Ungdomar frågar:

Hur kunde de göra så mot mig?

”Jag såg upp till Gina, eftersom hon var min storasyster.a Hon brukade följa med mig på bio och hjälpa mig med läxorna. Jag visste inte att hon hade problem förrän det en kväll pålystes att hon hade blivit utesluten ur den kristna församlingen. Jag fick en chock. Jag kunde inte tro det. Hon hade inte talat om för mig att hon hade problem.” — Terry.

”Bill var min storebror. Jag såg upp till honom. Han var väldigt trevlig — både charmig och rolig. När vi satt och åt, kunde han få hela familjen att tjuta av skratt! Men Bill var alltid så hetlevrad. Han började hänga ihop med några bortskämda ungdomar från rika familjer och blev indragen i narkotikamissbruk. Det gjorde att han blev ännu argare av sig. Efter ett tag började han till och med slåss med våra föräldrar. En gång såg jag faktiskt hur han lurade mamma! En vecka skulle vår familj ut och campa för första gången. Jag såg verkligen fram emot det! Men då rymde Bill hemifrån, utan att ge oss minsta fingervisning om vart han hade tagit vägen. Jag var rädd och orolig för honom. Men jag var också arg på Bill, dels därför att pappa var tvungen att inställa vår resa, och dels därför att han jämt trasslade till allting.” — Don.

DET känns hårt när en äldre bror eller syster blir upprorisk, rymmer hemifrån, blir arresterad eller på något annat sätt drar vanära över familjen.

Du som är yngre kanske har sett upp till ditt äldre syskon som ett föredöme. Det kan därför vara en skakande upplevelse att få se någon störta ner från en piedestal. Du kanske rentav börjar oroa dig för din egen framtid och undrar: ”Kommer det att gå likadant för mig?”

En annan stark känsla som du kanske måste brottas med är förbittring. Du känner dig förbittrad på det upproriska syskonet för all den sorg och smärta som han eller hon förorsakar dig och din familj. ”Mamma och pappa visste varken ut eller in”, berättar Don. ”De var helt enkelt utleda på alltsammans.” Du kanske också känner dig förbittrad över att ditt motspänstiga syskon har kommit i blickpunkten för föräldrarnas uppmärksamhet — som om du inte längre existerade! Du kanske rentav känner dig frestad att ställa till med lite bråk själv för att få dina föräldrars uppmärksamhet.

Å andra sidan kanske du också känner en viss förbittring mot dina föräldrar, när de börjar ta i med hårdhandskarna mot den upproriske. Du kanske undrar: ”Måste de verkligen vara så hårda?” Du kanske också blir trött på att höra dina föräldrar läxa upp honom. Somliga ungdomar känner sig rentav en smula avundsjuka och undrar om de själva skulle tycka om den fria livsstil som deras syskon nu tycks få smaka på. Du kanske också känner dig generad över att vara tvungen att förklara den här tråkiga situationen för dina vänner.

Vad beror det då på att äldre syskon ibland gör oss besvikna, och vad kan du göra för att förhindra att detta påverkar ditt liv i negativ riktning?

Varför äldre syskon ibland kommer till korta

Bibeln visar tydligt att ”alla” — även högt beundrade syskon — har ”syndat och är i saknad av Guds härlighet”. (Romarna 3:23) Ungdomar är dessutom särskilt lättpåverkade till ett orätt handlingssätt, eftersom de ofta inte har lärt sig att kontrollera sina känslor och impulser. Det sägs därför i bibeln att ”oförnuft häftar vid barnets hjärta”. (Ordspråksboken 22:15) Så även om ditt syskons misslyckande utan tvivel gör dig ledsen, finns det förmodligen ingen anledning för dig att tro att hans eller hennes orätta handling på något sätt var riktad mot dig personligen, och inte heller finns det någon anledning för dig att känna dig överdrivet generad, som om det var du som hade begått den orätta handlingen.

Det är möjligt att dina föräldrar i viss mån har varit försumliga i sin fostran av din bror eller syster. De kanske har varit för släpphänta och underlåtit att ge behövlig tuktan. (Ordspråksboken 13:24; 29:15, 17) De kanske också har underlåtit att föregå med gott exempel i vissa avseenden. Även om det skulle förhålla sig så, tjänar det inte mycket till att du ger dig in i ordstrider med dina föräldrar och försöker ge dem skulden för ditt syskons problem.

Det troligaste är emellertid att det inte så mycket beror på dina föräldrars bristfälliga fostran, utan på din brors eller systers underlåtenhet att ta till sig av denna fostran.

Hur det känns för föräldrarna

Detta kan hjälpa dig att inse varför ditt syskons felsteg är särskilt förödande för dina föräldrar. De har lagt ner mycket tid, ansträngning och känslomässigt engagemang på att uppfostra din bror eller syster. När de nu ser honom eller henne handla orätt, kan de inte låta bli att hysa skuldkänslor och tvivel beträffande sin roll som uppfostrare.

