Självmord — en farsot bland unga människor

SOM om krig, mord och grymheter inte var tillräckligt stora problem, förekommer också självdestruktivitet i form av självmord bland barn och ungdomar. Alkohol- och drogmissbruk förstör unga människors sinnen och kroppar och orsakar många dödsfall bland ungdomar. Allt fler dödsfall beror på att den unge har tagit en överdos av narkotika — antingen avsiktligt eller oavsiktligt.

Enligt publikationen Morbidity and Mortality Weekly Report för 28 april 1995 är ”självmord den tredje vanligaste dödsorsaken bland amerikanska ungdomar i åldern 15–19 år”. Doktor J. J. Mann skriver i The Decade of the Brain: ”Varje år begår över 30.000 [år 1995 var antalet 31.284] amerikaner självmord. Tragiskt nog är offren ofta ungdomar. ... Tio gånger så många försöker ta livet av sig men överlever. ... Att identifiera potentiella självmordskandidater är en verklig utmaning för kliniker, eftersom det inte är så lätt att avgöra vilka patienter med djupa depressioner som kommer att försöka begå självmord och vilka som inte kommer att göra det.”

Simon Sobo, chef för den psykiatriska kliniken vid New Milford Hospital i Connecticut i USA, förklarar: ”Det har förekommit fler självmordsförsök den här våren [1995] än under alla de 13 år som jag har varit här.” I USA förekommer tusentals självmordsförsök bland tonåringar varje år. Varje sådant försök är ett rop på hjälp och uppmärksamhet. Vem kan hjälpa och stötta dessa ungdomar innan det är för sent?

Ett globalt problem

Situationen är ungefär densamma i många andra delar av världen. I Indien begick cirka 30.000 ungdomar självmord år 1990, enligt tidningen India Today. I Canada, Finland, Frankrike, Israel, Nederländerna, Nya Zeeland, Schweiz, Spanien och Thailand har självmordsfrekvensen bland unga människor ökat på senare år. En rapport från FN:s barnfond (UNICEF), som publicerades år 1996, uppger att självmordsfrekvensen bland ungdomar är högst i Finland, Lettland, Litauen, Nya Zeeland, Ryssland och Slovenien.

Också i Australien är självmordsfrekvensen bland ungdomar en av de högsta i världen. År 1995 utgjordes 25 procent av alla dödsfall bland unga män och 17 procent av alla dödsfall bland unga kvinnor där i landet av självmord, enligt tidningen The Canberra Times. Antalet ”lyckade” självmord är omkring fem gånger större bland pojkar än bland flickor. Förhållandet är ungefär detsamma i de flesta andra länder.

Betyder detta att pojkar är mer benägna att försöka begå självmord än flickor? Inte nödvändigtvis. Tillgänglig statistik visar att det inte är någon större skillnad könen emellan när det gäller antalet självmordsförsök. Självmord är emellertid ”cirka fyra gånger vanligare bland unga män än bland unga kvinnor i industriländerna, enligt de senaste uppgifterna från WHO [Världshälsoorganisationen]”. — The Progress of Nations, utgiven av UNICEF.

Men inte ens dessa skrämmande siffror ger en rättvisande bild av problemets vidd. Statistiska uppgifter om självmord bland ungdomar, uttryckta i kliniska och analytiska termer, är förvånansvärt lätta att läsa. Men vad som inte alltid kan utläsas ur dessa kalla siffror är de familjeproblem och hjärtesorger och den förtvivlan och hopplöshet som drabbar de efterlevande när de försöker finna orsaken.

Kan sådana tragedier undvikas? Låt oss undersöka några viktiga faktorer som har visat sig vara till hjälp i detta avseende.

[Ruta på sidan 5]

Olika motiv till självmord

Det finns många teorier om de bakomliggande motiven till självmord. ”Självmord bottnar i en individs reaktion på ett problem som upplevs som överväldigande, till exempel social isolering, en kär anförvants död (i synnerhet en makas eller makes), familjeproblem i barndomen, svår fysisk sjukdom, ålderdom, arbetslöshet, ekonomiska problem eller drogmissbruk.” — The American Medical Association Encyclopedia of Medicine.

