmagjorda bostäder, byggda av kasserade bitar av papp, trä eller korrugerad plåt, dessa kyffen, barracas eller chabolas (spanska), som världens fattiga och kämpande underklass bor. Dessa kåkstäder — favela på portugisiska och gecekondu på turkiska (som betyder ”byggt på en natt”) — är en verklighet som inte kan ignoreras, vare sig de finns i Afrika, i Indien, i Sydamerika eller någon annanstans.

Dagens och morgondagens Afrika

Hur är då situationen i Afrika? Två läkare skrev för en tid sedan en artikel i tidskriften JAMA med rubriken: ”Afrika vid avgrundens rand — en hotfull men inte hopplös framtid”. De erkänner i artikeln att den politiska och sociala situationen i större delen av Afrika är som en pyrande krutdurk och skriver: ”För Afrika söder om Sahara [ett område med 45 länder] har de 20 senaste åren varit katastrofala. Regionen har drabbats av hungersnöd, torka, inbördeskrig, politisk korruption, aids, snabb befolkningstillväxt, minskad livsmedelsproduktion, miljöförstöring. ... Alla experter är överens om att fortsatt ekonomisk tillbakagång, fattigdom och nöd inte kan undvikas, åtminstone på kort sikt.” Samma artikel nämner att 32 av världens 40 fattigaste länder ligger i Afrika söder om Sahara.

Hur är det då med det moraliska klimatet i dagens värld? Nästa artikel redogör helt kort för de ”framsteg” som gjorts i detta avseende.

[Fotnot]

Hur ser världen ut i dag?

HAR du som är tillräckligt gammal för att komma ihåg hur det var år 1945 sett några förändringar när det gäller normer och moralbegrepp? Miljontals människor har anammat ”den nya moralen”, som sägs ge dem större frihet. Men till vilket pris?

En 70-årig man, som tjänstgjorde i amerikanska flottan under andra världskriget, säger: ”På 1940-talet litade människor mycket mer på varandra och hjälpte varandra grannar emellan. I Kalifornien, där vi bodde, behövde vi inte ens låsa dörrarna. Det var ingen brottslighet på gatorna, och väpnat våld i skolorna hade man inte ens hört talas om. Men sedan dess har tilliten till andra praktiskt taget försvunnit.” Hur är förhållandena i den del av världen där du bor? I New York uppges hälften av alla tonåringar över 14 år vara beväpnade. I vissa skolor använder man metalldetektorer för att försöka hindra eleverna från att bära på sig knivar och skjutvapen. Varje år blir omkring en miljon amerikanska tonårsflickor gravida, och en tredjedel av dem gör abort. Många blir mammor redan i nedre tonåren — barn får barn.

Homosexuella och lesbiska utgör en mäktig påtryckningsgrupp, som har bedrivit en så effektiv propaganda för sin livsstil att fler och fler människor har godkänt den och lagt sig till med den. Men liksom många andra har de ofta fått betala ett högt pris i form av sjukdom och död genom aids och andra sexuellt överförda sjukdomar. Aidsepidemin har också spritt sig till heterosexuella och narkomaner. Den har dragit fram som en dödsbringande löpeld över Afrika, Europa och Nordamerika. Och någon bättring tycks inte vara i sikte.

I Histoire de la vie privée kan vi läsa: ”Våld, alkoholism och narkotikamissbruk är de vanligaste formerna av avvikande beteende i det svenska samhället.” Dessa ord är tillämpliga på de flesta länder i västvärlden. I och med att religiösa normer och värderingar har övergetts, har det moraliska förfallet gripit omkring sig, även bland präster.

Narkotikamissbruk — då och nu

På 1940-talet var narkotikamissbruk en så gott som okänd företeelse bland människor i västvärlden. De flesta hade visserligen hört talas om sådana narkotiska medel som morfin, opium och kokain, men det var relativt få som missbrukade dessa droger. Det fanns inga narkotikahajar eller langare av det slag som finns i dag. Det fanns inga sprutnarkomaner i gathörnen. Men hur är situationen nu, år 1995? Många av våra läsare vet svaret på grund av det som sker i deras närmaste omgivningar. Narkotikarelaterade mord inträffar dagligen i många av världens storstäder. Politiker och domare står maktlösa inför mäktiga knarkbaroner, som kan beordra och verkställa mord på inflytelserika personer som inte är samarbetsvilliga. Det som skett i Colombia på senare tid är ett bevis på detta.