När krisen är som mest akut är det därför inte så underligt om dina föräldrar till synes försummar dig. Myron Brenton förklarar i sin bok How to Survive Your Child’s Rebellious Teens (Hur man överlever sitt barns upproriska tonårstid): ”Det upproriska barnet är i så hög grad medelpunkten i föräldrarnas liv och kräver så mycket av deras känslomässiga energi att de inte orkar bry sig om de andra barnen. ’Jag var så blind, så koncentrerad på den äldsta flickan, att jag inte brydde mig om vare sig min andra dotter eller min man’, som en mor till en narkotikaberoende tonåring uttryckte det.”

Det är naturligtvis inte rättvist av föräldrarna att reagera på det sättet. Men är det inte förståeligt? Bibeln berättar om hur kung David blev så förtvivlad över sin son Absaloms uppror och därpå följande död att han för en tid förlorade fattningen och inte kunde göra något annat än ropa: ”Min son Absalom! Absalom, min son, min son!” (2 Samuelsboken 19:4—6) Du kan vara säker på att när det lugnar ner sig — och det gör det med tiden — kommer dina föräldrar så småningom att återfå jämvikten och bättre kunna sörja för dina behov.

”Kommer jag att göra samma sak?”

Det här är en fråga som oroar många ungdomar, i synnerhet om de märker att de själva är en smula nyfikna på den ”frihet” som deras äldre syskon nu har fått smak på.

Men först och främst bör du göra klart för dig att även om du har sett upp till din äldre bror eller syster, så är du fortfarande ansvarig inför Gud att göra det som är rätt. ”Den som vet att göra vad rätt är och ändå inte gör det, för honom är det synd”, sägs det i Jakob 4:17. (Jämför Galaterna 6:5.) Att avundas den skenbara frihet som han eller hon nu har är rena dårskapen. Psalmisten Asaf kände sådan avund en kort tid. Men sedan han noga hade begrundat vad slutresultatet blir för upproriska syndare, drog han slutsatsen att sådana befann sig ”på slipprig mark” — en hårsmån från katastrof! (Psalm 73:18) Du behöver inte själv göra dig skyldig till ett orätt handlingssätt för att veta att det bara leder till sorger och bekymmer. — Galaterna 6:7, 8.

Du bör också vara på det klara med att vad din äldre bror eller syster gör inte alls är någon fingervisning om vad du kommer att göra. Terry (som nämndes i början av artikeln) uttryckte det så här: ”Jag tänker inte göra som min syster. Jag är inte alls som hon. Vi är två olika personer.”

Tänk till exempel på bibelns berättelse om Josef. Inte en enda av Josefs tio äldre bröder var ett gott exempel som han kunde efterlikna. Men Josef lät sig inte påverkas av deras dåliga exempel. Han visade uppriktig hängivenhet för rättfärdiga principer och blev en ”som är uttagen bland sina bröder” till att få ta emot många privilegier och välsignelser. — 5 Moseboken 33:16, NW; 1 Moseboken 49:26.

Du kan också sträva efter att bli ”ett exempel för de trogna i tal, i uppförande, i kärlek, i tro, i kyskhet”, oavsett vilken kurs din äldre bror eller syster har valt. (1 Timoteus 4:12) Dina trogna ansträngningar i den vägen kan rentav förmå din äldre bror eller syster att ordna upp sitt liv.

Att lära av deras misstag

Du kan också försöka dra lärdom av denna svåra situation. Har till exempel din äldre bror eller syster haft ”dåligt umgänge” — ungdomar som svär, använder droger, missbrukar alkohol eller inlåter sig på omoraliskt uppförande? (1 Korintierna 15:33) Du kanske själv skulle behöva se lite närmare på vilka du umgås med.

Tänk också på hur ditt äldre syskon reagerade för råd från dina föräldrar. Var han stridslysten, halsstarrig, upprorisk? Om så är fallet, har du då märkt att du själv också ibland säger emot dina föräldrar och drar benen efter dig när du skall göra något som de bett dig om? Skulle du kunna vara mer samvetsgrann när det gäller att ”hedra din far och din mor”? — Efesierna 6:2.

Det kommer inte att bli lätt, men både du och din familj kommer att överleva denna sorgliga händelse och kanske rentav få se något positivt komma av den. Under tiden bör du aldrig ge upp hoppet om att ditt äldre syskon en dag skall inse sitt felsteg och göra förändringar i sitt liv. (Jämför Lukas 15:11—24.) Glöm inte att även om familjemedlemmar kan göra dig besviken, så kommer Jehova aldrig att ”släppa dig, inte heller på några villkor överge dig”. (Hebréerna 13:5) Lojaliteten mot Jehova måste därför komma först i ditt liv. Din önskan att behaga honom kommer att motivera dig att leva ett rent och kyskt liv — även om ett älskat syskon har valt att handla annorlunda.

[Fotnot]

[Bild på sidan 24]

Ett upproriskt syskon blir ofta medelpunkten för föräldrarnas uppmärksamhet. Det oskyldiga barnet kan därför känna sig försummat