Enligt sociologen Emile Durkheim finns det fyra grundläggande typer av självmord:

1. Egoistiskt självmord — Denna typ av självmord ”anses bottna i en individs bristande förmåga att anpassa sig till samhället. De som faller offer för egoistiskt självmord lever i stort sett för sig själva och är varken förbundna med eller beroende av människor omkring dem.” De är ofta enstöringar.

2. Altruistiskt självmord — ”Individen har i alltför hög grad låtit sig inlemmas i en grupp, så att han eller hon anser att inget offer är för stort.” Exempel på denna typ är de japanska kamikazepiloterna under andra världskriget och religiösa extremister som är villiga att spränga sig själva i luften för att döda förmenta fiender. Ett annat exempel är personer som offrar sitt liv för att rikta uppmärksamheten på en sak som de kämpar för.

3. Anomiskt självmord — ”Personer som begår denna typ av självmord kan inte tackla en krissituation på ett rationellt sätt och väljer därför självmord som lösningen på sina problem. Detta kan inträffa när en individs sedvanliga sociala kontakter på ett plötsligt och chockartat sätt förändras.”

4. Fatalistiskt självmord — ”Fatalistiskt självmord anses bottna i en stark samhällelig styrning som i hög grad begränsar en individs frihet.” Offren ”tycker att de inte har någon framtid”. — Alan L. Berman och David A. Jobes: Adolescent Suicide: Assessment and Intervention.

Hopplöshet och brist på kärlek

EN 17-årig kanadensisk flicka skrev ner skälen till att hon ville dö. Hon skrev bland annat: ”Jag känner mig ensam och är rädd för framtiden; jag känner mig underlägsen mina arbetskamrater; hotet om kärnvapenkrig; förstöringen av ozonskiktet; jag är ful och kommer aldrig att få en man, så jag kommer att få leva ensam; jag tror inte att livet har så mycket att erbjuda, så det är ingen idé att vänta och försöka hitta något; jag kommer inte längre att vara en börda för alla andra; ingen kommer någonsin att kunna göra mig illa mer.”

Kan sådana faktorer vara orsaken till att ungdomar tar livet av sig? Beträffande situationen i Canada skriver tidningen The Globe and Mail: ”Bortsett från trafikolyckor är självmord nu den vanligaste dödsorsaken bland ungdomar.”

Professor Riaz Hassan vid Flinders University i Australien skriver: ”Det finns flera sociala faktorer som är relevanta i sammanhanget och som i betydande grad tycks ha påverkat ökningen av antalet självmord bland ungdomar. Några av dessa faktorer är den höga ungdomsarbetslösheten, förändringarna i det australiska familjelivet, det tilltagande bruket och missbruket av narkotika, det ökade ungdomsvåldet, psykiska problem och en allt större skillnad mellan ’teoretisk frihet’ och faktisk självbestämmanderätt.” Professor Hassan förklarar vidare att flera undersökningar visar att många ungdomar känner pessimism inför framtiden. Han skriver: ”En stor del av dagens ungdomar betraktar sin egen och världens framtid med fruktan och bävan. De ser en värld som är ödelagd av kärnvapenkrig och förstörd av föroreningar och rovdrift på naturtillgångar, ett avhumaniserat samhälle där det tekniska har tagit överhanden och arbetslösheten ökar.”

En gallupundersökning som omfattade ungdomar i åldern 16–24 år visade att andra självmordsorsaker kan vara den växande klyftan mellan rika och fattiga, det allt större antalet enföräldersfamiljer, det tilltagande bruket av skjutvapen, barnmisshandel och en allmän ”brist på framtidstro”.

Tidningen Newsweek skriver beträffande situationen i USA: ”Förekomsten av skjutvapen kan vara den viktigaste faktorn [i tonåringars självmord]. Vid en jämförelse mellan ungdomliga självmordsoffer utan synbara psykiska problem och ungdomar som inte begick självmord fann man bara en skillnad: det fanns en laddad pistol i huset. Tanken att det inte är pistoler som dödar, utan människor, stämmer alltså inte.” Och det finns laddade skjutvapen i miljontals hem runt om i världen!