Det utbredda narkotikamissbruket skördar omkring 40.000 dödsoffer varje år enbart i Förenta staterna. Så var det sannerligen inte år 1945. Med tanke på att myndigheterna har försökt komma till rätta med detta problem i tiotals år, är det inte så underligt att Patrick Murphy, en före detta polischef i New York, skrev en artikel i Washington Post med rubriken: ”Kriget mot narkotikan är över — narkotikan vann”. Han säger i artikeln: ”Knarkhandeln ... är nu en av de mest lukrativa affärsgrenarna i ... [Förenta staterna], med vinster som i år kan komma att uppgå till hela 150 miljarder dollar.” Problemet är oerhört omfattande och verkar omöjligt att lösa. Narkotikan har ett växande klientel, och precis som det är med många andra laster blir de som hänger sig åt narkotika missbrukare. Handeln med narkotika har vuxit till en industri, som bär upp ekonomin i åtskilliga länder.

Den amerikanske nationalekonomen John K. Galbraith skriver i sin bok The Culture of Contentment: ”Narkotikalangning, skottlossningsintermezzon och andra brott samt desorientering och splittring inom familjen är nu en del av det dagliga livet.” Han förklarar att många amerikanska storstadsgetton präglas av ”skräck och förtvivlan”. Han skriver också att ”växande missnöje och allt större social oro är att förvänta”. Varför det? Därför att de rika blir allt rikare, och de fattiga, eller ”underklassen”, som Galbraith uttrycker det, blir allt fler och allt fattigare.

Den internationella brottslighetens tentakler

Alla bevis tyder på att kriminella grupper håller på att få allt större inflytande runt om i världen. Den organiserade brottsligheten med dess ”brottssyndikat” har i många år haft sina förbindelselänkar mellan Italien och Förenta staterna. Men nu säger FN:s generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali varnande att ”organiserad brottslighet i internationell skala ... trotsar alla gränser och blir en maktfaktor av universell omfattning”. Han säger: ”I Europa, i Asien, i Afrika och i Amerika är dessa mörkrets makter i verksamhet, och inget samhälle slipper undan.” Han säger också: ”Den internationella brottsligheten ... underminerar den internationella demokratiska ordningens själva grundvalar. ... [Den] förgiftar det ekonomiska klimatet, korrumperar de politiska ledarna och undergräver mänskliga rättigheter.”

Världskartan har ändrats

Tjeckiens president, Václav Havel, sade i ett tal som hölls i Philadelphia i Förenta staterna att de två viktigaste politiska händelserna under 1900-talets senare hälft var kolonialismens sammanbrott och kommunismens fall i Östeuropa. Om man jämför en världskarta från år 1945 med en från år 1995, märker man snart vilka stora förändringar som har inträffat på världsscenen, i synnerhet i Afrika, Asien och Europa.

Jämför den politiska situationen under åren 1945 och 1995. Under dessa 50 år nådde kommunismen sin kulmen, för att sedan plötsligt detroniseras i de flesta före detta kommunistländer. I dessa länder har det totalitära styret nu fått vika för någon form av ”demokrati”. Övergången till marknadsekonomi har emellertid fört med sig stora problem för många av invånarna. Arbetslösheten är oerhört stor, och den inhemska valutan är ofta värdelös. År 1989 var en rysk rubel värd 1,61 dollar. När detta skrivs går det drygt 4.300 rubel på en dollar!

Tidskriften Modern Maturity rapporterar att omkring 40 miljoner ryssar nu lever under existensminimum. En rysk kvinna säger: ”Vi har inte ens råd att dö. Vi har inte pengar till begravningen.” Även en enkel begravning kostar omkring 400.000 rubel. Bårhusen är fulla av obegravda kroppar. Det bör emellertid påpekas att det även i Förenta staterna finns över 36 miljoner personer som lever under existensminimum!

