15, 16. a) Vilken uppfattning har på vissa håll utvecklats om underårigas rättigheter? b) Varför fick en viss underårig person blod?

¹⁵ På vissa håll tillerkänns så kallade mogna underåriga liknande rättigheter som vuxna personer. På grund av ålder eller moget tänkande eller bådadera kan en ungdom komma att betraktas som tillräckligt mogen att själv fatta beslut om medicinsk behandling. Också där detta inte är någon lag kan domare eller tjänstemän lägga stor vikt vid vad den ungdom önskar, som klart och tydligt kan förklara varför han har fattat beslutet att inte ta emot blod. Och omvänt, om en ungdom inte klart och moget kan redogöra för sin tro, kan en domstol kanske tycka att den måste avgöra vad som verkar vara bäst för personen i fråga, precis som den skulle kunna göra för ett spädbarn.

¹⁶ En ung man hade i åratal studerat bibeln från och till, men han var inte döpt. Trots att det bara var sju veckor tills han nådde den ålder då han fick ”rätten att vägra medicinsk behandling för egen del”, sökte det sjukhus som behandlade honom för cancer en domstols stöd att mot både hans egen och hans föräldrars vilja ge honom en transfusion. Den samvetsgranne domaren frågade ut den unge mannen om hans tro när det gällde blodet, och han ställde också sådana enkla frågor som vad de fem första böckerna i bibeln hette. Men ynglingen kunde inte räkna upp namnen på dem, och inte heller kunde han ge övertygande bevis för att han förstod varför han vägrade att ta emot blod. Tyvärr bemyndigade domaren sjukhuspersonalen att ge transfusioner och sade: ”Hans vägran att gå med på att ta emot blodtransfusioner är inte grundad på en mogen förståelse av egna religiösa trosuppfattningar.”

17. Vilken ståndpunkt intog en 14-årig flicka till att få blod, och med vilket resultat?

¹⁷ Saker och ting kan få en helt annan utgång för en underårig som är väl undervisad om Guds vägar och som aktivt vandrar i hans sanning. En yngre kristen flicka hade samma ovanliga typ av cancer. Flickan och hennes föräldrar förstod och accepterade en modifierad form av kemoterapi utförd av en specialist vid ett känt sjukhus. Trots detta fördes fallet till domstol. Domaren skrev: ”D. P. intygade att hon på allt sätt skulle motsätta sig att få en blodtransfusion. Hon betraktade en transfusion som en kränkning av hennes kropp och jämförde den med våldtäkt. Hon bad domstolen respektera hennes val och låta henne få fortsätta [vid sjukhuset] utan av domstolen beordrade blodtransfusioner.” Den kristna undervisning hon hade fått hjälpte henne under denna svåra tid. — Se rutan.

18. a) Vilken fast ståndpunkt intog en sjuk flicka till att få blod? b) Vilket beslut fattade domaren om hennes behandling?

¹⁸ En 12-årig flicka behandlades för leukemi. För att man skulle kunna tvinga henne att ta emot blod förde ett barnomsorgsorgan saken till domstol. Domaren drog slutsatsen: ”L. har klart och sakligt talat om för denna domstol att hon, om man försöker ge henne en blodtransfusion, kommer att kämpa mot den transfusionen med all den kraft hon kan uppbjuda. Hon har sagt, och jag tror henne, att hon kommer att skrika och värja sig och att hon kommer att dra ut injektionsanordningen ur armen och kommer att försöka förstöra blodet i påsen ovanför sängen. Jag vägrar att fälla ett utslag som skulle få detta barn att gå igenom en sådan pärs. ... Med den av sjukhuset föreslagna behandlingsmetoden behandlar man hos denna patient endast sjukdomen i fysisk bemärkelse. Man behandlar inte hennes känslomässiga behov och hennes religiösa trosuppfattningar.”

[Ruta på sidan 17]

Domstolen blev imponerad

Hur lydde domstolsutslaget om D. P., som omnämns i paragraf 17?

”Domstolen var mycket imponerad av den intelligens, det lugn, den värdighet och den kraft som denna flicka på 14 1/2 år visade. Hon kan ha blivit förkrossad, när man upptäckte att hon hade en dödlig form av cancer. ... Men det var en mogen ung person som kom till rätten för att vittna. Det verkade som om hon tydligt hade koncentrerat sig på den svåra uppgift som hon ställdes inför. Hon hade varit närvarande vid alla tidigare förhör, samtyckt till en behandlingsmetod och utvecklat en sammanhängande livsfilosofi om hur hon som människa skulle möta denna medicinska utmaning, och hon kom till rätten med den gripande vädjan: Respektera mitt beslut. ...

Förutom den mogenhet D. P. har visat är de skäl hon har framfört för sitt beslut tillräckliga för att rätten skall respektera det. Hon skulle bli andligt, psykologiskt, moraliskt och känslomässigt skadad av en behandlingsmetod som inbegrep blodtransfusioner. Rätten kommer att respektera hennes val av behandlingsmetod.”