Fruktan och ett kärlekslöst samhälle kan snabbt föra känsliga ungdomar till självmordets rand. Antalet offer för våldsbrott är mer än dubbelt så stort bland ungdomar i åldern 12–19 år som bland befolkningen i allmänhet. Undersökningar har visat att ”unga kvinnor i åldern 14–24 år löper störst risk att bli utsatta för övervåld”, rapporterar tidskriften Maclean’s och tillägger: ”Kvinnor blir vanligtvis misshandlade och mördade av personer som säger att de älskar dem.” Vad blir resultatet? Rädslan för sådana övergrepp ”undergräver dessa flickors förtroende och trygghet”. I en undersökning hade nästan en tredjedel av de våldtäktsoffer som tillfrågats umgåtts med självmordstankar.

En rapport från Nya Zeeland tar upp en annan aspekt av problemet och säger: ”Dagens materialistiska och världsliga värderingar, som hävdar att framgång är liktydigt med rikedom, skönhet och makt, gör att många unga människor känner sig värdelösa och utstötta ur samhället.” Tidskriften The Futurist tillägger: ”[Ungdomar] har en stark benägenhet för ögonblicklig behovstillfredsställelse — de vill ha allt, och de vill ha det snabbt. Deras favoritprogram på TV är tvåloperor. De skulle önska att deras värld var full av sådana vackra människor, som var klädda i de senaste modekläderna och hade massor av pengar och prestige utan att behöva arbeta alltför hårt.” Blotta mängden av sådana orealistiska och ouppfyllbara förväntningar tycks skapa en viss hopplöshet och kan leda till självmord.

En livräddande egenskap?

William Shakespeare skrev: ”Kärleken tröstar som solsken efter regn.” Bibeln säger: ”Kärleken tryter aldrig.” (1 Korinthierna 13:8) I denna egenskap finns nyckeln till problemet med självmord bland ungdomar — deras längtan efter kärlek och någon att tala med. The American Medical Association Encyclopedia of Medicine förklarar: ”Självmordskandidater känner sig vanligtvis fruktansvärt ensamma, och möjligheten att få tala med en medkännande och förstående lyssnare räcker ibland för att förhindra den förtvivlade handlingen.”

Ungdomar har ofta ett oerhört stort behov av kärlek och samhörighet. Att tillfredsställa det behovet blir svårare för varje dag i denna kärlekslösa och destruktiva värld — en värld i vilken de knappast har någon talan. Känslor av övergivenhet på grund av föräldrarnas skilsmässa kan vara en bidragande orsak till att ungdomar begår självmord. Föräldrar kan också överge sina barn på andra sätt.

Tänk till exempel på föräldrar som sällan är hemma hos sina barn. Mamma och pappa kanske är helt engagerade i sitt förvärvsarbete eller ägnar sig åt någon form av rekreation utan sina barn. Det indirekta budskapet är otvetydigt: Jag bryr mig inte om dig. Den kände journalisten och forskaren Hugh Mackay skriver: ”Föräldrar blir mer och mer självcentrerade. De sätter sina egna intressen i första rummet för att kunna behålla sin livsstil. ... Barn har, krasst uttryckt, kommit ur modet. ... Livet är hårt, och alla blir en smula självupptagna.”

I vissa kulturer är det också vanligt att män med en machoinriktad jagföreställning inte vill iklä sig rollen som vårdare. Som journalisten Kate Legge så träffande uttrycker det: ”Män som har en serviceinriktad läggning arbetar i regel hellre som livräddare eller brandmän än som vårdare. ... De föredrar den tysta, starka heroism som är förbunden med att bekämpa yttre krafter framför arbeten där man har med människor att göra.” Och ett av de mest människoinriktade arbeten som finns i våra dagar är att vara förälder. Att inte ta sitt föräldraskap på allvar är detsamma som att avvisa barnet. Följden kan bli att barnet utvecklar en negativ jagföreställning och bristande socialitet. Som tidskriften The Education Digest uttryckte det: ”Utan en positiv jagföreställning kan barn inte fatta beslut som är till deras eget bästa.”

Hopplöshet

Forskare tror att hopplöshet är något som i hög grad bidrar till självmord bland ungdomar. Den australiska författaren Gail Mason skriver: ”Hopplöshet anses vara starkare relaterad till självmordstankar än depression. Hopplöshet betraktas ibland som ett symtom på depression. ... Den tar sig vanligtvis uttryck i en allmän känsla av förtvivlan och misströstan beträffande de ungas framtidsutsikter, i synnerhet deras ekonomiska framtid, och i viss utsträckning beträffande världssituationen.”

