FN:s handlingsprogram för ungdomar — Hur framgångsrikt har det varit?

FÖR omkring 15 år sedan utropade FN år 1985 till ett internationellt ungdomsår. Dessutom införde FN för ungefär fyra år sedan ett världsaktionsprogram för ungdomar till år 2000 och därefter. Genom dessa initiativ hoppades man kunna minska problemen och skapa fler möjligheter för världens mer än en miljard unga människor. Har de ungas situation förbättrats efter detta?

Inom vissa områden har den helt visst gjort det. Choices, en tidskrift som ges ut av FN:s utvecklingsprogram, framhåller några belysande fall: I Thailand led över hälften av alla barn i förskoleåldern 1982 av undernäring. Mindre än tio år senare hade emellertid måttlig och svår undernäring nästan eliminerats. I Oman fanns det bara tre skolor 1970, och endast 900 pojkar gick i dem. Men 1994 gick nästan 500.000 barn i det landet i skolan, och 49 procent av dem var flickor. Utan tvivel är detta rapporter om framgång.

FN:s publikation United Nations Action for Youth rapporterar dock att framstegen, i synnerhet i tredje världen, överskuggas av de ständiga problemen med utbildning, sysselsättning och fattigdom — och detta är bara några få av de områden som det internationella handlingsprogrammet inriktar sig på.

Många utvecklingsländer kommer inte att nå det uppsatta målet att alla barn skall få grundläggande utbildning från år 2000. Föräldrar i dessa länder kan ofta inte skicka sina barn till skolan, antingen därför att det inte finns några skolor eller för att de inte har råd. Som en följd av detta, konstaterar United Nations Action for Youth, ”kommer antalet analfabeter att fortsätta att växa”. Analfabetism i sin tur medför arbetslöshet, och arbetslöshet leder till social ohälsa, till exempel ”dålig självkänsla, utslagning”, slöseri med unga förmågor och extrem fattigdom. Fastän fattigdom drabbar unga och gamla i lika mån, är ungdomar särskilt sårbara. Samma FN-källa drar således slutsatsen att trots alla ansträngningar ”fortsätter hunger och undernäring att höra till de allvarligaste och mest svårbemästrade hoten mot mänskligheten”.

Även om välmenande handlingsprogram och ihärdiga experter har kunnat förbättra ungdomarnas situation något, kan de inte avlägsna orsakerna till den sociala ohälsan. Det behövs mer för att åstadkomma det. Som boken Mensenrechten en de noodzaak van wereldbestuur (Mänskliga rättigheter och behovet av en världsregering) konstaterar kommer världsproblemen att lösas endast ”om en världsregering kommer till stånd som kan vidta de åtgärder som krävs”. Det är därför inte överraskande att de kristna — unga som gamla — ser fram emot Guds kommande kungarike, den världsregering som Jesus uppmanade sina efterföljare att be om. (Daniel 2:44; Matteus 6:9, 10) Den regeringen kommer sannerligen att förbättra de ungas situation!

[Bild på sidan 31]

Alla barn behöver utbildning och har rätt att få det

[Bildkälla]

WHO photo (J. Mohr)

[Bildkällor på sidan 31]

FAO photo/F. Mattioli

Logotyp: UN photo