• Del 7: 1960—1969 1960-talet — en tid av stormiga protestyttringar
    Vakna! – 1987 | 8 juni

    • Alla gör vad som passar dem själva

      Ungdomar visade också att de förkastade systemet genom att förkasta dess konventionella stil och sätt att klä sig. ”Det klädmode som började på Carnaby Street i London år 1957”, förklarar The New Encyclopædia Britannica, ”ledde till 1960-talets slappa, ungdomsinriktade och mot etablissemanget fientliga klädmoden.” För många kvinnor var det en tid av kort-korta kjolar och shorts; för männen gällde det skägg och långt hår; och för båda en modestil över könsgränserna och ett allmänt ovårdat utseende, som senare kom att kallas hippiestilen.

      En del av den tidstypiska musiken underblåste också upprorsandan genom att uppmuntra till användning av droger och genom att vara tolerant mot normlösa sexförbindelser och homosexualitet. Rockstjärnor och popsångare blev idoler och dikterade både klädmoden och uppförande. Det blev populärt att leva i storfamilj. Dessa företeelser och livsstilar som tidigare hade betraktats som oacceptabla ansågs nu vara godtagbara alternativ. Allt detta skulle komma att frambringa mycket dåliga frukter på 1970- och 1980-talet.