De styrandes dåliga exempel när det gäller ärlighet uppmuntrar inte ungdomar att höja sin egen etiska och moraliska standard. De får i stället inställningen: ”Varför bry sig?” Tidskriften Harper’s Magazine skriver beträffande ungdomars förmåga att genomskåda hyckleri: ”De unga, med sitt goda väderkorn för hyckleri, är mycket skickliga i att läsa — men inte läsa böcker. Det de är så bra på att läsa är de sociala signaler som kommer från den värld där de kommer att bli tvungna att tjäna sitt levebröd.” Och vad säger dessa signaler? Författaren Stephanie Dowrick förklarar: ”Vi har aldrig tidigare fått så mycket information om hur man bör leva. Vi har aldrig varit rikare och bättre utbildade, men ändå råder en allmän känsla av misströstan.” Det finns också mycket få goda förebilder i de övre skikten av den politiska och religiösa världen. Dowrick ställer några mycket relevanta frågor: ”Hur skall vi kunna lära oss vishet, optimism och livets mening av meningslöst lidande? Hur skall vi kunna lära oss kärlek i en atmosfär av själviskhet, irritation och girighet?”

Nästa artikel tar upp dessa frågor, och du kanske blir förvånad över svaren.

När människor får hopp och kärlek

FÖRÄLDRAR, lärare och andra som har med ungdomar att göra inser att varken de eller ungdomarna eller någon annan kan förändra världen. Det finns krafter i rörelse som är som en tidvattensvåg som ingen kan hejda. Men det finns ändå mycket vi alla kan göra för att hjälpa ungdomar att bli lyckligare, friskare och mer välanpassade.

Eftersom det är bättre att förekomma än att förekommas, bör föräldrar noga begrunda hur deras livsstil och prioriteringar kan komma att påverka barnens attityder och uppförande. En varm och kärleksfull hemmiljö ger barnet en trygghet som är det bästa skyddet mot ett självdestruktivt beteende. Ett av de mest trängande behoven för unga människor är att ha någon som lyssnar på dem. Om föräldrarna inte lyssnar, kommer kanske mindre önskvärda personer att göra det.

Vad innebär det för dagens föräldrar? De måste ägna tid åt sina barn när de som mest behöver det — när de är unga. I många familjer är detta inte så lätt. För att få det att gå ihop kanske båda föräldrarna måste arbeta. De som har varit villiga och i stånd att göra uppoffringar för att kunna ägna mer tid åt sina barn har ofta fått lön för mödan genom att deras söner och döttrar har lyckats bra i livet. Men som tidigare nämnts kan allvarliga problem ibland uppstå trots stora ansträngningar från föräldrarnas sida.

Vänner och andra vuxna kan vara till hjälp

När ungdomar råkat ut för krig, våldtäkt eller misshandel, krävs stora hjälpinsatser av vuxna som verkligen bryr sig om dem. Ungdomar som utsatts för sådana trauman kanske inte ens reagerar positivt på den hjälp som ges. Det kan krävas stora investeringar i form av tid och ansträngning. Det är varken vist eller kärleksfullt att se ner på eller ta avstånd från sådana ungdomar. Kan vi gräva lite djupare i våra känslomässiga resurser och ge ungdomar i denna riskgrupp den kärlek och omtanke som de så väl behöver?

Inte bara föräldrar, utan även vänner och till och med syskon, bör vara observanta på självdestruktiva tendenser hos ungdomar som har visat tecken på känslomässiga störningar eller psykisk obalans. (Se rutan ”Det behövs sakkunnig hjälp” på sidan 8.) Om de lägger märke till sådana tendenser, bör de vara snara att låna sitt öra åt dessa ungdomar som är i svårigheter. Om möjligt bör de försöka få dem att tala ut med hjälp av vänliga frågor och försäkra dem om sin vänskap. Nära vänner och släktingar kan ofta stötta föräldrarna i sådana svåra situationer, men de bör naturligtvis vara noga med att inte överta föräldrarnas roll. Självmordstendenser hos ungdomar är ofta ett desperat rop på hjälp och uppmärksamhet — uppmärksamhet från föräldrarna.

