BABYLON var verkligen en imponerande stad med sina väldiga murar, sin processionsgata, sina berömda hängande trädgårdar och sina mer än 50 tempel.

Mycket tidigt i människans historia blev Babel (senare kallat Babylon) ett framträdande centrum för en form av tillbedjan som var i opposition mot den sanne Guden, Jehova. (1Mo 10:9, 10) Jehova omintetgjorde byggarnas planer genom att skapa förvirring i deras språk och skingra dem över hela jorden. (1Mo 11:4–9) Så kom det sig att falsk religion spred sig från Babylon till andra länder.

Babylons trots mot Jehova ledde till sist till stadens fall. Jehova omtalade Babylon profetiskt som ett lejon med örnvingar, och han förutsade också att staden skulle falla och att den till slut skulle bli helt ödelagd. På en enda natt, natten mellan den 5 och 6 oktober 539 f.v.t., intogs Babylon av Cyrus den store, som Jehova på förhand hade nämnt vid namn. Staden föll precis på det sätt som det var förutsagt. Med tiden blev den till ”stenhögar” och återuppbyggdes aldrig. (Jer 51:37; se Jes 44:27–45:2.)

FORNTIDENS Jerusalem hade verkligen en särställning – det var den enda staden på jorden som Jehova hade fäst sitt namn vid. (1Ku 11:36) Staden var också centrum för den rena tillbedjan av Jehova. Här byggdes Jehovas tempel, och Jerusalem kunde därför kallas hans ”viloställe”. (Ps 132:13, 14; 135:21) Dessutom var Jerusalem den stad där kungarna i Davids släktlinje satt på ”Jehovas tron” och representerade honom genom att upprätthålla hans lag. (1Kr 29:23)

Det forntida Babylon däremot var det centrum varifrån falsk religion spred sig över hela jorden. Det hade därför en särskild innebörd att Jehova lät Babylon ödelägga det otrogna Jerusalem. År 620 f.v.t. tog Babylon herraväldet över Jerusalem. (2Ku 24:1) Tre år senare, 617 f.v.t., förde babylonierna bort många av stadens invånare – ädlingarna, de väldiga männen och hantverkarna – och plundrade staden på dess skatter. (2Kr 36:5–10) Till sist ödelades staden och templet, och tusentals judar fördes i landsflykt. (2Kr 36:17–20)

Det var år 607 f.v.t. som Jerusalem blev ödelagt, ett mycket viktigt årtal när det gäller Bibelns profetior. Även om många bibelkommentatorer anger ett annat årtal för Jerusalems ödeläggande, använder vi år 607 konsekvent i det här uppslagsverket. Varför det? Därför att vi lägger större vikt vid Bibelns vittnesbörd än vid slutsatser som forskare har kommit fram till med hjälp av de ofullständiga historiska uppteckningar som finns på kilskriftstavlor.