Will Hutton, ekonomisk redaktör på tidningen The Guardian Weekly, skrev nyligen en artikel om den problematiska situationen i Östeuropa under rubriken ”In i orons tidsålder”. Han förklarar där: ”Kommunismens sammanbrott och Rysslands tillbakagång till dess minsta omfattning sedan 1700-talet är händelser vars konsekvenser ännu inte till fullo kan överblickas.” Omkring 25 nybildade stater har ersatt det tidigare Sovjetimperiet. Hutton fortsätter: ”Det jubel med vilket kommunismens sammanbrott hälsades har nu övergått i en växande oro för framtiden. ... En utveckling hänemot ekonomisk och politisk anarki tycks alltmer sannolik — och Västeuropa måste räkna med att få en släng av sleven.”

Med tanke på dessa pessimistiska framtidsutsikter är det inte så underligt att Hutton avslutar sin artikel med orden: ”Världen behöver en bättre kompass än fagra ord om demokrati och fri företagsamhet — men det finns ingen.” Vart kan då världens nationer vända sig för att få hjälp att lösa sina problem? Nästa artikel besvarar den frågan.

[Ruta/Bild på sidan 10]

FN sedan år 1945

Varför har FN, som bildades år 1945, varit ur stånd att förhindra så många krig? Generalsekreteraren Boutros Boutros-Ghali sade i ett tal betitlat ”En agenda för fred”: ”Förenta nationerna har varit oförmöget att ta itu med många av dessa kriser på grund av alla de veton — sammanlagt 279 stycken — som inlagts i säkerhetsrådet, vilket tydligt vittnar om den splittring som kännetecknar denna period [det kalla kriget mellan kapitalistiska och kommunistiska stater].”

Innebär det att FN inte har försökt bevara freden nationerna emellan? Man har försökt, men till ett högt pris. Som det vidare sades i samma tal: ”Tretton fredsbevarande operationer genomfördes under åren 1945—1987, och sedan dess har ytterligare 13 igångsatts. Omkring 528.000 militärer, poliser och civila hade tjänat under Förenta nationernas flagga fram till januari 1992. Av dessa har över 800 personer från 43 länder förlorat livet i sin tjänst för världssamfundet. De sammanlagda kostnaderna för dessa operationer var år 1992 uppe i 8,3 miljarder dollar.”

[Bildkälla]

Stridsvagn och robotvapen: U.S. Army photo

[Ruta på sidan 11]

Televisionen

— fortbildare eller förförare?

År 1945 var det relativt få hem som hade TV. Den befann sig då fortfarande i sin barndom och fanns bara i svartvitt. I dag är TV-n en accepterad tidstjuv och inkräktare i så gott som alla hem i industriländerna och i varje by i utvecklingsländerna. Även om det finns en del program som är lärorika och uppbyggande, är de flesta moraliskt nedbrytande och vädjar till människors lägsta böjelser. Det stora utbudet av videofilmer har också gjort att pornografi och underhållningsvåld har kommit att bli ytterligare en spik i anständighetens och den goda moralens likkista.

[Bild på sidan 9]

Krig, sådana som det i Vietnam, har skördat mer än 20 miljoner dödsoffer sedan år 1945

1995 — Hur ser framtiden ut?

”Världen behöver en bättre kompass än fagra ord om demokrati och fri företagsamhet — men det finns ingen.” — Will Hutton, Guardian Weekly.

UR MÄNSKLIG synpunkt kan det här uttalandet förefalla sant. Världen tycks sakna en tillförlitlig kompass, som skulle kunna visa vägen till fred, trygghet, rättvisa, rättfärdighet och ett bra styre. Människan har prövat på alla tänkbara styrelsesätt, från monarkier till republiker, från diktaturer till demokratier, men ändå finner hon att världen av i dag är nästan omöjlig att styra. Vilken väg skall hon nu välja?

