I takt med att tidpunkten för den väntade invasionen från de allierades sida kom allt närmare intensifierades deras bomboffensiv, som gick under benämningen ”Pointblank” (Rakt på målet). Den fortsatte i själva verket ända till krigets slut, och ett av krigets mest kontroversiella bombanfall ägde rum så långt fram som i februari 1945. Den tyska dagstidningen Stuttgarter Zeitung uppger: ”Till en början betraktades Berlin som det främsta målet. Sedan beslöt man att välja en stad som dittills hade lämnats praktiskt taget orörd ... , staden Dresden. ... Omfattningen av förödelsen gjorde detta bombanfall olikt alla andra, fram till det som inträffade i Hiroshima.” Illustrierte Wochenzeitung tillägger: ”Dresden, en av de vackraste städerna i Europa, blev en död stad. Ingen annan stad i Tyskland blev så systematiskt sönderbombad.”

Jämför de två ögonvittnenas beskrivningar av detta bombanfall i rutan här intill. Fråga dig sedan: Skulle det kunna finnas någonting som på ett mera uttrycksfullt sätt framhäver krigets grymhet och vanvett?

[Ruta på sidan 17]

Ett kompakt hav av lågor

”Hela staden Dresden darrade. Brandbomber sprutade bensin och fosfor likt regn. Lågor hoppade från byggnaderna ner på gatorna, satte asfalten i brand och fick spårvagnsspåren att bli glödheta. Det var ett kompakt hav av lågor som var fyra kilometer brett och sju kilometer långt. Sjuttio tusen personer blev levande brända, sönderslitna av bomber, krossade av fallande väggar och kvävda av rök. Den oerhörda eldstorm som uppstod slungade upp allting i luften — möbler och till och med människor virvlade runt i eldspiralerna. På det gamla torget fanns det en vattenbehållare som mätte tre meter i kvadrat. I ren desperation hoppade människor ner i vattnet för att få skydd och drunknade eller kvävdes; få kom därifrån levande. Endast förkolnade lik återstod. Det var omöjligt att hinna med att begrava de döda; de staplades helt enkelt upp i högar, begöts med bensin och sattes i brand. Dessa högar brann flera dagar i sträck. Vårt hus blev totalt utbränt. Vi förlorade också vår älskade Josie och hennes lille femårige pojke.” — H. och S. M., Dresdenbor

”Från luften såg staden mycket vacker ut, i centrum ... upplyst av bränder i olika färger. ... Den tanken slog mig inte att det var så hemskt som det var, på grund av dess kusliga skönhet.” — Oidentifierad bombplanspilot från Royal Air Force