”Ungdomar ... kan ... återhämta sig från de dåliga verkningarna av för mycket stress snabbare än äldre”, säger författarna till Teenage Stress. Tjugotreåriga Vincenza från New York är ett exempel på det. Hon berättar:

”När jag var tonåring dog min mamma i cancer. Arton månader senare dog plötsligt min pappa av en hjärtattack. Jag blev ensam med mina två yngre bröder. Då träffade jag en kille och började sällskapa med honom. Men efter ett par månader sprack det förhållandet. Ibland undrade jag om jag skulle ta livet av mig, eller bli tokig och hamna på sinnessjukhus.” Skulle Vincenza klara den här extremt stressiga situationen? Hon säger: ”När jag tänker på det nu, kan jag inte fatta att jag klarade det. Men jag gjorde det! Och jag har lärt mycket av det.”

Dessutom lärde Vincenza mycket av sin moster, som var ett Jehovas vittne, om bibelns hopp om att de döda skall få uppstå till liv i ett framtida jordiskt paradis. (Johannes 5:28, 29) ”Fastän jag var katolik då, satte jag all min förtröstan till detta nyfunna bibliska hopp. Det hjälpte mig oerhört”, säger hon. — Jämför 2 Korintierna 1:9.

Vad hände med Vincenza sedan hon förlorat sin mamma, pappa och pojkvän? Hon berättar: ”Jag kände att jag måste hitta någon som jag aldrig kunde förlora. Jag måste få älska någon som jag visste aldrig skulle lämna mig. Då tänkte jag: ’Gud, så klart! Han finns ju alltid där. Han måste bli min Fader. Han är Skaparen av universum.’ Så jag bad: ’Om du, Jehova, är den verklige Guden, så kom och säg mig det.’ Senare kom ett av Jehovas vittnen till min dörr, och hon sade: ’Jag är här, därför att någon älskar dig.’” Vincenza tackade ja till ett bibelstudium. Hon lärde sig göra det som står i 1 Petrus 5:7, nämligen att kasta alla bekymmer på Gud, eftersom han bryr sig om oss.