En av de bästa gåvor man kan ge en ung människa är ett säkert hopp om en lycklig framtid, ett skäl att vilja leva. Många ungdomar har kommit att inse sannfärdigheten i Bibelns löften om en bättre världsordning som nu är nära förestående.

Räddade från självmord

En ung japansk kvinna som ofta har umgåtts med självmordstankar säger: ”Jag har många gånger önskat ta det steget. När jag var liten blev jag utsatt för sexuella övergrepp av någon jag litade på. ... Jag har tidigare gjort så många anteckningar där det stod: ’Jag vill dö’ att jag har tappat räkningen. Jag har sedan dess blivit ett Jehovas vittne, och jag tjänar nu som heltidsförkunnare, men denna starka önskan kommer fortfarande över mig då och då. ... Men Jehova har låtit mig fortsätta att leva, och det verkar som om han milt och vänligt säger till mig: ’Fortsätt att leva.’”

En 15-årig flicka från Ryssland förklarar: ”När jag var åtta år, började jag tycka att ingen brydde sig om mig. Mina föräldrar hade inte tid att tala med mig, och jag försökte lösa mina problem själv. Jag isolerade mig. Jag grälade hela tiden med mina släktingar. Sedan fick jag självmordstankar. Så glad jag är att jag träffade Jehovas vittnen!”

Från Australien kommer dessa uppmuntrande ord av Cathy, nu i 30-årsåldern, som visar att förtvivlan verkligen kan vändas i hopp: ”Jag drömde ofta om olika sätt att ta livet av mig, och till slut gjorde jag ett sjävmordsförsök. Jag ville komma bort från den här världen, som är så full av sorg, vrede och tomhet. Min depression gjorde att jag hade svårt att ta mig ur det ’spindelnät’ som jag tyckte att jag hade fastnat i. Självmord föreföll därför vara den enda lösningen.

När jag för första gången hörde talas om möjligheten att jorden skall bli ett paradis, där alla kunde leva i frid och lycka, tyckte jag att det lät underbart. Men det verkade helt enkelt för bra för att vara sant. Så småningom började jag emellertid förstå hur Jehova betraktar livet och hur dyrbara vi alla är i hans ögon. Jag blev allt säkrare på att det finns ett hopp för framtiden. Till sist lyckades jag ta mig ut ur ’spindelnätet’. Men det var inte lätt. Ibland överväldigades jag av depressiva känslor och kände mig fruktansvärt förvirrad. Men att jag lät mitt liv kretsa kring Jehova Gud gjorde att jag fick ett mycket nära förhållande till honom och kunde känna mig trygg. Jag tackar Jehova för allt som han har gjort för mig.”

När ungdomar inte längre behöver dö

Genom att studera Bibeln kan ungdomar komma att inse att det finns något bättre att se fram emot — det som den kristne aposteln Paulus kallar ”det verkliga livet”. Han gav den unge mannen Timoteus rådet: ”Ge föreskrifter åt dem som är rika ... att inte sätta sitt hopp till en osäker rikedom, utan till Gud, som förser oss rikligt med alla ting för att vi skall njuta av dem; att göra gott, att vara rika på förträffliga gärningar, ... varigenom de tryggt samlar en skatt åt sig som en utmärkt grundval för framtiden, för att de skall kunna gripa fast tag om det verkliga livet.” — 1 Timoteus 6:17–19.

Paulus råd innebär i praktiken att vi bör intressera oss för andra människor och hjälpa dem att få ett säkert hopp för framtiden. ”Det verkliga livet” är vad Jehova har lovat att människor skall få åtnjuta i hans nya värld med ”nya himlar och en ny jord”. — 2 Petrus 3:13.

Många ungdomar som en gång var potentiella självmordskandidater har kommit att förstå att narkotikamissbruk och en omoralisk livsstil inte är något annat än en lång och slingrande väg mot döden, och att självmord bara är en genväg till samma mål. De har kommit att inse att den här världen med dess krig, hat, aggressivitet och kärlekslöshet snart kommer att försvinna. De vet att den här världsordningen är räddningslöst förlorad. De tror fullt och fast att Guds kungarike är det enda verkliga hoppet för mänskligheten, för det kommer att införa en ny värld, där varken ungdomar eller andra lydiga människor någonsin behöver dö — och inte heller har någon önskan att göra det. — Uppenbarelseboken 21:1–4.