Rapport från förkunnare av Riket
Jehova belönar en trofast ung man
TROFASTA ungdomar är mycket värdefulla i Jehovas ögon. Följande erfarenhet, som en trofast ung man fick gå igenom, bör kunna uppmuntra andra unga att hålla fast vid sin ostrafflighet när de tjänar Jehova.
I Argentina studerade en 11-årig pojke och hans yngre bror boken Sanningen som leder till evigt liv tillsammans med sin farmor. Pojkarnas föräldrar visade genast att de var emot detta, och de förbjöd pojkarna att gå till mötena i Rikets sal. För att kunna vara med vid mötena brukade pojkarna smita ut genom badrumsfönstret, hoppa ner på gården och därifrån klättra över muren till grannens gård och vidare till Rikets sal. Detta pågick under någon tid. Sedan berättade någon för deras mor att de var med vid Jehovas vittnens möten. Modern hotade med att slå dem, och detta skrämde den yngre pojken, som slutade studera. Men den äldre pojken fortsatte. Under fem års tid lyckades han vara med vid möten utan sina föräldrars vetskap.
När han var 16 år gammal, ville han gå en gymnasiekurs som inte erbjöds i hans hemstad. Om han kom hemifrån, skulle det ge honom större frihet att ägna sig åt sanningen. Hans föräldrar gick med på att låta honom åka, och allt gick bra under tre månader. Sedan meddelade skolans rektor föräldrarna att deras son inte ville hälsa flaggan eller sjunga nationalsången. Inför en åhörarskara bestående av rektorn, föräldrarna, en sekreterare, en advokat och tio lärare kunde den unge mannen avge ett mycket gott vittnesbörd när det gällde varför han för sitt samvetes skull inte kunde utföra dessa handlingar. (2 Moseboken 20:4, 5) Föräldrarna blev rasande. Modern skaffade sig en revolver och tänkte skjuta farmodern, som hon betraktade som ansvarig. Men hon lyckades aldrig komma på tu man hand med henne.
På en väns inrådan och med tillstånd från skolans rektor beslöt föräldrarna att placera den unge mannen på en klinik för mentalsjuka, eftersom de tänkte att psykiatrisk behandling skulle få honom att överge sin tro. Klinikpersonalen förde bort pojken 100 kilometer med bil och injicerade höga doser av insulin och andra mediciner tills han förlorade medvetandet. När han vaknade var han helt desorienterad, kände inte igen någon och led av partiell minnesförlust. Efter att ha undersökt honom noggrant många gånger kunde läkarna inte finna någon psykisk störning hos honom. Men kliniken fortsatte ändå behandlingen. När han var vid medvetande, bad han hela tiden till Jehova att han inte skulle överge honom och bönföll honom om styrka att härda ut. Jehova beskyddade honom, och till slut blev han utsläppt från kliniken.
Vid ett tillfälle frågade skolans rektor den unge mannen om han var redo att avsvärja sig sin tro. När denne svarade nej, uppmanade rektorn föräldrarna att ta tillbaka honom till kliniken, eftersom han var ännu tokigare än förut. Föräldrarna tog honom till ett pensionat och sade till föreståndarinnan att hon måste se till att han inte gick till Jehovas vittnens möten. Men hur överraskad blev inte pojken när hans föräldrar hade åkt! Ägarna till pensionatet var Jehovas vittnen! Till sist lät föräldrarna honom slippa den psykiatriska behandlingen, övertygade om att läkarna hade ljugit för dem. Under tiden hade Argentinas högsta domstol fastslagit att Jehovas vittnens barn inte kunde relegeras från skolan för att de inte hälsade flaggan.
Fick den här trofaste unge mannen ut någonting av sina prövningar? Ja. Han säger: ”Jag kunde avge ett omfattande vittnesbörd till läkare, lärare, skolkamrater, föräldrar, släktingar, ja, faktiskt till hela staden. Mina föräldrar har mjuknat lite och har en bättre inställning till vittnena. Nu, när jag ser tillbaka på min barndom, ser jag hur underbart och ömsint vår Gud tar hand om den som förblir lojal mot honom. Det är exakt som psalmisten sade i Psalm 27:10: ’Om än min fader och min moder överger mig, skall Herren [Jehova] ta hand om mig.’”
Den här unge mannen är nu 23 år gammal, gift och mycket aktiv i Jehovas tjänst. Jehovas uppehållande kraft är verkligen utan gräns. — Psalm 55:23.