Ungdomar frågar:
Varför förmår jag inte behålla mina vänner?
”Min väninna och jag hade många gemensamma intressen, och vi gjorde mycket tillsammans; vi tyckte om att vara tillsammans. Men plötsligt började vår vänskap svalna. Det fick mig att känna mig verkligt deprimerad.” — Maria.
DU HAR till sist funnit en vän, någon som förstår dig och inte dömer dig. Men så plötsligt börjar er vänskap att rinna ut i sanden. Du försöker rädda den, men förgäves.
En lojal vän är ovärderlig. (Ordspråken 18:24) Att förlora en vän kan vara en smärtsam upplevelse. Bibeln berättar för oss att när Job övergavs av sina vänner, sade han klagande: ”Mina förtrogna umgängesvänner har uteblivit, och de som jag känner, de har glömt mig.” (Job 19:14) Du kanske känner liknande sorg, om du nyligen har varit med om att ett vänskapsförhållande har gått i stöpet. Som unge Patrick uttryckte det ”känns det som om någon man älskar har dött”. Men hur är det om nästan alla dina vänskapsförhållanden har gått i kras?
Bräckliga vänskapsförhållanden
I boken Adolescence av Eastwood Atwater sägs det att tonåringars vänskapsförhållanden ”tycks pendla från den ena ytterligheten till den andra, med plötsliga, dramatiska förändringar och med bittra känslor när vänner går skilda vägar”. Vad är det som gör tonåringars vänskapsförhållanden så bräckliga? En orsak är att när man växer upp börjar ens känslor, synsätt, mål och intressen förändras. (Jämför 1 Korinthierna 13:11.) Du upptäcker att du i vissa avseenden ligger före — eller efter — dina kamrater.
Så när vänner växer upp, växer de ibland ifrån varandra — inte därför att de blir irriterade på varandra, utan därför att de utvecklar skilda mål, intressen och värderingar. Det kan rentav vara bäst att ett förhållande tar slut. När du blir äldre och börjar se allvarligare på andliga ting, kanske du inser att några av dina tidigare vänner inte hade ett hälsosamt inflytande på dig. (1 Korinthierna 15:33) Du tycker om dem, men du uppskattar inte deras sällskap på det sätt som du en gång gjorde.
Vad som fördärvar vänskapsförhållanden
Men hur är det om du ideligen förlorar dina vänner — vänner som du vill behålla? Uppriktigt sagt kan det betyda att du har en del brister i din personlighet som du måste rätta till. Svartsjuka, exempelvis, fördärvar ett vänskapsförhållande. Föreställ dig att du har en vän som har mer pengar, är mer begåvad, har ett attraktivare utseende eller är populärare än du. Retar du dig på den extra uppmärksamhet som han eller hon kan få? ”Svartsjuka är röta för benen i kroppen.” (Ordspråken 14:30) ”Jag avundades verkligen min väns popularitet och alla de saker som han hade men som jag inte hade”, erkänner unge Keenon, ”och det påverkade vårt vänskapsförhållande.”
Ägandebegär kan vara en annan förödande egenskap. Hur är det om du märker att en vän tillbringar mer och mer tid tillsammans med andra och mindre och mindre tid tillsammans med dig? En flicka berättade: ”Jag blev svartsjuk till och med när andra talade med några av mina vänner.” Du kanske uppfattar din väns umgänge med andra som förräderi.
Perfektionism kan också ta död på ett vänskapsförhållande. Du upptäcker till exempel att en vän har talat om dig bakom din rygg, kanske till och med avslöjat hemligheter. (Ordspråken 20:19) ”Jag kan aldrig lita på honom/henne mer!” utropar du ilsket.
Vänskap — en fråga om att få eller att ge?
Om svartsjuka, ägandebegär eller perfektionism har gjort att dina vänskapsförhållanden har blivit spända, fråga dig då: ”Vad vill jag få ut av ett vänskapsförhållande?” Föreställer du dig att vänskap innebär att man har någon som lyder ens minsta vink, en sorts tjänare som gör vad man än ber honom göra? Skaffar du dig vänner för att få status, bli populär eller vinna inflytande? Förväntar du att en vän skall visa odelad hängivenhet, med föga rum för andra i ert förhållande? Då behöver du justera din syn på vänskap.
Bibeln lär oss att ett gott förhållande till andra är ett resultat, inte av att man får, utan av att man ger! I Matteus 7:12 sade Jesus Kristus: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” Det är bara naturligt att förvänta sig vissa saker av vänner. I boken Understanding Relationships sägs det: ”Vanligen förväntar vi att en vän skall vara en som är ärlig och uppriktig, visar tillgivenhet, berättar för oss om sina hemligheter och problem, ger oss hjälp när vi behöver det, litar på oss och även är ... inställd på att klara upp meningsskiljaktigheter.” Men det är inte allt. Boken tillägger: ”Detta är vad människor förväntar sig att en vän skall göra för dem och vad de förväntas göra mot en vän i gengäld.” — Kursiverat av oss.
