Ungdomar frågar:
Skall jag säga något till mina föräldrar?
”DET mina föräldrar inte vet har de inte ont av!” Har du någonsin sagt så för dig själv när du haft ett allvarligt problem? Eller när du har begått ett misstag som du har fruktat att dina föräldrar skulle få reda på?
Fjortonårige Harvey har börjat röka marijuana. Hans föräldrar har ingen aning om hur långt han gått i sitt narkotikabruk. ”Jag törs inte säga något till dem”, säger Harvey.
Ja, det är alltför vanligt att ungdomar drar sig för att anförtro sig åt sina föräldrar. En nyligen utförd undersökning som omfattade 2.000 unga personer visade visserligen att ungdomar ofta talar med sina föräldrar om frågor som gäller skolan, familjen eller val av yrke. Men när djupare och känsligare ämnen — till exempel sällskapande eller det sexuella — är inbegripna, då går de till sina vänner. Filosofie doktor Jacqueline Smollar, en av psykologerna bakom ovan nämnda undersökning, förklarade: ”Ungdomar vet att föräldrar inte alltid ger sitt godkännande, medan vänner är mer toleranta.”
Skulle du gå till dina föräldrar om du hade ett allvarligt problem eller hade gjort något orätt? Eller är du övertygad om att dina föräldrar är hopplöst gammalmodiga och varken kan förstå dig eller ge dig hjälp och vägledning? Är du kanske rädd för att de kommer att bli besvikna på dig? Hur som helst så löser du inte dina problem genom att dölja dem för dina föräldrar. Faktum är att det i stället kan göra saken ännu värre.
Dölj inte ett orätt handlingssätt!
I Predikaren 7:21 i bibeln sägs det: ”Ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och inte begår någon synd.” Men lika lätt som det är att begå misstag, lika svårt är det att erkänna dem! Detta gäller speciellt i fråga om allvarliga felsteg, sådana som lögn, föräktenskapligt sexuellt umgänge eller rökning. Ungdomar är ofta rädda för vad som skulle hända om deras föräldrar fick reda på vad de har gjort. Men har du tänkt på vilket pris du får betala när du döljer ditt orätta handlingssätt?
Ungdomar som försöker skyla över sina felsteg drabbas ofta av samvetskval. (Romarna 2:15) Precis som det var för den forntida psalmisten, kan deras förseelse bli ”en svår börda”, som är alltför tung att bära. (Psalm 38:5) Nästan oundvikligen tvingas de att begå ytterligare felsteg genom att lura och bedra sina föräldrar. Detta, i sin tur, skapar barriärer när det gäller tankeutbytet mellan dem och deras föräldrar. De utestänger sig från föräldrarnas hjälp.
Att försöka dölja problemen kan så småningom bli en vana. Sådana personer blir lika dem som bibeln beskriver som ”märkta i sitt samvete såsom med ett brännjärn” — okänsliga och förhärdade! (1 Timoteus 4:2) Deras hjärta kan bli ”helt inriktat i dem på att göra vad ont är”. (Predikaren 8:11, NW) Deras förhållande till Gud blir på så sätt allvarligt skadat.
Bibeln förklarar: ”Den som döljer sina överträdelser, honom går det inte väl, men den som bekänner och överger dem, han får barmhärtighet.” (Ordspråksboken 28:13) Tänk på att det är meningslöst att försöka dölja det orätta — ett sådant handlingssätt kommer inte att få framgång. Som en ung man vid namn Vince konstaterade: ”Det kommer i dagen längre fram.” Varför är det så? Som 19-åriga Betty uttryckte det: ”Jehova ser ändå allting.” Med tiden kan han se till att det orätta avslöjas.
Det förståndigaste du kan göra är därför att erkänna ditt felsteg. Sök först Jehovas förlåtelse genom att i bön bekänna ditt orätta handlingssätt. ”Utgjut för honom era hjärtan”, sade psalmisten. (Psalm 62:9) Detta kommer säkert att lindra en del av dina samvetskval. Men därmed är saken inte utagerad. ”Varför inte?” kanske du invänder. ”Räcker det inte med att Gud vet om det och att jag ångrar mig?”
Ta emot tuktan
Nej, en ungdom som har begått ett felsteg måste göra mer än att bara bekänna sin synd för Gud. ”Hör, ni barn, en faders tuktan”, förklarar bibeln, ”och ta den i akt, så att ni lär förstånd.” (Ordspråksboken 4:1) Du kan, förståeligt nog, vara rädd för sådan tuktan. Men troligtvis är det precis vad du behöver. Till och med en vis person behöver tillrättavisning och tuktan ibland. I Ordspråksboken 9:8, 9 sägs det: ”Tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.” Av vilken orsak? ”Han [blir] ännu visare.”
