De demokratier som iakttog utvecklingen på världsscenen var oroade. Storbritannien införde värnplikt. I augusti 1939 slog Tyskland och Sovjetunionen världen med häpnad genom att underteckna en nonaggressionspakt. I verkligheten var det fråga om en hemlig överenskommelse om att dela Polen mellan sig. Hitler chansade på att västvärldens demokratier inte skulle intervenera och lät sina trupper gå in i Polen klockan 4.45 den 1 september 1939.

Men den här gången hade han misstagit sig. Storbritannien och Frankrike förklarade Tyskland krig två dagar senare. Den 17 september invaderade sovjetiska trupper Polen från öster, och i slutet av månaden var den polska frågan i praktiken avgjord. Andra världskriget hade börjat, inlett av ett snabbt militärt fälttåg värdigt det tyska uttrycket Blitzkrieg, som betyder ”blixtkrig”. I sin segerglöd erbjöd sig Hitler att sluta fred med västmakterna. ”Huruvida han menade allvar i fråga om detta”, skriver den tyske historikern Walther Hofer, ”är en fråga som inte kan besvaras med visshet.”

De allra första krigsåren karakteriserades av överraskningsangrepp, som genomfördes blixtsnabbt och med förödande resultat. Sovjetunionen tvingade snabbt Estland, Lettland och Litauen att låta sovjetiska trupper stationeras inom deras gränser. Finland, som anmodades att göra samma sak, vägrade och invaderades av Sovjetunionen den 30 november 1939. Finland anhöll om fred på Sovjetunionens villkor i mars påföljande år.

Samtidigt med detta hade emellertid England och Frankrike övervägt att via det neutrala Norge ta sig till Finland för att hjälpa detta land. Men när Finland anhöll om fred, uppsköt de allierade dessa planer, eftersom de inte längre hade någon förevändning att företa en sådan militäraktion. Som förberedelse för en senare landsättning började de minera norska farvatten den 8 april 1940. Dagen därpå, medan norrmännen var helt upptagna med att protestera mot denna minutläggningsoperation, landsatte tyskarna oväntat trupper i både Norge och Danmark. Mindre än en vecka senare landsteg brittiska trupper i Norge, men efter flera segrar blev de tvingade att dra sig tillbaka till följd av oroande rapporter söderifrån.

I flera månader hade man frågat sig: När och var kommer Tyskland att gå till aktion mot Frankrike? Tiden gick, och det mesta av den militära aktiviteten inskränkte sig till sjöstrider. Till lands var allt lugnt. Somliga journalister började tala om ett ”skenkrig”, att det inte längre var fråga om något ”Blitzkrieg”, utan snarare ett ”Sitzkrieg”, som ordagrant betyder ”sittkrig”.

Det var emellertid ingenting skenbart över tyskarnas plötsliga angrepp den 10 maj 1940. De gick vid sidan om Maginotlinjen, den försvarslinje som tjänade som skydd för Frankrike utefter dess gräns mot Tyskland, och trängde fram genom Nederländerna, avancerade snabbt genom Belgien och nådde franska gränsen den 12 maj. Den 14 maj hade Nederländerna fallit. Sedan svepte de tyska trupperna fram genom norra Frankrike och kringskar tusentals engelska, franska och belgiska soldater, så att dessa hade ryggen fri endast mot Engelska kanalen. Detta var långt ifrån något ”Sitzkrieg”, det var ett ”Blitzkrieg” i full skala!

Den 26 maj inleddes i Dunkerque i Frankrike en av de mest uppseendeväckande räddningsoperationerna i krigshistorien. Under tio dagar transporterade örlogsfartyg och hundratals civila båtar omkring 340.000 soldater över Engelska kanalen och förde dem i säkerhet i England. Men inte alla undkom. Inom tre veckor tog tyskarna drygt en miljon fångar.

Den 10 juni förklarade Italien krig mot Storbritannien och Frankrike. Fyra dagar senare föll Paris för tyskarna. Innan månaden var slut hade ett fransk-tyskt vapenstillestånd undertecknats. England stod nu ensamt. Som Hofer beskriver saken: ”I ett blitzkriegtempo som inte ens Hitler själv hade ansett vara möjligt hade han blivit herre över Västeuropa.”

Tvärtemot vad Hitler hade väntat sig anhöll engelsmännen inte om fred. Den 16 juli gav han därför order om planläggning för ”Operation Sjölejon”, en invasion av de brittiska öarna. England samlade sina krafter inför det blixtnedslag som åter var nära.