Vi människor tycks stå vid ett vägskäl. Den ena vägen leder till ännu mer våld, brottslighet, korruption, orättvisa, religiöst och politiskt skrymteri, nationalistiskt hat och utsugning av de fattiga. Det är den som somliga kallar anarkins väg.

Den andra är den mödosamma och självuppoffrande klättringen mot en bättre värld, en värld som grundar sig på den lösning som Bibeln talar om — gudomligt styre. Den är mödosam därför att den kräver moralisk tåga, personliga uppoffringar, en andlig livssyn och tro på en Gud som har ett uppsåt med sin skapelse. Men för att människan skall lyckas med den klättringen måste hon också vara ödmjuk — ödmjuk inför sin Skapare. Hon måste vända sig till Gud och hans rättfärdiga styre. Som den kristne aposteln Petrus sade: ”Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja er vid bestämd tid; medan ni kastar allt ert bekymmer på honom, eftersom han bryr sig om er.” — 1 Petrus 5:6, 7; Uppenbarelseboken 4:11.

Vem trycker på knappen till hat och våld?

Människan själv kan inte på ett varaktigt sätt förändra den här världen till det bättre — de onda och själviska krafterna är alldeles för många och alldeles för mäktiga. Profeten Jeremia hade därför rätt när han skrev: ”Jag vet mycket väl, o Jehova, att jordemänniskans väg inte tillkommer henne. Det tillkommer inte mannen som vandrar att ens styra sitt steg.” (Jeremia 10:23) Utan Gud kan människan inte styra sina steg så att det blir till gagn för hela den mänskliga familjen. Varför är det så? Därför att vi människor, förutom att vi har vår nedärvda ofullkomlighet, också har en osynlig fiende, Satan, som ständigt är beredd att trycka på knappen som får människor att slakta varandra, som han nyligen gjorde i Rwanda. — 1 Moseboken 8:21; Matteus 4:1—11.

För att kunna trycka på den knappen och så ut fördomar, hat och mord i människors hjärtan och sinnen har Satan genomsyrat nationerna med nationalism, tribalism och känslor av religiös överlägsenhet. Detta djupt rotade och inlärda hat inympas redan i barndomen av föräldrar som själva är klavbundna av det, ofta genom månghundraårig tradition. Denna tradition förstärks sedan av skolsystem och religiösa läror. På detta sätt uppfostras miljontals människor att känna hat och fördomar i sitt hjärta. De formas, hjärntvättas från barndomen, att vända sig mot sina medmänniskor på order av samvetslösa politiska och religiösa demagoger. Meningslösa slagord och paroller kan bli en startknapp, en tändande gnista, som resulterar i en ”etnisk rensningsaktion” eller en pogrom.

Den israeliske militärhistorikern Martin van Creveld ger en antydan om vad den närmaste framtiden kan komma att föra med sig, när han skriver i The Transformation of War: ”Att döma av det som nu sker i världen har vi all anledning att tro att ... religiös fanatism kommer att spela större roll som drivfjäder till väpnade konflikter” i västvärlden än vid någon annan tidpunkt ”under de 300 senaste åren”. I stället för att vara en kraft för fred och lyfta upp människor i andligt avseende har religionen följaktligen fastnat i sin historiska roll som tillskyndare till hat, stridigheter och dödande.

En annorlunda framtid utlovad

Om människor skall kunna kvalificera sig för liv i en rättvis ny värld, måste de ta del i att uppfylla något som profeten Jesaja fick förutsäga: ”’Han [Jehova] kommer att undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.’ ... Och han kommer sannerligen att avkunna dom bland nationerna och rätta till förhållandena beträffande många folk. Och de måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation kommer inte att lyfta svärd mot nation, inte heller kommer de mer att lära sig föra krig.” — Jesaja 2:3, 4.

Vilka är det som lever i enlighet med denna strålande profetia i våra dagar, var de än bor på jorden? Vilka var det i Rwanda som hellre dog än dödade sina medtroende av en annan stam? Vilka var det som dog i nazistiska koncentrationsläger hellre än att tjäna i Hitlers arméer? Vilka har suttit inspärrade i fängelser i många länder hellre än att lära sig föra krig? Det är de som har fått erfara uppfyllelsen av Jesaja 54:13, där det sägs: ”Alla dina söner kommer att vara personer som är lärda av Jehova, och dina söners frid kommer att vara överflödande.”