Men om du har handlat ovist och råkat i svårigheter, behöver du uppenbarligen tuktan mer än någonsin! Detta innebär att du måste berätta det för dina föräldrar. De har större erfarenhet i livet och kan ofta hjälpa dig att komma över dina felsteg och undvika att upprepa dem. Detta är i synnerhet fallet om dina föräldrar är gudfruktiga. Det är sant att det inte är lätt att bekänna sina överträdelser. Men Jehova ger ungdomar uppmaningen: ”Hedra din far och din mor.” (Efesierna 6:2) Jehova har gett dina föräldrar uppgiften att tukta och tillrättavisa dig. Och om de anser att de måste tukta dig eller ge dig vissa restriktioner, betrakta då det som ett tecken på deras kärlek till dig.
Kärlek? Ja, det kan tyckas svårt att inse att tuktan har något med kärlek att göra. Men lägg märke till vad som sägs i Ordspråksboken 3:12: ”Den Herren [Jehova] älskar, den agar han, liksom en fader sin son, som han har kär.” Ja, hur mycket bättre är det inte för dig att ha föräldrar som älskar dig tillräckligt mycket för att tukta dig än att ha föräldrar som helt enkelt inte bryr sig om dig!
Till ditt eget bästa
Men du kanske fortfarande har svårt att inse varför du skulle be om tuktan genom att berätta för dina föräldrar vad du har gjort. Begrunda därför några av fördelarna. För det första känner du dig bättre inombords, om du erkänner dina felsteg på ett ärligt och uppriktigt sätt. Så här säger 18-årige Chris: ”Det kan verkligen vara till hjälp för en att tala om det. Det känns skönt att äntligen få lätta sitt hjärta.” Eller som en ung man vid namn David uttrycker det: ”Man slipper aldrig ifrån det så länge man håller det hemligt.”
Att öppet tala om problemet befriar dig från bekymmer. Såsom Betty, som citerades tidigare, konstaterade är det en sak att inse att Gud känner till ens felsteg, men, tillägger hon, ”att nu också behöva oroa sig för att ens föräldrar skall få reda på det är helt enkelt mer än man klarar av”. Men om du avslöjar hemligheten kommer det att bli lättare för dig att klara av problemet.
Att du reder ut saken med dina föräldrar kan också stärka ditt hjärta och sinne för det som är rätt. Som Chris vidare påminner oss: ”Om man inte talar om det, är det alltid lättare att upprepa misstaget.”
En ung man pekar emellertid på något som kan tyckas vara en nackdel: ”När man är ung tror man att det skadar ens förhållande till föräldrarna om man kommer till dem med ett problem.” Det är sant att dina föräldrar till en början kan känna sig sårade och besvikna. Men om du går till dem frivilligt — utan att de behöver dra sanningen ur dig — kommer de förmodligen att inse att det krävdes verkligt mod av dig att göra det. De kommer att förstå hur mycket du älskar dem och litar på dem. I det långa loppet kan de till och med få större förtroende för dig. Föräldrar vill nämligen vanligtvis tro att deras barn har goda egenskaper som kommer att segra över de dåliga. Och att du är uppriktig mot dem visar att du har sådana egenskaper.
Tänk också på att tillit är något ömsesidigt. Jesus sade: ”Sluta ... upp med att döma, och ni skall alls inte bli dömda; ... för med det mått som ni mäter med skall det mätas åt er i gengäld.” (Lukas 6:37, 38) I viss utsträckning kan detta även gälla dina föräldrar. Visa dem att du litar på deras naturliga kärlek till dig. Anförtro dig åt dem och be om den vägledning och hjälp som de så gärna vill ge dig.
Slutligen, tänk på de fördelar som är förbundna med att du lyssnar till dina föräldrars visa råd. Några ungdomar uttryckte det på följande sätt:
”Mina föräldrar kan se saker och ting mer objektivt än jag, när jag är mitt uppe i något som är känslomässigt svårt.”
”Mina föräldrar hjälper mig att komma på andra lösningar på problemet.”
”Man kanske måste ställa något till rätta, och föräldrarna kan då tjäna som medlare.”
Så om du någonsin råkar ut för ett allvarligt problem, tveka då inte att gå till dina föräldrar. Ge dem en chans att hjälpa dig. Kom ihåg: Vad dina föräldrar inte vet kanske de inte har ont av, men att de inte känner till det kan ofta leda till obotlig skada för dig. Anförtro dig därför åt dina föräldrar, så kan du åtnjuta självaktning, ett rent samvete och sinnesfrid.
Kom också ihåg att ingenting är hemligt ”inför ögonen på honom som vi har att avlägga räkenskap för”. (Hebréerna 4:13) Och att du vet att Jehova vet kan göra att det blir lite lättare för dig att säga det till dina föräldrar. De har också rätt att få veta det.