Lägg märke till hur Jesus behandlade dem som stod honom nära. Han sade till sina lärjungar: ”Jag kallar er inte längre slavar, eftersom en slav inte vet vad hans herre gör, utan jag har kallat er vänner.” Men var Jesu vänskap med sina lärjungar grundad på vad de kunde göra för honom? Nej, inte alls. Han sade: ”Ingen har kärlek större än denna: att någon skulle ge ut sin själ till förmån för sina vänner.” (Johannes 15:13, 15) Ja, den verkliga grunden för ett vänskapsförhållande är självuppoffrande kärlek! När kärlek är grunden, kan ett vänskapsförhållande överleva svårigheter och problem.
När problem uppstår
Föreställ dig att din vän är begåvad med mer pengar, skarpare intellekt eller större förmågor än du. Osjälvisk kärlek hjälper dig att glädja dig med din vän. ”Kärleken är”, när allt kommer omkring, ”inte svartsjuk”, säger Bibeln. — 1 Korinthierna 13:4.
Eller tänk dig att din vän säger eller gör något som sårar dina känslor. Innebär det att ert vänskapsförhållande är dömt till undergång? Inte nödvändigtvis. Aposteln Paulus blev mycket besviken när hans vän Markus övergav honom under en missionsresa. Han blev så besviken att han vägrade att låta Markus följa med honom på nästa resa! Paulus växlade till och med några hårda ord med Markus’ kusin, Barnabas, angående saken. Men några år senare talade Paulus innerligt om Markus, och han inbjöd honom till och med till Rom för att betjäna honom. De hade uppenbarligen klarat upp sina meningsskiljaktigheter. — Apostlagärningarna 15:37—39; 2 Timoteus 4:11.
Varför inte försöka göra likadant när problem uppstår i dina vänskapsförhållanden? Låt inte saker och ting framkalla bitterhet. (Efesierna 4:26) Lyssna till vad din vän har att säga innan du drar förhastade slutsatser eller häver ur dig vredgade anklagelser. (Ordspråken 18:13; 25:8, 9) Det kanske råder en del missförstånd. Men hur är det om din vän verkligen har visat dåligt omdöme? Kom ihåg att din vän inte är mer än människa. (Psalm 51:5; 1 Johannes 1:10) Och vi gör oss alla skyldiga till att säga och göra saker som vi senare ångrar. — Jämför Predikaren 7:21, 22.
Men det hindrar dig inte från att öppet visa hur mycket din väns handlande har sårat dig. Det kan få din vän att uppriktigt be om förlåtelse. Eftersom kärleken ”inte [för] räkenskap över oförrätten”, kanske du kan låta händelsen passera. (1 Korinthierna 13:5) Keenon ser tillbaka på ett brustet vänskapsband och säger: ”Om jag kunde göra om alltsammans, skulle jag inte förvänta fullkomlighet av vår vänskap. Jag skulle lyssna mer och ge honom stöd och inte förstora hans brister. Jag förstår nu att framgångsrik vänskap beror på att man kan arbeta sig igenom prövningar och utmaningar.”
Men hur är det om din vän inte tillbringar lika mycket tid tillsammans med dig som tidigare eller så mycket tid som du skulle vilja? Kan det vara så att du begär alltför mycket av din väns tid och uppmärksamhet? Det kan kväva ett förhållande. Människor som har ett gott ömsesidigt förhållande ger varandra ett mått av frihet. (Jämför Ordspråken 25:17.) De ger varandra möjligheter att glädja sig tillsammans med andra! När allt kommer omkring uppmuntrar Bibeln de kristna att ”vidga” sig i sina vänskapsförhållanden. (2 Korinthierna 6:13) Så när en vän följer det rådet, finns det ingen orsak att betrakta honom eller henne som illojal.
Det är i själva verket aldrig bra att bli överdrivet beroende av någon annan. (Psalm 146:3) Du är förståndig om du uppodlar vänskap med några utanför gruppen av jämnåriga kamrater, till exempel dina föräldrar, äldstebröderna och andra omtänksamma och ansvarskännande vuxna. Ana säger tillgivet: ”Mamma är min bästa väninna. Jag kan tala med henne om allt.”
Du kan åtnjuta bestående vänskap!
Bibeln säger i 1 Petrus 3:8: ”Slutligen skall ni alla vara likasinnade, visa medkänsla, ha broderlig tillgivenhet, vara ömt medlidsamma, ödmjuka i sinnet.” Ja, visa omtanke, medkänsla, moralisk hederlighet och verklig omsorg om andra, och du kommer alltid att ha vänner! Det är sant att varaktig vänskap kräver arbete och beslutsamhet. Men belöningarna gör att det är väl värt ansträngningen.
Bibelns berättelse om David och Jonatan är intressant. De åtnjöt enastående vänskap. (1 Samuelsboken 18:1) De kunde höja sig över småaktig svartsjuka och personliga brister. Det var möjligt tack vare att både David och Jonatan satte sin vänskap med Jehova Gud och sin lojalitet mot honom över allt annat. Gör på samma sätt, så kommer du knappast att ha några problem att behålla gudfruktiga vänner!
[Bilder på sidan 26]
Vänskapen tar ofta slut när någon tycker att det är illojalt att ha andra vänner