Bland Jehovas vittnen världen över råder nu sådan frid, därför att de har tagit emot den undervisning som Jehova ger genom sitt ord, Bibeln. De följer Kristi Jesu läror och föredöme. Och vad var det han sade? ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra; alldeles som jag har älskat er, att ni också skall älska varandra. Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:34, 35) Jehovas vittnen utövar denna kärlek i så hög grad att före detta katoliker och protestanter nu arbetar endräktigt tillsammans i Nordirland. Människor som tidigare varit religiösa fiender samarbetar nu som kristna i Israel, Libanon och andra länder. De lär sig inte längre föra krig. Vilken skillnad det skulle bli om alla människor i hela världen tog Jesu ord till hjärtat och tillämpade dem i sitt liv!

Jehovas vittnen tror att Guds utlovade nya värld nu är nära, en värld som kommer att styras av en himmelsk regering. Vad har de för grund för ett sådant positivt hopp?

Gud har lovat att ingripa med fast hand

I sitt ord, Bibeln, har Gud utlovat ett rättfärdigt styre för alla lydiga människor. Han förutsade genom sin profet Daniel att han i ändens tid för den nuvarande tingens ordning skulle upprätta en rättfärdig regering som skulle bestå för evigt. Vi läser i Bibeln: ”I de kungarnas dagar kommer himlens Gud att upprätta ett kungarike som aldrig kommer att fördärvas. Och kungariket självt kommer inte att överlåtas till något annat folk. Det kommer att krossa och göra slut på alla dessa kungariken, och självt kommer det att bestå till obestämda tider.” (Daniel 2:44) Det är samma kungliga styre som Kristus lärde troende människor att be om i sin berömda bön: ”Vår Fader i himlarna, må ditt namn bli helgat. Må ditt kungarike komma. Må din vilja ske, såsom i himlen så också på jorden.” — Matteus 6:9, 10.

I den bönen ber vi Gud att han skall uppfylla sina löften beträffande sitt rättfärdiga styre. Och vi vet att Gud inte kan ljuga. Paulus talade om ”det eviga liv, vilket Gud, som inte kan ljuga, för långliga tider sedan har utlovat”. (Titus 1:2; Hebréerna 6:17, 18) Vad är det då som Gud har utlovat? Aposteln Petrus svarar: ”Det finns nya himlar och en ny jord som vi väntar på enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” — 2 Petrus 3:13; Jesaja 65:17; Uppenbarelseboken 21:1—4.

Innan människor här på jorden i full utsträckning kan glädja sig åt detta styre, måste det ske en grundlig upprensning. Många av Bibelns profetior visar att den här upprensningsaktionen för att befria världen från Satan och hans onda anhang snart kommer att äga rum. (Se Matteus, kapitel 24; Lukas, kapitel 21; och Markus, kapitel 13.) Denna slutliga upprensningsaktion kallas striden vid Harmageddon eller ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. — Uppenbarelseboken 16:14, 16.

Tvärtemot vad många tror är år 2000 inte något betydelsefullt årtal i detta sammanhang. Den tideräkningen gäller ju i själva verket bara i kristenheten. Andra kulturer har sina egna kronologiska system. Det viktiga är att det nu är dags att du vänder dig till Gud och till hans ord och tar reda på ”vad Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja är”. (Romarna 12:1, 2) Det som verkligen betyder något är att du inser att det nu är dags för dig att välja — antingen att träda in i den framtid som har Guds välsignelse eller att fortsätta på den besvikelsens väg som Satans värld har att erbjuda. Vi uppmanar dig enträget att välja Guds väg. Välj livet! — 5 Moseboken 30:15, 16.

[Infälld text på sidan 14]

”Det finns nya himlar och en ny jord som vi väntar på enligt hans löfte.” — 2 Petrus 3:13

[Bild på sidan 13]

Det är först under Guds kungarikes styre som nationerna i sann mening kan smida sina svärd till plogbillar